Idag är det ett helt år sen lilla charmtrollet Carmen sa "holá" till världen och började charma oss alla i hennes närhet!

Jag ska iväg idag och inhandla presenter och ikväll blir det kalas.

En av de första bilderna jag har på Carmen




Sötaste Carmen

Känslan av att vara helt malplacerad när vi var ute i lördags har fått mig att börja undra hur det står till med mitt ungdomliga sinne egentligen?! Är jag verkligen så jävla tråkig som jag kände mig i lördags?!

Kom över denna test, som gav mig svaret på frågan: Hur vuxen ÄR du, egentligen?!

http://www.vuxenpoang.com/

Skulle man, efter att ha gjort det där testet, till äventyrs vilja testa sin fjortis-status, så gör man med fördel det här:

http://www.fjortispoang.se/

Tala gärna om hur testerna gick! *S*

Den 20 oktober står jag utan assistent, större delen av veckan!

Det har jag vetat ett tag nu, men liksom inte riktigt tagit in. Tänkt att det ordnar sig väl, jag hinner med. Men nu är jag snart där och jag inser att det hinner jag kanske inte alls.

Jag har satt in annons på Arbetsförmedlingen och jag har också fått en del tips från folk jag känner, som de i sin tur känner.

Det här med att rekrytera ny assistent är något av det tråkigaste jag vet! Paradoxalt nog egentligen, eftersom det samtidigt gäller en jätteviktig person i mitt liv och då är det ju skitviktigt att det blir rätt person som tar jobbet.

Imorgon har jag i alla fall en intervju med en tjej som i alla fall kommer att kunna jobba några månader framöver och just nu känns det bra, då får jag i alla fall lite andrum.

Om inte det skulle funka så har jag också tagit kontakt med en bemanningsfirma som STIL har köpt tjänster ifrån förut.

Det känns bara lite konstigt tycker jag att någon annan ska välja ut vem som är lämpad att komma till mig och jobba, sånt vill ju jag sköta själv!

Nåja, det brukar ordna sig till slut i alla fall, även om vägen dit oftast är rätt knölig.

När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man ibland att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.

Citatet kommer från Nalle Puh och beskriver nog på ett ganska träffsäkert sätt gårdagskvällen!

Antingen börjar jag bli för gammal, för mogen, för mesig eller nåt annat "för"......

Jag hade nämligen inte speciellt kul alls igår kväll och tyckte de allra flesta som var med bara var jobbiga och tråkigt fulla.

Idag har det inte heller varit nån hit. Både jag och maken har gått på sparlåga hela dagen och det mest arbetssamma jag har gjort idag är att ta mig iväg till Konsum och inhandla mjölk.

Som ytterligare bonus på denna mer eller mindre misslyckade helg så bekänner jag härmed att jag inte bara en gång, utan två, har ätit pizza!!!

Imorgon väntar en hel timmes boxercise!

Ikväll ska vi ut och festa! Det ska bli skitkul, verkligen!

Det är minsann inte varje helg som herr och fru K är ute och busar runt på stan.

Förr i tiden(läs; för ca 10 år sen) var jag ute varenda helg, både fredag och lördag och en helg utan planer ansåg jag bara vara ett stort misslyckande.

Sen hände det nåt - jag växte upp eller vad fan det nu var, men att gå ut på krogen och att dricka alkohol så jag blev snurrig i huvudet och sen spydde och låg hela dagen efter och tyckte synd om mig själv verkade inte riktigt lockande längre.

Sen jag träffade Conny har bar-hoppningen, som jag sysslade med förr, bytts ut mot lugna och mycket mysiga restaurangbesök istället och det passar mig bättre som den människa jag är nu.

Men nångång emellanåt är det rätt kul att ta sig tillbaka till den där tiden i livet när festandet stod i centrum.

Vi ska ut med ett gäng från Connys jobb och det är mysiga, roliga och trevliga killar och tjejer som jag kommit att gilla mycket, så det ska bli jätteroligt!

Får väl se imorgon hur man mår......men det är då det! *S*

Alltför ofta tenderar, i alla fall jag, att fokusera på människor som utstrålar negativ energi. Sura människor, bittra varelser, människor som minsann skulle ha valt att leva annorlunda "om bara....inte".

