Mycket att fira
Äntligen, äntligen lossnar det! Vädret är visserligen piss och vintern försöker tydligen till sista dödsryckningen hänga sig kvar - men den kommer inte att lyckas, så det så!
Resan till Bryssel med partikamraterna förlöpte väl och vi hade verkligen jättekul! Underbara människor med underbar livssyn och politisk åskådning och tillsammans ska vi uträtta stordåd!
Igår var Conny ledig från sitt vanliga jobb, helt enkelt för att jag tyckte att han borde ta igen sig efter arbetet i Bryssel. Det var stor påfrestning för honom med alla kullerstenar och gatstenar han skulle baxa mig över hela tiden.
När vi låg i sängen och drog oss igår så ringde min handläggare på Försäkringskassan. Hon meddelade att hon kommer att förorda att jag inte bara får behålla min assistans, utan att jag även kommer att få några timmars utökning! HURRA!!!!!! Beslutet är formellt inte taget än, men jag tror nog jag kan kosta på mig att vara överlycklig ändå! Nu kan jag andas ut i 2 år, tills nästa omprövning!
Idag hade jag tid med min handläggare på Arbetsförmedlingen. Meningen var att vi skulle skriva in mig i Jobb- och Utvecklingsgarantin, vilket vi också gjorde. Jag har själv sedan tidigare pratat med Vänsterpartiet i Sundbyberg om att få göra praktik hos dem och de nappade stenhårt på idén. Så idag var egentligen bara formaliteter med underskrifter av papper och så.
Den 1 april startar min praktik och håller på 6 månader. Jag kommer att arbeta jättemycket med att ta fram ett funktionshinderpolitiskt program för Vänsterpartiets kommungrupp - med fokus på tillgängligheten. Jag kommer att göra tillgänglighetsinventeringar i kommunen och också så småningom jobba mycket aktivt med valrörelsen.
Det enda smolket i min bägare nu är hälsan. Njurarna med alla stenar i krånglar fortfarande jättemycket och jag skulle behöva få högerfoten amputerad eftersom såren inte läker. Men nu har jag ju faktiskt inte tid att vara sjuk så därför har jag bestämt mig för att jag inte är det heller! Så!
Nästas vecka skulle slutgiltigt besked angående assistansen komma och DÅ - då händer det grejer! Jag återkommer!
Resan till Bryssel med partikamraterna förlöpte väl och vi hade verkligen jättekul! Underbara människor med underbar livssyn och politisk åskådning och tillsammans ska vi uträtta stordåd!
Igår var Conny ledig från sitt vanliga jobb, helt enkelt för att jag tyckte att han borde ta igen sig efter arbetet i Bryssel. Det var stor påfrestning för honom med alla kullerstenar och gatstenar han skulle baxa mig över hela tiden.
När vi låg i sängen och drog oss igår så ringde min handläggare på Försäkringskassan. Hon meddelade att hon kommer att förorda att jag inte bara får behålla min assistans, utan att jag även kommer att få några timmars utökning! HURRA!!!!!! Beslutet är formellt inte taget än, men jag tror nog jag kan kosta på mig att vara överlycklig ändå! Nu kan jag andas ut i 2 år, tills nästa omprövning!
Idag hade jag tid med min handläggare på Arbetsförmedlingen. Meningen var att vi skulle skriva in mig i Jobb- och Utvecklingsgarantin, vilket vi också gjorde. Jag har själv sedan tidigare pratat med Vänsterpartiet i Sundbyberg om att få göra praktik hos dem och de nappade stenhårt på idén. Så idag var egentligen bara formaliteter med underskrifter av papper och så.
Den 1 april startar min praktik och håller på 6 månader. Jag kommer att arbeta jättemycket med att ta fram ett funktionshinderpolitiskt program för Vänsterpartiets kommungrupp - med fokus på tillgängligheten. Jag kommer att göra tillgänglighetsinventeringar i kommunen och också så småningom jobba mycket aktivt med valrörelsen.
Det enda smolket i min bägare nu är hälsan. Njurarna med alla stenar i krånglar fortfarande jättemycket och jag skulle behöva få högerfoten amputerad eftersom såren inte läker. Men nu har jag ju faktiskt inte tid att vara sjuk så därför har jag bestämt mig för att jag inte är det heller! Så!
Nästas vecka skulle slutgiltigt besked angående assistansen komma och DÅ - då händer det grejer! Jag återkommer!
