Nu när bloggen i princip har tagit semester och det är tämligen lugn och ro i mitt liv, tänkte jag passa på och läsa ikapp några av alla de pocketböcker som jag har liggande.

Jag är medlem i en pocketklubb och varje månad dimper det ner en ny, bra bok, som jag tänker att
den ska jag ta mig an snart. Det är bara det att det där "snart" dröjer längre och längre.

Jag är periodare när det gäller böcker och  fram tills nu har jag varit inne i en svacka med bokläsandet ganska länge.

Men nu är det slut! Just nu läser jag:



Jag verkar vara den sista i världen som läst boken, men strunt samma! Bra är den i alla fall! Får se om jag ser filmen sen, det har ju en tendens att förstöra boken....

På min bok-lista i sommar ligger även:













Ja som synes har jag en hel del att göra, så därför får bloggandet stryka på foten. Men nu har du ju också fått lite läs-tips!

Ha det skönt i sommar-värmen!

Den uppmärksamme har lagt märke till att det varit rätt tyst på den här bloggen ett tag nu.
Jag tragglar på med min diet och det går bra, nu när de första abstinens-dagarna är passerade.

I övrigt händer det inte så mycket. Eller så gör det det, bara det att jag inte har nån vidare lust att reflektera kring tingen omkring mig. Politiken i kommunen har tagit semester, i alla fall den delen jag är inblandad i, och de övriga föreningslivet också - nästan.

Jag har ett föreningsuppdrag som tycks trotsa värmeböljan och vår längtan ut och insisterar istället på möten hit och dit. Men jag får väl ta det då.


Rubriken säger Semesterstängt och det kanske det kommer att bli här på bloggen - eller inte. Just nu känner jag inget överväldigande behov av att skriva av mig, så då blir det lite mindre bloggeli-blogg än annars.

Den som vill hålla kontakten med mig kan med fördel göra det på traditionellt sätt.

Ha det gott tills nästa gång!

Nu är det återigen dax för mig att ta tag i mitt liv....eller min kropp i alla fall!

Jag har sett förfallet dag efter dag en längre tid och mest bara skämtat bort det, men inte mer nu!!

Idag började jag med Rigshospitalets diet igen, som en kickstart för kroppen.

Nu är det en månad kvar till semestern och då ska jag ha sett resultat.

Conny och jag ska in till stan i eftermiddag och inhandla fler träningsredskap också.


Min inspirationskälla Ali - Kan hon så kan jag!!

Mina assistenter är de allra bästa man kan tänka sig! Jag har lugn och ro i gruppen och alla verkar må bra och trivas. Jag bara hoppas att det får fortsätta så ett bra tag till!

Förra helgen gifte sig en av dem, Pia. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara på själva dagen, men såhär vacker var hon i alla fall!




Samtliga bilder kommer från Björn Sorkin

Efter de senaste dagarnas familjemys och trevligheter med bröllopsdagar och andra saker, har vardagen återvänt och jag har suttit på konferens om Independent Livings framtid i snart 2 dagar.

Spännande visserligen, men hjärnan vill inte riktigt ta in allt.

Mentalt är jag redan på väg ner till Halmstad. Vi ska ner i eftermiddag och imorgon firar vi med mamma, morbror och moster. Det ska bli jättemysigt.

Vi ska också hälsa på Hanna och hennes familj.

Annat som händer just nu är att jag har oerhörda problem med min kropp.
Jag har insett att jag måste måste måste igång med dieten igen och träningen!

Jag ser ut som Barbamamma nu!





Men men, det får bli efter Midsommar - nu ska det bara mysas, ätas och drickas gott!!

Trevlig midsommar och krama varandra i trafiken!

Ni som har hängt med i bloggen kanske minns att jag hade ett inlägg för exakt ett år sen, med rubriken
Tillbaka till brottsplatsen - Ett år senare.

Det jag syftar på med rubriken, då som nu, är att jag och Conny idag har bröllopsdag. I år vår andra. Och liksom förra året kommer vi i år att gå och äta middag på Gondolen. Conny friade där till mig och det känns naturligt och bra att återvända dit varje år för att fira det.

