Bakfull!

Egentligen är det nog ett "understatement". Jag har Milleniets värsta baksmälla - garanterat!

Igår var Conny och jag i Jakobsberg och bowlade med Connys jobbarkompisar. Först hade vi lite förfest hemma hos Roger och Tina i Rissne - supertrevligt!
Detta är första gången på 4 år i Stockholm som vi faktiskt gick ut med ett stort kompisgäng och hade kul - fan vad jag har saknat det!

Connys jobbarkompisar var jättegoa och alla kom fram och tog i hand och vi skrattade, dansade och drack till långt in på natten. Allt var helt perfekt!

-Men det finns ju alltid baksidor med allt och så även idag! Jag ligger här klockan halv fem på eftermiddagen, med en blöt handduk på huvudet och med en likaledes bakfull make jämte mig.

Men kul var det! *S*


image98 image99

Måtte Djävulen ta alla fruntimmer!

Antagligen var det det han skrek ut -Gud- den där dan vid Kunskapens Träd, när Eva, glad och nyfiken på livet, tog en bit av äpplet.

Hur förklarar vi annars alla orättvisor mellan kvinnor och män som faktiskt råder? Att småtjejer blir gullade med, medan småkillar blir dunkade i ryggen redan som barn? Att vi klär tjejer i prinsessrosa och killar i kombatgrönt? Att killar växer upp och startar företag i högre utsträckning än tjejer, trots att det är så att tjejer mer än killar skaffar sig en akademisk utbildning? Att mäns och kvinnors insatser i arbetslivet bedöms så olika - jag läste nånstans att kvinnor i snitt har 15% lägre lön än män. Att män tar styrelseposterna i företagen där kvinnorna blir sekreterare?

Och framför allt och det som berör mig mest just nu; varför är det kvinnan som måste bära det tyngsta lasset när det gäller barn-alstring och barnafödande? Det står tydligen nånstans i Bibeln om att bara för att Eva åt av äpplet så skulle kvinnan för all framtid vara fördömd att lida - framför allt vid barn-alstring och barnafödande.

Nu ikväll hade jag och Conny tid för konsultation med vår läkare på Octaviakliniken. Jag utrustade mig med en mängd frågor om varför det var så stensäkert att IVF(provrörsbefruktning) är den enda vägen för oss att få barn!
-Det beror tydligen på sammanväxningen i magen efter gamla ärr, fick jag veta.

Sen fick vi en massa information om hur IVF går till och vad som väntar oss nu framöver - och det står ännu mer klart för mig nu att Gud måste vara kvinnohatare!
Jag ska, för att överhuvudtaget komma ifråga för IVF, gå ner minst 30 kg. Klarar jag av det så väntar flera veckors behandlingar med sprayer som ska sprutas upp i näsan, piller som ska knapras och sprutor som ska tas.

Tydligen ska jag försättas i ett "klimakteriellt tillstånd" på kemisk väg, innan man till slut kan ta ut ett ägg och antingen låta Connys spermie ligga där i samma skål och bli kompis med mitt ägg eller så tar man det säkra före det osäkra och sprutar in spermien i ägget.

Conny har 120 miljoner spermier, varav man på vetenskaplig väg väljer ut en champion, som får äran att penetrera mitt ägg. Så summa summarum blir att den massiva insats som kommer att krävas av mig för att ro det här iland ska sättas i relation till de tio minuter det tar för Conny att runka i en plastmugg!

Alltså, missförstå mig rätt: Det är inte Conny jag är arg på - det är Gud! *S*



image97

Hemma igen!

Nu har vi kommit hem igen efter påskfirande i Halmstad. Vi hann med nästan alla, och jag ber härmed om ursäkt till dem vi inte hann med denna rundan - Vi kommer igen, jag lovar!

Egentligen vet jag inte vad jag ska berätta om vistelsen nere i Halmstad. Jag börjar känna mig mer och mer distanserad från den staden och det livet jag hade där. Och jag beklagar mig inte, tro inte det! Jag är tvärtom väldigt glad över att jag faktiskt har utvecklats!

När vi var hos Micke och Bodil på påskafton så tog Micke fram en gammal film som han hittat i sitt föräldrahem. Det var på gamla gänget och visade vårt syndiga leverne under det tidiga 90-talet. Det var otroligt kul att titta på! Samtidigt tragiskt, eftersom flera av dem som var med på den tiden, fortfarande hänger på barer runtom i Halmstad, till synes som om tiden har stannat.

Men nu är jag i alla fall hemma igen, tittar ut genom mitt köksfönster på den underbara utsikten vi har här och kelar med mina katter, som har saknat sin "mamma" jättemycket! *L*

Resa söderut

Sen jag flyttade från Halmstad, för snart 5 år sen(shit vad tiden går!), så har jag i snitt varit hemma 2 gånger om året - påsken och jul/nyår. I år är inget undantag. Just nu sitter jag bara och väntar på att tiden ska gå. Katterna ska iväg på pensionat nu om en liten stund, sen ska bilen packas och matsäck fixas och sen bär det av!