Brysselsteget
Efter att ha legat i sängen i två dagar, i vad som närmast får betraktas som någon släng av vinterkräksjukan, är jag nu "på benen" igen och redo för Bryssel.
Vänsterpartiet i Sundbyberg åker till Bryssel, för att besöka vår parlamentariker, Eva-Britt Svensson och för att arbeta med valplattformen för kommunvalet. Det ska bli oerhört spännande! Som vanligt jobbar Conny som assistent så vi passar på och får en liten weekend-resa tillsammans också. Mysigt.
När jag och Johan inför resan pratade tillgänglighet, framkom det att det nog inte står så bra till med den i Bryssel(heller). Bland annat kan det bli svårt för mig att åka med bussar och tåg, så istället får jag nog åka runt med taxi. EU erbjöd sig att betala mina extra utlägg om jag kunde visa intyg på att jag verkligen behövde min rullstol!!
OK!! Vad ska man säga?!
Toaletterna är jag också lite oroad över. Men mina njurar i den konditionen de är i, behöver jag toalett ofta och snabbt och jag är inte helt säker på att det finns i EU-parlamentet.
Connys reaktion: "Det måste väl för fan finnas DÄR! Om inte så ringer vi TV4 och tidningarna och ALLA!"
Man måste älska den mannen!
Vänsterpartiet i Sundbyberg åker till Bryssel, för att besöka vår parlamentariker, Eva-Britt Svensson och för att arbeta med valplattformen för kommunvalet. Det ska bli oerhört spännande! Som vanligt jobbar Conny som assistent så vi passar på och får en liten weekend-resa tillsammans också. Mysigt.
När jag och Johan inför resan pratade tillgänglighet, framkom det att det nog inte står så bra till med den i Bryssel(heller). Bland annat kan det bli svårt för mig att åka med bussar och tåg, så istället får jag nog åka runt med taxi. EU erbjöd sig att betala mina extra utlägg om jag kunde visa intyg på att jag verkligen behövde min rullstol!!
OK!! Vad ska man säga?!
Toaletterna är jag också lite oroad över. Men mina njurar i den konditionen de är i, behöver jag toalett ofta och snabbt och jag är inte helt säker på att det finns i EU-parlamentet.
Connys reaktion: "Det måste väl för fan finnas DÄR! Om inte så ringer vi TV4 och tidningarna och ALLA!"
Man måste älska den mannen!
En handling säger mer än tusen ord....
Bara sådär för att...fick jag ett blomsterbud. Det var en underbar vår-bukett från min älskade Conny.
Jag är verkligen rik på det bästa sätt som finns!!
Jag är verkligen rik på det bästa sätt som finns!!
Idealisten
Igår var det Internationella kvinnodagen. 100 år av kvinnokamp firades både här och där.
Jag slås av hur lika kampen för mänskliga rättigheter är, oavsett vem det är som kämpar; svarta, kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättningar.
Efter andra världskriget fick vi de mänskliga rättigheterna på pränt i ett antal artiklar. Det borde ha räckt där.
Det gjorde det inte. Istället följde mänskliga rättigheter för kvinnor i ett särskilt dokument, för barn i ett annat dokument och nu senast för personer med funktionsnedsättningar i ytterligare ett dokument.
Sverige har skrivit på alla de här dokumenten, som den duktiga eleven längst fram i klassen vi gärna vill vara.
Och visst, vi har nått en bra bit på väg, men det är långt, långt kvar!
En förutsättning för förändring är synliggörande. I helgen var jag på Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens. I Verksamhetsplanen för 2010 stod uppräknat en massa områden vi vill arbeta med för att förändra och förbättra. Men inte en stavelse om personer med funktionsnedsättningar eller de mekanismer som gör att vi som lever med funktionsnedsättningar så ofta exkluderas.
Efter lite diskussioner(bl a för att den officiella motionstiden löpt ut) fick jag till slut majoriteten av församlingen med mig på att "funktionshinder-frågor" är något vi i partidistriktet Storstockholm ska arbeta med.
Nu räcker det ju inte att synliggöra saker och ting - det måste till handling också, men myrsteg, myrsteg.
Jag tror på förändring och jag tror på att genom att jag engagerar mig politiskt och på andra sätt, så kan jag förändra!
Kalla mig gärna idealist - det är jag stolt över att vara!
