Självdistans

Detta är bland det roligaste jag vet:

Snart vajar palmerna

Nu när vinterkylan börjar bita sig fast i kinderna och fingrarna redan känns som is-pinnar, är det hur skönt som helst att veta att om 19 dagar sitter familjen K på ett plan till Miami!!

Det ska bli hur jäkla skönt som helst! Som vi har sett fram mot denna resan!

Men snäll och givmild som jag, så bjuder jag er alla att följa med oss.

I alla fall via cyberspace.

Alla som vill kommer att kunna följa våra öden och äventyr på:

 http://vejron.blogg.se/semesterbloggen.

Under tiden ligger troligen denna blogg nere, fast det har jag inte riktigt bestämt än så håll utkik även här!



40-åringen

Fräsch som en nyponros är hon, min kära vän Helena!

Igår fyllde hon "the BIG 4-0" och jag hoppas hon blev ordentligt firad!

Framförallt tiden har satt käppar i hjulet för mitt och Annas firande av Helena, men vi har kommit överens om att i vår blir det av!

GRATTIS, GRATTIS!!




Grattis, Grattis!

Michelle har idag uppnått den aktningsvärda åldern 21 år! Många grattisar!! *S*


Fin bild på Mirro, med Carmen i magen.
Bilden "snodd" från Artificiell blondes blogg.


Fyller år idag gör även min goda vän, Marie! Grattis, grattis!


Ring, Ring

För flera år sen fick jag en jättevacker ring av Henrietta i födelsedagspresent. Jag har burit den varje dag sen dess för att påminna mig om vilken fin vän jag har och också såklart för att jag tyckt om att se på ringen.

Tyvärr ärjar den en hel del.

När jag och Conny var på Gotland förra sommaren, var vi inne hos Guldsmeden i Visby och tittade på smycken. Guldsmeden, Odd, blev mycket intresserad av min ring och ville göra om den, i guld, åt mig.

Plånboken tillät det inte men i år blev det av att vi lämnade in min ärjande ring och efter lite fördröjningar i tillverkningen av replikan i guld, så kunde jag äntligen hämta ut den igår.

En Gotlandsring i guld fick jag redan förra året av min älskade man och i år gav han mig min alldeles egna Gotlands(tillverkad)ring!

 Behöver jag ens säga att jag känner mig oerhört älskad och uppskattad?
Han skämmer bort mig...men varför klaga?*S*

Nu har jag en ring som kommer att hålla länge, länge och som ständigt påminner mig om starka vänskapsband, min älskades kärlek och hur tacksam jag är för att jag har dessa underbara människor i mitt liv!




Nederst i bild syns den gamla ringen och överst alltså den nya.


Min alldeles egen, unika ring glimmar på mitt ringfinger.

Ett-årsdagen

Idag är det ett helt år sen lilla charmtrollet Carmen sa "holá" till världen och började charma oss alla i hennes närhet!

Jag ska iväg idag och inhandla presenter och ikväll blir det kalas.

En av de första bilderna jag har på Carmen




Sötaste Carmen

Party-lördag

Ikväll ska vi ut och festa! Det ska bli skitkul, verkligen!

Det är minsann inte varje helg som herr och fru K är ute och busar runt på stan.

Förr i tiden(läs; för ca 10 år sen) var jag ute varenda helg, både fredag och lördag och en helg utan planer ansåg jag bara vara ett stort misslyckande.

Sen hände det nåt - jag växte upp eller vad fan det nu var, men att gå ut på krogen och att dricka alkohol så jag blev snurrig i huvudet och sen spydde och låg hela dagen efter och tyckte synd om mig själv verkade inte riktigt lockande längre.

Sen jag träffade Conny har bar-hoppningen, som jag sysslade med förr, bytts ut mot lugna och mycket mysiga restaurangbesök istället och det passar mig bättre som den människa jag är nu.

Men nångång emellanåt är det rätt kul att ta sig tillbaka till den där tiden i livet när festandet stod i centrum.

Vi ska ut med ett gäng från Connys jobb och det är mysiga, roliga och trevliga killar och tjejer som jag kommit att gilla mycket, så det ska bli jätteroligt!

Får väl se imorgon hur man mår......men det är det! *S*

Underbara människor

Alltför ofta tenderar, i alla fall jag, att fokusera på människor som utstrålar negativ energi. Sura människor, bittra varelser, människor som minsann skulle ha valt att leva annorlunda "om bara....inte".

Därför var det så oerhört uppfriskande att under mina två studiedagar i Halmstad få träffa en kvinna, som verkade vara på precis den platsen i livet där hon ville vara! Iren är klockrent den underbaraste människa jag har mött på väldigt, väldigt länge och vi fann verkligen varandra kändes det som! Det ena samtalet följde på det andra hela tiden, varvat med mycket skratt och klokheter.

