Uppdatering
Efter att ha fått rapporter från Halmstad om att Hanna nu är oerhört dålig, kände både jag och Conny att vi varken ville eller kunde sitta kvar på Fårö en vecka till.
Vi bokade om biljetten och åkte hem i måndags morse. Efter mellanlandning hemma i lägenheten en stund tog vi sen bilen och körde ner till Halmstad. Vi gör vad vi kan för att vara ett stöd för familjen och det känns skönt att göra nåt och det känns skönt att få träffa Hanna och bara sitta hos henne!
Vi har tydligen förvånat en hel del människor som undrat hur det kommer sig att vi kört ända från Sundbyberg för att hälsa på!
Mitt omedelbara svar: Var skulle vi annars vara?!
Det är så oerhört självklart att det är här vi ska vara nu!
Vi hinner emellanåt träffa lite släkt och vänner men allt kretsar kring Hanna.
Nu ska jag lägga mig och sova - det tar en hel del psykiskt men är ändå bara en piss i Oceanen mot vad Hannas föräldrar känner!
Jag lämnar bloggen idag med samma uppmaning som Hannas föräldrar alltid ger sin omgivning:
Tänk på vad ni har!
Vi bokade om biljetten och åkte hem i måndags morse. Efter mellanlandning hemma i lägenheten en stund tog vi sen bilen och körde ner till Halmstad. Vi gör vad vi kan för att vara ett stöd för familjen och det känns skönt att göra nåt och det känns skönt att få träffa Hanna och bara sitta hos henne!
Vi har tydligen förvånat en hel del människor som undrat hur det kommer sig att vi kört ända från Sundbyberg för att hälsa på!
Mitt omedelbara svar: Var skulle vi annars vara?!
Det är så oerhört självklart att det är här vi ska vara nu!
Vi hinner emellanåt träffa lite släkt och vänner men allt kretsar kring Hanna.
Nu ska jag lägga mig och sova - det tar en hel del psykiskt men är ändå bara en piss i Oceanen mot vad Hannas föräldrar känner!
Jag lämnar bloggen idag med samma uppmaning som Hannas föräldrar alltid ger sin omgivning:
Tänk på vad ni har!
Kommentarer
Postat av: Therése
Jag har förstått att det inte finns någon bot för Hanna och jag lider med alla er som står henne nära. Oerhört mycket! Varje barn som inte vinner kampen mot den här fruktansvärda sjukdomen - är ett barn för mycket. Livet är så orättvist och grymt. Sänder några kramar till er, de hjälper inte er Hanna men kanske det ändå kan värma och lindra något...
Trackback