Därför var det så oerhört uppfriskande att under mina två studiedagar i Halmstad få träffa en kvinna, som verkade vara på precis den platsen i livet där hon ville vara! Iren är klockrent den underbaraste människa jag har mött på väldigt, väldigt länge och vi fann verkligen varandra kändes det som! Det ena samtalet följde på det andra hela tiden, varvat med mycket skratt och klokheter.

Iren bor lyckligtvis, för mig, också i Stockholms-regionen, så jag hoppas, hoppas, att vi kan ha möjlighet att träffas och lösa världsproblemen över ett par flaskor rött.

Världen behöver helt klart fler som Iren och jag är jätteglad att hon har korsat min livsväg. Jag växer som människa i närheten av människor som Iren!

Ny dag, nya möjligheter - och annat klyschigt man kan komma på kl.6 en onsdag morgon!

Jag sitter o käkar frukost och är sen på språng till flyget för en tripp ner till Halmstad.
Denna gången är det två skoldagar så det blir att sova över, men det ska bli mysigt.

Conny är med den här gången o vi har bjudit in oss själva till middag hos mina respektive föräldrar, både ikväll och imorgon.

...har jag sagt i olika sammanhang sedan början av 90-talet, då jag hörde Carl-Einar Häckner yttra just detta i en monolog.

Idag blev det mer sant än på länge!

Pia jobbar idag, för hon har bytt med Sussie, som jobbar Pias torsdag.

När Pia kom, låg jag kvar i sängen ett tag, tills jag slutligen släpade mig upp och in i duschen. Sen en snabb frukost, kläder på och iväg - till Vallentuna. Jag skulle nämligen på anställningsintervju där idag.......trodde jag!

När jag kom fram till adressen jag fått, gick jag in och fick tag på en kvinna som jag väl i det närmaste kan beskriva som en fågelholk. Hon fattade inte alls att jag sökte den människa jag sa att jag sökte, så hon gick in till några kollegor och skulle höra efter.

När hon var iväg, slog det mig helt plötsligt att jag nog var på anställningsintervjun på fel dag!!

När så den andra kvinnan kom ut, fick jag mina farhågor helt besannade! Jag skulle vara på intervju, på den adressen, på fredag!!

Jag har inte en aning om vad det var som fick mig att göra en sån tankevurpa, men nu fattar de ju i alla fall hur jävla desperat jag är efter ett jobb, när jag kommer 3 dagar för tidigt!! *S*

Nu har min älskling kommit hem!

Vi har korkat upp vinet och om en stund ska jag börja laga till kvällens mys-mat.

I helgen har vi inga som helst planer, bara varandra och friheten!

Jag älskar dig, Conny och kommer alltid, alltid att göra det!!

Sedan "fallet" blev känt i svensk media för tio år sen, så har jag följt Annika Östbergs öde, i ett kvinnofängelse i Kalifornien.

4 gånger nu, har hon och hennes advokater försökt få hennes "25 years to life" omvandlat till ett tidsbestämt straff så att hon kan överföras till Sverige och ett svenskt fängelse.

Många felaktigheter och rättsövergrepp har lett fram till att Annika nu sitter där hon sitter. Självfallet har hon en hel del ansvar och skuld i det själv - något hon för övrigt inte på något sätt förnekar!

Men i det läge som nu råder, så handlar hennes livstidstraff för mord(vilket i sig är helt absurt, eftersom det bevisats i domstol att hon inte rört nåt vapen!), inte på något sätt om att fängelsetiden ska rehabilitera och att Annika så småningom ska kunna komma ut i samhället som en produktiv, skattebetalande medborgare! Hade det handlat om det så hade Annika för längesen varit utanför murarna, det är jag helt övertygad om!

Nej, hennes fängelsetid och anledningen till att hon gång på gång får avslag på sina ansökningar om ett tidsbestämt straff, handlar istället om hämnd!

Det amerikanska rättssystemet hämnas på Annika, som såg på när hennes dåvarande pojkvän sköt 2 personer, däribland en polis, med berått mod, och sedan av rädsla för konsekvenserna, hängde sig i sin cell och därmed dumpade ansvaret i knät på Annika.

Offrens familjer, som jag inte alls på något sätt vill ta ifrån rätten att sörja sina döda anhöriga, hämnas på Annika genom att vid varje förhör med Board of Prison Terms få ha det sista ordet om vad de tycker ska hända Annika.  - och helt självklart river dessa möten upp deras sorg och saknad och hämndbegäret väcks på nytt till liv.

