När huvudet är fullt får bloggen lida
Jag har så otroligt mycket i skallen som egentligen inte vill nåt annat än att komma ut i bloggform, men det händer ingenting!
Jag vet inte vad jag ska skriva om - ytligheter, som att vi stod på bakluckeloppis hela dagen igår i blåsten,
blandas med politik i stort och smått - alltifrån att vi nu gjort höst-kick-off för det fortsatta samarbetet mellan de rödgröna i min lilla stad, till nyheten som kom häromdagen om att David Lega nu ska ge sig in i rikspolitiken och representera Kristdemokraterna!
Det är väl oerhört bra att fler med funktionshinder blir synliga i politiken - det är bara synd att det blir för ett parti som egentligen i grunden förkastar olikheter.
Min tanke har också under flera dagar varit att skriva om solidaritet. Eller snarare om när och kanske framför allt varför det tycks ha blivit så jävla fult att vara solidarisk?! Jag återkommer med en fullvärdig analys om det vid senare tillfälle. Nu ska jag fortsätta sortera tankarna i skallen!
Jag vet inte vad jag ska skriva om - ytligheter, som att vi stod på bakluckeloppis hela dagen igår i blåsten,
blandas med politik i stort och smått - alltifrån att vi nu gjort höst-kick-off för det fortsatta samarbetet mellan de rödgröna i min lilla stad, till nyheten som kom häromdagen om att David Lega nu ska ge sig in i rikspolitiken och representera Kristdemokraterna!
Det är väl oerhört bra att fler med funktionshinder blir synliga i politiken - det är bara synd att det blir för ett parti som egentligen i grunden förkastar olikheter.
Min tanke har också under flera dagar varit att skriva om solidaritet. Eller snarare om när och kanske framför allt varför det tycks ha blivit så jävla fult att vara solidarisk?! Jag återkommer med en fullvärdig analys om det vid senare tillfälle. Nu ska jag fortsätta sortera tankarna i skallen!
Den ena är bättre än den andra - eller kanske inte?
Jag sitter just nu och tittar på en dokumentär om Ingman Bergmans hushållerska. Villken mansgris och tyrann! Hur kan det någonsin vara ok att styra sin tillvaro och dess invånare med pikar, nedlåtande attityd och rena elakheter?!
Parallellen till Hollywoodfruarnas liv är inte alltför avlägsen, i just det avseendet i alla fall. Anna Anka spänner ögonen i oss och tror själv på när hon säger att hennes blotta existens räddar livhanken på massor av människor och deras familjer.
Då får de kanske ta att hon häver ur sig okvädningar och har en nedlåtande attityd.
Är det så vi vill ha det i ett civiliserat samhälle - att några ska få bete sig och säga vad som helst, i syfte att nedvärdera andra?
Vilken religion vi än tillber, eller om vi inte tillber nån alls, så vill vi i alla fall inte att folk ska göra sådant mot oss som de inte vill ha gjort mot sig själva.
En rätt enkel livsregel egentligen - men oerhört svår att leva efter!
Parallellen till Hollywoodfruarnas liv är inte alltför avlägsen, i just det avseendet i alla fall. Anna Anka spänner ögonen i oss och tror själv på när hon säger att hennes blotta existens räddar livhanken på massor av människor och deras familjer.
Då får de kanske ta att hon häver ur sig okvädningar och har en nedlåtande attityd.
Är det så vi vill ha det i ett civiliserat samhälle - att några ska få bete sig och säga vad som helst, i syfte att nedvärdera andra?
Vilken religion vi än tillber, eller om vi inte tillber nån alls, så vill vi i alla fall inte att folk ska göra sådant mot oss som de inte vill ha gjort mot sig själva.
En rätt enkel livsregel egentligen - men oerhört svår att leva efter!
Ankskit
På tal om de senaste dagarnas diskussion om, av och med Paul Ankas allt annat än intelligenta hustru, Anna, så kom jag att tänka på ett citat från hennes namne, Arne Anka: Att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter.
Göran Hägglund var snabbt ute idag och o-inbjöd Anna till KD.
