Såpbubbla

Hallå???!!! Var händer därute egentligen?!

Nu har jag legat härinne i 14 dagar, egentligen 3 veckor om man räknar in tiden på sjukhuset också - och drygt två veckor är det kvar.

Idag såg jag en jättebra dokumentär på svt play - Nunnan hette den och handlar om en tjej som för 10 år sen, 19 år gammal, beslutade sig för att gå i kloster - och inte vilket kloster som helst, utan Karmelitorden, som är den strängaste klosterorden som finns tydligen. Där är kvinnorna totalt avskurna från yttervärlden, de ber och arbetar i tysthet hela dagarna och tillåts bara prata med varandra under en timma, två gånger per dag.

Jag fascineras av hur en så ung tjej kan göra ett så radikalt val, jag beundrar hennes målmedvetenhet, hon vet att hon kommer att vara i klostret resten av sitt liv och hon är fullkomligt nöjd med det. Jag skulle aldrig palla!

Det känns som om jag lever i en såpbubbla just nu, men jämfört med Marta i klostret, har jag ju rena glidartillvaron! =)



Ljuset i slutet av tunneln

Det känns som att återvända från en högst ofrivillig semester i Dödsriket....eller nåt.....I alla fall är det ett helvete att inte kunna vara uppe ur sängen mer än 10 minuter i taget, innan jag förgås av smärta! Men nu äntligen ser jag slutet!!

Jag ringde sjukhuset idag och fick veta att jag ska opereras den 16 februari. Bra sätt att fira pappa och Lena.....Jag har också äntligen fått gehör på sjukhuset för att jag faktiskt har så ont som jag säger, så nu har jag fått recept på Dexofen, som jag hoppas ska räcka tills jag ska läggas in.

Så slutet på pärsen är nära och jag känner mig mer levande idag än jag gjort de senaste veckorna! Jag måste också kämpa på för Connys skull - han ska inte behöva dra hela lasset själv!

Extreme makeover - Blogedition!

Eftersom jag mår skit just nu och inte kan göra det jag normalt gör när jag känner mig såhär, nämligen shoppa eller fixa håret, så tänkte jag piffa till min blogg i alla fall.

Jag tävlar om en ny design här:


http://lightelegance.blogg.se/bloggdesigner/2009/january/bloggdesigntavling-4.html?_tmp=ab575256474da93c4a963ecbf8824b2e899f12ff



Håll tummarna för att jag vinner! =)

Loggar ut.....

Orkar inte blogga för tillfället. Den som undrar hur jag mår kan ju alltid ringa - sist jag kollade funkade det alldeles utmärkt.

Fridens liljor!

Rapport från en sjuksäng

Det blir ingen amputation av foten. I alla fall inte just nu. Doktorn ringde idag och vi tog gemensamt beslutet att skjuta på det tills jag är mentalt och fysiskt fräschare.

Värken i sidan är inte helt borta, men jag behöver i alla fall inte ta så mycket smärtis som innan och det är bra. Jag börjar känna mig förslappad och otålig och det är väl också ett friskhetstecken så gott som något antar jag.

Idag har jag bara legat i sängen hela tiden fram tills nu. Jag ringde mamma så hon fick kicka igång mig lite - hon är bra på sånt även på 55 mils avstånd! *S* Så nu är jag uppe och ska fixa lite här hemma innan Conny kommer hem.
Mirro gick tidigare idag - hon skulle till doktorn med en sjuk liten Carmen. Mirro har minsann inte haft mycket på agendan idag! Sett mig sova, typ! Imorgon blir det ändring!!

Ikväll kommer min nya assistent hit. Mitt i allt sjukhus-tjafs har jag rekryterat en ny assistent - med mycket god hjälp av Pia också! Så idag välkomnar jag Sara ombord och hoppas att den delen av mitt liv nu ska lugna ner sig så jag kan blicka framåt lite. Jag behöver det!

Om ett par veckor firar Conny och jag att det är fem år sen vi träffades! Att tiden har gått så fort! Jag fattar det inte egentligen! Jag skulle vilja överraska honom med något riktigt riktigt romantiskt - för att visa honom hur betydelsefull han är för mig! Har nån någon idé? =D

In i dimman

Nu är jag hemma från sjukhuset igen. Kom hem igår, med en slang och en påse hängande från vänster njure. Den gör verkligen inte alls ONT!!!! De har hittat fler och större stenar i mig nu igen. Några är bortplockade under en hastigt påkommen operation i torsdags kväll, men några stenar finns kvar och ska tas bort via slangen, nångång framöver, fan vet när!