Iren bor lyckligtvis, för mig, också i Stockholms-regionen, så jag hoppas, hoppas, att vi kan ha möjlighet att träffas och lösa världsproblemen över ett par flaskor rött.

Världen behöver helt klart fler som Iren och jag är jätteglad att hon har korsat min livsväg. Jag växer som människa i närheten av människor som Iren!

En helg i kärlekens tecken

Nu har min älskling kommit hem!

Vi har korkat upp vinet och om en stund ska jag börja laga till kvällens mys-mat.

I helgen har vi inga som helst planer, bara varandra och friheten!

Jag älskar dig, Conny och kommer alltid, alltid att göra det!!

Kärlekens Vampyrer

Satt en kväll och slö-surfade på YouTube. Den där sidan är ju en veritabel skattkammare som innehåller i princip ALLT!

Jag hittade den här videon, till en låt som jag verkligen älskar, men som jag inte har hört sen kassettbandet pajade i början av 90-talet.

Gullegrisar i bloggtorkan!

Såhär på en snustorr blogg-söndag, vill jag visa en favorit i repris.

Jag tror åtminstone jag har lagt ut den tidigare, men eftersom jag haft knas med min blogg också så vet jag inte om den finns kvar.

Well, well, den tål att tittas på igen i så fall!

Här är Pyret och Hennes "Pappa". Han är verkligen BARA hennes! *S* Hon är dock snäll och låter mig vara gift med honom! *S*


Fyrtal i hyllningar

Idag säger jag STORT, STORT GRATTIS till Sussie som fyller år!

Fyller år gör även svärfar Janne och vännen Rosie!

Jag bugar mig också i gratulationer till Henrietta, min underbara vän och vår fantastiska toastmadame på bröllopet!
Det är hennes dag i almanackan idag, nämligen!


Sänder rosor i tanken till er alla!

Halmstad - Here I come!

Jag ska börja skolan!!

Shit, vilken grej, jag har knappt smält det själv!

Allting började med att Sussie satt och bläddrade på text-tv igår och läste nyheten om att det fortfarande finns ett stort antal lediga studieplatser på högskolor och universitet runtom i landet.

Jag satte mig genast och kollade runt lite och mycket snart fastnade jag för Magisterprogrammet i Handikappvetenskap, 60 poäng i Halmstad!

Först kändes det mer som en utopi och allt praktiskt började snurra i skallen på mig. Jag snackade lite löst med Conny om det och om hur vi eventuellt skulle kunna lösa det, men inget mer blev sagt.

Idag satte jag mig och lusläste om programmet på datorn plus att jag ringde upp studievägledaren på
Hälsa och Samhälle(HOS)
på Halmstad högskola.
Jag fick veta att programmet är på halvfart, på distans och sträcker sig över 2 år.
Jag kände genast att detta borde vara fullt genomförbart!

Jag pratade med antagningen och eftersom jag studerat ganska nyligen så ligger alla mina uppgifter redan inne i databasen, vilket gjorde ansökan och antagningen mycket enklare!

Så numera kan jag alltså titulera mig magister-studerande! Coolt!!

Nästa steg var att kolla upp med Försäkringskassan hur de ställde sig till att jag studerar, eftersom jag har halv aktivitetsersättning(sjukpension). Efter att ha suttit över en kvart i telefon-kö och därefter blivit rundkopplad några gånger, fick jag i alla fall veta att "kassan" inte bryr sig om vad jag gör på min "friska" del. Grönt ljus där alltså!

Nästa samtal gick till CSN eftersom jag ju måste ha försörjning på den delen jag stämplar nu. Jag fick veta att jag kan söka fullt studiemedel eftersom min aktivitetsersättning på intet vis uppgår till gränsen på 79.000 kr för ett halvår!
Grönt ljus igen alltså! Jag fick dessutom veta, att eftersom jag ska studera på annan ort, så kan jag söka merkostnadsbidrag för det och på så sätt få lite lättnad i kostnaderna. Skitbra!

 Sen skulle assistansen fixas .

Jag var lite orolig för hur tjejerna skulle reagera på nyheten om att de skulle behöva sova "på jobbet" några nätter per termin. Efter att ha snackat med dem båda insåg jag att min oro var helt obefogad. Allt går att lösa var deras kommentar. Underbart!

Det som nu är kvar att lösa är transport och boende.

Det lutar väldigt kraftigt åt att det blir flyg som gäller. Flyget tar 50 minuter från Arlanda till Halmstad, jämfört med tåget då, som tar 4-5 timmar typ. Jag kan dessutom inte åka X2000 - jag har gjort det en gång och blev så jävla åksjuk så jag spydde!

Boendet är ju lite knepigare, också i och med att vi kommer att vara 2 som åker ner.
Jag har hela min familj och många vänner i Halmstad, men egentligen inget klockrent ställe där jag bara kan ringa på dörren och allt flyter på. Det är lite tråkigt, men, men, hotell Laxen på Vallås finns ju alltid! *S*

Det ska verkligen blir skitkul att börja plugga igen!

Dels få läsa Handikappvetenskap, ett ämne som jag brinner för!
Dels få läsa "hemma" i Halmstad, med de möjligheterna det ger att kunna få träffa familj och vänner lite oftare!
Dels få känna att jag får använda hjärnan igen!

Att vara arbetslös och i stor utsträckning sysslolös, gör att i alla fall jag ibland börjar tvivla på min egen förmåga att tänka!

 Förhoppningsvis kan ju en magister-examen ge mig lite bättre odds på arbetsmarknaden!

Och om inte, så har jag i alla fall blivit klokare!

                                                               

Nailicious

När Petra jobbade hos mig, började hennes dröm om att bli nagelteknolog ta fart. Jag agerade provdocka när hon behövde det och vi pratade en hel del om utbildningen under tidens gång.

För att jag ändå var såpass inblandad så känns det extra kul att Petras dröm om att bli egen arbetsgivare nu har slagit in!

Jag har ännu inte hunnit med att besöka salongen, men det tänkte jag råda bot på mycket snart!

Som vän är jag jättestolt över Petra såklart, men jag kan också objektivt säga att hon är jätteduktig nagelteknolog!!

Ett besök hos henne, om du vill ha fina naglar och tånaglar, rekommenderas varmt!

http://www.nailicious.dinstudio.se


Solbränd

Stranden idag också....börjar bli en långkörare - men aldrig tråkigt! *S*


Slö och trött, men brunbränd och lycklig! *S*

Sol, vind och vatten

Rubriken för dagen är given.

Vi ska ut till Sköndal och bada idag.

Det blir premiär för Conny, men jag plurrade ju häromdagen för första gången på ett bra tag.

Jag älskar verkligen att bada! Jag blir smal, rörlig och skitsnygg i vatten! *S*

Så planerna för dagen är stranden - om jag nu får liv i Conny vill säga!

Ikväll är det grilla som gäller.






Förresten;

Jättegrattis, Eva, på födelsedagen! Hoppas din dag blir underbar!

Solen står som spön i backen

Jag har efter ett antal dagar i solen, antagit en behagligt pepparkaksbrun nyans.

Känner mig jättefräsch och snygg,

Livet är just nu underbart!

Igår badade jag för första gången på 2 år.

Visserligen var det bassängbad och inte i havet, men jag badar hellre i klor än i giftalger.....

Om en vecka åker vi till Gotland och Fårö. Längtar!

Drömmar

I två mornar i rad nu, så har jag drömt skumma drömmar när jag har somnat om efter att Conny har gått till jobbet.

Igår drömde jag att jag och Conny var på middag hos Benny Andersson på Djurgården. Björn Ulveus var också där, liksom Tommy Körberg. Skumt.

Imorse drömde jag också en massa, för jag vaknade av såndär huvudvärk som man får när man vet att det pågått febril aktivitet innanför pannbenet! *S* Vad jag drömde, vet jag dock inte.

Pyret hoppade upp till mig imorse när Conny hade lämnat sängen. Hon drömde nog att hon var ute och jagade nåt, för hon liksom sprang i sömnen - jättegulligt!


När jag tog kort på Pyret imorse, med blixten på, så satte hon demonstrativt upp tassen för ansiktet - gose!


Lyckopiller

Receptet på total lycka en lördag eftermiddag är enkelt:
Ta Amy McDonalds senaste cd; This is the life, kräma på ljudet på högst volym och bara njuuuuuut.

Mamma Mia!!!!

Vilken film!! Bara att få höra Pierce Brosnan(Remington Steele, James Bond) sjunga, var värt hela biljettpriset! *S*

Vi har varit och sett musikalen innan, så själva handlingen var ingen överraskning. Men åh, vad bra den gjorde sig som film!

Igenkänningens leende satt som fastklistrat på både mig och Conny, hela filmen igenom.

I premiärpubliken på bion i Kista fanns alltifrån fjortisar till kvinnor i övre medelåldern och alla nynnade vi på I have a dream till eftertexterna på filmen och ingen ville liksom riktigt lämna bion.

Väl ute i julinatten fortsatte jag och Conny och sjunga på de odödliga låtarna, hela vägen hem.


                                                         

                                                                        
Tidigare inlägg Nyare inlägg