...betyder fritt översatt En gnutta tröst.

Det är även namnet på den senaste Bond-rullen som hade premiär inatt och som vi var och såg nu ikväll.

En inte så liten gnutta tröst kommer jag att behöva för att komma över besvikelsen av att ha slösat bort 2 timmar av mitt liv som jag aldrig kommer att få igen!

Filmen representerar förmodligen alla killars våta dröm, med blodiga slagsmål, vapen och framför allt, häftiga Aston Martins och andra vrålåk, som antingen demolerades i biljakter eller sprängdes till atomer!

Själv satt jag och tänkte redan 5 minuter in i filmen att om man bytte ut alla action-scener mot sex-scener så skulle detta vara en typisk P-rulle! Det var inte många hela meningar som sas på de där två timmarna!

Den största behållningen för mig denna bio-kväll var innan filmen startade när de visade trailern på Vi hade i alla fall tur med vädret - igen.


Jaja, killen är ju snygg i alla fall! *S*

Ja man skulle kunna tro att eländet redan är här, så fort man kliver in i en affär, vilken som helst. Jag tycker så illa om denna komersiellt söndertrasade, meningslösa helg!

Vad som händer hemma hos familjen K under julhelgen i år är fortfarande under förhandling. Nu i år, när vi kommer från tropiska breddgrader, precis innan jul, så lär jag ju få alldeles extra svårt att finna nån som helst julstämning.

Jag tror mig dock ha hittat en coping-strategi inför den för mig så förhatliga tilldragelse:

Nu har det hänt!

Varenda gång när jag ska "banta" eller "ändra livsstil" eller vad fan man nu väljer att kalla det(läs: svälta),
så händer det förr eller senare att jag börjar mat-nojja.

Alltså, tänka och drömma mat och hunger precis hela tiden!

Jag har helt klart kommit in i en svacka nu och jag kommer att ta mig ur den, men just nu har jag bara det här i skallen:



(Troligtvis representerar mina drömmar ungefär 2 miljoner 8 hundra 45 tusen 3 hundra 15 kalorier! - tur att inte drömmar gör en fet i alla fall - fast fan vet i mitt fall!)

Jag är som de flesta vet jäkligt kass i matte! Kan någon som är bättre på att räkna, ge mig svar på följande:

Jag ska enligt uträkning hos hälsovakten konsumera 968 kalorier(kcal) om dagen, för att kunna gå ner 10 kg till den 15 december.

När jag var i Halmstad hade jag inte stora möjligheter att väga maten plus att jag tog ett par cider under helgen(FÖRLÅT!).

Torsdag, 23/10: 1167 kcal = +199 kcal
Fredag, 24/10: 1883 kcal= +915 kcal
Lördag, 25/10: 1350 kcal= +382 kcal
Söndag, 26/10: 1010 kcal= +42 kcal
Summa: +1538 kcal

Idag på Spinalis stod vågen på PLUS 1,5 kg!

Jag har alltså gått upp 1,5 kg på 7 dagar.

Är en kalori verkligen motsvarande 1 gram?

Jag ger snart upp!

I dagarna är det tio år sedan den förödande branden på Backaplan i Göteborg. Sveriges största brandkatastrof, där 63 barn och ungdomar miste livet och hundratals skadades.

Detta ska högtidlighållas och offren ska hedras - med ett fackeltåg genom Göteborg! Är det bara jag, eller är det inte lite anstötligt?

Helgen i Halmstad förflöt bra. Flöt gjorde  jag också, i fredags eftermiddag, mitt på Brogatan, när Conny tappade greppet om lilla mig och jag dök med huvudet före ner i en vattenpöl!

Jag gjorde förresten en riktig nose-dive redan i skolan i fredags. Vi skulle ha muntlig redovisning på det paper(uttalas på engelska!) som vi hade lämnat in tidigare. Jag var jätte-förberedd och hade till och med dagen till ära fixat snygga power-point bilder. Men så fel det blev! Jag fick total mental vattenplaning(coolt uttryck, lånat av min vän Iren) och det gick inte alls bra! Hoppas jag blev godkänd på kursen i alla fall!

Igår var vi i Lund och hälsade på mamma. Lite blek om nosen var hon, lilla mamsen, men annars var det nog på väg att bli riktigt bra. Skönt!

I övrigt hände inte mycket i Halmstad. Det var bara en lugn skön helg med maken. 

Just nu är jag så trött att jag inte kan tänka en redig tanke! Jag återkommer när jag hittar den förmågan igen!

Det är tur att jag har dem - mina partners in crime - om jag nånsin ska vinna kriget mot övervikten och kalorierna!

