Om en stund bär det av. Först hämtar jag Conny på jobbet, sen drar vi söderut. Hem.

Hem till mitt andra hem.

Höjdpunkten för resan är Åsas 40-årsfest imorgon kväll, men först ska jag nog allt hinna med att fira Första maj och demonstrera för rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Eftersom jag nu inte kan vara både här i Stockholm med mina partivänner och i Halmstad,
så får jag göra det bästa av dagen.

Nu ska jag packa det sista och med det också datorn, så därför kan jag inte skriva mer nu.




Plakaten är skrivna, slagorden putsade på. Ut och demonstrera!

Jag har ont i kinderna fortfarande fast det har gått flera timmar.

Igår kväll var jag och Conny och såg Jeff Dunham på Kista-mässan.
Han och hans dockor är så grymt roliga så vi vred oss i skrattkramper hela tiden!

Den karaktär som är mest känd i Sverige och i världen är nog Achemed - the dead terrorist.

Själv älskar jag dock Bubba J allra mest. Han är bara för jävla skön!

Ett gott skratt förlänger livet så nu lever vi nog till vi är över 100 skulle jag tro!

HBK:s kampsång måste jag ju naturligtvis också dela med mig av! *S*

I flera dagar i rad nu så har solen stått högt på himlen och inga moln syns till! Jättehärligt!
Våren är här på riktigt och en värdemätare på det är att Allsvenskan i fotboll sparkar igång i helgen.

Som emigrerad Halmstad-bo här uppe i 08-land så har jag ju lyxen av att få se mitt lag ett antal gånger under en säsong.
Premiären går av stapeln på söndag, mot AIK, på Råsunda.

Igår fick jag en jättefin HBK-flagga, som jag tänkte ha med mig på matchen om jag törs....Läste på Facebook att det kommer fler än jag och håller på de blå-vita! Underbart, så slipper jag bli ensam kvast bland 26.000 skrikande gnagare!

Att inte döma folk efter utseende eller efter de förutfattade meningar och ibland fördomar vi själva släpar omkring på torde vara läxan för dagen.

För fyra månader sen klampade Världens starkaste man, Magnus Samuelsson, in på scenen i Let's Dance-studion, med sina 150 kilo!

Ingen trodde väl att han skulle utgöra nån fara för konkurrenterna, han var väl bara med som ett kul inslag liksom.

Så fel alla hade, inklusive jag!

Magnus visade vecka efter vecka att hårt arbete, ett jävlar anamma och att inte lyssna på omgivningens skitsnack räcker mycket långt!

Sakta men säkert började vi alla omvärdera Magnus och se honom och hans prestationer och framsteg på dansgolvet. Igår stod han och hans fantastiska danslärare, Annika, slutligen som segrare - mot alla odds!
'
Trots att det "bara" är lättsam TV-underhållning, så finns här en djupare läxa att lära. Jag själv är som Magnus i många sammanhang. Jag ser för omvärlden kanske ut att vara på helt fel plats och inte någon att räkna med, men given en chans att visa vad jag går för, så kommer jag också att förvåna, briljera och slutligen vinna!

Magnus Samuelsson har gett mig och min självkänsla en oerhörd kick framåt!

Tack Magnus!!

Jag har en massa änglar i mitt liv.

 Änglar som knatar omkring här på jorden, men också änglar som finns i Körsbärsdalen i Nangijala, eller något annat mysigt och vackert ställe.

Mina änglar finns där alltid för mig, även om jag inte alltid är mottaglig för deras vägledning. Men det är skönt att veta att de finns hur som helst!

Mycket bra till och med! Jag vaknade samtidigt som Conny idag och det underbara mötte mig när jag tittade ut genom persiennerna - SOLEN!

Vad jag har längtat! Idag har jag inga planer alls, så jag ska ta mig tid att gå ut och få in våren i lungorna och känna solens strålar värma mina kinder.

Nu är inte sommaren långt borta!

Härmed inte sagt att jag är "bajare" - Jag gillar låten bara! *L*

I motsats till vad alla relationsexperter råder till så har vi TV i sovrummet.

Jag älskar det!

Jag älskar att ligga i min varma säng och somna till NCIS och jag älskar
att vakna varje morgon till Vakna med The Voice.

Jakob, Josefin och Paul är mina nya nyhets- och trendorakel.
Balsam för själen och en bra start på dagen.

Just nu ligger jag och väntar på att Caroline af Ugglas ska komma och leverera klokheter.

Ha en bra dag alla!