Vi har inte den optimala fångvården i Sverige, det kan jag inte tycka - vi behöver fler kunniga åklagare, advokater och domare - speciellt vad gäller hedersrelaterade brott, kunskap om andra kulturer, en mer feministisk syn, osv.

Men vad vi inte behöver och som jag hoppas vi aldrig kommer att få heller, är ett rättssystem som är politiskt styrt och som dessutom ofta, ofta drivs av hämndbegär!

(Tanken slår mig att hade de döda varit svarta knarkare och inte vita män, varav den ena dessutom polis, så hade detta blogg-inlägg varit meningslöst, för då hade Annika överhuvudtaget inte blivit dömd, på det sätt som nu har skett!  Därmed INTE sagt att svarta knarkhandlares liv är mindre värt - PRECIS det MOTSATTA, faktiskt!)


http://www.annikadeasy.org/annika_se.html

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=829855

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=422295





Boken "Sorgfågel" om Annikas liv:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185015490

Av orsaker som jag inte orkar ta här och nu, så är jag rätt psykiskt slutkörd just nu.

Allt kommer att ordna sig till slut, det vet jag, det gör det alltid!

Men tid för återhämtning för själ och sinne behövs ändå. Det här är ett sätt som jag helar mig på:

Satt en kväll och slö-surfade på YouTube. Den där sidan är ju en veritabel skattkammare som innehåller i princip ALLT!

Jag hittade den här videon, till en låt som jag verkligen älskar, men som jag inte har hört sen kassettbandet pajade i början av 90-talet.

.....är ett program som går i SVT, med Rickard Olsson som proglamledare.

Programmet ifråga, deltog jag i redan vid midsommar, men det sändes först igår.

Kommentera gärna min insats *S*:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=93000&lid=lista_1234646&lpos=4

Följande skylt hittade jag ikväll, på Solna-akuten:



Är det din lyckodag, så kanske du kan få tala med en läkare! *S*

Den 9 september fyllde grabbarnas kusin, Louise, 16 år.

Det ska firas idag. Med smörgåstårta och vin!

Det är verkligen svårt att hålla sig på den smala vägen(bokstavligt talat!), när världen är full av väldans mycket godsaker och "imorgon" alltid kommer fortare än man vill!

Jag ska dock göra mitt allra yttersta.

Samtidigt sitter jag och Conny just i detta nu och planerar inköp för att kunna börja köra boxercise här hemma!
Det är ju inte mycket mer än ett par handskar och ett par pads/mits som ska till - och så en jäkla massa bra musik också såklart!

Kör så det ryker!


Först det här.........




.....sen det här




Allting har sin tid, som min kloka morfar brukade säga! *S*

Andreas söta, goa flicka, Jossan, fyller 16 år idag! Grattis, tjejen!

Närmast panisk av tanken på att gå upp de stackars kilo jag lyckades gå ner på min diet, tänkte jag ju igår att jag skulle börja om en vända till eftersom det visade sig att jag faktiskt redan har gått upp 2 kg.

Petra, min kloka vän, fick mig dock på andra tankar. Det är inte tillrådligt att "mickla" med kroppen för mycket och fucka upp ämnesomsättning för lång tid framöver, för att tjäna några kilo här och nu snabbt och lätt.

Därför har jag hoppat av dieten igen och tänker numera äta GI allt vad jag kan och träna, träna, träna.

Om drygt 2 månader bär det av till det stora landet i Väster en vecka och därefter hägrar Karibien. Hade ju varit trevligt om det funnits mindre av mig då än det gör nu! *L*

Dagens läxa:

Lyssna på den omgivning som vill dig väl!

Starka ord, jag vet, men....

Nu är jag förbannad! Jag har verkligen passat på vad jag har ätit, sen dietperioden slutade för två veckor sen! Jag har gått lite utanför ramarna vid 4 tillfällen, men inget allvarligt och jag har snart varit tillbaka in i fållan igen. Ändå visade vågen idag en uppgång med 2 kilo!!!!!

Redan innan jag åkte till Spinalis idag, hade jag bestämt mig för att köra en dietperiod till, med början idag. Nånstans kände jag väl på mig att vågen skulle håna mig, jag vet inte.....Men nu är jag mer laddad än nånsin! Fan också!! Detta är ju i längden knappast nåt liv heller! Jag måste väl kunna unna mig ett par glas vin en helg - allvarligt talat!!

Nåja, åter till dieten, med spenat och ägg på lunch-menyn idag. *Suck*

Tur man vet att det betalar sig!

Kom hem för en liten stund sen.

Idag var första dagen i skolan - i Halmstad!

Klockan ringde 4.45 imorse och då hade stackars Sussie redan varit igång nästan en timme. Allt har flutit på bra idag, om man undantar idiot-säkerhets-snubben på Arlanda imorse, som i princip sex-trackasserade Sussie! *arrgghh*

 Högskolan i Halmstad var sig lik, som jag minns den och det var den övriga stan också förresten. Det kändes oerhört välbekant att strosa på gatorna på Öster.

Mina kära "päron" fick jag också tillfälle att träffa idag - dock inte samtidigt, eftersom de mer än gärna undviker varandras sällskap! *S* Och det är jag rätt glad för - världen behöver inte ett krig till!

 Lilla mor träffade vi på lunchen idag och pappa var snäll och skjutsade oss ner till Ängelholm så vi slapp resan ända från Arlanda nu ikväll, utan kunde hoppa av i Bromma istället och spara en timme.

Fortsättningsvis när vi åker ner, kommer pappa att hämta oss i Ängelholm så vi därmed kan sova 1½ timme längre de mornar vi flyger ner. Schysst med föräldrar ibland! *S*

Utbildningen och lärarna verkar jättebra och det ska bli rätt kul att få gnugga geniknölarna igen ett tag!

Nu ikväll väntar middag och mys med Conny!

Det var skönt att vara så långt ifrån honom idag, för då kunde jag riktigt känna hur mycket jag saknar honom,
när vi inte ses!

Såhär på en snustorr blogg-söndag, vill jag visa en favorit i repris.

Jag tror åtminstone jag har lagt ut den tidigare, men eftersom jag haft knas med min blogg också så vet jag inte om den finns kvar.

Well, well, den tål att tittas på igen i så fall!

Här är Pyret och Hennes "Pappa". Han är verkligen BARA hennes! *S* Hon är dock snäll och låter mig vara gift med honom! *S*

Bara för att man KAN göra vissa saker, betyder inte det att man SKA eller ens BÖR!


Det senaste tilltaget i den här "allt är offentligt och ska därmed tillgängliggöras"-hetsen är att killarna bakom Pirate Bay har lagt ut obduktionsprotokollen i Arboga-målet, dvs på barnen Saga och Max. Syftet med det är tydligen att alla som vill, ska ha möjlighet att ladda ner det.

Saga's och Max's pappa har försökt vädja till killarna att ta bort obduktionsprotokollet från fildelnings-siten och det svar han fått är: "Fan vilket tjat! Nej, nej, nej och åter nej."

Vilken jävla rätt tar sig vissa människor?! Det handlar om två minderåriga, mördade barn och det handlar om deras familjs rätt att få sörja de små i fred.

Pirate Bay försvarar sitt tilltag, med samma idiotiska argument som om det hade handlat om en våldtäkt, där killens försvar är att : Hon fanns ju där, det är väl hennes sak att försvara sig då?!

FY FAAAAAN! är allt jag har att säga!

Allt blir tydligen sant om man bara säger det tillräckligt många gånger.......eller i alla fall sannolikt!

Så var mina 15 minuter i rampljuset över!

Jag är väldigt nöjd med hur hela upplägget har varit med min medverkan, både igår kväll och idag på morgonen. Jag kände att jag fick fram mycket av det jag vill ha sagt i den här frågan och på ett sakligt och inte gnälligt sätt.

Jag har fått jättemånga positiva kommentarer och jag är verkligen så glad och tacksam över allt som sagts till mig!

Jag fick frågan av en kompis, hur det var där i TV-studion i morse, i direktsändning.

Konstigt nog var jag inte alls nervös faktiskt. Jag var mer nervös igår när mitt inslag skulle recenseras av Alliansen. Nu sa de ju absolut ingenting som svar på det jag förde fram, men det hade jag å andra sidan inte väntat mig heller. Politiker är ganska bra på att slösa ord utan att egentligen säga ett skit!