Ikväll är det dessutom mammas sista kväll här hos oss, för den här gången, så hon ska också följa med vilket blir jätteroligt.

När jag träffade Conny, för över 5 år sen nu, skrev jag såhär på min profil på Vilda Webben - det ställe på nätet där vi möttes:

KÄRLEKEN HAR HITTAT HEM

Aldrig trodde jag väl att jag skulle få lov att vara såhär lycklig
som jag är nu!
Visst; att kärleken finner sin väg till oss alla visste jag ju....
rent teoretiskt alltså! Men fram till nu har jag inte haft anledning
att tro att detta påstående även gick att applicera på mitt liv
i praktiken!

Men så träffade jag alltså HONOM!
Och här på Vilda av alla ställen på jorden!
Han var inte en sån förälskelse som man kunde uppleva i tonåren;
-En förälskelse som hotade att riva med sig allt i sin väg!
Nej, han kom i stillhet och tog en alldeles självklar plats i mitt liv.
Det kändes som att allt jag dittills gjort och alla jag dittills mött,
varit en förberedelse för det som nu finns hos mig,
i skepnad av min älskade Conny!

Många har säkert tvivlat på oss, jag var en tid en av dessa tvivlare,
men hans kärlek till mig har visat sig stå pall för de stormar
vi hittills råkat på och absolut ingenting tyder på att vi inte
kommer att klara av framtida prövningar!
Jag måste citera Lisa Ekdahl; min husgudinna i såna här sammanhang:
"Det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå!"

Jag har flera gånger hört väninnor tala om den enda kärleken
och jag har aldrig fattat vad de har menat,
utan mest suttit och nickat och lett lite menande
för att inte verka bakom.
Men nu vet jag vad det är de har pratat om hela tiden!
Jag har hittat hem och här stannar jag!
Jag älskar dig, Conny och ser med tillförsikt, tillit, respekt och kärlek fram emot vårt liv tillsammans!

Nu har han gjort det igen. Vår utbildningsminister Jan Björklund presenterar idag ett antal punkter för att få bukt med "den svenska flumskolan". Varifrån kommer det uttrycket egentligen?

Det senaste utspelet är att man inte ska få läsa upp betyg på KomVux. Det betyder alltså att om du av någon anledning inte klarat skolan så ska du minsann inte få en chans senare i livet heller! Alliansens recept mot ungar som inte klarar skolan blir att tvinga dem kvar ytterligare ett läsår och därmed förlänga skolplikten till 17 år.

Är det bara jag eller är det inte ett samhällsproblem snarare än ett individproblem om barnen inte klarar skolan? Alliansen har sen de kom till makten verkligen "pin-pointat" den enskilde och hotat, straffat, sanktionerat så till den milda grad att vi snart sitter där allihop i ett hörn; nedtryckta och utsatta.

Läste idag att 45.000 färre har ansökt om sjukpenning detta årets första månader, jämfört med samma period förra året. Betyder det att folk har blivit friskare nu och att fuskarna har åkt dit? Knappast va? Det betyder att folk går till jobbet med ångest, värk, förkylningar och vinterkräksjukan - när man mest av allt skulle behöva vara hemma och kurera sig.

Vad är det för samhälle vi lever i nu och som Alliansen gör allt för att underblåsa?! Sköt dig själv och skit i andra??

Jag ställer inte upp på att bo i ett sånt samhälle och jag hoppas inte du gör det längre heller! Kräv förändring 2010!

Nu får det fan räcka! I höstas och vintras var jag jätteduktig, gick ner 10 kilo och mådde hur bra som helst.

Sen blev jag sjuk och prioriterade inte direkt kaloriräkning.

Och vad har hänt sen jag började må bättre? Inte ett dugg! Jo, det som har hänt är att jag gått upp i vikt igen.
Troligen inte alla 10 kilona, men alldeles för mycket ändå för mitt eget bästa.

