Re-boot

I datavärlden, när man vill starta om, när inget fungerar och när man håller på att bli tokig så "re-bootar" man, dvs man startar om och börjar på nytt.
Samma sak med den här bloggen. Inte mycket har fungerat för mig under senhösten och därför har bloggen blivit lämnad därhän också. Men nu såhär i årets sista skälvande timmar(nåja lite väl dramatiskt kanske?!) tänkte jag, som jag i och för sig ofta brukar, göra en re-boot i mitt liv och med det också min blogg.

Nu är det nya(friska??) krafter som gäller!!

Idag sitter jag på möte hela dagen och avslutar styrelseåret. Jag kan summera mitt första år i kommunalpolitiken i och med kvällens nämndsmöte. Jättekul, spännande och inspirerande är orden som poppar upp allra först! Visst har det varit lite tufft också, men absolut inte avskräckande - tvärtom!

Nästa år är det valår - min första aktiva valkampanj och det ska bli så ofantligt roligt att få vara en aktiv del i att se till att få Sverige tillbaka på den solidariska banan igen! På något underligt sätt så har både ordet och begreppet "soldaritet" i den nyliberala debatten blivit bespottat och använt som skällsord. Det är för mig helt obegripligt!!
Det krävs alltså en re-boot även här!

Om några veckor är deceniet slut och vi ska summera 00-talet.

På TV pratar de just nu om och med "modebloggarna" - ett gäng mer eller mindre korkade brudar som inte har någonting alls att säga egentligen men som följs av 90.000 läsare om dagen! Jag fattar ärligt talat inte nånting! Varför älskar vi yta så förbannat mycket?!

Re-boot här också! Snälla låt det sagda och det skrivna ordet betyda något!!!

Friday, I'm in love

Höstlöven har skiftat färg. Luften är krispig och det är fredag.

Se där, ett antal anledningar att känna livet i sig. Och det gör jag nog också...egentligen.

Men just nu känns det mest som jag trampar vatten.

Nä, dags att spotta i nävarna och faktiskt komma ihåg att jag har det oerhört bra!

När huvudet är fullt får bloggen lida

Jag har så otroligt mycket i skallen som egentligen inte vill nåt annat än att komma ut i bloggform, men det händer ingenting!

Jag vet inte vad jag ska skriva om - ytligheter, som att vi stod på bakluckeloppis hela dagen igår i blåsten,
blandas med politik i stort och smått - alltifrån att vi nu gjort höst-kick-off för det fortsatta samarbetet mellan de rödgröna i min lilla stad, till nyheten som kom häromdagen om att David Lega nu ska ge sig in i rikspolitiken och representera Kristdemokraterna!

Det är väl oerhört bra att fler med funktionshinder blir synliga i politiken - det är bara synd att det blir för ett parti som egentligen i grunden förkastar olikheter.

Min tanke har också under flera dagar varit att skriva om solidaritet. Eller snarare om när och kanske framför allt varför det tycks ha blivit så jävla fult att vara solidarisk?! Jag återkommer med en fullvärdig analys om det vid senare tillfälle. Nu ska jag fortsätta sortera tankarna i skallen!

Smygstart

Idag väljer jag att smygstarta bloggen igen. För någon som har legat i dvala såpass länge som min lilla blogg-bebis har så är det bäst att starta försiktigt, annars kan hon lätt bli tjurig och slå bakut! *S*

I dag ska jag iväg på ett möte och det är typ den stora händelsen i mitt liv just nu! Inget särskilt världsomvälvande handlar mötet om, men jag kommer ju utanför dörren i alla fall.

Annars här utanför, i den stora världen, utanför Sundbyberg, där jag bor, händer det massor!

17 dagar kvar till kyrkovalet. Kanske intresserar det, kanske inte, men där som i alla andra demokratiska sammanhang tycker jag att det är viktigt att man gör sin röst hörd och inte lämnar över den chansen till odemokratiska krafter.

13 månader kvar till Risdagsvalet. Nu börjar mobilisering för regeringsskifte 2010! Fast med tanke på sprickan i regeringen just nu så kanske vi inte behöver vänta så länge!

Magnus Andersson, ordförande i Centerns Ungdomsförbund, gick i veckan ut och beskyllde personer med funktionshinder för att vara orsaken till att det finns så få studentlägenheter. Ett riktigt klavertramp, som jag hoppas Tant Maud tar honom rejält i örat för!

Alla fina ord om tillgänglighet som sagts av samtliga riksdagspartier får inte bli bara ord - det har de inte råd med ett år före valet!

