Strategi
Ikväll var det debatt på Kafé Marx om partiets strategidokument. Jag hade inte sett det förut och verkade vara rätt ensam om det - eller så mörkade de andra bättre än jag kunde.
Eftersom dokumentet är ganska långt och jag inte har läst det mer än skummat nu då, så kan jag inte ha en uppfattning om det egentliga innehållet.
Det som dock var påfallande ju längre diskussionen pågick var hur lite vi pratade om oss själva och strategidokumentet i sig och hur mycket vi pratade om varför Miljöpartiet snott våra väljare och hur vi skulle få dem tillbaka och om att sossarna nu är mycket svagare än förut och hur ska då Vänsterpartiet förhålla sig till det?
Oerhört lite av diskussionerna handlade om det faktum att samhällsbilden nu är omritad. Högern har högst medvetet upprättat en ny spelplan, där marknadskrafterna är de styrande - går nåt snett, kommer nån i kläm, så är det inte politikens fel, det är marknaden som bestämmer.
Detta synsättet innebär också att det snarast ses som ansvarsfullt när politiker inte "lägger sig i".
Det är fegt och det är fel. Vänsterpartiet har en bra politik, som många av oss faktiskt också praktiserar dagligdags. Det är den vi ska fokusera på att utveckla och kommunicera på ett sådant sätt att vi attraherar fler.
Jag hoppas jag blir en av dem som får åka på kongressen i januari. Det här är spännande, kul och framför allt oerhört viktigt och då har vi faktiskt inte råd att käbbla inbördes om vem som har mest rätt om vems fel det är att vi har tappat väljare - vi har större saker att lägga vår kraft på.
Eftersom dokumentet är ganska långt och jag inte har läst det mer än skummat nu då, så kan jag inte ha en uppfattning om det egentliga innehållet.
Det som dock var påfallande ju längre diskussionen pågick var hur lite vi pratade om oss själva och strategidokumentet i sig och hur mycket vi pratade om varför Miljöpartiet snott våra väljare och hur vi skulle få dem tillbaka och om att sossarna nu är mycket svagare än förut och hur ska då Vänsterpartiet förhålla sig till det?
Oerhört lite av diskussionerna handlade om det faktum att samhällsbilden nu är omritad. Högern har högst medvetet upprättat en ny spelplan, där marknadskrafterna är de styrande - går nåt snett, kommer nån i kläm, så är det inte politikens fel, det är marknaden som bestämmer.
Detta synsättet innebär också att det snarast ses som ansvarsfullt när politiker inte "lägger sig i".
Det är fegt och det är fel. Vänsterpartiet har en bra politik, som många av oss faktiskt också praktiserar dagligdags. Det är den vi ska fokusera på att utveckla och kommunicera på ett sådant sätt att vi attraherar fler.
Jag hoppas jag blir en av dem som får åka på kongressen i januari. Det här är spännande, kul och framför allt oerhört viktigt och då har vi faktiskt inte råd att käbbla inbördes om vem som har mest rätt om vems fel det är att vi har tappat väljare - vi har större saker att lägga vår kraft på.
Kunskap är makt - eller frustration?
Kunskap är makt sägs det. Men ibland känns det jobbigt med kunskap, speciellt när man ändå inte känner att man har medel att förändra det man ser ske. Jag tänker på situationen i Sverige i stort och mer specifikt på den personliga assistansen - min egen och alla andras, som nyttjar den för att kunna leva ett liv som andra.
Frihetsreformen från 1994 har varit under lupp länge. Kostnaderna har skenat iväg och det var väl ändå inte tänkt att personer med behov av assistans skulle få det så bra?! Hur annars ska man tolka alla de signaler som kommer från Försäkringskassan, från enmansutredare utsedda av regeringen, av domstolsväsendet, m.m??
Den senaste propån från Försäkringskassan är att man ämnar titta närmare på fler grundläggande behov. Redan nu har det grundläggande behovet "assistans vid matsituationen" reducerats till att kan man själv föra maten till munnen så är ingen annan del kring matsituationen att betrakta som ett grundläggande behov. Nu tittar man alltså på fler sådana grundläggande behov, för att se om man kan föra över det till s.k övriga behov och på så sätt minska ner timmarna för grundläggande behov. Kommer man under 20 timmar i veckan grundläggande behov så får man överhuvudtaget inte personlig assistans, utan puttas över i hemtjänst betald av kommunen.