Jag brukar kollar på The biggest loser på tv och inspireras och facsineras av deras kamp och framgångar. Grejen är att de har en tränare som gapar dem i örat hela tiden, peppar, stöttar och motiverar. En sån skulle jag behöva. Jag skulle behöva någon som flera timmar om dagen pushade på, hejade, skrek och kommenderade. Först då tror jag att resultaten skulle visa sig.

Så nu efterlyser jag en person som vill vara den där personliga tränaren för mig. Här måste ske förändring och det SNART!

Jag i augusti 2008



Jag i juni 2009


Ali gick ner över 50 kilo!

Idag marscherade vi för sjunde året i rad. Kravet var som tidigare: Klassa otillgänglighet som diskriminering!

Förutom vi som lever med denna diskriminerande otillgänglighet dagligen, så marscherade och talade i år även samtliga partiledare för s, v och mp samt företrädare för alla allianspartierna på Sergels Torg i Stockholm.

Förutom i huvudstaden marscherades det på 25 ställen runtom i landet och såvitt jag förstår var det bra uppslutning bland politiker också ute i landet.

Jag tycker att det är gott och bra att politikerna nu äntligen börjar uppmärksamma det vi har påpekat i så många år, men samtidigt säger cynikern i mig att snacka går ju!

Det som verkligen skrämde mig vid dagens tal var att flera partiföreträdare gav positiva uttryck för den totala politiska enighet det råder kring tillgänglighetsfrågorna.

Att det råder politisk konsensus kring en fråga betyder i verkligheten att det inte händer ett skit!

Det kändes väldigt konstigt att stå där på Sergels Torg och plötsligt bli föremål för en begynnande valkampanj.

Det sista vi behöver är att bli bollträ i det politiska spelet!

Vi behöver action, vi behöver politiskt mod och vi behöver resultat!!!!

Jag sov onödigt länge idag.

Jättedumt med tanke på att mamma och syrran kommer hit om bara några timmar.
Jag behöver städa och handla och fixa innan.

Imorgon fyller kära mor 60 år och min käre make passar på att fylla 42 år samma dag.
Mycket praktiskt!

För att fira detta ämnar Conny, jag, mamma och Anne-Sofie ta en tur över pölen, till Åbo.
Kryssa, handla och äta gott. Det ska bli jättemysigt.
Hoppas det kommer bilder sen, men mamma gillar inte kameror så hoppas inte på för mycket!

Nä, nu måste jag hast vidare!

Igår eftermiddag när jag höll på som bäst och förbereda middagen inför makens hemkomst(är man nu hemmafru så är man), så ringde Conny och bjöd ut mig på middag istället! Det säger man ju inte nej till. En sak vi har gemensamt jag och maken är förmågan och lusten att göra vardagen lite festligare, t ex genom restaurangbesök en vanlig måndagkväll.

Vi var sugna på grekiskt och tog oss därför till Söder, där restaurang Faros ligger. Jättegod mat i mysig miljö och bra personal.




På vägen till restaurangen, stannade Micke Persbrandt för oss vid ett övergångsställe. Lantisen i mig är fortfarande fascinerad av kändisarna i huvudstaden.

Väl på restaurangen satte en tankebana igång i mig.

Vet du, sa jag till Conny, Mikael Persbrandt har en son med Ulf Lundells dotter Sanna och de ska snart få ett barn till. Och vet du, Sanna Lundell har tidigare varit ihop med Wille Craaford och har barn med honom. Och Wille Craaford har varit gift med Josefin Craaford och har barn med henne. Och Josefin Craafoord är numera sambo och har barn med Martin Aliaga, en skådis som spelade skurk i Beck-filmen Hämndens pris. Coolt va?







Conny bara skrattade åt mig och vi konstaterade nog båda att jag ibland har för mycket fritid!

Mitt liv är absolut inte händelsefattigt just nu. Den senaste tiden har jag varit med på massa kul och intressanta saker!