Det finns tydligen en gnutta vett i den karln också - jag har annars varit tveksam rätt länge.
Men cynikern i mig tar över och jag konstaterar att det inte är plötsligt utfall av hederlighet, folkvett eller intelligens som slagit till socialministern - det är populism och insikten om att han ligger rätt brunt till(ja, kopplingen var medveten!)
Bilden är ett arresteringsfoto - Anna blev arresterad efter att bråk med maken Paul tidigare i år.
Allt är inte guld i paradiset tydligen......
Göran Hägglund var snabbt ute idag och o-inbjöd Anna till KD.
Det finns tydligen en gnutta vett i den karln också - jag har annars varit tveksam rätt länge.
Men cynikern i mig tar över och jag konstaterar att det inte är plötsligt utfall av hederlighet, folkvett eller intelligens som slagit till socialministern - det är populism och insikten om att han ligger rätt brunt till(ja, kopplingen var medveten!)
Bilden är ett arresteringsfoto - Anna blev arresterad efter att bråk med maken Paul tidigare i år.
Allt är inte guld i paradiset tydligen......
Gäst i mitt eget liv
Ikväll började vi vår cirkel på Bosse - Råd, Stöd och Kunskapscenter igen för höstterminen. Det är jätteskönt att få komma dit och prata av sig med andra som är i samma situation som vi.
Jag har en väldig tur med min assistans just nu, men jag lever samtidigt hela tiden med den gnagande oron att den kan tas ifrån mig precis närsomhelst.
Jag balanserar bokstavligt talat på en skör tråd med mina 21 timmar grundläggande behov i veckan.
För nåt år sen skrev jag följande krönika i ämnet - och det är tyvärr mer aktuellt nu än det nånsin har varit:
Politikerna, liksom tjänstemännen på Försäkringskassan, tycker att vi som lever med assistans har det för bra.
De vill att många av oss ska få minskade assistanstimmar och därmed att vi
inte längre ska vara statens problem utan kommunernas.
Samtidigt säger politikerna att det i Socialtjänstlagen på sikt ska
skrivas in goda levnadsvillkor och inte skäliga, som nu.
Men det är ju JÄTTEBRA!
Tills saken är färdigutredd ska alltså många av oss tillbaka till en
skälig levnadsnivå.
Vi vet pinsamt tydligt vad en skälig
levnadsnivå, enligt politikerna, innebär för såna som oss:
*Att få fryst, vacuumförpackad mat för en vecka i taget. Mat som rest
hundra mil.
*Att få duscha en gång i veckan, på en tid som nån annan har bestämt.
*Att förgäves försöka hålla sig, eftersom personalen på Trygghetslarmet
inte har tid just nu.
*Att tvingas gå och lägga sig, fast man inte vill, för att kvällspatrullen
vill gå hem och nattpatrullen har inte tid.
*Att få städat halva hemmet, en timma varannan vecka.
*Att bara få följa med ut om det står så i beslutet.
*Att inte få välja vart man vill handla, utan tvingas handla i närmaste
närbutik, trots att det är svindyrt!
*Att inte kunna se grabben spela match, för till det får man ingen
ledsagning.
*Att tvingas ge bort hunden, för man kommer inte längre ut på promenader
med den.
*Att tvingas avliva katten, för det är förmätet att tro att ett husdjur
ska rymmas inom ramen för en skälig levnadsnivå.
*Att inte kunna arbeta eller plugga, för man kommer inte utanför dörren, annat än på bestämda tider - någon annans bestämda tider!
Jag vill inte leva ett liv med skäliga levnadsvillkor.
-För mig är det inte att leva, det är att överleva!
Jag har en väldig tur med min assistans just nu, men jag lever samtidigt hela tiden med den gnagande oron att den kan tas ifrån mig precis närsomhelst.
Jag balanserar bokstavligt talat på en skör tråd med mina 21 timmar grundläggande behov i veckan.
För nåt år sen skrev jag följande krönika i ämnet - och det är tyvärr mer aktuellt nu än det nånsin har varit:
Politikerna, liksom tjänstemännen på Försäkringskassan, tycker att vi som lever med assistans har det för bra.
