Den sista dagen på jorden

En galen professor(till) har nu kommit med profetian att jorden går under imorgon.

Med tanke på den sensaste tidens nyhetsflöde så kanske han inte är helt fel ute.

Det är sexgalen IMF-ordförande, en svensk statschef med tvivelaktigt umgänge, som gör tvivelaktiga saker,

svenska Migrationsverket som tar Bamses hjälp att sprida helt felaktiga bilder av asylprocessen i Sverige,

socialtanter i Skåne som åker hem till folk och snokar runt i kylskåpen.
Hey, kom just på en sak apropå det: TV gjorde en kändisserie för några år sen som hette
"Här är ditt kylskåp" - kanske nåt som socialtjänsten i Landskrona nu gjort sin egen lilla spin-off på!

Nåväl, själv tror jag inte på jordens undergång i den explotionsartade varianten. Men som det ju verkar på all galenskap som florerar så är vi på väg dithän, sakta men säkert, ändå.

Själv har jag idag för ont för att ens orka bry mig att det eventuellt skulle vara den sista dagen på jorden.

Jag gör som jag brukar på fredagar. Tar ett glas vin, lyssnar på musik och älskar(med) min man! :)



Veckans snack(i)s!

Veckans och mycket troligt också årets snackis lär bli finanslandstingsrådet Thorbjörn Rosdahl(M)s utspel när han försvarar Stockholms Lokaltrafiks höjning av månadskortet på en 100-lapp i månaden.

Det finns redan så många som har skrivit så bra om detta, så jag gör mitt inlägg i debatten till musik:

Uppmuntran

Jag har fortfarande strul med mina njurar.

Igår var vi och hälsade på Kärmor på sjukhuset där hon ligger efter en operation. Då började jag få känningar och så småningom rejält ont så det var bara att knalla till nästa hus och få hjälp.

Hela väntrummet fullt av folk och jag tänkte att nu blir vi sittande här men det var rena VIP-behandlingen. Rakt in på en gång, upp på en brits och in med doktorn. Jag var därifrån på ett par timmar, med smärtlindring i kroppen.

Idag orkade jag inte ta mig upp förrän till lunch, trots det galet sköna vädret.

Nåja kom upp till slut i alla fall och gav mig ut. Kom på, på vägen hem, att jag nog behövde klippa mig så jag gick inom en av alla otaliga frisersalonger vi har i stan. Fick tid genast.

En hel del av mitt långa hår åkte av och sen fick frissan fritt spelrum att stajla mig som hon ville. Det slutade med att jag såg ut som Scarlet O'Hara i Borta med vinden.

Är det inte likt så säg?!





Typ 60 kg skillnad bara, men vaddå? ;)

Är föräldraskap en mänsklig rättighet?

Nej, jag tycker inte det.
Bara för att man kan avla fram en avkomma kvalificerar man sig inte automatiskt till att bli en bra förälder.
Det här ämnet intresserar mig på ett mycket personligt plan, eftersom jag har försökt bli gravid i 7 år nu.
Alltså, försökt på det där vanliga sättet.

Jag och maken har genomgått fertitlitetsutredningar där man konstaterat att vår enda chans är IVF-behandling. Men för det är jag numera både för gammal och sedan länge också för fet.
Adoption har heller inte varit ett alternativ för oss.
Så vi blir utan barn. Eller jag blir utan barn, eftersom maken redan tidigare har två stycken.

När jag hör och läser om föräldrar som verkar ta sitt föräldraskap lättvindligt och i stora delar också för givet, så blir jag upprörd och ledsen ända in i märgen.

Just nu i media pågår diskussioner om det var rätt eller fel av en bartender att neka en kvinna ett glas vin, efter att ha sett henne amma sitt barn bara stunden innan. Många säger nej och kallar det nymoralism.

Min spontana reaktion när jag hörde det var: "Fan vad bra att nån sa till"! Ja jag vet att det är tillåtet enligt svensk lag att dricka vin och amma. Men vem tänkte på barnet i den här situationen? - Bartendern, inte mamman.

Barnet fick aldrig frågan om det var ok för honom/henne att ta ett glas. Samma människor som hyllade tjejen i tunnelbanan som ingrep när en pappa läxade upp sitt barn för några år sedan, ropar nu högt på en vuxen kvinnas rätt att göra vad hon vill. Och förresten har ju Socialstyrelsen numera sagt att det är ok att dricka vin och amma, så det så! Ursäkta...va?!

Detta var bara en i raden av saker jag stör mig på när det gäller föräldraskap. Jag har i min omedelbara närhet vuxna människor som nu ska dela upp sina barn mellan sig, så några ska bo hos den ena och några hos den andra vid den förestående skilsmässan, för att "det är så jobbigt med allihop samtidigt"!


Jag blir bara ledsen, helt enkelt.

Min kropp är trasig

Jag vill inte låta som en bitter kärring, men ibland är det lätt att falla i den gropen.

När jag var yngre var jag oerhört aktiv, rörlig och frisk.
Jag är född med min funktionsnedsättning så självklart behövde jag gå igenom en hel del operationer.
Dessa såg jag då bara som rekontruktiva, dvs när de var färdiggjorda så skulle min kropp vara klar och jag skulle kunna leva mitt liv.

Jag minns när jag kom på att det nog inte skulle bli så. Jag var runt 20 år och hade fått extremt ont i magen.
Detta visade sig vara en sten i urinblåsan, stor som en köttbulle.
Man var tvungen att plocka ut den genom öppen kirurgi och läkeprocessen stötte på komplikationer och jag blev liggande på sjukhus i flera månader.
Sen har det liksom bara fortsatt. Är det inte det ena så är det det andra.

Jag har blivit mer orörlig på äldre dar därför att träning och habilitering i unga år har gjort att armar och axlar fått förslitningar. Så nu är jag överviktig, ganska orörlig och därmed tydligen mottaglig för en massa småkrämpor i spåren av detta.

Det senaste upptäckte jag igår kväll - ett skavsår i knävecket som en konsekvens av att jag inte kan sträcka ut mitt ben ordentligt och dessutom inte känner när det skaver. Det är mycket sällan jag beklagar mig.

Idag gör jag det.

1 maj

Arbetarrörelsens dag.
Det har, i alla fall för mig, sällan känts mer aktuellt att höja fanorna, vässa argumenten och klara struparna för att högljutt protestera mot den samhällsbild borgarna lyckats göra till en allmän sanning!

Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Arbetare, i stad på landet,
en gång skall Jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.