Gårdagen var en omvälvande upplevelse - fylld med mycket glädje, tacksamhet, lite ledsamhet, hopp, förtvivlan men mycket kärlek!

Först var vi hemma hos Lars och Jennie. Superfin kåk har de och Lars fick stolt visa upp sina "McGyver-lösningar" runtom i huset! *S*

Jennie är mitt stora stöd i hela viktminskningsprocessen och nu när vi var hemma hos dem så blev det ju en hel del viktsnack och jag fick ju allt vackert bekänna att jag slarvat en hel del sen semestern.

Jennie och Lars hade investerat i en våg som man hänger på Jennies lift och de frågade mig om jag ville testa. Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen direkt så jag upp i liften! 1,4 kilo hade jag gått upp sen sist! Och då ska man komma ihåg att jag har varit på 2 veckors semester och att jag ätit ett antal portioner julmat, med därtill hörande nubbar!

Jag blev mäkta impad av mig själv, måste jag säga!
När vi kommer hem på Nyårsdagen ska jag börja med min 13-dagarsdiet för att kicka igång hela processen igen. Ser mycket fram emot det!

När vi lämnat Harplinge och familjen S, var det dags att åka på nästa visit.

Denna gången styrde vi kosan till Niklas, Kicki och deras döttrar.

Lilla Hannas öde har jag ju berättat om innan och nu fick vi äntligen träffa henne och hennes familj igen
- tre år sen sist kom vi fram till!

Det var jättekul att få träffa dem igen, men samtidigt väldigt, väldigt ledsamt och vemodigt!

Att en så liten och go tjej ska behöva vara med om det som Hanna tvingas till är så oerhört smärtsamt!

Samtidigt har både hon och hennes föräldrar en styrka som kan flytta berg och jag beundrar dem så otroligt mycket!

Min enda önskan för 2009 är att Hanna ska klara sin kamp!

Nu såhär på årets sista dag så önskar jag er alla allt gott inför nästa år!