Försäkringskassan har också lovat titta över vad som kan konstitueras som övriga behov. Man vill se en likformighet över landet och också någon slags basic bedömning av vad som är "goda levnadsvillkor"(som det står i lagen att vi som har LSS ska ha).
Hade jag inte varit så engagerad i olika föreningar och i samhällsdebatten som jag är, så hade jag kunnat leva i ovisshet. Det hade ju i och för sig såklart inte heller varit bra, men just nu känner jag att det är så maktlöst att veta men vara ytterst begränsad i att göra något åt saken!
Snart är det min tur igen att bli granskad in på bara skinnet, bokstavligt talat och jag är uppriktigt rädd! Förra gången gick det riktigt bra, men det är absolut ingen som helst garanti för mitt fortsatta liv. Ingen vet såklart vad som ska hända dem i framtiden, men jag vet att vartannat år kan mitt liv, såsom jag känner det, totalt ställas på ända och den kunskapen förlamar ibland mer än mitt ryggmärgsbråck!
Frihetsreformen från 1994 har varit under lupp länge. Kostnaderna har skenat iväg och det var väl ändå inte tänkt att personer med behov av assistans skulle få det så bra?! Hur annars ska man tolka alla de signaler som kommer från Försäkringskassan, från enmansutredare utsedda av regeringen, av domstolsväsendet, m.m??
Den senaste propån från Försäkringskassan är att man ämnar titta närmare på fler grundläggande behov. Redan nu har det grundläggande behovet "assistans vid matsituationen" reducerats till att kan man själv föra maten till munnen så är ingen annan del kring matsituationen att betrakta som ett grundläggande behov. Nu tittar man alltså på fler sådana grundläggande behov, för att se om man kan föra över det till s.k övriga behov och på så sätt minska ner timmarna för grundläggande behov. Kommer man under 20 timmar i veckan grundläggande behov så får man överhuvudtaget inte personlig assistans, utan puttas över i hemtjänst betald av kommunen.
Försäkringskassan har också lovat titta över vad som kan konstitueras som övriga behov. Man vill se en likformighet över landet och också någon slags basic bedömning av vad som är "goda levnadsvillkor"(som det står i lagen att vi som har LSS ska ha).
Hade jag inte varit så engagerad i olika föreningar och i samhällsdebatten som jag är, så hade jag kunnat leva i ovisshet. Det hade ju i och för sig såklart inte heller varit bra, men just nu känner jag att det är så maktlöst att veta men vara ytterst begränsad i att göra något åt saken!
Snart är det min tur igen att bli granskad in på bara skinnet, bokstavligt talat och jag är uppriktigt rädd! Förra gången gick det riktigt bra, men det är absolut ingen som helst garanti för mitt fortsatta liv. Ingen vet såklart vad som ska hända dem i framtiden, men jag vet att vartannat år kan mitt liv, såsom jag känner det, totalt ställas på ända och den kunskapen förlamar ibland mer än mitt ryggmärgsbråck!
Bästa Eva-Britt!
Sveriges absolut bästa EU-parlamentariker slutar med omedelbar verkan, pga hälsoskäl.
Eva-Britt Svensson, min underbara partikamrat och stora stora förebild har idag tagit beslutet att lyssna på kropp och själ och kliva av sitt uppdrag som EU-parlamentariker och ordförande i Jämställdhetsutskottet i EU - den enda ordförandeposten vi någonsin har haft och som vi nu blir av med.
Jag är ganska ung i partiet och Eva-Britt är en av dem som jag beundrat på avstånd, innan jag gick med i partiet och som jag sen lärt känna och bara hyser ännu mer beundran för!
Att Eva-Britt lämnar politiken är ett avbräck för Vänsterpartiet såklart men också för Sverige, eftersom ingen annan parlamentariker faktiskt lyckats så bra att göra skillnad som Eva-Britt!