Jag slås av hur lika kampen för mänskliga rättigheter är, oavsett vem det är som kämpar; svarta, kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättningar.
Efter andra världskriget fick vi de mänskliga rättigheterna på pränt i ett antal artiklar. Det borde ha räckt där.
Det gjorde det inte. Istället följde mänskliga rättigheter för kvinnor i ett särskilt dokument, för barn i ett annat dokument och nu senast för personer med funktionsnedsättningar i ytterligare ett dokument.
Sverige har skrivit på alla de här dokumenten, som den duktiga eleven längst fram i klassen vi gärna vill vara.
Och visst, vi har nått en bra bit på väg, men det är långt, långt kvar!
En förutsättning för förändring är synliggörande. I helgen var jag på Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens. I Verksamhetsplanen för 2010 stod uppräknat en massa områden vi vill arbeta med för att förändra och förbättra. Men inte en stavelse om personer med funktionsnedsättningar eller de mekanismer som gör att vi som lever med funktionsnedsättningar så ofta exkluderas.
Efter lite diskussioner(bl a för att den officiella motionstiden löpt ut) fick jag till slut majoriteten av församlingen med mig på att "funktionshinder-frågor" är något vi i partidistriktet Storstockholm ska arbeta med.
Nu räcker det ju inte att synliggöra saker och ting - det måste till handling också, men myrsteg, myrsteg.
Jag tror på förändring och jag tror på att genom att jag engagerar mig politiskt och på andra sätt, så kan jag förändra!
Kalla mig gärna idealist - det är jag stolt över att vara!
Lite kul, sådär....
Lite kul fakta om mig:
Namn: Veronica
Bor: Sundbyberg
Ögonfärg: Blå
Hårfärg: Mörkbrun(vitt på sina ställen om jag inte hindrar det)
Skostorlek: ingen aning - har lite konstiga fötter
Höger eller vänsterhänt: Höger
Skor som du bar idag: Inga alls, har inte varit ute
Dina svagheter: Att jag inte genast kommer på vilka som är mina svagheter
Rädsla: Att förlora nära och kära
Första tanke när du vaknar: Har inga tankar alls när jag först vaknar
När somnar du: Ganska sent, ligger och kollar TV för länge.
Pepsi eller Coca Cola: Coca Cola
McDonalds eller Burger King: McDonalds
Adidas eller Nike: ?
Lipton Ice Tea eller Nestea: Dricker inte te
Choklad eller vanilj: Chocklad
Svär du?: Ja tämligen ofta
Sjunger du?: Hellre än bra
Duschar du varje dag? Nej
Röker du?: Inte ofta alls
Gillar du skolan?: Går inte i skolan nu men har tyckt bättre om att studera som vuxen än som barn/tonåring.
Tror du på dig själv?: Ja oftast
Kommer du överens med dina föräldrar?: Ja
Har du under den senaste månaden:
Druckit alkohol?: Ja
Rökt?: Nej
Shoppat? Ja, soppskålar till hemmet.
Ätit en hel ask müsli? Nej
Ätit sushi?: Aldrig!
Stått på scen? Nej
Bakat?: Bullar och kladdkaka
Stulit något?: Nej
Ljugit? Ja
Kysst någon?: Ja
Kramat någon?: Ja
Har du någonsin: Däckat eller varit jättefull?: Ja
Varit full?: Ja
Blivit kallad hora?: Nej!
Blivit nerslagen?: Nej
Busringt någon?:Jadå i yngre år
Gjort något som du ångrade? Ja, men det kom något bra ur de sakerna också.
IG i nåt ämne eller på något prov?: Ja
Kastat en sten på en ruta? Aldrig
Hur vill du dö? Snabbt och utan smärta
Vad vill du bli när du blir gammal? Klokare
Antal människor du skulle ge ditt liv för? Min man och mina föräldrar och min syster
Antal piercings?: 7 stycken
Antal tatueringar?: 3 stycken hittills
Hur många gånger har du varit med i tidningen?: Flera gånger, vet inte antalet
Vad ska du göra i sommar? Jobba med valet och förhoppningsvis också åka till New York
Vad ska du göra i Vinter? Nästa vinter tänker åker jag till Varma Landet
När tar du studenten? Gjorde jag 1991. Fil.kand examen fick jag ut 2006
Vad händer till helgen? Årskonferens med Vänsterpartiet i Stor-Stockholm.
Vad vill du helst göra just nu? Mysa med min man när han kommer hem.