De vill att många av oss ska få minskade assistanstimmar och därmed att vi
inte längre ska vara statens problem utan kommunernas.
Samtidigt säger politikerna att det i Socialtjänstlagen på sikt ska
skrivas in goda levnadsvillkor och inte skäliga, som nu.
Men det är ju JÄTTEBRA!
Tills saken är färdigutredd ska alltså många av oss tillbaka till en
skälig levnadsnivå.
Vi vet pinsamt tydligt vad en skälig
levnadsnivå, enligt politikerna, innebär för såna som oss:
*Att få fryst, vacuumförpackad mat för en vecka i taget. Mat som rest
hundra mil.
*Att få duscha en gång i veckan, på en tid som nån annan har bestämt.
*Att förgäves försöka hålla sig, eftersom personalen på Trygghetslarmet
inte har tid just nu.
*Att tvingas gå och lägga sig, fast man inte vill, för att kvällspatrullen
vill gå hem och nattpatrullen har inte tid.
*Att få städat halva hemmet, en timma varannan vecka.
*Att bara få följa med ut om det står så i beslutet.
*Att inte få välja vart man vill handla, utan tvingas handla i närmaste
närbutik, trots att det är svindyrt!
*Att inte kunna se grabben spela match, för till det får man ingen
ledsagning.
*Att tvingas ge bort hunden, för man kommer inte längre ut på promenader
med den.
*Att tvingas avliva katten, för det är förmätet att tro att ett husdjur
ska rymmas inom ramen för en skälig levnadsnivå.
*Att inte kunna arbeta eller plugga, för man kommer inte utanför dörren, annat än på bestämda tider - någon annans bestämda tider!
Jag vill inte leva ett liv med skäliga levnadsvillkor.
-För mig är det inte att leva, det är att överleva!
Vuxenpoäng
Idag har jag officiellt blivit vuxen. För en person som bott hemifrån sen 18 års ålder och varit självförsörjande(nåja staten har hjälpt till lite genom åren) lika länge så känns det konstigt att plocka vuxenpoäng när man är 37 år.
Jag har börjat pensionsspara.
Det hela började för nån månad sen när jag följde med Conny som moraliskt stöd. Han skulle till en av alla de kapitalförvaltare som ringer hem titt som tätt och frågar efter honom. Mig är det aldrig nån som ringer, undrar varför?
Stället vi skulle till ligger vid Stureplan och för lantlollan i mig så räcker det som skäl för att jag ska bli byxis! Förra gången var jag helt fel klädd och kände mig verkligen tappad bakom hölasset.
Idag gick det bättre. "Vår" kapitalförvaltare är en liten söt pojke som jag är allvarligt bekymrad över. Han går där instängd på sitt kontor - i en tajt kostym, med slirren åtsnörpt i halsen - från 8 på morgonen till 10 på kvällen, VARJE KVÄLL! Inte konstigt att killar som han hoppar från höga hus titt som tätt. Det skulle jag också göra under såna slavförhållanden. Inget alls att avundas med andra ord!
Mitt röda hjärta hade lite Ågren av att sitta där och placera pengar hit och dit. Men som Conny så riktigt påpekade: åsikterna man har sitter ju inte i plånboken.
Kalla fakta är dock att det egentligen är hans plånbok vi pratar om - ensam hade jag aldrig haft en möjlighet att se om min framtid som nu. Läskig känsla!
Lite kul var det hursomhelst när vi skulle gå därifrån efter mötet och kapitalförvaltar-killen fick syn på min Vänsterpartiet-pin. Minen log jag åt hela vägen hem genom finansghettot!
Jag har börjat pensionsspara.
Det hela började för nån månad sen när jag följde med Conny som moraliskt stöd. Han skulle till en av alla de kapitalförvaltare som ringer hem titt som tätt och frågar efter honom. Mig är det aldrig nån som ringer, undrar varför?