Mikael Gustavsson, som tar över efter Eva-Britt kommer alldeles säkert att göra ett kanonjobb, men han får ingen lätt mantel att bära upp!
Eva-Britt Svensson, min underbara partikamrat och stora stora förebild har idag tagit beslutet att lyssna på kropp och själ och kliva av sitt uppdrag som EU-parlamentariker och ordförande i Jämställdhetsutskottet i EU - den enda ordförandeposten vi någonsin har haft och som vi nu blir av med.
Jag är ganska ung i partiet och Eva-Britt är en av dem som jag beundrat på avstånd, innan jag gick med i partiet och som jag sen lärt känna och bara hyser ännu mer beundran för!
Att Eva-Britt lämnar politiken är ett avbräck för Vänsterpartiet såklart men också för Sverige, eftersom ingen annan parlamentariker faktiskt lyckats så bra att göra skillnad som Eva-Britt!
Mikael Gustavsson, som tar över efter Eva-Britt kommer alldeles säkert att göra ett kanonjobb, men han får ingen lätt mantel att bära upp!
3 Kärlekar och min man
Fredag kväll. Sen det där välkända chipsmärket lanserade sin numera ännu mer välkända reklamfilm med tillhörande käcka melodi, så betyder det Fredagsmys.
Just denna fredagskvällen har jag fuskat - eller gjort avsteg från den annars fastlagda dietplanen
(det låter snyggare). Inga överdrifter dock och imorgon är det på't igen!
Fortsättningen på fredagsmyset blir med mina tre kärlekar och min man:
Just denna fredagskvällen har jag fuskat - eller gjort avsteg från den annars fastlagda dietplanen
(det låter snyggare). Inga överdrifter dock och imorgon är det på't igen!
Fortsättningen på fredagsmyset blir med mina tre kärlekar och min man:
Tvi och blä
Idag blir det inte något fyndigt, eftertänksamt inlägg.
Jag har nämligen varit på Kräft- och surströmmingsfest som är en tradition i den här kommunen.
Vi stod med Vänsterpartiets Valbyrå och försökte prata med folk som passerade, men det enda jag kunde koncentrera mig på var den vedervärdiga stanken från den ruttna fisken längre ner på gatan.
Tvi och blä, säger jag bara!
Jag har nämligen varit på Kräft- och surströmmingsfest som är en tradition i den här kommunen.
Vi stod med Vänsterpartiets Valbyrå och försökte prata med folk som passerade, men det enda jag kunde koncentrera mig på var den vedervärdiga stanken från den ruttna fisken längre ner på gatan.
Tvi och blä, säger jag bara!
Spegel, spegel på väggen där
Jag har suttit ner i hela mitt liv och följdaktligen varit hänvisad till toaletter med den här symbolen:
Jag har inte gått på herrarnas(såklart), men heller inte på damernas. Jag har gått på Handikapptoaletten. Plötsligt när man är nödig och sitter i stol så är man inte dam, inte herre, man är liksom ett tredje kön. Märkligt.
Vad som är nästan ännu märkligare i sammanhanget är att under alla mina 39 år i stol, och tusentals besök på ställen med den där symbolen på dörren, så kan jag räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag har kunnat se mig i spegeln. Många som går på muggen tar nog för vana, medvetet eller omedvetet, att åtminstone slänga en blick i spegeln innan man går ut, för att kolla att kläderna sitter rätt, att håret ligger snyggt eller att sminken inte har runnit ner under ögonen.
Men av någon outgrundlig anledning så tror varenda arkitekt som någonsin har ritat en handikapptoalett(Ja, det heter fortfarande så - kom gärna på nåt bättte - eftersom toan troligen inte är handikappad!) att vi som är tänkta att nyttja den inte har ett behov av att använda en spegel när vi är därinne. Speglarna sitter nämligen nästan alltid en halvmeter över sitthöjd.
Varför är det så?
Jag har inte gått på herrarnas(såklart), men heller inte på damernas. Jag har gått på Handikapptoaletten. Plötsligt när man är nödig och sitter i stol så är man inte dam, inte herre, man är liksom ett tredje kön. Märkligt.