Under tiden är meningen att jag ska klara mig hemma. Det går inget vidare.

Jag har vansinnigt ont mellan tabletterna(som är för få och för små, enligt mig!). Jag skulle vilja vara hög jämt så jag slipper känna nåt alls, men det har jag inte tabletter till, dessutom skrämmer jag min omgivning och framför allt Conny när jag pratar på det viset.

De som känner mig vet att jag en gång i livet har haft problem med läkemedelsberoende och "en gång beroende, alltid beroende", så varje gång jag tvingas ta smärtstillande, balanserar jag på en tunn tråd, som skulle kunna leda rakt tillbaka till beroende igen. Jag är livrädd för det, samtidigt som jag i stundens hetta, när värken är som värst, skiter fullständigt i det och bara vill trycka i mig allt jag kan komma över!

Nåväl, jag hamnar väl på fötter snart igen....eller kanske inte, för på onsdag ska jag in på KS igen och på torsdag ska jag amputera just foten....

Ironin är fullkomlig...eller??

Livet är stenkul....del femtielva!

Nu är jag inlagd på KS...igen! Det är ett smärre under att jag är så med i matchen som jag är, med tanke på allt de har tryckt i mig det senaste dygnet.

Igår hade jag informationsträff på eftermiddagen för de tjejer som sökt jobbet som assistent hos mig. Jag skulle haft mötet i fredags, men fick ju åka in akut med njurstens-smärtor då också.

Mötet gick bra, men efteråt smög sig värken på mig igen för att bara en stund senare slå till med full kraft! De tabletter jag fick i fredags hjälpte inte ett skit och jag var tvungen att ringa ambulans.

Efter att ha försökt ett antal gånger att sätta nål i mina tunna taskiga kärl, tröttnade ambulanskillen och sa att nu fick vi åka in snabbt till KS så de där inne kunde se till att jag fick smärtstillande så fort som möjligt. Hans kollega tog honom verkligen på orden och det blev både blåljus och sirener in till akuten!

Och nu ligger jag här, på avdelning och delar rum med en kvinna som verkar ha vansinniga smärtor hon också.
Doktorn väntar jag fortfarande på, så att jag får veta vad de ska göra med mig och tills dess kan jag bara ligga här.
 
Conny kompade imorse och kunde som tur var komma hit med toalettgrejor och lite annat livsnödvändigt, som rullstolen och datorn, innan han hastade vidare till jobbet.

Mirro kommer och jobbar hos mig här på sjukhuset idag och det är skönt att ha henne här, för nån personlig assistans får man ju inte av personalen här precis.......

Livet är stenkul!

Nu har njurstenarna verkligen slagit till med full kraft och de gör just nu mitt liv till ett smärre helvete!

Igår skulle jag hållit möte med de assistent-kandidater som sökt jobb hos mig. Istället fick jag tillbringa hela dagen, närmare 7 timmar, på KS akuten!

Stenarna i mina njurar har tydligen både ökat i storlek och antal. Nu kommer det i alla fall hända saker hoppas jag. Remiss till Huddinge där de på kemisk väg ska pulvrisera mina stenar.

Men de jävlarna återkommer ju hela tiden! Vad göra åt saken, liksom? Har någon nåt husmorstips så tages det härmed emot mycket tacksamt!

Mycket annat har inte hänt i min tillvaro just nu, återkommer med mer när jag har nåt....Fridens liljor alla och en var!

Vänskapsband

När jag flyttade från Halmstad för 5½ år sen så var det vetskapen om att jag inte skulle få ha mina vänner och min umgängeskrets nära mig mer, som kändes jobbigast.

Sen jag flyttade ihop med Conny så har just umgänget med vänner varit det jag saknat mest.

Tills nu.

Vi har hittat underbara, gemensamma vänner här uppe i Stockholm, som vi värdesätter jättemycket!

I lördags blev vi hembjudna till Li och Johan på "fika". Det visade sig bli en helkväll med middag, mys med ungarna och "Körslaget".

