Krutgumma

Igår var jag och Conny bjudna på middag på restaurang.

Connys farmors syster, Margot, är i Sverige i 3 månader och hälsar på släkt och vänner.
 Normalt bor denna otroligt vitala och pigga(om än något lomhörda *S*) tant i New York - något hon har gjort sedan 1957.

 Jättemysig var hon tanten och jag och Conny har redan fått löfte om att bli omhändertagna närhelst vi kommer till New York.

Margot pratade väldigt bra svenska, trots alla sina år "over there" och jag kommenterade det och drog parallellen med ungdomarna(typ "Vickan" Silvstedt) som åker över till Staterna och glömmer sitt modersmål på en kvart.

-Äh, sånt där är bara TRAMS!, sa Margot. -De där människorna måste ha nåt fel i huvudet!

-Krutgumma var ordet, sa Bill
-Gumma med krut i, sa Bull

Fler födelsedagar - fler frestelser

Den 9 september fyllde grabbarnas kusin, Louise, 16 år.

Det ska firas idag. Med smörgåstårta och vin!

Det är verkligen svårt att hålla sig på den smala vägen(bokstavligt talat!), när världen är full av väldans mycket godsaker och "imorgon" alltid kommer fortare än man vill!

Jag ska dock göra mitt allra yttersta.

Samtidigt sitter jag och Conny just i detta nu och planerar inköp för att kunna börja köra boxercise här hemma!
Det är ju inte mycket mer än ett par handskar och ett par pads/mits som ska till - och så en jäkla massa bra musik också såklart!

Kör så det ryker!


Först det här.........




.....sen det här




Allting har sin tid, som min kloka morfar brukade säga! *S*

Grattis Jossan, 16 år

Andreas söta, goa flicka, Jossan, fyller 16 år idag! Grattis, tjejen!










Katt-kollo

Nu har jag precis kommit hem, efter att ha varit och lämnat katterna, hos Inger i Upplands-Väsby.

När jag och Conny är på semester så ska katterna vara på Solkatten och leka och bråka och umgås med de andra katterna, som också har blivit "semester-dumpade".

Alltså, egentligen är jag verkligen jätteglad att vi har hittat ett så bra ställe för katterna att vara på när vi inte är hemma, men samtidigt är det oerhört hjärtskärande att se båda katterna sitta i varsitt hörn här hemma och trycka och darra, vettskrämda av tanken på att bli infångade och satta i bur!

Idag gick det dock bättre än det vanligen brukar, men det var nästan värre på ett sätt - att de resignerade liksom.

Pyret
låg i min famn och bara snusade och andades fort, en bra stund innan jag iddes sätta in henne i buren. Likadant var det med Kompis.

Conny tycker det är lika hemskt som jag att lämna bort våra älsklingar, men han slipper åtminstone vara här och delta i själva processen.

Vi brukar skämtsamt säga att katterna ska "på kollo", när de ska iväg till pensionatet. Jag vet egentligen inte för vems skull vi kallar det så - men troligen är det för att vi själva ska lätta vårt samvete lite, för att vi lämnar bort katterna istället för att ta dem med oss.

Semesterna ska bli underbar, men med den där bittra eftersmaken av dåligt samvete.


Myndig

GRATTIS Daniel!!

Jag träffade Daniel första gången det året han skulle fylla 14 år.

Fastän det bara har gått 4 år, så känns det som om jag har funnits i Daniels och hans brors liv, och dem i mitt, alltid.

Ikväll blir det födelsedagskalas med familjen och jag ska strax ge mig ut och köpa det sista inför firandet.


Daniel och hans Maria

Lejonet Elsa

När någon, genom dumhet eller elakhet, ger sig på mig eller någon som står mig nära, blir jag som en ilsken lejoninna!

Imorse ringde Conny Rissne Vårdcentral för att få en tid och kolla upp en befarad muskelbristning.

Han fick en tid nu på förmiddan, men efter att ha pratat med sin chef, stod det klart att han inte kunde ge sig iväg från jobbet eftersom de var för få där.  Conny ringde då, som man ska, tillbaka till vårdcentralen och avbokade(på telefonsvararen) tiden direkt. En stund senare ringde de upp och sa att han skulle bli debiterad för uteblivet besök!

-Varför det, jag ringde ju återbud?
-Du skulle ha ringt fyra timmar innan besöket, såna är reglerna!
-Men, jag fick ju tiden för en knapp timme sen, hur ska jag då kunna ringa återbud fyra timmar innan?
-Det är inte mitt problem, såna är reglerna, ta upp det med politikerna!

När Conny återgav telefonsamtalet för mig, tände jag till på alla cylindrar! Detta skulle fixas!

Jag ringde och fick tag i en chef på ekonomiavdelningen på Landstinget. Hon förbannade liksom jag den inskränkta inställningen hos sköterskan i Rissne.

Som hon sa: Bara för att man KAN göra en sak, innebär inte det att man SKA göra det - hon syftade på att man inte alltid måste vara en sån jäkla paragrafryttare!

Nåväl, slutet gott, allting gott och det löste sig så Conny slapp betala.

You mess with my dear ones, you mess with ME! *S*


Moa 9 år

För exakt 9 år sen idag blev jag faster, till lilla Moa. Månaderna innan hon föddes frågade Christer och Carola om jag ville bli hennes gudmor. Det är garanterat ett av de mest hedersamma uppdrag jag fått!

Idag fyller gull-ungen 9 år!

GRATTIS MOA!


Rapport från ett födelsedagskalas

Sitter i köket i min ensamhet. Conny, som vanligtvis går upp 3 om mornarna när han ska till jobbet, går inte att få liv i nu, trots att klockan är över 12.

Igår var vi ute på Ekerö, hos killarnas mormor och morfar. 16-årsfirande stod på programmet och med på kalaset var Conny, jag, Andreas(såklart!), hans Jossan, Daniel, hans Maria, killarnas mamma samt mormor och morfar.

Vi hade det jättemysigt där i trädgården och åt av Daniels goda tårtor. Adde fick en EU-moppe av mormor, morfar och mamma(fast den officiellt är ett lån av morfar). Dessutom fick han pengar, kläder samt ett "kärleks-häfte" med bilder som Jossan hade gjort.

Av oss hade han redan tidigare fått ett par löpar-dojjor och igår fick han ett foto på sig och Jossan inramat och snyggt.

Efter fikat kunde han inte hålla sig längre utan ville ut och testa moppen. Eftersom han inte har tagit förarbeviset än så fick han hålla sig på lilla grusvägen nedanför huset bara.

På söndag ska han skriva teoriprovet och torsdag sker uppkörningen.

På tal om plugg: Andreas fick igår beskedet att han kommit in på sitt förstahandsval: data-teknik med idrottsinriktning, på Solna Gymnasium. Kruxet är väl egentligen bara han inte är riktigt säker på vad han vill, stackarn.
Daniel har alltid haft sitt mål klart för sig, så för honom har det inte varit några som helst problem. Andreas är mer av en "free spirit" och det har gjort att han har varit mycket osäker på vad han egentligen vill. Men jag tror han finner sin väg i livet i alla fall, så småningom.

Födelsedagsfesten slutade med dueller i Singstar

.

Grattis Adde 16 år!


Min goa, charmiga bonus-son och hans Jossan.

Rapport från födelsedagen

Min 36:e födelsedag går till historien som en av de allra bästa!! Födelsedags-hälsningar i form av sms, telefonsamtal, kort, blommor, kramar och blogg-inlägg haglade över mig hela dagen och jag njöt i fulla drag! *S*

Killarna gjorde, som utlovat, middag till mig(och sig själva också såklart!) - det vankades gnocci-gratäng och det var underbart gott! Diska slapp jag också!

Till efterrätt blev det tårta - en tårta som jag lite våghalsigt hade experimenterat fram på förmiddagen. Jättelyckat resultat!

I present av käre maken fick jag ett helt coctail-set, med tillhörande coctail-glas från
Kosta Boda och en bok fullproppad med recept på en massa coctails, shots och drinkar.
- Här ska provas!! Det första jag som nybliven bartender lyckades tota ihop var varsin Cosmopolitan till mig och maken. Efter ett par mindre lyckade resultat(även om de också slank ner), så sitter det klockrent nu! *S*

Här följer lite bilder. Eftersom hela familjen är kamera-skygga *hhmm*, så finns ingen av oss med på bilderna:






Tack alla för en underbar dag!

Underbara lördag!

Idag vaknade jag och maken hyfsat tidigt, klev upp, åt en stadig frukost, gjorde oss i ordning och sen tog Conny sin cykel och jag min "moppe", så drog vi iväg på äventyr. På agendan stod att inhandla saker för att kunna färdigställa balkongen, samt en digitalkamera, som vi ska ha till semestern senare i år bl a.

Vi drog till Bromma. Vädret idag i Stockholm har varit helt underbart och det är skönt att äntligen kunna vistas ute utan att frysa näsan, och andra delar av kroppen, av sig!

När vi klev in på Expert möttes vi av en oerhört kunnig, trevlig och serviceinriktad kille, som genast visade oss digitalkamera-sortimentet i butiken.
Det bidde en Panasonic DMC-TZ5.

Efter Expert gick vi in på Coop för att handla grejor till balkongen. Jag var bl a ute efter en snygg, stor plastmatta att ha på golvet på balkongen, men tyvärr hittade jag ingen, vare sig på Coop eller K-rauta, där vi också var idag. Well, well...får ta det en annan gång.

Väl hemma, skickade jag ner Conny till förrådet för att ta upp balkongmöblerna, medan jag planterade penséer. Nu kan ju ingen anklaga mig för att ha gröna fingrar, men lite nöjd är jag med mig själv trots allt - får väl se om blommorna överlever natten innan jag kan ropa hej! *S*

De nyplanterade blommorna, tillsammans med jättefina stolskuddar från Indiska samt ursnygga amplar, också de från Indiska, blev en helt underbar sommarbalkong, som jag hoppas vi kommer att kunna utnyttja många kvällar i år!

Till hösten väntar helrenovering av balkongen och efter det ska vi glasa in den tänkte vi, men det är då och nu är nu och nu ska jag sätta mig med en nyligen uppslagen grogg och titta på utsikten från den fina balkongen!

Kanske tar jag till och med ett kort med den fina kameran! *S*


image118 image120
Den fina balkongen Den fina kameran

Btw: Bilden på balkongen är inte tagen med den nya kameran!! *S*


Ett livsavgörande beslut

Min önskan att bli gravid och att få bli mamma är väl omvittnat, inte minst här på min blogg! Nu har jag och Conny gått igenom alla de undersökningar vi kan och vi har fått vår dom; det blir inga barn utan provrörsbefruktning.

När vi startade utredningen var det egentliga målet faktiskt att ta reda på orsakerna till att vi är barnlösa fortfarande efter 4 år - och nu vet vi det.
Jag har alltid varit av åsikten att jag inte skulle vilja ha barn till varje pris. Och provrörsbefruktning, med allt vad det innebär för mig är ett pris som är för högt för mig. Conny och jag pratade igenom det nu ikväll och vi har gemensamt kommit fram att det blir inga barn för oss två! Och det känns faktiskt bra att äntligen ha kommit fram till det beslutet, i själ och hjärta också och inte bara rent intellektuellt.
Hädanefter kommer vi att lägga allt krut vi har på varandra och på att göra saker tillsammans - resa bland annat.

Många tycker kanske jag är knäpp och att man visst kan resa med ungar! -Jodå det kan man, men det är så mycket annat som föräldraskap innebär, som jag inte vet om jag är rustad för eller ens har lust att rusta mig för.

-Ett dagsaktuellt sådant scenario är lilla Engla i Dalarna som är försvunnen, troligen bortrövad.


-Tänk att vilja ha barn, kämpa som djur för att få det, lyckas bli gravid och 10 år senare så kommer det nån jävel och rövar bort henne!! Jag låter fan hellre bli att bli mamma, så slipper jag den sorgen! Jag skulle aldrig, aldrig överleva en sån sak!

Jag har vänner vars lilla dotter är dödligt sjuk och det är samma sak där - jag skulle inte klara det. Och har jag nu ett val att slippa, så gör jag det valet, även om det för många kanske kan verka fegt. So be it!

Det finns ju barn att "låna", som tur är!

Några av mina "låne-ungar"

image103

image104
Carmen

Grattis bus-ungar!

Mina goa, hoppiga, studsiga, roliga, skrikiga, skrattiga, mysiga, underbara brors-söner, Albin och Linus, fyllde 6 år igår. Fyllde år gjorde även min goa vän Åsa's lilla tjej, Annie.

Eftersom jag har utrustats med världens sämsta minne, så glömde jag naturligtvis bort att gratulera dem, som sig bör. Jag gör allt vad jag kan för att ta igen det här och nu! Grattis bus-ungar!


image92 image93

Pappas dag idag

Idag är det Fars Dag. Ännu ett påhitt med ursprung från USA och som vi i Sverige har firat sedan 1930-talet. Kritiker och belackare menar att det inte behövs en speciell dag att fira Pappa på - det kan man väl göra vilken dag som helst, utan att behöva köpa den där slipsen eller det där paret strumpor? Jodå, visst kan man det! Men jag kan tycka att det finns en poäng med att stanna upp och tänka efter varifrån vi kommer. När jag ser mig själv i spegeln, ser jag jättetydliga spår av min pappa - jag är också den av fyra barn som är mest lik pappa, både till utseendet men också till sättet(i alla fall brukar mamma säga det och då inte mena det som en komplimang *L*). Hursomhelst är jag stolt över det och glad för att jag har en så bra kontakt med pappa som jag har, trots att det nu är över 50 mil emellan oss.

image27
Älskade pappa

Babymaking - in the making

Så var hon då född! Lilla Carmen föddes i lördags och även om jag inte haft nöjet än att träffa henne så kan jag ju av fotona se att hon är en ängel, en skönhet, ett mirakel - den sötate babyn som fötts, om man får tro mormor! *S*

Jag har ju följt Michelles graviditet i och med Petra hela tiden och verkligen glatts och sett fram emot lilla Carmens ankomst.
Samtidigt så får det ju mig såklart att tänka på min egna barnlöshet. Jag har så länge jag kan minnas alltid haft barn i mina framtidsplaner och när jag träffade Conny hoppades jag ju och trodde att det skulle bli så också. Vi använde av olika anledningar inte skydd från allra första början och har alltså haft chansen att bli gravida 44 gånger vid det här laget, men än har ingenting hänt. Däremot så ser jag tjejer/kvinnor med magar i luften och "barnvagns-maffior" varthän jag tittar känns det som.
Anledningen till att vi inte har fått barn än har jag klurat på många gånger. Conny har ju 2 barn sen tidigare, men det är 15 år sen sist så mycket kan ju hända. Jag är opererad i magen fler gånger än jag orkat räkna så det är inte omöjligt att fertiliteten påverkats av det. Jag har också funderat i filosofiska termer - kanske det inte är meningen att jag och Conny ska få barn ihop, för hade det varit meningen så hade det ju redan hänt - eller?!

Hursomhelst, så vill jag inte låta gnällig eller avundsjuk på någon som fått barn - det är en gåva och ett mirakel, verkligen!

Jag och Conny har idag fått tid till Octavia-kliniken för fertilitetsutredning. Vi ska dit den 19 februari och under tiden har vi ju faktiskt 4 chanser till på oss att bli gravida. Och det måste ju medges att försöken är jättesköna! *S*

The Ex-factor

Jag har tidigare berättat om min ganska nyblivna make, som jag älskar väldigt högt och som jag måste haft en bra dag när jag hittade! *L*

När jag hittade honom, så kom han med en historia, i form av 2 söner med tillhörande mamma.
Jag gillar pojkarna jättemycket och jag går väldigt bra ihop både med deras mamma och med hennes föräldrar, alltså Connys tidigare svärföräldrar.

Anledningen till att allt har gått så bra tror jag dels ligger i att jag faktiskt hade en sund inställning till alltihop redan från början och jag trodde inte allt skulle vara rosaskimrande med mig, barnen och exet - snarare målade jag upp svarta scenarion, med min egen bakgrund som skilsmässobarn i färskt minne.

Det var inte mycket av mina farhågor som besannades som tur var, men nu har killarna kommit in i puberteten med full kraft och det är ett helt annat ball-game!

Plötsligt ska det trotsas till höger och vänster och även om vi slipper undan ganska lätt i jämförelse med många andra tonårsföräldrar så tar det ändå på krafterna att göra upp dealer med ungarna och att gång på gång ändå tvingas jiddra med 15-åringen som 5 minuter innan han ska vara hemma, ringer sin far och tjatar sig till en halvtimme extra ute.

Och så står jag där vid sidan om och upplever inte att jag kan göra ett skit åt situationen!

I helgen mötte vi killarnas mamma och plötsligt fann jag mig mitt uppe i en diskussion med henne om varför vi är så hårda mot 15-åringen och att hon hade låtit honom vara ute på stan till 3 för ett par veckor sen.
När jag då frågade henne om han och hans bror gör något för att hjälpa till hemma så sa hon att visst gör de det. Häromdagen hade 15-åringen t o m på eget initiativ städat upp och gjort iordning disken i köket.

När de är här hos oss sköljer de inte ens ur sitt glas när de druckit klart!

Jag vill verkligen inte utmålas som nån bitsch som kommit in i Connys och ungarnas liv och förpestar tillvaron, men jag tycker att privilegium så som att vara ute sent eller att få hjälp med att betala en ny telefon, ska förtjänas.

Om inte vi möts med respekt, finns det då nån lag som jag som "gummimamma" inte känner till, som säger att vi måste respektera ungarnas vilja?

Jag har antagligen trampat i ett jävla getingbo nu, men jag är bara så in i helskotta trött på hormonstinna tonåringar!!!
Nyare inlägg