Vad som är nästan ännu märkligare i sammanhanget är att under alla mina 39 år i stol, och tusentals besök på ställen med den där symbolen på dörren, så kan jag räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag har kunnat se mig i spegeln. Många som går på muggen tar nog för vana, medvetet eller omedvetet, att åtminstone slänga en blick i spegeln innan man går ut, för att kolla att kläderna sitter rätt, att håret ligger snyggt eller att sminken inte har runnit ner under ögonen.
Men av någon outgrundlig anledning så tror varenda arkitekt som någonsin har ritat en handikapptoalett(Ja, det heter fortfarande så - kom gärna på nåt bättte - eftersom toan troligen inte är handikappad!) att vi som är tänkta att nyttja den inte har ett behov av att använda en spegel när vi är därinne. Speglarna sitter nämligen nästan alltid en halvmeter över sitthöjd.
Varför är det så?
Det man har lovat
Häromdagen lovade jag att jag skulle publicera bilder från Kompledigt-festivalen, som jag och Conny var på i helgen. Här är de:
Elsa Sjögren
Christian Kjellvander
Kajsa Grytt
Stefan Sundström
Dan Viktor
Jack Vreeswijk
Fredrik af Trampe
Oscar Danielsson
Jan Hammarlund
Nina Ramsby
Love Antell
Idiotteatern
Sara Löfgren
Johan Johansson och Rickard Donatello
Caj Karlsson och Johan Glössner - Revolver Blå
Peter Faxwall
Sanna Carlstedt
Roger Karlsson
Så...nu var det gjort! =)
En annan sak som jag har lovat mig själv och faktiskt också min assistent och vän, är att jag skulle börja simma.
Trots 7 år i den här kommunen så har jag inte en enda gång varit i badhuset. Det har jag idag. Det funkade hur bra som helst och nu har jag kommit igång med veckomotion, som är bra och dessutom rolig! Idag blev det 600 meter i bassängen och jag är mäkta stolt över mig själv!
Någon bild från dagens begivenhet har jag inte, men väl på min otroligt snygga baddräkt, utan mig i den. =)
Elsa Sjögren
Christian Kjellvander
Kajsa Grytt
Stefan Sundström
Dan Viktor
Jack Vreeswijk
Fredrik af Trampe
Oscar Danielsson
Jan Hammarlund
Nina Ramsby
Love Antell
Idiotteatern
Sara Löfgren
Johan Johansson och Rickard Donatello
Caj Karlsson och Johan Glössner - Revolver Blå
Peter Faxwall
Sanna Carlstedt
Roger Karlsson
Så...nu var det gjort! =)
En annan sak som jag har lovat mig själv och faktiskt också min assistent och vän, är att jag skulle börja simma.
Trots 7 år i den här kommunen så har jag inte en enda gång varit i badhuset. Det har jag idag. Det funkade hur bra som helst och nu har jag kommit igång med veckomotion, som är bra och dessutom rolig! Idag blev det 600 meter i bassängen och jag är mäkta stolt över mig själv!
Någon bild från dagens begivenhet har jag inte, men väl på min otroligt snygga baddräkt, utan mig i den. =)
Kompledigt
Min blogg fick ta kompledigt i helgen. Själv begav jag mig tillsammans med maken i hyrd bil till Köping för att under 3 dagar uppleva massor av bra artister, nästan helt akustiskt - på en festival som heter just Kompledigt.
Bilder från festivalen lägger jag upp i bloggen imorgon, men här är ett annat klipp med flera av artisterna från helgens begivenheter:
Bilder från festivalen lägger jag upp i bloggen imorgon, men här är ett annat klipp med flera av artisterna från helgens begivenheter:
Följden av tronföljden
Kronprinsessan och hennes prins väntar smått! Som varande en kvinna som inget hellre vill än att få barn så gratulerar jag de tu för att de nu välsignas med det finaste man kan få - jag vill bara vara tydlig med det från början!
Men det här är ju ingen vanlig grocess. Det är vår blivande drottning och Sveriges framtida statschef som nu väntar ytterligare en liten framtida regent.
