Måndag

Snö och möten - ingen bra kombo!

Längesen.....

Lika bra att jag erkänner! Jag är periodare. Bland annat manifesteras det i mitt bristfälliga bloggande den senaste tiden. Det känns liksom som om jag inte har nåt intressant att skriva. Många av mina vänner bloggar och gör det både klokt, roligt, sorgligt och intressant. Det gör att jag med min starkt självkritiska ådra inte tycker att jag har så mycket att komma med.

Hur som haver; Den senaste tiden, mellan alla ambulanstransporter till KS akutmottagning, har jag ägnat åt lokal politik. Idag var det årsmöte i Vänsterpartiet i Sundbyberg och jag fick äran att bli invald i den lokala styrelsen samt stå som fjärde namn på valsedeln till kommunfullmäktige.

Mamma har sagt så länge jag kan minnas att som jag diskuterar allt hela tiden så skulle jag bli politiker. Återigen får jag ge mamsen rätt! Nu är jag verkligen på väg och det känns jättespännande!

Det som annars upptar mitt liv är otillgänglighet och hur den begränsar mig. Det jag närmast tänker på är snön. Snön begränsar alltid oss som har rörelsehinder, men nu när den begränsar precis alla i vårt samhälle överallt i hela Sverige så kanske man kunde hoppas på lite förståelse för det vi säger så ofta!

På tal om tillgänglighet; Med stor stolthet kan jag konstatera att det går att få förändring om man bara vill. Vår partilokal, som vi hyr av allmännyttan, hade varken tillgänglig toalett eller kök. Tills för några veckor sen vill säga, för NU har vi det!

En sådan elementär sak som en tillgänglig partilokal kan göra skillnad om en person med funktionsnedsättning engagerar sig politiskt eller ej! Och vi behövs! Vi behövs inte främst för att vara "funktionshindrades röst". Vi behövs i politiken för att vi är samhällsmedborgare vi också och jag har märkt i de politiska sammanhang jag numera befinner mig, att jag inte ens behöver säga något om funktionshinder eller tillgänglighet - min blotta närvaro gör att man tänker ett varv till. Och så är det nog - syns man så finns man.




Framtidstro

Politiskt aktiv har jag egentligen varit i hela mitt liv. Partipolitiskt bara ett år. Politik är roligt! Politik är förändring och förbättring. Politik är segdraget, tröttsamt, jobbigt men alldeles alldeles UNDERBART!


Jag har varit intressepolitiskt aktiv, med funktionshinderfrågor sen jag var 10 år och startade barndisco i RBU-Halland, eftersom jag tyckte att inget gjordes för oss som var under 15 år.

Under mina år som aktiv har jag på nära håll, främst de senaste åren, kunnat se att det som kommer ur min mun i form av åsikter om förändring faktiskt också i praktiken leder till att saker och ting ändras till det bättre! Det är en oerhörd morot och ger ett otroligt driv!

Samma sak nu med Assistansuppropet! och STIL - det vi säger lyssnas på!

Nu är det lite mer än 7 månader kvar till vad jag skulle vilja kalla vår tids viktigaste val! Vill vi fortsätta att ge marknaden makt över människan med ökade klyftor mellan dem som har och dem som inte har, som följd eller vill vi att Sverige återigen ska bli solidariskt där devisen: "Var och en efter förmåga - Var och en efter behov" blir ledstjärna?!

Mitt svar är solklart och det jobbar jag stenhårt för! Det jag gör, gör skillnad och det DU gör, gör också skillnad! Tro inget annat!



In på bara skinnet

På 91 sidor ska jag redogöra för mitt liv. Alltifrån hur välbalanserad mat jag får i mig till om mina sexvanor är säkra eller inte! Denna information rörande varenda liten detalj i mitt liv ska sedan inom varje givet område rimlighetsbedömas av en handläggare på Försäkringskassan!

Varför? Jo, regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett kompendium med frågor som ska göra det mer rättsäkert i bedömningen av behovet av personlig assistans!!

Ingen annan i det här landet tvingas genomlida denna oerhörda kränkning av den personliga integriteten!

FRA kan ju slänga sig i väggen!!

Med bestörtning och en oerhörd ilska är vi många nu som har reagerat! Assistansuppropet är bildat och sprids nu och idag är det presskonferens i Stockholm med anledning av att Försäkringskassan på försök ska börja tillämpa detta 91-sidiga helvetesverktyg på ett antal kassor rumtom i landet. Man har alltså inte ens gjort det här instrumentet klart och nu ska man köra det i skarpt läge för att se hur det tas emot!

Brukarorganisationerna, bl a STIL, har reagerat kraftigt mot det sätt på vilket referensgruppen har blivit bemötta i arbetet med instrumentet och till slut blev det för mycket och alla hoppade av.

Den gyllene regeln i de allra flesta trosuppfattningar är: Du ska inte göra mot andra det du inte vill ha gjort mot dig!

VEM vill ha sina sexualvanor och sina toalettbesök registrerade av staten?!

Inte jag i alla fall!! Stoppa vansinnet NU!