I helgen har vi haft det jättemysigt. Jag har både sniffat bebis och gosat med katterna - maken har förresten också fått sin beskärda del av gosandet! *S*

Jag befinner mig fortfarande i ett euforiskt tillstånd över alltings underbara vanlighet.

Idag vid frukosten t ex så hittade jag Pyret liggande mitt i min stora Benjaminfikus. Hur gulligt som helst!


Gose-Tindra i farbror Connys knä. Pappa Roger tittar på.


Mmmmm...mobiltelefoner smakar gott - speciellt Nokias modeller! *S*


Pyret mitt i grönskan

Nu ska jag och min käre make åka ut till favvo-restaurangen, Ulla Winbladh, på Djurgården.

Vi ska äntligen något försenat fira vår 5-årsdag.

Detta ska göra ståndsmässigt, med champagne och lyxmiddag.

Både jag och Conny har kvällen till ära nya stasser på oss och jag är sminkad för första gången på evigheter.

 Bildbevis kommer! =)

Fridens liljor!

Igår kom jag hem!

Katterna anföll mig direkt i dörren och sen släppte de mig knappt med blicken -  eller nosen heller för den delen!

Sen kom Conny hem från jobbet, vi åt och pratade och gick igenom posten. Inget märkvärdigt alls, sånt gör tusentals människor varenda dag - men jag älskade det! Och jag var hela tiden medveten om att jag hade inte ont!! En helt enorm känsla för en som levt med ständig smärta i över en månads tid.

Idag har jag haft storhandling på Citygross inbokat och senare också möte med KHR. Så obeskrivligt underbart att få lov att vara helt vanlig!!

Jag känner livet i mig, som farbror Nilsson brukar säga!

.....får jag komma hem!

När min doktorn rondade imorse så frågade hon hur det var. -Tröstlöst, blev mitt svar. Det blir inte bättre med värken i sidan och det kommer inte att bli bättre så länge slangen är kvar.

Något uppgiven konstaterade fru doktorn då att nu får det vara bra. Jag ska göra en datortomagrafi förhoppningsvis idag och efter det ska de dra slangen och jag är fri att gå hem!!

Jag kan knappt tro att det är sant, förrän jag ligger i min älskades famn med mina underbara katter runt mig!

På grund av den här världsfrånvända bubblan som jag har levt i en lång tid nu så glömmer jag saker.
Bland annat glömde jag bort Petras fyrtioandra födelsedag igår. Förlåt och stort grattis i efterskott!



Petra och sötnöten Carmen. Bilden kärleksfullt lånad av Artificiellblond

Som vanligt när jag mår skit, så måste jag ha nåt kul att se fram emot.

Därför har jag och maken börjat prata semester. Vi har sen innan bestämt att vi ska bila tvärsöver Amerika om tre år - när jag fyller 40 år, Conny fyller 45 och vi firar 5-årig bröllopsdag.

Men tre år är en ganska lång tid, så därför planerar vi nu att åka på en två-veckors semester till New York nästa sommar. Jag har ju redan varit i New York, men har flera gånger sagt att jag vill åka dit igen med min själs älskade.

Nu ser det alltså ut som om det skulle kunna bli verklighet.

Just nu ligger jag och kollar runt lite på resor och hotell. En sak vet jag i alla fall: Vi kommer aldrig att åka med Air France igen!!

Trots att jag är sängliggande det mesta av tiden, så försökte jag verkligen mitt yttersta för att vi skulle få fira vår 5-årsdag på ett så bra sätt som möjligt.

Det gjorde Conny också!

Mitt på dagen ringde det på dörren och utanför stod ett blomsterbud med en bukett av de längsta och rödaste rosorna jag nånsin har sett!

Innan Conny kom hem, gick jag upp ur sängen och Pia och jag dukade fint i köket och la champagnen på kylning.

Just den flaskan fick vi av hotellet där vi tillbringade bröllopsnatten, men vi hade redan druckit så mycket den kvällen så vi tog med flaskan hem för att spara till ett speciellt tillfälle - och det var det ju verkligen igår!

Conny hämtade mat på Elektra innan han kom hem från jobbet.

Trots att min hjärna och mitt hjärta så gärna ville vara uppe, ville sitta med min älskade vid bordet, dricka skumpa och äta romantisk middag, så pallade inte min kropp mer än 20 minuter!

Jag grät som ett barn för att jag inte orkade vara uppe mer!

Conny bara la armarna om mig, ledde in mig till sängen, la mig tillrätta och sen hämtade han in all mat och dricka till sängen och så hade vi picknick där istället.