Bara det är ju en jäkla press - att finnas till enbart för att man ska föra kronan vidare!
Att få ett barn är i sanning ett mirakel - det är så svårt och det är så mycket på vägen som kan gå fel!
Jag själv är född med ryggmärgsbråck och jag är faktiskt inte helt säker på att jag hade funnits till om mamma 1971 på sensommaren fått reda på att barnet hon väntade var skadat på något vis. Vi har pratat om det här ibland och min upplevelse är att jag förmodligen inte hade funnits om mamma hade haft kunskapen att göra ett val då.
När Victoria och Daniel gift sig satt jag en dag och pratade med min mamma.
-"Tänk om Victoria blir med barn och barnet har en funktionsnedsättning", sa jag. Vad intressant det skulle bli!
-"Nämen så kan du ju inte säga", sa mamma, du kan ju inte ÖNSKA någon ett funktionshindrat barn!
Men det gjorde jag inte heller! Jag har själv en funktionsnedsättning och jag har oerhört många vänner med varierande grad av funktion i sina kroppar. Vi alla lever helt fullgoda liv ändå och jag tror ingen av oss önskar att vi inte vore här, men om i alla fall jag hade fått välja så hade jag inte valt att födas med ryggmärgsbråck eller någon annan funktionsnedsättning, även om jag såklart också hade varit en helt annan typ av personlighet utan det!
Men hur blir det om Victorias barn har en funktionsnedsättning? Oerhört många saker kan man scanna och kolla innan, men ALLT går inte att kolla och mycket kan hända under en förlossning också.
Kronprinsessan Victoria är beskyddare för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Det betyder bl a att hennes fond årligen samlar in en massa pengar för att barn och unga med funktionsnedsättningar ska få en bra fritid, med ridning och lägervistelser och vad det nu kan vara.
Att i det läget själv välja att inte föda ett funktionsnedsatt barn skulle skada hennes trovärdighet enormt!
Att å andra sidan föda ett barn, tronarvingen, med t ex ryggmärgsbråck, autism, CP eller Downs Syndrom - hur skulle det bli? Vad skulle det göra med kungahusets popularitet?
Skulle grundlagen skrivas om? Vad skulle hända?
Jag har inga svar på mina frågor, men jag tycker det är intressant att fundera kring.....
Men det här är ju ingen vanlig grocess. Det är vår blivande drottning och Sveriges framtida statschef som nu väntar ytterligare en liten framtida regent.
Bara det är ju en jäkla press - att finnas till enbart för att man ska föra kronan vidare!
Att få ett barn är i sanning ett mirakel - det är så svårt och det är så mycket på vägen som kan gå fel!
Jag själv är född med ryggmärgsbråck och jag är faktiskt inte helt säker på att jag hade funnits till om mamma 1971 på sensommaren fått reda på att barnet hon väntade var skadat på något vis. Vi har pratat om det här ibland och min upplevelse är att jag förmodligen inte hade funnits om mamma hade haft kunskapen att göra ett val då.
När Victoria och Daniel gift sig satt jag en dag och pratade med min mamma.
-"Tänk om Victoria blir med barn och barnet har en funktionsnedsättning", sa jag. Vad intressant det skulle bli!
-"Nämen så kan du ju inte säga", sa mamma, du kan ju inte ÖNSKA någon ett funktionshindrat barn!
Men det gjorde jag inte heller! Jag har själv en funktionsnedsättning och jag har oerhört många vänner med varierande grad av funktion i sina kroppar. Vi alla lever helt fullgoda liv ändå och jag tror ingen av oss önskar att vi inte vore här, men om i alla fall jag hade fått välja så hade jag inte valt att födas med ryggmärgsbråck eller någon annan funktionsnedsättning, även om jag såklart också hade varit en helt annan typ av personlighet utan det!
Men hur blir det om Victorias barn har en funktionsnedsättning? Oerhört många saker kan man scanna och kolla innan, men ALLT går inte att kolla och mycket kan hända under en förlossning också.
Kronprinsessan Victoria är beskyddare för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Det betyder bl a att hennes fond årligen samlar in en massa pengar för att barn och unga med funktionsnedsättningar ska få en bra fritid, med ridning och lägervistelser och vad det nu kan vara.