När jag kom till TV4 så var det direkt till sminket. Där satt redan Lena Smedsaas, politisk kommentator, som också skulle medverka i "mitt" inslag. Hon verkade först lite stel när hon hälsade, men jag insåg sen att hon satt försjunken i sina egna förberedelser, så det var ju inte så konstigt.

När sminket var klart så fick vi frukost. Värsta frukostbuffén stod uppdukad för gäster och personal i TV4:as kök. Jag åt inget, det fixade jag inte. Tog lite kaffe och juice. Lena kom och pratade om lite vad som skulle sägas och så och det kändes skönt att inte bara bli inkastad i studion och ställd mot väggen.

När vi kom in i studion, spelade Sarek och jag fick därmed en chans att hälsa på Kristin Kaspersen och Anders Kraft. Jag tycker om dem båda två och tycker att de ger ett mycket proffsigt och påläst intryck vid frukostbordet.

Kristin var en otroligt ödmjuk och varm person kändes det som.
Anders Kraft "känner" jag sen innan. Han var nämligen kanalchef på TV4 Halland, när Micke jobbade där som ljudtekniker så jag har träffat Anders några gånger förut.

Han såg direkt ut som om han kände igen mig också, när vi hälsade.
Vi har träffats innan, sa jag.
Ja, du är från Halmstad eller hur? sa Anders
Ja sa jag
Bodde du bara där ett litet tag eller.....sa Anders
Nej, jag är född och uppvuxen där sa jag
Jag VISSTE det! Jag SA det till de andra men de trodde inte på mig! sa Anders

-Charmigt, tyckte jag *S*

Efter min medverkan styrde jag kosan hem till Sumpan igen och gick och la mig. Fullständigt utpumpad. Det kostar att ligga på topp!! *S*


Här är länkarna till inslagen jag har medverkat i:

http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=657325&treeId=90116&renderingdepartment=2.757

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.613051&renderingdepartment=2.4034



Jag vet dock inte hur länge de ligger kvar ute.

Vilken jäkla tur att jag har gått ner i vikt!

För knappt två veckor sedan invaderades mitt hem av TV4. Jag fick tidigare i sommar förfrågan om att vara med i ett program som ska ta upp Alliansens två första år vid makten. Jag sa ja och i intervjun pratar jag om arbetslöshet, utanförskap och svikna löften.

Jag själv tyckte att jag bara blajade en massa skit, men tydligen tyckte ingen annan det, för ikväll kommer de att visa ganska mycket av den intervjun som gjordes med mig plus att de ringde från TV4 precis och vill ha mig med vid frukostbordet imorgon bitti!!

Nu på morgonen visades ett inslag om programmet på tv, med mig.

Shit, vad fet jag var!! Folk som inte har sett mig sen min viktminskning kommer ju att tro att jag ser ut som en förväxt jättebebis!

Jag har aldrig varit en människa som aktivt söker rampljus, men får jag chansen att säga något vettigt om ämnen jag brinner för, så tar jag den, så är det ju!

Jag sa också på skoj till Jonas, journalisten, att det var tur att de ville ha mig med vid frukostbordet, så att jag kan få visa att jag inte ser ut sådär längre! *S*

För den som undrar, så går programmet ikväll kl. 21.00 och imorgon bitti är jag i rutan kl. 06.45


Efter det här är det ju bara att sitta ner och vänta på Bindefeldts inbjudningar! Hahahahahaha....nja, eller inte....!


                                                  

Idag var det spännande! Jag hade bestämt mig för att åka och väga mig på Spinalis, efter sjukhusbesöket på morgonen. På sjukhuset strulade den ena människan värre än den andra idag, så det tog en herrans tid att komma därifrån. Men till slut så.....

När jag körde upp på vågen var jag hyfsat nervös, måste erkännas. Jag vet ju att jag har gått ner en del, för det syns i ansiktet och känns på kroppen, men hur mycket, var ju frågan.

Vågen visade på.......nähä, se, det säger jag inte!! *S*

Däremot kan jag stolt meddela att jag på 14 dagar har gått ner 6,7 kilo!!!!!

Ett litet sting av besvikelse kände jag, för jag hade hoppats, hoppats att det skulle vara 2-siffrigt, men det är jättebra ändå och jag jobbar ju vidare med viktnedgången också så det ska nog bli bra så småningom!

Workouten börjar imorgon också och det ska bli jättekul! Hösten ser jag verkligen fram emot i år och det hör inte till vanligheterna.