Läs mer om Magnus Anderssons klavertramp hos Feldermania och DHR-bloggen

Ja det var det för nu - SKÖNT att vara på banan igen!


Bloggpaus

Jag har inte varit direkt aktiv i bloggosfären på ett tag nu.

Jag har förresten inte varit aktiv i själva livet heller på ett tag.
Jag står mest vid sidlinjen och tittar på när alla andra är inne på plan, känns det som.

Varför det är såhär vet jag som bekant inte, men "hem"-längtan finns kvar där så det kan ju vara det.....

Så....tills jag känner att jag har nåt att förmedla så ligger bloggen i dvala.

Ta hand om er själva och varandra!

Skulle, borde, kunde......

.....ha bloggat om nåt viktigt, nåt som betyder nåt, nåt som intresserar den breda massan - om jag nu har nån sån som läser det jag skriver?

Men jag orkar inte! De allra flesta år har jag känt mig utvilad och redo för nya utmaningar efter sommaren.
Men inte i år. Föreningsuppdragen har så smått kommit igång och jag är redan spyfärdig!

Jag kan inte säga varför jag känner mig spyfärdig eller varför jag känner mig så nere och slut på energi just nu, men jag misstänker att det har med Halmstad att göra. Veckan "hemma" fick mig att längta efter flytt dit ner, starkare än jag känt sen jag flyttade därifrån.

Så istället för fler ord, visar jag bilder från när vi hälsade på Anna och Axel och deras lilla Wilma.


Uppdatering

Efter att ha fått rapporter från Halmstad om att Hanna nu är oerhört dålig, kände både jag och Conny att vi varken ville eller kunde sitta kvar på Fårö en vecka till.

 Vi bokade om biljetten och åkte hem i måndags morse. Efter mellanlandning hemma i lägenheten en stund tog vi sen bilen och körde ner till Halmstad. Vi gör vad vi kan för att vara ett stöd för familjen och det känns skönt att göra nåt och det känns skönt att få träffa Hanna och bara sitta hos henne!

Vi har tydligen förvånat en hel del människor som undrat hur det kommer sig att vi kört ända från Sundbyberg för att hälsa på!

Mitt omedelbara svar: Var skulle vi annars vara?!

Det är så oerhört självklart att det är här vi ska vara nu!

Vi hinner emellanåt träffa lite släkt och vänner men allt kretsar kring Hanna.

Nu ska jag lägga mig och sova - det tar en hel del psykiskt men är ändå bara en piss i Oceanen mot vad Hannas föräldrar känner!

Jag lämnar bloggen idag med samma uppmaning som Hannas föräldrar alltid ger sin omgivning:

Tänk på vad ni har!

Lyckad svensk integration?

Semesterstängt

Den uppmärksamme har lagt märke till att det varit rätt tyst på den här bloggen ett tag nu.
Jag tragglar på med min diet och det går bra, nu när de första abstinens-dagarna är passerade.

I övrigt händer det inte så mycket. Eller så gör det det, bara det att jag inte har nån vidare lust att reflektera kring tingen omkring mig. Politiken i kommunen har tagit semester, i alla fall den delen jag är inblandad i, och de övriga föreningslivet också - nästan.

Jag har ett föreningsuppdrag som tycks trotsa värmeböljan och vår längtan ut och insisterar istället på möten hit och dit. Men jag får väl ta det då.


Rubriken säger Semesterstängt och det kanske det kommer att bli här på bloggen - eller inte. Just nu känner jag inget överväldigande behov av att skriva av mig, så då blir det lite mindre bloggeli-blogg än annars.

Den som vill hålla kontakten med mig kan med fördel göra det på traditionellt sätt.

Ha det gott tills nästa gång!


Lite av varje

Efter de senaste dagarnas familjemys och trevligheter med bröllopsdagar och andra saker, har vardagen återvänt och jag har suttit på konferens om Independent Livings framtid i snart 2 dagar.

Spännande visserligen, men hjärnan vill inte riktigt ta in allt.

Mentalt är jag redan på väg ner till Halmstad. Vi ska ner i eftermiddag och imorgon firar vi med mamma, morbror och moster. Det ska bli jättemysigt.

Vi ska också hälsa på Hanna och hennes familj.

Annat som händer just nu är att jag har oerhörda problem med min kropp.
Jag har insett att jag måste måste måste igång med dieten igen och träningen!

Jag ser ut som Barbamamma nu!





Men men, det får bli efter Midsommar - nu ska det bara mysas, ätas och drickas gott!!