Att i det läget själv välja att inte föda ett funktionsnedsatt barn skulle skada hennes trovärdighet enormt!
Att å andra sidan föda ett barn, tronarvingen, med t ex ryggmärgsbråck, autism, CP eller Downs Syndrom - hur skulle det bli? Vad skulle det göra med kungahusets popularitet?
Skulle grundlagen skrivas om? Vad skulle hända?
Jag har inga svar på mina frågor, men jag tycker det är intressant att fundera kring.....
Hösten är här - och politiken med den
Baksidan av att Alliansen nu backar från sitt löfte om ett femte jobbskatteavdrag är att Reinfeldt o Borg kan använda krisen i Europa och USA för att verka "ansvarsfulla" när de väljer att inte genomföra jobbskatteavdraget eller nån annan reform heller.
Eftersom Alliansen gick till val på att få ner arbetslösheten och den är högre nu än 2006 och deras bot i form av jobbskatteavdrag inte har hjälpt och nu stoppas, så måste det bli oppositionens främsta uppgift i höst att pressa på opinionen om svar på vad regeringen nu tänker göra istället.
Att bara vara tysta och nöjda över att det inte blir ett femte jobbskatteavdrag kommer bara gynna Reinfeldt som får lugn och ro och kan bida sin tid fram till valet när han har råd att ta fram stora pengapåsen.
Vi har sett det förr.
Imorse såg jag sossarnas ekonomiskpolitiske talesperson, Tommy Weidelich, i debatt med moderaternas Anna Kinberg-Batra och mina farhågor inför framtiden lugnades inte kan jag säga!
Jag kan inte begripa varför inte sossarna tar chansen att tvåla till moderaterna i retoriken! Det finns hur många exempel som helst på när både Reinfeldt och Borg säger (2008 0 2009) att det bästa sättet att stimulera ekonomin och få fler i arbete är jobbskatteavdrag.
Nu när man backar från det man själva har upprepat så många gånger och istället börjar prata om att det är ansvarsfullt att låta bli, då faller ju hela deras jobbpolitik - och oppositionens största parti tar inte chansen utan jamsar med.
Är det hoppet om att få vara med och leka vid de varma grytorna i höst, som gör att tystnaden talar från sossarna och också miljöpartiet - eller vad är det?!
Man har ju sett hur de funkar så jag är uppriktigt rädd för framtiden..
När det gäller mitt eget parti så hoppas jag att de fyra kandidater som hittills fört fram önskan om att få leda partiet tar chansen nu när fältet är vidöppet på vänsterkanten att faktiskt visa vilken politik de vill föra och hur partiet ska byggas i framtiden för att ta den där givna platsen som ett seriöst alternativ till vänster!
Eftersom Alliansen gick till val på att få ner arbetslösheten och den är högre nu än 2006 och deras bot i form av jobbskatteavdrag inte har hjälpt och nu stoppas, så måste det bli oppositionens främsta uppgift i höst att pressa på opinionen om svar på vad regeringen nu tänker göra istället.
Att bara vara tysta och nöjda över att det inte blir ett femte jobbskatteavdrag kommer bara gynna Reinfeldt som får lugn och ro och kan bida sin tid fram till valet när han har råd att ta fram stora pengapåsen.
Vi har sett det förr.
Imorse såg jag sossarnas ekonomiskpolitiske talesperson, Tommy Weidelich, i debatt med moderaternas Anna Kinberg-Batra och mina farhågor inför framtiden lugnades inte kan jag säga!
Jag kan inte begripa varför inte sossarna tar chansen att tvåla till moderaterna i retoriken! Det finns hur många exempel som helst på när både Reinfeldt och Borg säger (2008 0 2009) att det bästa sättet att stimulera ekonomin och få fler i arbete är jobbskatteavdrag.
Nu när man backar från det man själva har upprepat så många gånger och istället börjar prata om att det är ansvarsfullt att låta bli, då faller ju hela deras jobbpolitik - och oppositionens största parti tar inte chansen utan jamsar med.