Denna gången har vi inte så sjukt mycket grejer inbokat, som vi brukar ha. I nuläget vet vi att vi ska träffa mamma, morbror och moster samt fira påskafton hos Micke och Bodil. Vi hoppas också hinna träffa lillasyster, pappa, Åsa m familj, Jennie m familj samt Henrietta m familj. Vi får se vad tiden medger. Denna gången kommer vi tyvärr inte att träffa syskonbarnen och det känns tomt och tråkigt, men, men......

Hursomhelst, så ska det bli jätteskönt att komma "hem" igen, om så bara för några dagar. Det konstiga är dock att när vi varit nere några dagar och ska vända tillbaka upp igen, så är det minst lika skönt att komma "hem" då också!
Hem, ljuva hem!
image95 image96
Europa och Tjuren-Stora Torg i Halmstad Centrala Sundbyberg

Get over yourself!!

Eller Gå över dig själv direktöversatt. Fast det har liksom inte riktigt samma klang. Läste idag att en utredning föreslår att vi ska slopa alla de engelskspråkiga uttryck vi slänger oss med, både privat och i myndighetssammanhang och istället hitta svenska ord för samma saker.

Tanken är väl nobel i och för sig, men sanningen att säga så är det mycket som låter klart bättre på engelska.

Som idag, på Max vid Kungsan: Flickan i kassan trodde nog hon jobbade på Operakällaren allra minst, som hon satte näsan i vädret och betedde sig. I det läget skulle jag velat sagt: Get over yourself! Vem tror du att du är?! Medge att det låter aningens coolare än: Gå över dig själv!!

image94

Grattis bus-ungar!

Mina goa, hoppiga, studsiga, roliga, skrikiga, skrattiga, mysiga, underbara brors-söner, Albin och Linus, fyllde 6 år igår. Fyllde år gjorde även min goa vän Åsa's lilla tjej, Annie.

Eftersom jag har utrustats med världens sämsta minne, så glömde jag naturligtvis bort att gratulera dem, som sig bör. Jag gör allt vad jag kan för att ta igen det här och nu! Grattis bus-ungar!


image92 image93

I politikens tecken

Jag har haft väldigt svårt att ge den här bloggen nån slags profil.
Ibland vill jag prata yta, makeovers och kläder.
Ibland vill jag prata om den otroligt segregerade arbetsmarknaden, som gör att jag inte verkar ha en sportmössa att nånsin få ett jobb mer!
Ibland vill jag prata politik i allmänhet och intressepolitik i form av funktionshinderfrågor i synnerhet.

Det verkar i bloggvärlden som att man antingen ska hålla sig till det ena eller det andra, för att folk som till äventyrs läser det man skriver, ska kunna hitta den röda tråden.
Men i mitt liv finns ingen röd tråd, det är en jävla trasselsudd av massa olika färger för det allra mesta!

Så därför tänker jag fortsätta skriva om det som ligger för mig just vid det tillfället, vad det än må handla om.
Just idag är det politik. Denna veckan har präglats rätt mycket av det för mig.

Jag blev äntligen efter en herrans massa år medlem i ett politiskt parti och räknar kallt med att kasta mig in i debatten med liv och lust här i kommunen.

Jag har också på allvar lobbat för att regeringens nya proposition gällande kostnader för personlig assistans, inte ska gå igenom i sin nuvarande form. Den kommer, om den går igenom, att begränsa en massa människor oerhört mycket, som tidigare kunde leva sitt liv precis som andra i samma ålder.

Jag känner att jag har oerhört mycket att ge av mina erfarenheter och av mina åsikter, som kan komma många människor till gagn och leda till nödvändiga förändringar.

Nu är det dags att agera - inte bara sitta hemma vid köksbordet och tycka en massa!

Ansiktslyftning

Jag och Conny har en liten egenhet(eller kanske flera, men allt avslöjar jag ju inte här! *s*)
och det är att vi varje helg antingen planerar eller utför någon form av ansiktslyftning av lägenheten.

Detta skedde även den gångna helgen, när vi gjorde en utflykt till Bauhaus i Barkaby.

Egentligen skulle vi väl inte skaffa bårderna vi köpte, men å andra sidan har vi ända sen vi flyttade in i lägenheten, för snart 4 år sen, tänkt att varje rum skulle få bårder, mest för att dölja det faktum att vi inte är proffsmålare!

Med hjälp av ett par mer eller mindre(mest mindre) entusiastiska barnarbetare, fixade Conny alla rummen galant! Själv var jag hur bra som helst som projektledare! *S*


Såhär fint blev det:


kontoret vardagsrum vårt sovrum killarnas sovrum

Shit vad gammal jag är!

Eller egentligen är jag inte det, jag är 36 år i år, men med två tonåringar i huset så måste jag säga att jag ibland känner mig som värsta gamla kärringen!

