Gäst i mitt eget liv

Ikväll började vi vår cirkel på Bosse -  Råd, Stöd och Kunskapscenter igen för höstterminen. Det är jätteskönt att få komma dit och prata av sig med andra som är i samma situation som vi.

Jag har en väldig tur med min assistans just nu, men jag lever samtidigt hela tiden med den gnagande oron att den kan tas ifrån mig precis närsomhelst.

Jag balanserar bokstavligt talat på en skör tråd med mina 21 timmar grundläggande behov i veckan.

För nåt år sen skrev jag följande krönika i ämnet - och det är tyvärr mer aktuellt nu än det nånsin har varit:


Politikerna, liksom tjänstemännen på Försäkringskassan,  tycker att vi som lever med assistans har det för bra.

De vill att många av oss ska få minskade assistanstimmar och därmed att vi
inte längre ska vara statens problem utan kommunernas.

Samtidigt säger politikerna att det i Socialtjänstlagen på sikt ska
skrivas in goda levnadsvillkor och inte skäliga, som nu.

Men det är ju JÄTTEBRA!

Tills saken är färdigutredd ska alltså många av oss tillbaka till en
skälig levnadsnivå.

Vi vet pinsamt tydligt vad en skälig
levnadsnivå, enligt politikerna, innebär för såna som oss:

*Att få fryst, vacuumförpackad mat för en vecka i taget. Mat som rest
hundra mil.

*Att få duscha en gång i veckan, på en tid som nån annan har bestämt.

*Att förgäves försöka hålla sig, eftersom personalen på Trygghetslarmet
inte har tid just nu.

*Att tvingas gå och lägga sig, fast man inte vill, för att kvällspatrullen
vill gå hem och nattpatrullen har inte tid.

*Att få städat halva hemmet, en timma varannan vecka.

*Att bara få följa med ut om det står så i beslutet.

*Att inte få välja vart man vill handla, utan tvingas handla i närmaste
närbutik, trots att det är svindyrt!

*Att inte kunna se grabben spela match, för till det får man ingen
ledsagning.

*Att tvingas ge bort hunden, för man kommer inte längre ut på promenader
med den.

*Att tvingas avliva katten, för det är förmätet att tro att ett husdjur
ska rymmas inom ramen för en skälig levnadsnivå.

*Att inte kunna arbeta eller plugga, för man kommer inte utanför dörren, annat än på bestämda tider - någon annans bestämda tider!

Jag vill inte leva ett liv med skäliga levnadsvillkor.

-För mig är det inte att leva, det är att överleva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback