Jag kan inte bestämma mig huruvida jag är hopplöst ute eller om bloggen som forum fortfarande har en relevans. Jag litar till det sistnämnda och kickar härmed liv i den blogg jag startade för 13 år sen! 

 

Jag kommer att fortsätta som tidigare och som jag gör i alla mina sociala medier: Vara mig själv; blanda gnäll på vädret med söta bilder på mina katter. Blanda seriösa politiska inlägg med inlägg om mina senaste köpfynd, i bästa influencer-stajl.

 

Idag avslutades Vänsterpartiets 43e kongress. En kongress, som pga rådande pandemi-läge, fick hållas digitalt, till stora delar, med partistyrelse och övriga föreningsfunktioner på ett ställe, delegater utspridda över landet och presidie på ytterligare ett ställe. Åtskilda men ändå tillsammans. Häftig tanke och känsla mitt i allt!

 

Det stod klart för ett tag sen att jag inte skulle finnas med på valberedningens förslag till återval till partistyrelsen.

Först kände jag besvikelse och sorg, att jag inte längre åtnjuter valberedningens förtroende såpass att det räckte för ytterligare nominering. Självklart finna ALLTID möjligheten att ändå ställa sig till förfogande och hoppas på att kongressen vill annat än valberedningen.

 

Men när nu beskedet kom tänkte jag att jag tar det med ro och hittar andra vägar för mitt engagemang och mitt politiska mål: Att ALLA politikområden ska genomsyras av ett funktionalitetsperspektiv och att Vänsterpartiet ska vara ledande i det, både utåtriktat men också internt.

 

Samtidigt tycker jag att det ÄR viktigt med representation och nu försvinner den enda med synligt normbrytande funktionalitet från Vänsterpartiets högsta ledning. Det går utanför MIG personligen.

 

När jag påpekat detta har jag från olika håll fått höra: "Jamen det finns ju fler som kan jobba för det. En MÅSTE ju inte själv ha en normbrytande funktionalitet för att driva frågor med ett funktionalitetsperspektiv." Och självklart är det sant.

 

Samtidigt säger våra stadgar att minst 50% av våra valda funktioner ska innehas av en kvinna, på samtliga nivåer i partiet. Partiet ska också jobba för att fler rasifierade kamrater väljs till uppdrag, liksom kamrater ur LO-kollektivet.

 

Om det var mindre viktigt med representation gällande normbrytande funktionalitet och att andra kan föra fram det perspektivet lika bra - ja, då kunde ju detsamma gälla för andra perspektiv och ALLA poster inom partiet kunde lika gärna innehas av vita, medelålders, akademiska, heterosexuella, cis-män, från storstan.

Och det är det såklart INGEN som vill(tillbaka till?)

 

När jag nu kommer få lite distans till partiets absoluta mitt, så kommer jag säkert se på en massa saker på sätt, som en ofta gör när en tittar IN och inte UT. 

 

Det är också här bloggen kommer in. Jag kommer försöka formulera mig regelbundet, om det mesta, men med tyngdpunkt på samhällfrågor och politik, ur MITT perspektiv. 

 

Du är välkommen tillbaka, om du har följt mig tidigare och du är välkommen om du och jag är nya bekantskaper. 

 

Häng med!