I helgen inträffade två viktiga händelser. Eller tre egentligen, men eftersom jag tillhör dem som inte riktigt vet vad det är vi firar när vi firar vår nationaldag, så glöms det liksom bort i sammanhanget.

Men, på nationaldagen, i lördags, gifte sig Petra och Lasse! Vi var bjudna till den otroligt vackra Sundbybergs kyrka och de var så fina och den obligatoriska tåren kom i ögat, som sig bör på bröllop.

Efter vigseln bjöds det till fest och med på festen var förutom släkten och en del kompisar till Petra jag kände sen innan, även Lasses kompisar, en massa MC-killar och deras fruar och flickvänner. MC-klubbar och deras medlemmar finns det ju hur mycket att säga om som helst! Oftast fel saker! De här killarna var bland de trevligaste människorna jag har träffat nånsin!

Festen var lyckad, musiken var bra och människorna trevliga. Kan man fira nationaldagen bättre?!?


















Igår när vi vaknade upp, sega, trötta och bakis, så visste jag att jag hade 4 timmar utomhus framför mig. Jag hade nämligen lovat stå och dela valsedlar till EU-valet för mitt parti.

Det var sol hela tiden jag stod där så det var inte så illa trots allt.

Värre kändes det i så fall igår kväll när valresultatet presenterades och det visar sig att Vänsterpartiet nästan halverar sitt resultat från valet 2004. Nu krävs uppryckning, allvarliga diskussioner och åtgärder.

För övrigt valde alla EU-länder igår och trenden är att de främligsfientliga partierna går starkt framåt och de socialistiska går bakåt. Jättetråkigt tycker jag och ställer mig frågan om folk verkligen vet vad det är de röstat för?!?

18,8%		5,5%		13,6%		4,7%		24,6%		5,6%		10,9%		3,6%		3,3%		7,1%		2,2%		0,2%
M		C		FP		KD		S		V		MP		JL		SD		PP		FI		ÖVR

Igår var det nog det värsta regn och blåstovädret på länge. Termometern stod på +6 grader - 4 juni!! Helt galet! Och under dessa förutsättningar sprang Daniel och hans skolkamrater ut från gymnasiet!

Nästan hela den närmaste familjen slöt upp utanför skolan och på kvällen välkomnade Conny och jag alla som ville fira Daniel hemma hos oss.

Efter tre års slit med prov, redovisningar och läxor tar Daniel studenten idag!

Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka till den där dagen i juni 1991 när jag själv var nybakad student och det kändes som man ägde hela världen!

 Skön känsla att ha.

Jag önskar Daniel, Maria och alla andra nyblivna studenter ett stort lycka till inför framtiden!

Klippet är kort, men kul! Lilla gosiga Tindra ravar loss på sin första födelsedag:

All den energi jag fick i det vackra vädret igår försvann imorse när jag vaknade och kollade ut genom rutan.


Min plan var annars idag att jag skulle göra mitt för den demokratiska processen, dvs gå och förtidsrösta. Egentligen ska man väl vara traditionsenlig och rösta på själva valdagen, men då ska jag stå och dela valsedlar på motsatta sidan om byn, så det blir knalt med tiden. Jag tar det imorgon istället.....

Idag blir det kura i soffan med boken som jag började på men aldrig läste klart.



Titeln skulle ju kunna reflektera moderaternas syn på mig i vår lilla stad. De tycker nämligen att jag inte ska prata eller skriva om sånt som jag inte begriper mig på. Det stod i tidningen(Mitt i Sundbyberg) idag - så då är det nog sant!

Jag har många gånger både skrivit och pratat om Hanna.

Min hjältinna.

En liten stor tjej som större delen av sitt liv tvingats konfronteras med saker som vi andra inte ens kommer i närheten av under en livstid. Och hon gör det med en styrka och en livsvilja som kan och kommer att försätta berg!

Idag fyller Hanna 7 år. Jag bugar och bockar för denna mirakel-tjej. Vill du hjälpa Hanna och andra så gör det här:

http://www.barncancerfonden.se/2243




Bilden kopierad från Hallandsposten