Min älskade make gav mig en hel spa-dag i morgongåva när vi gifte oss i somras.

Beroende på en massa omständigheter så har jag väntat enda tills idag innan jag inkasserade min underbara gåva! Men idag skedde det alltså.

Sturebadet Haga välkomnade mig med öppna armar.
Hela dan har varit fulltecknad med behandlingar, från topp till tå; Bodyscrub, hydromassage(jetströmmar i varmt bad), helkropps-massage, ansiktsbehandling och lyx-manikyr.

Helt klart det skönaste jag upplevt på länge!




Märks det att jag njöt hela dagen? =)



Slutresultatet! Snyggt va? Allt blev omhändertaget idag, men nån glömde visst håret! *S*

Nu har ett år gått sen senaste födelsedagen - men du är väl som ett årgångsvin - bara bättre med åren!

                                                          Grattis min vän!

Nu har bloggen fått en välbehövlig makeover. När jag har blivit av med trycket i bihålorna så att jag kan tänka klart igen, så kommer jag att försöka klura ut hur jag gör egna stilmallar på bakrunden. TIlls dess få ni hålla tillgodo!



En till som är behov av en Extreme Makeover eller? *S*

Ett uttryck som brukar innebära att det är kört på nåt sätt. I mitt fall stämmer det, både bildligt och bokstavligt just nu! Jag är verkligen förkyld - snoren rinner, ögonen tåras, halsen kliar, huvudet spränger och allt annat "trevligt" som hör en brak-förkylning till. Jag har väntat in den i nästan en vecka nu, så jag är faktiskt egentligen lite lättad att den äntligen har behagat infinna sig så att den snart kan lämna festen den har i min kropp just nu!

I tisdags var det dags för mig och Conny att gå till Octaviakliniken, för att starta vår feritlitetsutredning. I korthet kan man efter besöket konstatera följande: Jag har skador i magen pga av gamla ärrbildningar, som gör att det enda som kan komma ifråga för oss är IVF(provrörsbefruktning). Åldersgränsen i Stockholm för denna behandling är 39 år för kvinnan(jag är 36 nu). Det är 1 år och 9 månaders väntetid för IVF och jag måste gå ner allt mellan 30-50 kg för att överhuvudtaget komma ifråga. Verkar onekligen förkylt, således. Inte helkört, men lagom hopplöst sådär......

Igår morse sa en av mina assistenter upp sig! Hon hade insett att assistans-yrket inte var nåt för henne och hon ville vidare. Inte mycket att säga om det, mer än lycka till.  Så nu börjar cirkusen igen med ny annons, intervjuer och introduktion och annat sånt kul.....

Och folk klagar på att livet är händelselöst när man är arbetslös - Jag behöver inte mer action av ovanstående slag på ett bra tag nu, tack så mycket!!

Följande brev fick jag idag, som förhöjde en annars rätt så pissig dag:

Välkommen till oss på Folktandvården

Nu är det dags att besöka oss.
Jag har reserverat en tid för dig den 27 februari 2008 kl 09:25
Om tiden inte passar är du välkommen att mig, gärna idag, så att vi kan komma överens om en ny tid.

Med vänlig hälsning

Ding Ding, Leg Tandläkare


.....vidare kommentarer överflödiga skulle jag tro........

Den 22 november lämnar vi kalla Sverige för soliga Miami, Florida!

En vecka är det tänkt att jag, Conny och killarna ska spendera med sol, sightseeing och en massa shopping, innan vi boardar Liberty of the Seas och åker en tur i Karibiska ö-världen.

Vi ska i tur och ordning till: Haiti, Jamaica, Grand Cayman och Mexiko, innan vi kommer tillbaka till Mimi.

Vi har sparat till den här resan i över två år när det blir dags att åka, så det ska bli helt underbart!

Fram till dess har vi nu bara att räkna ner den underbara våren, den helt sagolika sommaren - med 2 veckor på Fårö igen - och den färggranna hösten - sen är det dags att svida om till solklänning och inte glömma smörja in sig med solfaktor 25! *L*

Nedräkningen har börjat!


Liberty of the Seas

"Tiden går fort när man har roligt", brukar det ju heta - och det stämmer verkligen!

Igår firade jag och Conny att det är 4 år sen vi träffades för allra första gången! Vi har båda försökt erinra oss om när vi började chatta första gången, men vi minns inte det, bara att det inte var så himla länge innan vi träffades "på riktigt".

Från allra första början kändes det helt rätt med Conny och redan när han var hos mig i Strömstad första gången började vi leta lägenhet ihop. Den första lägenheten vi tittade på var en fyra längst ut på röda linjen i Norsborg. Jävla tur att det inte blev så! Istället flyttade jag upp hit, bodde först i ett hyresrum i Sollentuna och sen följde ett antal flyttar och tillfälliga boenden innan vi till slut landade där vi bor nu.

De här 4 åren har knappast varit rosa-skimrande hela tiden. Det har varit taskig ekonomi, osäkerhet på framtiden, olika viljor och ibland starka motsättningar. Men allt det där har vi jobbat oss igenom och just nu mår jag bättre än jag nånsin har gjort! Jag har hittat hem och här tänker jag stanna!

4-årsdagen hade jag på min lott att ordna. Jag kontaktade Restaurang Ulla Winbladh
Vi har ätit där vid flera tillfällen och vi älskar både maten och atmosfären.
Jag komponerade menyn och förbeställde den. Från det att vi kom dit och fick vårt bord så var vi uppassade som värsta kungaparet! Hela kvällen var underbar!

Så heter den gameshow som jag har anmält mig till. Idag var jag på casting-intervju. Först fick jag svara på ett frågeformulär med väldigt ordinära frågor, typ var jag bor och hur min barndom såg ut o sånt. Sen var det filmad djupintervju.

Men det första som hände när jag kom innanför dörraran på Meter Film & Television i Frihamnen var att jag såg bägge bröderna Schulman. För ett par sekunder var jag "star-struck", men jag hämtade mig snabbt och min beundran förbyttes i lite obehag för att hamna i Alex's krönika eller Calles blogg eller nåt sånt....Jag klarade mig dock!

Förlagan kommer från Colombia, där programmet lades ner när en tävlande erkände att hon lejt killar att mörda sin man!! Showen finns även i USA och i Stobrittanien - i den sistnämnda showen är det Jerry Springer som är programledare - kan kanske vara en viss ledning.....?

Poängen med showen är att man svarar på 21 frågor under tiden man är kopplad till en lögndetektor och sen avgör lögndetektorn om man ljuger eller inte.  Inga frågor är tabu. Man kommer att, precis som i Postkodmiljonären, få säkerhetsnivåer och om man inte vill gå vidare efter en sån, så behöver man inte.

Hela skallen snurrar runt nu känns det som!! Vad har jag sagt till folk? Vad har jag hållit inne med? Vad skulle jag skämmas för?

Nåväl, inte säkert att jag kommer med ju...skulle få veta det inom 2 veckor.

Moment of Truth

Egentligen var det meningen att jag skulle kunna länka direkt till inslaget, med bild från youtube, men jag vet ärligt talat inte hur man gör. Kan nån detta så tala gärna om hur man gör.

Varför i helvete kommer det snö nu???!!! Precis som de tre senaste åren så hade jag gått och hoppats på att snön skulle hålla sig borta, när vi inte sett tillstymelse till den på hela vintern - och nu är det ju ändå början av februari!

Och precis som de senaste tre åren så blir jag grymt besviken när jag tittar ut genom fönstret och det bara vräker ner snö i stora, stora flingor!

För mig har snö aldrig varit glädje och skoj i pulka-backen. För mig har snö istället alltid betytt att jag blivit mer isolerad, fått stora problem med att ta mig fram med rullstolen, frusit och fått snö innanför vantarna! Barn sägs ju tycka om snön men jag själv har enbart traumatiska minnen av detta vita helvete!

Egentligen skulle jag varit med Conny ut till Lidingö idag och tittat på när Adde spelar innebandy, men jag resignerar inför vädrets makter och stannar inne med katterna istället. Just nu utanför fönstret ser det ut som när Emil I Lönneberga skulle ta en blodförgiftad Alfred till doktorn i Mariannelund!

Nä, kanske allra bäst att kura ner i sängen igen med alla mina pocketböcker som dräller in i brevlådan varje månad, men som jag ännu inte tagit mig för att läsa. Första boken jag ska läsa ut är i alla fall Ängeln på sjunde trappsteget.


Snö, snö, snö......utanför vårt fönster

Jag och maken har ett stående skämt här hemma.

Jag brukar säga att jag älskar min man, men om Måns Zelmerlöw skulle ringa på dörren, så drar jag! *S*

Undrar hur vanligt det är med 36-åriga fruntimmer som trånar efter pojkar på nåra och tjuge?

Men den killen verkar ha allt; ögon att drukna i, jäkligt sexiga handleder, kul dialekt, bra dansmoves, jättebra sångröst, ödmjuk, charmig, genomsnäll liksom.

Och nu är han dessutom singel och kommer att bo i Stockholm framöver - Perfekt!! *S*

Eller kanske inte....jag är faktiskt fullständigt nöjd  med mitt liv och mitt val av partner redan och skulle inte äventyra det för någon eller något alls!!

Men titta får man ju göra, eller hur?!



Drömprinsen




Min alldeles egna drömprins *S*

Är det alltid bra att tala sanning? Ska man alltid tala sanning? Vad är sanningen?

Dessa frågor kommer troligen att ställas på sin spets i Kanal 5:s nya gameshow, som inte verkar ha nåt namn än men som går ut på att man ska svara saningsenligt på 21 personliga frågor och vinna 500.000 kronor!
Jag har anmält mig till det programmet och imorse ringde de från Meter Film & Television och ville ha en intervju med mig!

Jag tror mig säga sanningen och ingenting annat än sanningen till folk i min omgivning, så jag borde ju inte ha nåt problem med frågorna, men man vet ju aldrig.
För mig är att tala sanning egentligen inte först och främst ett moraliskt ställningstagande.
Att jag talar sanning för det allra mesta(utom när telefonförsäljare ringer!) beror istället mest på att jag har så jäkla dåligt minne, så om jag ljög så skulle jag inte komma ihåg vad jag har sagt från gång till annan och bara trassla in mig i en massa skitsnack - det blir lättare att tala sanning för bara det är svårt nog att komma ihåg ibland!

Är att undanhålla sanningen detsamma som en lögn?

I så fall ljuger jag hela tiden, speciellt när jag söker jobb!

Jag skriver aldrig i mina ansökningar att jag tar mig fram i livet med hjälp av rullstol och personlig assistans, för det är liksom inte relevant tycker jag. De ringde igår från ett ställe där jag sökt jobb och ville ha mig på intervju. Normalt sett i de lägena så brukar jag berätta om min rullstol, men av nån anledning så gjorde jag inte det den här gången. Ska jag då ringa upp människan igen och säga som det är eller ska jag gå på intervjun och ta det som det kommer? Om jag skulle agera enligt det första förslaget, så skulle det lite kännas som att jag skämdes för min rullstol och det skulle kännas som om jag hade försökt fuska till mig en plats där jag inte hör hemma och sen fått dåligt samvete och erkänt det. Om jag istället tar det på plats när jag kommer dit så kan jag antingen välja att låtsas som det regnar och som jag redan har berättat eller så kan jag ta tillfället i akt och säga att anledningen till att jag uteblir med sådan information är att jag har dåliga erfarenheter av att ha blivit diskriminerad i rekryteringsprocesser.....

Jag vet inte, balansgången är inte helt enkel.

Att säga sanningar och ingenting annat än sanningar i alla lägen kan ju faktiskt vara sårande också.
"Har du inget snällt att säga, så håll käften", liksom.......

Om jag ljuger så är det bara för att jag tror att jag talar sanning.
(Phil Gaglardi, trafikminister i British Columbia, Kanada)