Det är inte särskilt svårt att förstå varför jag älskar honom så mycket!




Mot okända hav - Marie Fredriksson. En av mina absoluta favoriter, spelades på vårt bröllop.

Såhär fin blev dukningen:

Vid den här tidpunkten för exakt fem år sen, satt jag som på nålar och väntade.

Väntade på mitt öde. Så kändes det faktiskt.

 Innan jag träffade Conny, så hade jag nätdejtat ganska friskt och faktiskt inte alltid varit så nogräknad eller snäll mot mig själv heller för den delen. Jag tog det jag fick och var nöjd med det.

När jag träffade på Conny i cyberrymden, kändes det på en gång att detta var annorlunda.
Jag kunde inte då och kan fortfarande inte sätta fingret på vad det var som rörde sig inom mig, men ganska snart efter den där första dejten i Strömstad, skrev jag såhär:

KÄRLEKEN HAR HITTAT HEM

Aldrig trodde jag väl att jag skulle få lov att vara såhär lycklig
som jag är nu!
Visst; att kärleken finner sin väg till oss alla visste jag ju....
rent teoretiskt alltså! Men fram till nu har jag inte haft anledning
att tro att detta påstående även gick att applicera på mitt liv
i praktiken!

Men så träffade jag alltså HONOM!
Och här på Vilda av alla ställen på jorden!
Han var inte en sån förälskelse som man kunde uppleva i tonåren;
-En förälskelse som hotade att riva med sig allt i sin väg!
Nej, han kom i stillhet och tog en alldeles självklar plats i mitt liv.
Det kändes som att allt jag dittills gjort och alla jag dittills mött,
varit en förberedelse för det som nu finns hos mig,
i skepnad av min älskade Conny!

Många har säkert tvivlat på oss, jag var en tid en av dessa tvivlare,
men hans kärlek till mig har visat sig stå pall för de stormar
vi hittills råkat på och absolut ingenting tyder på att vi inte
kommer att klara av framtida prövningar!
Jag måste citera Lisa Ekdahl; min husgudinna i såna här sammanhang:
"Det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå!"

Jag har flera gånger hört väninnor tala om den enda kärleken
och jag har aldrig fattat vad de har menat,
utan mest suttit och nickat och lett lite menande
för att inte verka bakom.
Men nu vet jag vad det är de har pratat om hela tiden!
Jag har hittat hem och här stannar jag!
Jag älskar dig, Conny och ser med tillförsikt, tillit, respekt och kärlek fram emot vårt liv tillsammans!

Några storslagna plander för 5-årsdagen har vi inte. Jag ligger fortfarande till sängs 23 timmar om dygnet, så det får liksom bli som det blir ikväll. Men som Conny sa; Vi får ta igen det senare.


Fields of Gold med Eva Cassidy - Vår låt

När man, som jag, tvingas stanna upp mitt i allt och liksom sätta livet på paus, så blir småsaker, som jag annars tar helt för givet, jättestora och viktiga!

Idag efter att ha sovit större delen av förmiddagen, tog jag mig upp för att duscha.

Ingen större grej kan tyckas - sånt gör man ju varje dag! För mig tog det en bra stund att ta mig upp ur sängen och in i duschen. Väl där lät jag vattnet rinna och liksom skölja av mig allt jobbigt!

Jag skrubbade kroppen med havssaltet jag köpte i USA - skrubba, skrubba, skrubba bort all frustration som byggts upp inom mig.
Sen skölja med varmt härligt vatten - länge!

Nu är jag tillbaka i den nybäddade, fräscha sängen igen.

Jag är glad mitt i allt.

Glad att jag kan uppskatta det lilla i livet. Det är bara på det sättet jag kan se det stora!

När jag flyttade från Halmstad för 5½ år sen så var det vetskapen om att jag inte skulle få ha mina vänner och min umgängeskrets nära mig mer, som kändes jobbigast.

Sen jag flyttade ihop med Conny så har just umgänget med vänner varit det jag saknat mest.

Tills nu.

Vi har hittat underbara, gemensamma vänner här uppe i Stockholm, som vi värdesätter jättemycket!

I lördags blev vi hembjudna till Li och Johan på "fika". Det visade sig bli en helkväll med middag, mys med ungarna och "Körslaget".

Igår ringde Ulrika och frågade om vi såhär med kort varsel hade lust att komma ut till henne och Benke("men det blir inget speciellt, bara kul att ses"). Trerätters middag hade de dukat upp - att komma hem till dem är som att komma till en kulinarisk himmel, varje gång! *S*

Vi skulle bara stanna en stund tänkte vi, men vi kom oss inte för att åka hem förrän både Bengt och Conny satt och nickade i soffan. Ulrika och jag kunde nog fortsatt lösa världsproblemen flera timmar till! *S*

Jag älskar verkligen att umgås med vänner, det ger mig sån kick och energi!