Stället vi skulle till ligger vid Stureplan och för lantlollan i mig så räcker det som skäl för att jag ska bli byxis! Förra gången var jag helt fel klädd och kände mig verkligen tappad bakom hölasset.
Idag gick det bättre. "Vår" kapitalförvaltare är en liten söt pojke som jag är allvarligt bekymrad över. Han går där instängd på sitt kontor - i en tajt kostym, med slirren åtsnörpt i halsen - från 8 på morgonen till 10 på kvällen, VARJE KVÄLL! Inte konstigt att killar som han hoppar från höga hus titt som tätt. Det skulle jag också göra under såna slavförhållanden. Inget alls att avundas med andra ord!
Mitt röda hjärta hade lite Ågren av att sitta där och placera pengar hit och dit. Men som Conny så riktigt påpekade: åsikterna man har sitter ju inte i plånboken.
Kalla fakta är dock att det egentligen är hans plånbok vi pratar om - ensam hade jag aldrig haft en möjlighet att se om min framtid som nu. Läskig känsla!
Lite kul var det hursomhelst när vi skulle gå därifrån efter mötet och kapitalförvaltar-killen fick syn på min Vänsterpartiet-pin. Minen log jag åt hela vägen hem genom finansghettot!
Smygstart
Idag väljer jag att smygstarta bloggen igen. För någon som har legat i dvala såpass länge som min lilla blogg-bebis har så är det bäst att starta försiktigt, annars kan hon lätt bli tjurig och slå bakut! *S*
I dag ska jag iväg på ett möte och det är typ den stora händelsen i mitt liv just nu! Inget särskilt världsomvälvande handlar mötet om, men jag kommer ju utanför dörren i alla fall.
Annars här utanför, i den stora världen, utanför Sundbyberg, där jag bor, händer det massor!
17 dagar kvar till kyrkovalet. Kanske intresserar det, kanske inte, men där som i alla andra demokratiska sammanhang tycker jag att det är viktigt att man gör sin röst hörd och inte lämnar över den chansen till odemokratiska krafter.
13 månader kvar till Risdagsvalet. Nu börjar mobilisering för regeringsskifte 2010! Fast med tanke på sprickan i regeringen just nu så kanske vi inte behöver vänta så länge!
Magnus Andersson, ordförande i Centerns Ungdomsförbund, gick i veckan ut och beskyllde personer med funktionshinder för att vara orsaken till att det finns så få studentlägenheter. Ett riktigt klavertramp, som jag hoppas Tant Maud tar honom rejält i örat för!
Alla fina ord om tillgänglighet som sagts av samtliga riksdagspartier får inte bli bara ord - det har de inte råd med ett år före valet!
Läs mer om Magnus Anderssons klavertramp hos Feldermania och DHR-bloggen
Ja det var det för nu - SKÖNT att vara på banan igen!
I dag ska jag iväg på ett möte och det är typ den stora händelsen i mitt liv just nu! Inget särskilt världsomvälvande handlar mötet om, men jag kommer ju utanför dörren i alla fall.
Annars här utanför, i den stora världen, utanför Sundbyberg, där jag bor, händer det massor!
17 dagar kvar till kyrkovalet. Kanske intresserar det, kanske inte, men där som i alla andra demokratiska sammanhang tycker jag att det är viktigt att man gör sin röst hörd och inte lämnar över den chansen till odemokratiska krafter.
13 månader kvar till Risdagsvalet. Nu börjar mobilisering för regeringsskifte 2010! Fast med tanke på sprickan i regeringen just nu så kanske vi inte behöver vänta så länge!
Magnus Andersson, ordförande i Centerns Ungdomsförbund, gick i veckan ut och beskyllde personer med funktionshinder för att vara orsaken till att det finns så få studentlägenheter. Ett riktigt klavertramp, som jag hoppas Tant Maud tar honom rejält i örat för!
Alla fina ord om tillgänglighet som sagts av samtliga riksdagspartier får inte bli bara ord - det har de inte råd med ett år före valet!
Läs mer om Magnus Anderssons klavertramp hos Feldermania och DHR-bloggen
Ja det var det för nu - SKÖNT att vara på banan igen!