Igår ringde Ulrika och frågade om vi såhär med kort varsel hade lust att komma ut till henne och Benke("men det blir inget speciellt, bara kul att ses"). Trerätters middag hade de dukat upp - att komma hem till dem är som att komma till en kulinarisk himmel, varje gång! *S*

Vi skulle bara stanna en stund tänkte vi, men vi kom oss inte för att åka hem förrän både Bengt och Conny satt och nickade i soffan. Ulrika och jag kunde nog fortsatt lösa världsproblemen flera timmar till! *S*

Jag älskar verkligen att umgås med vänner, det ger mig sån kick och energi!

På tal om vänskapsband;

Denna månaden jobbar Mirro hos mig igen, måndag - onsdag. När hon jobbar händer det alltid en massa! *S*.

Jag bestämde mig igår för att jag nu vill göra tatueringen som jag gått och fnulat på ett bra tag.
Tanken har hela tiden varit att jag ska tatuera in Connys EKG(hjärt-)kurva på insidan av min handled och på denna kurva ville jag ha min förlovningsring och min vigselring.

Så igår var jag på KS och skulle göra förberedande tester inför min operation. Bl a gjorde jag ett EKG.
Då kom jag på idén att jag skulle sätt ihop Connys kurva med min egen, så att det bildade ett armband!

Sagt och gjort, Mirro ringde och beställde tid hos Sebbe .
Och idag skedde det! Både Conny och Mirro var med.

Den blev jättefin!! Den är fortfarande svullen så det är svårt att se detaljer och färger så som de kommer att bli sen,
men fin är den hursomhelst!


Handleden - The "before-picture" *S*


Såhär är grundskissen

HELVETE vad ONT det gjorde!!! Men Sebbe är stadig på handen som tur är!
(mer än man kan säga om maken som håller i kameran! *S*)


Såhär såg jag ut mest hela tiden! *S*


Grunden klar


Här är den färdiga tatueringen - den kommer dock att sjunka ner och inte vara så röd när den väl läker!

Hur väl känner du mig.....egentligen?

TESTA vet ja:

     
 
Hur väl känner du mig?
1) Vad heter området i Halmstad där jag är uppväxt
  Andersberg
  Fyllinge
  Vallås
  Snöstorp
 
Powered By: QUIZYOURFRIENDS.com

Socialism - helvetet på jorden?

Igår kväll kunde jag inte somna efter att maken knoppat in. Inget direkt fanns på tv:n heller så jag zappade runt lite och hamnade mitt i ett program på Kunskapskanalen, som jag förstod handlade om välgörenhet eller filantropi som det heter med ett vackert ord.

Bland annat fick man se ett kritiskt franskt reportage om Bill Gates och hans filantropiska arbete, samtidigt som han är inblandad i och tjänar pengar på företag som förorenar miljön, gör barn sjuka och gör folk hemlösa.
Men det är inte så himla noga, för sen skänker han ju bort stora delar av sin enorma förmögenhet tillbaka till dessa människor, som han en gång hjälpt till att trycka ner i skiten!

Efter detta reportage gjordes ett antal svenska intervjuer, bla med Johan Staël von Holstein. 


Herr Staël von Holstein har i mer än ett sammanhang jämfört socialism med helvetet på jorden - så också i denna intervjun.

Han tycker då att det är mycket bättre att entrprenörerna, hans "hjältar",(Bill Gates verkar ge Johan våta drömmar) ges ännu mer plats att växa och utvecklas och därigenom tjäna massor av pengar som de sen kan skänka tillbaka till oss andra stackare som av en eller annan anledning inte har förmågan/fantasin/kunskapen att själva bli entreprenörer.

Detta att låta ett fåtal få plats att växa, så att de på det sättet, på nåder och av fri vilja(den fria viljan är lag och helig för Herr Staël von Holstein), sen kan skänka tillbaka pengar till oss andra mindre bemedlade stackare - är Johans långfinger till hela den socialistiska idén!

Måtte det bli ändring 2010!!!

Socialism är en politisk riktning, uppsättning ideal samt rörelse som förespråkar samhällslösningar som är så jämlika och rättvisa som möjligt. Socialismen är en egalitär rörelse som strävar efter största möjliga jämlikhet mellan alla individer och grupper av människor; klasser, könen, olika sexualiteter och etniska grupper. Demokratiska lösningar, betoning av politisk organisering, internationalism och solidaritet är centrala begrepp.(Wikipedia)