På tal om vänskapsband;

Denna månaden jobbar Mirro hos mig igen, måndag - onsdag. När hon jobbar händer det alltid en massa! *S*.

Jag bestämde mig igår för att jag nu vill göra tatueringen som jag gått och fnulat på ett bra tag.
Tanken har hela tiden varit att jag ska tatuera in Connys EKG(hjärt-)kurva på insidan av min handled och på denna kurva ville jag ha min förlovningsring och min vigselring.

Så igår var jag på KS och skulle göra förberedande tester inför min operation. Bl a gjorde jag ett EKG.
Då kom jag på idén att jag skulle sätt ihop Connys kurva med min egen, så att det bildade ett armband!

Sagt och gjort, Mirro ringde och beställde tid hos Sebbe .
Och idag skedde det! Både Conny och Mirro var med.

Den blev jättefin!! Den är fortfarande svullen så det är svårt att se detaljer och färger så som de kommer att bli sen,
men fin är den hursomhelst!


Handleden - The "before-picture" *S*


Såhär är grundskissen

HELVETE vad ONT det gjorde!!! Men Sebbe är stadig på handen som tur är!
(mer än man kan säga om maken som håller i kameran! *S*)


Såhär såg jag ut mest hela tiden! *S*


Grunden klar


Här är den färdiga tatueringen - den kommer dock att sjunka ner och inte vara så röd när den väl läker!

Gårdagen var en omvälvande upplevelse - fylld med mycket glädje, tacksamhet, lite ledsamhet, hopp, förtvivlan men mycket kärlek!

Först var vi hemma hos Lars och Jennie. Superfin kåk har de och Lars fick stolt visa upp sina "McGyver-lösningar" runtom i huset! *S*

Jennie är mitt stora stöd i hela viktminskningsprocessen och nu när vi var hemma hos dem så blev det ju en hel del viktsnack och jag fick ju allt vackert bekänna att jag slarvat en hel del sen semestern.

Jennie och Lars hade investerat i en våg som man hänger på Jennies lift och de frågade mig om jag ville testa. Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen direkt så jag upp i liften! 1,4 kilo hade jag gått upp sen sist! Och då ska man komma ihåg att jag har varit på 2 veckors semester och att jag ätit ett antal portioner julmat, med därtill hörande nubbar!

Jag blev mäkta impad av mig själv, måste jag säga!
När vi kommer hem på Nyårsdagen ska jag börja med min 13-dagarsdiet för att kicka igång hela processen igen. Ser mycket fram emot det!

När vi lämnat Harplinge och familjen S, var det dags att åka på nästa visit.

Denna gången styrde vi kosan till Niklas, Kicki och deras döttrar.

Lilla Hannas öde har jag ju berättat om innan och nu fick vi äntligen träffa henne och hennes familj igen
- tre år sen sist kom vi fram till!

Det var jättekul att få träffa dem igen, men samtidigt väldigt, väldigt ledsamt och vemodigt!

Att en så liten och go tjej ska behöva vara med om det som Hanna tvingas till är så oerhört smärtsamt!

Samtidigt har både hon och hennes föräldrar en styrka som kan flytta berg och jag beundrar dem så otroligt mycket!

Min enda önskan för 2009 är att Hanna ska klara sin kamp!

Nu såhär på årets sista dag så önskar jag er alla allt gott inför nästa år!

Sen vi kom hem från semestern så har jag försökt fatta att det verkligen är jul alldeles snart! Trots en massa bevis överallt så har jag helt sonika trängt bort det faktum att julen springer allt närmare.

Bland annat har jag glömt bort att skriva och skicka julkort till nära och kära. Det är en julbunden tradition som jag i alla fall har behållit. Men i år, som sagt, så har det gått både mig och maken förbi!

Så därför får vi skicka hälsningen elektroniskt istället!

 Från oss alla(katterna inräknade! *S*) till er alla:

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År

Nu är ju jag vanligtvis ingen stalker men fan vet om jag inte blir det i Miami! *S*

Här är några av kändisarna som har kåkar runt "våran gata i staaaan" och som man därmed kanske kan stöta på:






Hur det går med min kändis-jakt och med alla våra andra äventyr, kommer ni att kunna läsa på:

http://vejron.blogg.se/semesterbloggen