Conny agerar slagpåse varenda kväll och manar på mig att slå hårdare, slå fortare, göra fler sit-ups. Jennie förhör mig stundligen om hur det går med maten, vägandet av densamma och vägandet av mig.

Igår var jag hos lilla doktorinnan och fick ytterligare anledning att gå ner i vikt. Och Gud(Allah, Hare Krishna och Fan också för den delen!!) vet att jag kämpar på allt vad jag kan!

Lite resultat visade vågen idag i alla fall.

Men först fick jag en rejäl chock!

När jag rullade upp på vågen, visade den att jag hade gått upp 2 kg!! Hur FAN är det möjligt?!??! skrek jag rakt ut i luften.

Rebecca tittade lite konstigt på mig. *S*

Då plötsligt hör jag en mansröst bakom ryggen:
Du kanske skulle ta av din väska som du har bak på stolen, så väger du nog mindre! 
Tjenare, liksom.......*S*


Såhär ser han dock inte ut som sparring-partner! *S*


Min klippa och med-krigare i kampen mot kalorierna!

När jag kom ut till bilen i förmiddags, möttes jag av skrapad lack, buckla och färg från en annan bil!

Självklart var det ingen som varit så snäll och ärlig att de lämnat någon liten lapp på rutan, med nummer, där man kunde nå vederbörande! *Grrrrrr*

Över två tusen spänn går självrisken på! Jag är så jävla förbannad just nu!

Krisen är över!

Visserligen så är inte mamma fräsch som en nyponros - än!
Men hon är fan så mycket bättre än hon var häromdagen!

Det måste vara alla hållna tummar som har gjort susen! *S*

Jag pratade med henne igår kväll och då var hon visserligen hes i halsen efter slangar och grejor och trött efter narkos och diverse andra smärtstillande medicin, men ändå.....

Så jävla skönt att det har vänt!

Igår fick jag ett stort bevis på hur viktiga vänner är och att även om vi bor långt ifrån varandra och även om vi inte pratar så ofta längre, så finns vännerna där och på nåt mystiskt sätt så känner de på sig när man behöver dem som mest, även om man inte alltid orkar sträcka ut handen själv.

Mamma är sjuk - jättesjuk. Hon är kranskärls-opererad och det har tillstött komplikationer. Jag är rädd, skiträdd! Och mitt i allt det här så ska man fungera också, i alla fall förväntas det väl av en antar jag.....

Hursomhelst.....jag älskar alla mina vänner, både gamla och nya och jag tackar för ert stöd! Ni är guld värda.

Har ni en tumme över så håll den gärna för min mamma, min syster och mig!

Älskar er!



Micke Timmermann har klippt ihop filmen, av foto på vänner från förr!

Fräsch som en nyponros är hon, min kära vän Helena!

Igår fyllde hon "the BIG 4-0" och jag hoppas hon blev ordentligt firad!

Framförallt tiden har satt käppar i hjulet för mitt och Annas firande av Helena, men vi har kommit överens om att i vår blir det av!

GRATTIS, GRATTIS!!

Igår var jag och Conny bjudna på middag på restaurang.

Connys farmors syster, Margot, är i Sverige i 3 månader och hälsar på släkt och vänner.
 Normalt bor denna otroligt vitala och pigga(om än något lomhörda *S*) tant i New York - något hon har gjort sedan 1957.

 Jättemysig var hon tanten och jag och Conny har redan fått löfte om att bli omhändertagna närhelst vi kommer till New York.

Margot pratade väldigt bra svenska, trots alla sina år "over there" och jag kommenterade det och drog parallellen med ungdomarna(typ "Vickan" Silvstedt) som åker över till Staterna och glömmer sitt modersmål på en kvart.

-Äh, sånt där är bara TRAMS!, sa Margot. -De där människorna måste ha nåt fel i huvudet!

-Krutgumma var ordet, sa Bill
-Gumma med krut i, sa Bull

Michelle har idag uppnått den aktningsvärda åldern 21 år! Många grattisar!! *S*


Fin bild på Mirro, med Carmen i magen.
Bilden "snodd" från Artificiell blondes blogg.

Fyller år idag gör även min goda vän, Marie! Grattis, grattis!

Ibland har jag inget klämkäckt, hurtigt, kul att skriva som rubrik på inläggen.
Och då skriver jag ingen - så det så! *S*

Just nu är det mer på gång i mitt liv än på mycket länge:

*Jag är på allvar igång med mitt paper som ska vara inne om 10 dagar. Min ambition är att bli klar den här helgen så jag kan lägga det åt sidan sen. Får se hur långt min ambition sträcker sig!