Trevlig midsommar och krama varandra i trafiken!

Mycket nu

Jag sov onödigt länge idag.

Jättedumt med tanke på att mamma och syrran kommer hit om bara några timmar.
Jag behöver städa och handla och fixa innan.

Imorgon fyller kära mor 60 år och min käre make passar på att fylla 42 år samma dag.
Mycket praktiskt!

För att fira detta ämnar Conny, jag, mamma och Anne-Sofie ta en tur över pölen, till Åbo.
Kryssa, handla och äta gott. Det ska bli jättemysigt.
Hoppas det kommer bilder sen, men mamma gillar inte kameror så hoppas inte på för mycket!

Nä, nu måste jag hast vidare!

Händelserikt

Mitt liv är absolut inte händelsefattigt just nu. Den senaste tiden har jag varit med på massa kul och intressanta saker!

I helgen inträffade två viktiga händelser. Eller tre egentligen, men eftersom jag tillhör dem som inte riktigt vet vad det är vi firar när vi firar vår nationaldag, så glöms det liksom bort i sammanhanget.

Men, på nationaldagen, i lördags, gifte sig Petra och Lasse! Vi var bjudna till den otroligt vackra Sundbybergs kyrka och de var så fina och den obligatoriska tåren kom i ögat, som sig bör på bröllop.

Efter vigseln bjöds det till fest och med på festen var förutom släkten och en del kompisar till Petra jag kände sen innan, även Lasses kompisar, en massa MC-killar och deras fruar och flickvänner. MC-klubbar och deras medlemmar finns det ju hur mycket att säga om som helst! Oftast fel saker! De här killarna var bland de trevligaste människorna jag har träffat nånsin!

Festen var lyckad, musiken var bra och människorna trevliga. Kan man fira nationaldagen bättre?!?


















Igår när vi vaknade upp, sega, trötta och bakis, så visste jag att jag hade 4 timmar utomhus framför mig. Jag hade nämligen lovat stå och dela valsedlar till EU-valet för mitt parti.

Det var sol hela tiden jag stod där så det var inte så illa trots allt.

Värre kändes det i så fall igår kväll när valresultatet presenterades och det visar sig att Vänsterpartiet nästan halverar sitt resultat från valet 2004. Nu krävs uppryckning, allvarliga diskussioner och åtgärder.

För övrigt valde alla EU-länder igår och trenden är att de främligsfientliga partierna går starkt framåt och de socialistiska går bakåt. Jättetråkigt tycker jag och ställer mig frågan om folk verkligen vet vad det är de röstat för?!?




18,8%

5,5%

13,6%

4,7%

24,6%

5,6%

10,9%

3,6%

3,3%

7,1%

2,2%

0,2%

M C FP KD S V MP JL SD PP FI ÖVR

Känner du mig?

I brist på annat intressant att skriva just nu - livet består mest av hushållsarbete och möten, inget kul att skriva eller för den delen läsa om - så "snodde" jag detta av Embla , svaren är dock mina egna:

1. Hur gammal är du om fem år?
42 år - holy s**t!

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?

Conny

3. Hur lång är du?

       155 cm                                                                                                                                                                      

4. Vilken är den senaste filmen du sett?

Bee Movie

5. Vem ringde du senast?

Conny

6. Vem ringde dig senast?

Conny

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?

Jag rensar inkorgen ofta så jag vet faktiskt inte vad det stod

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?

Beror på humör

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?

Skilda tack och lov...

10. När såg du senast din mamma?

2 maj

11. Vilken ögonfärg har du?

Blå

12. När vaknade du i dag?

5 när Connys klocka ringde första gången

13. Vilken är din favoritjulsång?

God rest ye merry gentleman

14. Vilken är din favoritplats?
Sängen, den nya soffan och nåt ställe som är varmt och soligt

15. Vilken plats föredrar du minst?

Nåt kallt ställe

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?

Ingen aning, hoppas jag mår bra bara.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?

Mörkret och döden

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?

En rolig historia jag läste

19. Hur stor är din säng?

160x200

20. Har du stationär eller bärbar dator?

Bärbar

21. Sover du med eller utan kläder på dig?

Utan

22. Hur många kuddar har du i sängen?

4 st

23. Hur många landskap har du bott i?

Tre: Halland, Bohuslän och Uppland

24. Vilka städer har du bott i?

Halmstad, Strömstad och Sundbyberg

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?

Strumpor

26. Är du social?

Ja det vill jag påstå

27. Vilken är din favoritglass?

Chokladglass och Äppleglass från Levinskys i Solna

28. Vilken är din favoritefterrätt?

Paj och vaniljsås


29. Tycker du om kinamat?

Sådär, har nog förätit mig på det

30. Tycker du om kaffe?

i mycket små mängder

31. Vad dricker du till frukost?

Apelsinjuice

32. Sover du på någon särskild sida?

Vänster


33. Kan du spela poker?

Inte lysande bra

34. Tycker du om att mysa/kela?

Ja oftast

35. Är du en beroendemänniska?

Ja jag tror att jag är en beroendetyp

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?

Min farmor hade samma födelsedag som jag

37. Vill du ha barn?

Ja det skulle jag gärna vilja ha

38. Kan du några andra språk än svenska?

Engelska, lite tyska, kan förstå norska och danska, men inte tala själv.

39. Har du någonsin åkt ambulans?

Ja jag har klippkort på KS

40. Föredrar du havet eller en bassäng?

Havet om det är rent

41. Vad spenderar du helst pengar på?

Restaurangbesök

42. Äger du dyrbara smycken?

Ja en del guld

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?

CSI NY, NCIS

44. Kan du rulla med tungan?

ja

45. Vem är den roligaste människan du känner?

Skrattar mycket med Micke

46. Sover du med gosedjur?

Har två som ligger på sängen, men aldrig när jag ska sova

47. Vad har du för ringsignal?

Fablernas värld

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?

En rödrutig klänning

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?

En paket tranbärsdricka

50. Flirtar du mycket?

Omedvetet kanske.

51. Kan du byta olja på bilen?

Nej

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?

Nej men det är nog ren tur.

53. Vilken var den senaste boken du läste?

Håller på med "Håll med eller håll käft".

54. Läser du dagstidningen?

På nätet

55. Prenumerera du på någon veckotidning?

Nej

56. Dansar du i bilen?

Lite trångt va?

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?

Rix FM

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?

Inköpslistan till affären

59. När var du i kyrkan senast?

den 16 juni 2007, på mitt och Connys bröllop

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?

Bengt Elfström och Leif Tiverman

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?

Ett par nätter

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?

Conny

Halmstad i bilder

Igår vid åttatiden på kvällen kom vi äntligen hit. Jag körde nästan hela vägen utan stopp, kändes skönast så. Väl framme här gick vi till den lokala pizzerian på Vallås och käkade lite, sen promenerade vi bort och kramade på lilla mamma lite innan vi stupade i säng.

Idag sov vi rätt länge, sen tog vi oss ut i det underbara för-sommarvädret för att jag skulle få se mitt älskade Halmstad från hennes absolut bästa sida! Pappa skulle gå med sossarnas Första maj-tåg, så vi åkte in där och slöt upp. Vänsterpartiet hade inget här, men Ung Vänster demonstrerade i förmiddags, när jag sov som allra bäst.

Nu ikväll ska vi på Åsas fest och det ska bli jättekul verkligen!

Här kommer lite bilder från Tylösand och mitt älskade Grötvik:





Tillfälligt avbrott

Efter en fullständig maraton-sittning på styrelsemötet idag är jag nu sjukt trött.
Håller dessutom på att bli förkyld, lagom till alla andra har tillfrisknat.

Jag har därför inte kraft och/eller lust att skriva nåt idag, utan återkommer när batterierna är laddade igen.

Att känna såhär en måndag är ju rätt hemskt, när man tänker efter!!

Vad fan har man helgerna till, liksom?!

Äntligen hemma!

Nyheten om att Annika Östberg nu äntligen skulle få komma hem till Sverige slog ner som en fullständig överraskning häromdagen.

Efter snart 28 år i maximum security fängelse i USA får hon komma hem!

Imorse landade hon på svensk mark och glädjen man ser på bilderna går inte att ta miste på.



Vad som händer med Annika nu är fortfarande för allmänheten döljt i diplomatiskt dunkel, men en gissning är ju att hon mycket snart släpps och kan titulera sig fri kvinna.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det kommer att gå. Att gå ifrån att i nästan 30 år ha blivit fråntagen rätten att göra precis allt. Att behöva be om lov för att ens få gå på muggen, äta, sova, att inte kunna gå ut och njuta solen när man vill, till att nu ha total frihet att göra precis det man vill, när man vill.

Vad blir det första Annika gör? Vad skulle jag ha gjort? Omöjligt att ens spekulera i känns det som.

Samtidigt kan jag känna att Annika kommer att befinna sig i ett guldläge. Ett läge som de allra flesta av oss aldrig ens reflekterar över. Att uppskatta det stora liksom det lilla.

Att tycka att lukten av våren på långpromenaden är det underbaraste som finns just nu, till exempel.

Vad än Annika tar sig för vidare i livet så är jag säker på att hon tänker på och uppskattar hela livet och allt som sker och att det lilla blir det stora!

Ge mig tålamod

Jag har aldrig varit en sån person som utrustats med nåt stort tålamod. Tvärtom! Ibland kan ju det vara bra att vara otålig, man får saker och ting gjorda och så.

Men ofta är det ett gissel också.

Man ställer en massa krav på omgivningen att leverera eller att vara på ett visst sätt och när de då inte svarar upp mot mina förväntningar så blir jag sur, tvär och irriterad.

Jag saknar tålamod när det gäller att ha fördragsamhet med andra människor också har jag märkt.

Igår kväll visade sig detta tydligt. Vi var på fest med folk jag aldrig hade träffat. Det i sig behöver ju inte vara negativt, men i det här fallet var det verkligen inget kul! Nån snubbe hade tagit det på sig själv att vara toastmaster och lekledare. Problemet var bara att han hade tittat för djupt i ölburken redan innan festen och rolig var ungefär det sista han var!

Jag ville verkligen inte vara Tjalle Tvärvigg, utan sitta där vid Connys sida och bjuda till för hans skull om inte annat. Men jag kunde bara inte! Hela situationen blev mer och mer outhärdlig och till slut gick det bara inte - jag behövde därifrån.

En stor dos tålamod hade hjälpt mig mycket i det läget, men som sagt, jag är inte utrustad med det!

Jag finns på Google - alltså finns jag!

Förra veckan satt jag på tunneln och beklagade mig för Pia. Min klagan gällde att jag inte själv tycker jag har åstadkommit nåt som helst i livet! Jag drog upp allt som jag inte har i livet: jobb, inflytande, barn.

Samtidigt berättade jag om Anna som alltid talar om för mig hur stolt hon är över mig och min slutsats den här dagen i samtalet med Pia var att jag inte kunde förstå varför Anna är så stolt över mig - jag har ju inte åstadkommit nåt!

Pia tyckte jag bara var dum som sa sådär. Så plötsligt sken hon upp i hela ansiktet och så sa hon:
Du finns ju på Google!!


När Pia sökte jobb hos mig för nåt år sen så fick hon rådet att googla på mitt namn och där fanns jag!

I brist på annat att göra nu på morgonen så bestämde jag mig för att kolla hur många träffar jag fick på mitt namn på Google. Lite över 2000 träffar - alla handlade dock inte om mig, men fyra sidor på Google handlar bara om mig!

Den ulitmata egotrippen för ett sargat självförtroenden! *S*




Mycket tokigt blir det......

Genomförde precis en anställningsintervju i telefon, liggande i min sjuksäng. Det gick det också!

Annars ligger jag här mest och funderar på tokigheterna som händer:

* Karolinska sjukhuset hämtar mat från andra sidan stan till sina patienter - Varför??
* En kvinna aborterar två foster för att hon ville ha en son och bara fick döttrar - Varför??
* En familj i norra Sverige har tio barn och jag kan inte ens få ett - Varför??


Ja det var väl de tokigheter jag kom på just nu...det kommer garanterat fler!

Fridens liljor!

Doktor Prao

Vad är grejen med alla unga doktorer på akuten på KS?! Alla ser ju ut som om de gick ut gymnasiet igår och alla verkar skrämda och osäkra när de pratar med mig, av nån anledning.

Idag var det dags för en ambulanstur igen. Jag orkade bara inte med smärtan längre! När vi kom in till KS fick jag vänta nån timme innan doktorn kom.

Han, liksom många andra underläkare vi mött på akuten de senaste månaderna påminde starkt om Doogie Howser. För den som inte minns Doogie så kan jag säga att han var en 14-årig läkare i en amerikansk serie från början av 80-talet.

Hursomhelst fick jag ett par sprutor sen fick vi vänta nästan 2 timmar på att transporten kom och körde oss hem igen.
Vi åkte specialfordon eftersom jag måste ligga nästan hela tiden.

Nu har vi ätit middag(om man kan kalla 3 tuggor mat för middag?) och jag ligger återigen i sängen, nyduschad och fräsch.

Imorgon ska jag in till KS igen och skrivas in för operationen nästa måndag. Varför man skrivs in en hel vecka innan själva operationen har jag aldrig fattat riktigt, men det finn säkert nån logisk förklaring på det också.



Tidigare inlägg Nyare inlägg