Det bidde en röd-grön-blå tummetott

Nu är förhandlingarna kring hur kommunen ska styras de närmaste fyra åren klar.

Att (V)i valde att ställa oss utanför stod klart när vi insåg att vi numera är det enda vänsteralternativet i kommunen och det enda partiet som konsekvent, både före och också faktiskt efter valet, står för en politik som inte på några villkors vis vill se allmännyttan säljas ut!

Dock kan man genom att läsa den plattform som s, mp, c och kd nu presenterar konstatera att de i vart fall lite grann har tagit intryck av de värderingar vi står för, men med ett par viktiga ändringar:

Mitten-högerkoalitionens politiska plattform 2010-11-24:

”Sundbyberg är en stad med mycket goda förutsättningar. Den som bor här har tillgång till de bästa kollektivtrafikförbindelserna i landet, ett stort utbud av bostäder och dessutom en unik kombination av småstad och storstad med tillgång till fin natur. Staden är skuldfri och vi har en låg skatt.”

Vänsterpartiets kommunpolitiska program maj 2010:

”Sundbyberg är idag en bra stad att bo i. Den som bor här har tillgång till de bästa kollektivtrafikförbindelserna i landet, bra skolor, ett stort utbud av kommunala hyresrätter, en äldreomsorg i utveckling och dessutom den unika kombinationen av storstad och småstad i ett.  För de allra flesta innebär detta att Sundbyberg är en stad man kan vara stolt över.”

 

Nu väntar ett oerhört viktigt oppositionsarbete och framförallt ett mobiliseringsarbete bland medborgarna, utanför fullmäktigesalen!

 

 

 

Zlatan i all ära.....

Det pratas rätt mycket fotboll i de kretsar jag rör mig. Fotboll är kul, riktigt kul!

Tyvärr så har ju inte mitt lag presterat alls i årets Allsvenska så jag känner att jag inte har haft så mycket att komma med i fortbollsdiskussionerna.

Jag gillar internationell fotboll också och de allra flesta s k "fixstjärnor" är rena drömmen att beskåda!

Häromkvällen var det Fotbollsgala och den största fixstjärnan vi har och kanske nånsin kommer att få, Zlatan, var ju där. Jag gissade redan från början att han inte hade dykt upp om han inte skulle bli belönad och då troligvis med Guldbollen - igen - för femte gången.

Och såklart blev det så.

Alltså jag missunnar inte killen de priser han belönas med, men om t ex Guldbollen ska behålla sin legitimitet så kan man inte låta det gå inflation i vem som mottar priset.

Igår kväll var det ett program på Sportkanalen om min absoluta favorit.

Jag la mig och somnade med ett fånigt tonårsflin på läpparna.


Gabriel Batistuta!

Tack Mona!

Nu har det hon lämnat. Mona Sahlin. Om det är av fri vilja eller om det var framtvingat har jag ingen åsikt om, men det lilla jag hittills har erfarit av politiken så är sakfrågorna ofta sekundära och maktspel, fulspel är det som blir det viktiga.

Bloggvärlden svämmar över av analyser nu efter avhoppet, så jag avstår.

Jag väljer att visa Mona Sahlins absolut bästa tal, från Almedalen i somras.

Det är långt, men det är väl värt varenda sekund:

Cornelis

Jag älskar Cornelis! Cornelis är det svenskaste vi har - som sill och nubbe på midsommar eller som kräftskivan eller julbordet.

Och det coola är att han är ju inte ens född i Sverige
- vet inte om han ens var svensk medborgare och det är skit samma!

Hela poängen med vårt land är att alla som kommer hit faktiskt tillför oss som bor här något!

Cornelis var en protestsångare av rang och även om jag älskat honom sen jag var liten så har jag först som vuxen förstått sprängkraften i hans ord! Trots att han skrev de flesta av sina visor på 60- och 70-talet så talar dem till oss lika mycket idag. Vi behöver dessa sanningssägare!


Ikväll är det premiär av filmen om Cornelis liv och jag ska sitta där på första parkett.

Tills dess - här är en av mina absoluta favoriter - föga förvånande kanske:


Snökaos och bortskämda ungar

Så kom den till slut. Den förbannade, jävliga, inte det minsta idylliska eller gulliga utan snarare förhatliga vintern!
Varje år vet jag att den kommer och varje år hatar jag den lika innerligt!

Nyheterna varnade för att överhuvudtaget gå utanför dörren idag och jag kan säga att jag tog dem på orden!
Istället har jag suttit framför datorn precis hela dagen!
Jag har precis nyanställt en assistent och idag var hennes första ensamma riktiga arbetspass och
vi har inte hittat på något alls, för att jag helt enkelt inte alls känt för det!

Men det lär ändra på sig framöver så det är egentligen skönt att ha dessa mellandagar också och ta igen sig på.




Vy från köksfönstret


Så, som sagt, dagen har tillbringats vid datorn med facebook, spel och ett och annat TV-klipp som jag brukar roa mig med att titta på.

Igår hade reality-serien Ung & Bortskämd premiär.
Jag missade det och idag har jag inte heller kollat på det.
Jag skulle förmodligen kasta ut datorn genom fönstret i ren ilska.

Mycket kan man säga om min mamma, men bortskämda ungar har hon i alla fall inte uppfostrat
och det är jag jävligt glad för!

Mörkt

Klockan är strax efter fem på eftermiddagen. Det är totalt beck-svart utanför fönstret!
Jag hatar det som komma skall!
Jag hatar kyla,
jag hatar snö,
jag hatar vinter, is, tjocka jackor, fjärrvärme som bara tillåter fisljumna element.

Just idag känns livet och världen förlorad. Då är det underbart att lyssna till Lundell, som är min husgud och som påminner mig starkt om varma sommarkvällar, i gröngräset, på Brottet i Halmstad, med bag-in-box, kyckling, sallad och underbara vänner! Sju månader kvar, sen är det juni igen!

Debuten

Vi hade umgåtts på avstånd i jättemånga år. Det senaste året blev vårt umgänge mycket mer intensivt.

Vi trivdes i varandras sällskap, hade givande, roliga diskussioner.
Ibland tyckte vi inte alls lika och kunde tjura en del, men grundvärderingarna delade vi så det löste sig alltid.

Många i omgivningen tyckte att vi borde intensifiera vårt förhållande. Jag tvekade, samtidigt som jag såklart kände mig smickrad när jag förstod att du också ville vara mycket mer med mig.

Vi flirtade allt intensivare och började till slut ta på varandra allt mer när vi sågs. Tankarna på dig fanns kvar långt efter att mötena tagit slut. Jag ville verkligen också nu. Jag kände det mer och mer inom mig - att du var den jag faktiskt velat ha hela livet!

I mitten av september blev det bestämt. Vi var ett par nu. Alla fick veta det och många gratulerade mig. Nu var det allvar. Ganska snart efter tillkännagivandet började det dock gunga en del.

Vårt förhållande utsattes för hårda prövningar, en del snack bakom ryggen förekom, många besvikelser, men både du och jag visade varandra och omvärlden att vi minsann var ämnade för varandra!

Kvällen då den stora officiella debuten skulle äga rum närmade sig allt snabbare. Vi kände på varandra allt intensivare. Slutligen måste det bara ske!

Och så plötsligt var det över! Lika fort som det hade börjat, lite fort tog det slut.

Jag fattade verkligen ingenting! Var det såhär det var? Så jävla snopet! En knapp halvtimme, sen tyckte du att det var bra - i alla fall för nu.

Jag klädde på mig medan miljoner tankar och känslor tumlade runt inom mig.
Jag gav mig ut i den kalla novemberkvällen och åkte hem, förvirrad.

Vad jag pratar om? Mitt förhållande till politiken och min debut i kommunfullmäktige ikväll. Vad trodde du?!



Foto: Marielle Andréasson Nakunzi