Ett praktexempel på det var igår när Andreas stolt kom hem och visade upp sina nya jeans. Evisu jeans heter de visst och ser ur som vanliga, extremt, extremt för stora jeans, med ett stort jävla "M" målat i arslet! Hur snyggt är det - allvarligt talat!!

Jag har ingen aning om vad de kostade men jag är helt säker på att jag hade kunnat spara många slantar åt honom genom att köpa jeansen på GeKås, målarfärg på Bauhaus och fixat till dem själv!

På min tid(bara det uttrycket - hallååå!!) var det lappade och trasiga jeans som gällde.
Mamma lät mig ha vilka jeans jag ville, men bara under förutsättning att det inte var när jag var ute tillsammans med henne.
Lite så kände jag med Andreas jeans.

Men men alla får ju ha sin smak - och så även jag, även om det gör mig till en tråkig gammal kärring! *S*


image87
Evisu Jeans

Yin och Yang - jorå

Detta med yin och yang har fascinerat mig oerhört mycket i många år. Jag har alltid tydligt märkt att när det går dåligt för mig, så dyker det upp nånting bra som balanserar upp det och som gör att jag inte per omgående går och hänger mig - och tvärtom; om det går bra för mig, så kan man ge sig fan på att nåt dåligt väntar runt knuten, för att balansera upp det hela - Yin och Yang helt enkelt!

Detta är så genomgående och så himla tydligt i mitt liv så min nästa tatuering kommer att vara ett yin och yang-märke - och den ska göras snart!! Med våren i luften och solen i ansiktet så kommer mitt behov av förändringar, så nu är det nog dags för den där gaddningen snart. Ska bara leta upp nån bra tatuerare först - några tips någon? Tänkte förresten göra en när vi är i Miami Beach också eftersom jag är helt såld på "Miami Ink" och studion råkar ligga just där vi ska bo!

Anyway: Yin och Yang är en cool sak och man kan alltid alltid lita på att händer det nåt bra, så följer det nåt dåligt och händer det nåt tråkigt, så följer det roliga efter!




image86

Ängelen inom oss

Jag kommer precis ifrån 1 timme och 10 minuter igenkänning, käftsmällar, skratt, lite tårar och mycket värme!

Jag och Conny har varit och sett Cecilia Frode's föreställning Ängelen på Vasateatern.

Egentligen skulle jag inte blogga om det såhär tätt inpå, för som Conny sa när vi gick hem:
"Man måste smälta det lite och tänka efter".

Precis sån är den här föreställningen och Cecilias alter ego, Ängelen.
Hon säger det vi alla nångång går och tänker, tycker och tror och hon gör det med sådan värme och direkthet så man kippar efter andan många gånger.

Men helt, helt underbar är hon och jag kommer att lägga mig och sova med bomull i själen ikväll.



image85

Uppdatering

Sen sist jag var inne på bloggen och skrev nåt, har inte mycket nytt hänt egentligen. Tänkte ändå, för er som läser, göra en liten uppdatering:

* Fortfarande inget jobb - jag trodde jag hade en anställningsintervju på DHR som i en liten ask, men jag måste verkligen lära mig ödmjukhet och inte ta någonting för givet, för tji fick jag på just det jobbet i alla fall! Och de andra jag har sökt har jag heller inte fått. Men men det är bara att bryta ihop och gå vidare!!

* Barn-alstrandet ångar på, trots de mycket dystra beskeden vi fick sist på Octavia. Sen dess har både mina och Connys prover kommit tillbaka. Mina prover var normala, men Connys "små soldater" ska kollas ytterligare en gång.

* Min nya, slanka linje funkar bra. Det går lättare än jag hade trott att skippa det onyttiga och att röra på mig mer. Jag har t om börjat känna skillnad på kläderna! =)

* Jag har fått en liten ny look och en delvis ny frisyr. Har tänkt spara till långt hår igen och behövde nån frisyr som man inte ser ut som en idiot i under tiden håret växer. Jäkla tur att jag har anställt en frisör som personlig assistent! *S*

* VÅREN ÄR PÅ VÄG!!
Enligt meterologerna så har det varit vår en vecka nu och under stundom har man ju faktiskt också kunnat känna det. Idag fick jag det bekräftat i alla fall, när jag såg årets första Snödroppar i rabatten utanför Mariannes.

* 18-årskalas idag. Daniels Maria fyller 18 år imorgon men vi samlades några stycken idag för att äta tårta och överlämna ett presentkort från IKEA.

Daniels 18-årsdag kommer senare i sommar.

Jag har varit en del av killarnas liv sen Daniel var 14 år och Andreas 12 och när man ser tillbaka så känns det nästan som igår jag satt där på Burger King i Kista med båda ungarna och Conny och väntade på att få "domen". Nu vet vi ju att det gick bra - och trots att kidsen kan springa gatlopp på min sista nerv ibland så älskar jag dem och tycker att det är superhäftigt att få vara delaktig i deras liv!


Daniel och                
Maria



Andreas


Jag i min nya frisyr


Årets första snödroppar