*Jag och Conny var på fertilitetsenheten på Huddinge Sjukhus igår. Vi står numera längst fram i kön till IVF(provrör) och "endast" min övervikt på 20kg står ivägen! Jag känner inte alls pressen! *L*

Faktum är att verkligare än såhär blir det inte och jag har vidtagit de åtgärder som jag kan för att verkligen försöka nå målet så snart det är möjligt! God hjälp har jag också av Jennie.

*Mamma håller på och repar sig från en stor kranskärlsoperation. Allt har gått bra och hon läker som hon ska, så det är skönt!

*Jag och maken är under utredning för att vi så småningom ska bli kontaktfamilj, är det tänkt. Nytt och spännande! Det känns viktigt och meningsfullt!

*Jag har på allvar börjat ägna mig åt politiken i kommunen och även om ingenting är offentligt ännu, så verkar det som om jag mycket snart kan titulera mig fritidspolitiker.

* Sussie slutar som assistent hos mig nästa vecka och går vidare med annat jobb. I hennes ställe kommer Rebecca, som i sin tur ska lösas av, av Mirro, som börjar efter nyår, är det tänkt. Känns lite snurrigt just nu, men det känns samtidigt bra och det kommer förhoppningsvis att landa i någonting bra - för alla parter!

* Sist men inte minst kan jag meddela att jag med största sannolikhet är på väg att få årets influensa! Jag fryser och svettas, har ont i leder och halsen känns som ett rivjärn! Varför är det så att man(jag) alltid blir sjuk, när det är som mest runtomkring och som minst lämpligt?!

Nåväl; allt ska väl landa i mig och runt mig så småningom, men just nu känns tillvaron en aning snurrig, det ska medges!

Efter knappt ett dygn ombord "otrohets-färjan", Viking Cinderella är jag idag rejält trött!

Inte för att jag och Conny var de allra värsta fyllbultarna eller ens de som var uppe längst, men man är ju ingen ungdom längre *S*.

Konferensen vi var på innehöll det mesta, inklusive den ordinarie klassikern: Vem tar vem frampå små-timmarna, i alkohol-dimmorna. De inblandade såg mer än lovligt skamsna ut vid frukosten morgonen efter, kan jag säga.

Vad jag vet lämnade inte vår grupp några bildbevis efter sig, men vid påstigningen på färjan fick vi veta att filminspelning pågick ombord, så man vet ju aldrig vad som dyker upp i TV-rutan. Be afraid.....be VERY afraid! *S*


http://kanal5.se/web/guest/nyheter?p_p_lifecycle=0&p_p_id=K5AV_INSTANCE_kUM9&_K5AV_INSTANCE_kUM9_struts_action=%2Fk5journal%2Fav&_K5AV_INSTANCE_kUM9_articleId=1092460&_K5AV_INSTANCE_kUM9_groupId=1701&_K5AV_INSTANCE_kUM9_version=1.0

För flera år sen fick jag en jättevacker ring av Henrietta i födelsedagspresent. Jag har burit den varje dag sen dess för att påminna mig om vilken fin vän jag har och också såklart för att jag tyckt om att se på ringen.

Tyvärr ärjar den en hel del.

När jag och Conny var på Gotland förra sommaren, var vi inne hos Guldsmeden i Visby och tittade på smycken. Guldsmeden, Odd, blev mycket intresserad av min ring och ville göra om den, i guld, åt mig.

Plånboken tillät det inte då men i år blev det av att vi lämnade in min ärjande ring och efter lite fördröjningar i tillverkningen av replikan i guld, så kunde jag äntligen hämta ut den igår.

En Gotlandsring i guld fick jag redan förra året av min älskade man och i år gav han mig min alldeles egna Gotlands(tillverkad)ring!

 Behöver jag ens säga att jag känner mig oerhört älskad och uppskattad?
Han skämmer bort mig...men varför klaga?*S*

Nu har jag en ring som kommer att hålla länge, länge och som ständigt påminner mig om starka vänskapsband, min älskades kärlek och hur tacksam jag är för att jag har dessa underbara människor i mitt liv!




Nederst i bild syns den gamla ringen och överst alltså den nya.


Min alldeles egen, unika ring glimmar på mitt ringfinger.

Min vän, Richard, fyller år idag!

För långt bort för present-överlämnanden och kramar, sänder jag i alla fall härmed ett STORT GRATTIS!

Perfekt förutsättningar för att sitta inne och plugga, kan man tycka.

Det är otroligt hur intressant ett damm-ludd kan bli i jämförelse med en bok, som måste läsas........eller YouTube.....eller Her Gårman-debatten.

Nej, nu måste jag tillbaka med näsan i boken igen. Lämnar er, för tillfället, med en favorit: