Helgen har varit hur skön som helst. Födelsedagen firades på en fest för ett annat födelsedagsbarn och resten av helgen har bara gått i lugnets tecken. Den nya soffan är så skön att jag har lyckats somna i den tre gånger redan. Tror inte jag har sett ett helt program sen soffan kom på plats!

Igår var det ESC, Eurovision Song Contest. Fast nån riktig tävling blev det ju aldrig, eftersom mys-gutten, Alexander Rybak, redan från start visade vart skåpet hörde hemma! Han var värd segern, inget snack! Vad gäller Malena Ernmans insats för Sverige så var den helt klanderfri och att vi bara kom på en beklämmande 21a plats kan i alla fall hon inte skyllas för.
Personligen tror jag numera på en europeisk bojkott av Sverige i såna här sammanhang, för det har inte spelat nån som helst roll vem eller vad vi har skickat de senaste åren, vi har bombat ändå! Nästa år tycker jag vi skickar Zilla och Totte!





Eftersom jag hade det så otroligt gott i soffan i lördags kväll så bidde det pizza och såklart lördags-godis.





Idag har vi också haft en jättemysig dag! Connys farbror Bosse skulle komma hit och äta lunch och Conny ringde svärmor Inger också och frågade om hon hade lust att komma - så vi åkte och hämtade hit henne.

Jag fick Per Morbergs kokbok i födelsedagspresent av Conny och redan idag kom den mycket väl tillpass när jag lagade stekt strömming, potatismos och pressgurka. Kokboken är knökad med en massa husmanskost-recept, så nu blir familjen försökskaniner ett bra tag framöver.

Nu sitter jag här. Kvällen före min 37e födelsedag.

Jag har alltid älskat min födelsedag.
Julen kan kvitta för den tillhör ju alla men min födelsedag är bara min.

Men nåt konstigt har hänt under senare år.
Jag har blivit egentligen totalt likgiltig inför det faktum att jag blir ett år äldre.
Enligt min egen självbild blir jag ändå aldrig äldre än 17 - men jag är så klart mycket klokare nu än då! *S*

Hursomhelst så inträffar ju dagen vare sig man vill eller inte, så då gör jag väl det bästa av den och om sanningen ska krypa fram ur sin mörka håla, så hoppas jag ändå på att i alla fall någon uppmärksammar att det är min egen dag imorgon!


     

                                    

Typ. Idag är det återigen dags att tvätta och packa inför en resa söderut.

Förra veckan var vi som sagt hemma i Halmstad och denna veckan, imorgon närmare bestämt, ger vi oss av till Göteborg, hem till Anna och Axel. Vi ska spendera helgen tillsammans i Köpenhamn, för att något försenat fira Helenas 40-årsdag.

 Det ska verkligen bli jättekul att åka iväg allihop och mysa, shoppa och äta gott.

Men så var det det där med packningen. Jag gillar verkligen inte alls att packa!

Antingen får jag med mig hela garderoben eller som förra veckan när jag inte fick med mig mer än ett enda klädbyte.
Hur disträ är man då?

Efter ännu ett politikermöte nu på förmiddagen är det alltså bara hem och djupdyka i tvättkorgen och sen packa.

På lördag morgon ska vi allihop åka tåget ner till Köpenhamn. Den som känner mig någorlunda vet att jag har ett milt sagt ansträngt förhållande till SJ!

Allt, precis allt, har gått åt helvete varenda gång jag har åkt tåg i mitt liv, så det ska bli spännande att se vad som händer denna gång!

Jag tycker inte om att handla kläder.

Jag brukar oftast planlöst strosa omkring i affärer och hittar jag nåt som passar både min kropp och min plånbok så köper jag det, men oftast hittar jag inget och är inte jätteledsen för det.

Undantaget från min motvilja att handla kläder är postorder!

I postorderkataloger har de oftast snygga kläder, kläder som är sydda i större storlek än 38 och kläder som passar plånboken också. Idag kom Haléns sommarkatalog, med tillhörande rea-del.

Så nu har jag sommar-ekiperat mig från topp till tå för en bråkdel av vad det skulle kostat i butikerna häromkring!

Jag har köpt tunikor, klänningar, linnen, leggings - ja lite allt möjligt. Om tio dagar kommer paketet så då får jag se om kläderna är lika snygga på mig som på brudarna i katalogen. Troligen inte, eftersom de tjejerna knappast drar min storlek, men man får väl hoppas att det sitter någorlunda på min kropp också.


OBS! Har inte själv beställt i dessa färger!

Kan man säga det för många gånger? Jag tror inte det!

Det var längesen min vecka var så spikad som den som just passerat!
Jättekul grejor, intressant lärorikt, fantastiskt, spännande och roligt.

Men jobbigt!

Slitigt att vara igång så mycket och slitigt att aldrig riktigt kunna stänga av hjärnverksamheten.
Så det ska jag göra i alla fall ikväll!

I brist på trädgård att grilla i, så får det bli middag häruppe med maken och
senare kanske en öl på nån uteservering.

Hursomhelst tänkte jag bara ta det mesta som det kommer.
Slippa planera, slippa tänka - bara vara.

Vi ska dona lite i lägenheten, men det är inget måste utan bara skoj.




Lilla frun nyklippt och med rödfärg i ansiktet efter förmiddagens solande


Älsklingskatterna ligger och myser

Och idag har en ovanligt underbar morbror - nämligen min - födelsedag!

Grattis grattis morbror!




I övrigt idag har jag inga direkta planer; tvättstugan och sen in en runda till stan.

Jag hoppas på lite varmare väder i helgen så vi kan årsinviga den fina balkongen.
Roger och Tina åkte Cindirella natten till igår och köpte med alkohol hem till oss,
så det blir kanske en del av den sorten också! *S*



Imorgon blir det dock innebandy för hela pengen! Jag och Conny har köpt biljetter till SM-finalen, så först spelar damerna och senare på eftermiddagen spelar herrarna.

Heja Warberg! *S*

Nu har vi blivit med ännu fler grejor!

Tanken var egentligen att vi skulle köpa ett nytt bio-system till vardagsrummet och stanna med det.
Men icke sa Nicke!

Den TV som vi har, som vi fick häromveckan av svärfar tyckte vi hade passat alldeles utmärkt.
Men tekniken har tydligen sprungit ifrån oss för den dvd/blueray vi köpte var inte kompatibel med TV:n så vi var helt enkelt tvungna att köpa ny TV också.

Jag tror starkt på en konspirations-teori inom handeln! *S*

Nu har Conny o Daniel ockuperat vardagsrummet, med kartonger, sladdar och instruktionsböcker - förvirrad kvinna göre sig icke besvär!

Jag väntar till allt är klart istället, det är bäst så.

Idag vaknade jag med otroligt mycket energi! Tänk vad solen gör mycket ändå!

Som sagt så blev vi med soffa i helgen och efter en del fnulande och planerande
kom vi fram till att vända hela vardagsrummet, när den nya soffan kommer.

Otålig som jag är ville jag inte vänta tills dess så vi satte igång med det idag på förmiddagen.
Nu har vi dessutom kommit fram till att vi ska måla schabloner på väggen och
flytta på solfjädern som hänger där just nu.

Fjädern ska istället sättas på väggen ovanför den nya soffan.
Jag ska visa bilder när allt är på plats så ni fattar vad jag snackar om *S*.

Tills vidare ser det ut såhär, före och efter:

Före:





Efter:

Stereoracket i hörnet ska bort sen ockå




Schabloner i guld istället för solfjädern på väggen - Bli jättefint!


I eftermiddag ska vi ut och handla och bland annat köpa blommor till balkongen.
När vi gick på Mio i helgen så sa jag att "detta är anledningen till varför jag aldrig skulle skönhetsoperera mig". Conny tittade undrande.

Min poäng är att om man väl börjar rätta till nåt så ser man alla andra fel sen som man också vill rätta till, helst nu genast!


Exakt så är det med heminredning också.
Har man väl börjat på ett ställe så följer det en massa saker efter.

Men roligt är det!!

Idag har vi varit allt annat än soffpotatisar! Upp tidigt och möttes av den underbara solen! Efter frukosten tog jag och maken oss två sjöar runt och fotade det fina fågellivet i vår lilla stad(fotona kommer på bloggen imorgon, hinner inte riktigt nu).

Efter den uppfriskande prommisen åkte vi ut och shoppade, Adde följde med. Först Kista och sen Barkaby.

Vi blev med soffa idag. En jättemysig soffa, istället för den nersuttna vi har nu. Det var en sorts soffa som vi själva kunde bygga ihop som vi ville och välja delar till efter tycke och smak. Fördelen är ju att vi får den precis som vi vill ha den. Nackdelen är att vi får vänta över en månad innan soffan flyttar hem till oss. Men men, den som väntar på nåt gott......

Nya mattor till köket inhandlades också.

När vi var i Kista innan idag gick vi förbi en reklampelare som talade om att Fast and Furious, del 4, nu har kommit på bio. Vi bestämde oss där och då för att gå och se den ikväll så snart bär det av.

Det är inte alltför ofta vi gör saker med nån av killarna nuförtiden så det ska bli kul att Adde följer med.



Vår soffa är dock svart





Coola Vin Diesel i "Fast and Furious"

Nu MÅSTE den väl ändå vara här för att stanna!

Termometern utanför förnstret står på över 10 plusgrader och solen skiner. Måste ut snart och lukta på våren känner jag.

Undrar om man vågar hoppas på att våren verkligen är här nu på riktigt.
Som Sara sa: Om det kommer mer snö nu så börjar jag gråta....på riktigt alltså! Jag är benägen att hålla med!

Idag har det minsann hänt grejor! En reporter ringde innan idag och sa att han läst här på bloggen, min blogg, om det som hände Conny i lördags. Vi får se vad som händer med det där.

Svärmor kom hit för en stund sen och berättade att hon sett på nätet om incidenten i lördags.

Såhär skriver Jakobsbergspolisen:

Poliskontoret kallades på lördagskvällen till en restaurang i området där en ordningsvakt och en gäst hamnat i en dispyt som resulterade i en anmälan om misshandel mot vakten, och en anmälan om våld mot tjänsteman mot gästen.


När jag pratade med polisen i förmiddags sa de att detta ju inte är ett prioriterat fall, så nångång i sommar tas fallet upp, så då får vi se vad som händer, men nu verkar det ju som om Conny också är polisanmäld. Upp-och-ner-vända-världen

Äntligen!

I flera år i rad nu så har skatt-masen tagit en massa pengar för mig, utan att ge mig minsta break i form av lite tillbaka i augusti.

Men i år hände det! Jag får tillbaka lite drygt 5.000 spänn och det är jag suveränt glad för! Jag kommer inte att göra som många gör och begära pengarna till midsommar. Jag tycker det är rätt schysst att ha dem kvar på kontot och förränta sig till efter semestern, när vi kan behöva dem bättre.

Efter helgens tumult och bravader är det skönt att få lite glada nyheter i alla fall.

För alla er som kanske undrar hur Conny mår, så är han fortfarande "lea-bröten" som man säger på halländska. =)
Han har ont i händerna och är allmänt seg i kroppen. Just nu är han på vårdcentralen och träffar läkare och får läkarintyg.

Imorse ringde jag till Trygg-Hansa och som tur är har vi en tilläggsförsäkring till vår hemförsäkring, så Conny fick tillbaka de utlägg han hade med akuten-besöket och taxi i lördags natt.
För att få skadestånd för det vakten gjorde måste vi gå på bowlinghallens försäkringsbolag och det har vi nog störst chans att göra efter att polisanmälan har blivit igångsatt ordentligt.

Nu sitter jag i köket och tittar ut genom fönstret, solen skiner och det är +7 grader. Underbart! Skönt att man får lite motvikt till det jobbiga som hänt.

Fridens liljor!

Solen flödar in genom fönstret. Jag vet inte än hur varmt eller kallt det är ute, men det är i alla fall skönt att det är ljust och soligt.

Maken ligger jämte mig i sängen och är dyngförkyld!

Därför tänkte jag ta hand om honom idag och bland annat baka våfflor.

Idag är det nämligen Vårfrudagen, något vi i Sverige sen länge har översatt till Våffeldagen.

Och inte mig emot, för gott är det ju!

Och dessutom har jag mammas gamla våffeljärn
-så det kan inte misslyckas! *S*

För 6 år sen ganska precis flyttade jag från min kära födelsestad Halmstad.
När jag tog det beslutet var det inte lätt men under rådande omständigheter tog det heller inte jättelång tid att komma fram till att en flytt var det enda rätta för mig just då.

Flyttlasset gick som många vet till Strömstad och där stannade jag kvar i ca 8 månader. På de 8 månaderna hände mer i mitt liv än det gjort på 30 år! Jag lyckades stå på egna ben, flytta 30 mil hemifrån helt ensam. Jag fann kärleken och flyttade slutligen till honom 55 mil österut.

Den lilla stad jag hamnade i påminner mig ofta och mycket om mitt älskade Halmstad!
Småstadskänslan finns här liksom där och folk här är som folk "hemma".

Kort sagt, jag saknar inte Halmstad så mycket som jag trodde jag skulle göra när jag flyttade.

Utom sådana här dagar, som idag.

Jag läser i Hallandsposten att våren har kommit till Halmstad.
 Det får mig att sakna och längta till Halmstad!
Jag minns hur luften luktar i Halmstad när våren kommer.
Hur alla blommor, först snödroppar, sen miljoner krokusar och slutligen åter miljoner påsk- och pingstliljor,
blommar upp i slänten utanför HFAB. Jag minns hur vattnet i Nissan kommer fram under isen.

Att möta våren i Sundbyberg är i och för sig inte fy skam det heller, men våren här kommer senare och är inte riktigt samma sak ändå.

Att jag sådana här dagar saknar Halmstad kallars visst nostalgi.




Sturegatan, Sundbyberg

Nästan ända från början har jag hållit Malena Ernman som vinnare av Melodifestivalen och som ni har kunnat läsa på bloggen förut så har även Caroline af Ugglas seglat upp som en favorit hos mig.

Och jag fick rätt.

Jag är stolt över att man vågat rösta fram ett bidrag, som kanske inte var det mest catshy eller för den delen heller det bästa ur svensk synvinkel.

 Men vad svenska folket glömt i flera år är att det bidrag vi skickar iväg ska tävla med uppåt 40 andra låtar och då kan det inte låta som 39 av dem om vi ska ha en sportmössa att komma långt internationellt.

Malenas och Carolines bidrag var de enda i svenska upplagan i år med en chans att komma långt i Eurovision och det är det hela grejen går ut på.

Imorse vaknade jag och trodde fan inte det var sant alltså! Snöstorm utanför fönstret - igen! Det är visserligen bara i början av mars men nu räcker det ändå tycker jag!

Jag vill känna doften av vårblommor, inte slaska omkring i äcklig, sörjig snö!

På grund av vädret har jag inte haft lust att göra något som helst vettigt eller nyttigt idag.

En snubbe från Skanska aviserade igår att han tänkte komma hit idag på morgonen och byta ut vår ugn, som absolut sett sin beskärda del av vintrar i sitt liv! När han dök upp låg jag kvar i sängen, tur Sara var här så jag slapp vara social!

Hursomhelst; det blev en ordentlig uppfräschning av köket och nu har vi en ugn som självaste McGyver skulle vara avundsjuk på!

Ikväll ska jag och maken iväg på nåt slags möte med nån finsvalp som vill placera våra pengar. Eller rättare sagt; Connys pengar! Det ringer såna killar titt som tätt hit och alla frågar efter Conny, aldrig någon frågar efter mig. Undrar varför?

Conny ställde som krav att jag också skulle få följa med när han träffar den där slips-nissen. Så förvånad killen kommer att bli när han får veta att jag inte har ett skit att placera! Men jag är ju gift, så jag klarar mig ändå!


Snö utanför fönstret


Vår nya fina ugn!

Häromkvällen diskuterade jag och maken huruvida vår lilla stad tillhör Norrort eller Västerort. Han har ju vuxit upp här och borde veta, han säger Norrort. Jag som bara bott i vår lilla stad i fem år, jag hävdar Västerort för det har jag minsann hört! *S* Nån som vet säkert? Hojta till i så fall och ge mig bevis! *S*

I fredags kväll var Adde och Jossan över på middag. Jag hade fått i skallen att jag skulle göra plankstek med riktig bearnaise! Det gjorde jag också - och gott som f*n blev det!







Efter middagen gick ungdomarna hem till Jossan och jag och Conny la oss och mös vid tv:n till Så ska det låta.

Jag känner mig fortfarande jättebra efter allt sjukdoms-tjafs som har varit den senaste tiden. Därför blev det en aning skrämmande när jag vaknade kl. 5 igår morse av att jag hade jätteont i magen! Det gick inte över utan ökade bara så till slut ringde vi våra kompisar på SOS Alarm och de skickade hit en plinplong-taxi. Min värk tilltog i ambulansen och plötsligt hörde jag sirener och tänkte: "ojdå det är fler som mår dåligt, undrar vad som hänt?". När vi kom fram till KS insåg jag att det var min ambulans som låtit!!
Nåväl, det var ingen fara med mig och några timmar senare var jag smärtlindrad och vi kunde åka hem och sova en stund.

Conny körde världens lobbying igår för att få mig att titta på Andra chansen med honom inne i soffan i vardagsrummet. Jag vann dock och vi tittade från sängen istället. Jag vet inte varför, men jag gillar verkligen inte vårt vardagsrum. Hoppas vi kan få napp på en bättre och billigare lägenhet snart!

Jag gjorde en boknörds-test:

Nu är jag äntligen opererad!

Tyvärr innebär inte det att jag nu är slangfri.

Tvärtom, nu har jag två slangar i mig istället för en. Visserligen är nu stenarna borttagna men tydligen finns det risk för att fragment från stenarna fortfarande kan finnas kvar i njuren så därför ska jag nu kopplas upp till ett dropp som ska spola igenom njuren; in genom ena slangen och ut genom den andra.

Sköterskan har precis kopplat in droppet men det strular såklart!(som vanligt när det gäller mig och sjukdomar). Jag kommer att ligga kvar på sjukhuset veckan ut är det sagt, sen får jag se vad som händer.

Saken är ju den att jag har stenar i höger njure också så så småningom kommer jag att bli tvungen att gå igenom samma procedur med den njuren! "Ett krig i taget" som min läkare uttryckte sig idag på ronden.

Man missar en massa när man ligger såhär. Till exempel missade jag pappas och Lenas födelsedag. Jag ringde i alla fall pappa igår efter operationen, lite omtöcknad, men ändå. Lena fick blommor till dörren.

En anställningsintervju som var inbokad till torsdag missar jag också. Så jävla typiskt!

En massa intressant möten har jag redan gått miste om och fler lär det bli.

Jag önskar att livet utanför också kunde frysas med en stoppknapp, när mitt liv nu har måst ta en lång paus. Jag känner mig som en gäst i mitt eget liv, lite sådär utomkroppsligt nästan. Skum känsla!

Jag vill förresten tacka för alla uppmuntrande ord - de värmer ända in i hjärteroten!

Det blir ingen amputation av foten. I alla fall inte just nu. Doktorn ringde idag och vi tog gemensamt beslutet att skjuta på det tills jag är mentalt och fysiskt fräschare.

Värken i sidan är inte helt borta, men jag behöver i alla fall inte ta så mycket smärtis som innan och det är bra. Jag börjar känna mig förslappad och otålig och det är väl också ett friskhetstecken så gott som något antar jag.

Idag har jag bara legat i sängen hela tiden fram tills nu. Jag ringde mamma så hon fick kicka igång mig lite - hon är bra på sånt även på 55 mils avstånd! *S* Så nu är jag uppe och ska fixa lite här hemma innan Conny kommer hem.
Mirro gick tidigare idag - hon skulle till doktorn med en sjuk liten Carmen. Mirro har minsann inte haft mycket på agendan idag! Sett mig sova, typ! Imorgon blir det ändring!!

Ikväll kommer min nya assistent hit. Mitt i allt sjukhus-tjafs har jag rekryterat en ny assistent - med mycket god hjälp av Pia också! Så idag välkomnar jag Sara ombord och hoppas att den delen av mitt liv nu ska lugna ner sig så jag kan blicka framåt lite. Jag behöver det!

Om ett par veckor firar Conny och jag att det är fem år sen vi träffades! Att tiden har gått så fort! Jag fattar det inte egentligen! Jag skulle vilja överraska honom med något riktigt riktigt romantiskt - för att visa honom hur betydelsefull han är för mig! Har nån någon idé? =D