Är det hoppet om att få vara med och leka vid de varma grytorna i höst, som gör att tystnaden talar från sossarna och också miljöpartiet - eller vad är det?!
Man har ju sett hur de funkar så jag är uppriktigt rädd för framtiden..
När det gäller mitt eget parti så hoppas jag att de fyra kandidater som hittills fört fram önskan om att få leda partiet tar chansen nu när fältet är vidöppet på vänsterkanten att faktiskt visa vilken politik de vill föra och hur partiet ska byggas i framtiden för att ta den där givna platsen som ett seriöst alternativ till vänster!
Tid för förändring
Undrar hur många gånger jag har börjat om från början? Samtidigt som det är frustrerande att fundera över är det också en skön och trygg känsla att veta att man faktiskt kan få börja om.
Jag har börjat om många gånger inom många områden, men utan konkurrens är det omstarterna av dieter som ska göra mig smalare som dominerar.
På torsdag kommer jag att få min dom. Då ska jag träffa en läkare som gör gastric bypass-operationer. Det ultimata omtaget, för mig. Jag har jojobantat större delen av mitt liv - när jag inte har haft perioder då jag fullständigt skitit i allt.
Eftersom vi har hjärt- och kärlsjukdomar i min familj och eftersom min förmåga att röra mig är något begränsad, minst sagt, så känns detta som det alternativ som skulle vara bäst för mig även om det i andras ögon kan verka drastiskt.
Jag har redan varit på ett par informationsträffar kring vad man kan förvänta sig före och efter en sådan här operation och i ett försök att sätta mig in i hur första tiden efter operationen blir, har jag idag börjat med pulvershaker och soppor. Än så länge går det bra, men det brukar det göra. Dag 3 är värre.
Jag har börjat om många gånger inom många områden, men utan konkurrens är det omstarterna av dieter som ska göra mig smalare som dominerar.
På torsdag kommer jag att få min dom. Då ska jag träffa en läkare som gör gastric bypass-operationer. Det ultimata omtaget, för mig. Jag har jojobantat större delen av mitt liv - när jag inte har haft perioder då jag fullständigt skitit i allt.
Eftersom vi har hjärt- och kärlsjukdomar i min familj och eftersom min förmåga att röra mig är något begränsad, minst sagt, så känns detta som det alternativ som skulle vara bäst för mig även om det i andras ögon kan verka drastiskt.
Jag har redan varit på ett par informationsträffar kring vad man kan förvänta sig före och efter en sådan här operation och i ett försök att sätta mig in i hur första tiden efter operationen blir, har jag idag börjat med pulvershaker och soppor. Än så länge går det bra, men det brukar det göra. Dag 3 är värre.
Dagen efter kvällen före
Imorgon börjar mitt nya liv - igen. Jag kommer att återkomma mer till det vid ett senare tillfälle.
En av följderna med mitt nya liv är att jag helt kommer att sluta med alkohol, i alla fall för ett bra tag framöver.
Kanske var det därför som det som hände igår hände.
Conny och jag hade en egen liten kräftskiva härhemma. Seriösa partyprissar var vi, med kräfthaklapp, hatt och nubbevisor. Och naturligtvis nubbar också. En hel radda nubbar faktiskt.
Kvällen slutade, för min del, i töcken och med grön plasthink som kramkompis för natten. Orutinerat, jag vet. Man är ju ingen ungdom längre, liksom....
Nåväl - imorgon är en annan dag!
En av följderna med mitt nya liv är att jag helt kommer att sluta med alkohol, i alla fall för ett bra tag framöver.
Kanske var det därför som det som hände igår hände.
Conny och jag hade en egen liten kräftskiva härhemma. Seriösa partyprissar var vi, med kräfthaklapp, hatt och nubbevisor. Och naturligtvis nubbar också. En hel radda nubbar faktiskt.
Kvällen slutade, för min del, i töcken och med grön plasthink som kramkompis för natten. Orutinerat, jag vet. Man är ju ingen ungdom längre, liksom....
Nåväl - imorgon är en annan dag!
Frustrerad
När jag träffade Conny fick jag, som du vet, 2 bonussöner på köpet. Härliga, snälla, underbara killar som jag har sett växa upp från småkillar i yngre tonåren till vuxna män. Visserligen fortfarande unga vuxna, men ändå.
Det har för det mesta varit en källa till glädje, men emellanåt är det oerhört frustrerande att så att säga stå vid sidlinjen och titta på och tycka en massa.
Jag sa från början att jag inte ville uppfostra Connys söner eftersom de har en mamma och en pappa redan.
Tyvärr fick det till följd att jag aldrig sa nåt direkt till killarna om det var något de gjorde eller inte gjorde som jag inte gillade, utan jag pratade med deras far så fick han ta diskussionen sen.
Allt för att inte lägga mig i som det kändes.
Men som sagt, det har inte alltid varit lätt och bekymren har knappast minskat heller för att killarna blivit äldre - under stundom känns det nästan tvärtom.
Men men det är väl bara att finnas här, skälla lite, lyssna mycket och råda mest. Vad annat kan man göra liksom?!
Just idag är dock frustrationen stor!
Det har för det mesta varit en källa till glädje, men emellanåt är det oerhört frustrerande att så att säga stå vid sidlinjen och titta på och tycka en massa.
Jag sa från början att jag inte ville uppfostra Connys söner eftersom de har en mamma och en pappa redan.
Tyvärr fick det till följd att jag aldrig sa nåt direkt till killarna om det var något de gjorde eller inte gjorde som jag inte gillade, utan jag pratade med deras far så fick han ta diskussionen sen.
Allt för att inte lägga mig i som det kändes.
Men som sagt, det har inte alltid varit lätt och bekymren har knappast minskat heller för att killarna blivit äldre - under stundom känns det nästan tvärtom.
Men men det är väl bara att finnas här, skälla lite, lyssna mycket och råda mest. Vad annat kan man göra liksom?!
Just idag är dock frustrationen stor!
Konsten att säga ifrån
En vän till mig och tillika utmärkt bloggare, brukare under stundom uppmana sin omgivning att säga ifrån. Säga ifrån när man hör nåt på bussen, i fikarummet, i väntrummet eller var det nu kan vara, som man inte tycker är ok. Jag har länge tillhört den stora majoriteten som, istället för stt säga ifrån när nåt stör mig, knyter näven i fickan, biter mig i tungan och svär en ramsa efteråt, när det redan är försent.
Men detta har gradvis ändrats har jag märkt. Vid flera tillfällen den senaste veckan bara har jag istället för att tiga och reta mig faktiskt öppnat munnen och sagt ifrån. Inget farligt har hänt. De som blivit tillsagda har förvisso blivit något förvånade, i vissa fall lite arga, men inget värre har hänt - och vad viktigare är - JAG har mått bra!
Så från och med nu är det ett löfte jag ger mig själv och min omgivning att aldrig tiga om någon säger något rasistiskt, homofobt eller på annat sätt nedsättande och kränkande och att aldrig tiga om någon uppför sig på ett sätt mot mig eller andra som jag inte tycker är ok.
Världen kommer att bli bättre om vi vågar börja ifrågasätta varandra öppet och inte hemma vid köksbordet!
Men detta har gradvis ändrats har jag märkt. Vid flera tillfällen den senaste veckan bara har jag istället för att tiga och reta mig faktiskt öppnat munnen och sagt ifrån. Inget farligt har hänt. De som blivit tillsagda har förvisso blivit något förvånade, i vissa fall lite arga, men inget värre har hänt - och vad viktigare är - JAG har mått bra!
Så från och med nu är det ett löfte jag ger mig själv och min omgivning att aldrig tiga om någon säger något rasistiskt, homofobt eller på annat sätt nedsättande och kränkande och att aldrig tiga om någon uppför sig på ett sätt mot mig eller andra som jag inte tycker är ok.
Världen kommer att bli bättre om vi vågar börja ifrågasätta varandra öppet och inte hemma vid köksbordet!
En slutar och en annan börjar(om igen)
För vilken gång i ordningen är det nu? Jag börjar om min blogg med löfte om att denna gången ska det bli bättre och nu ska jag minsann.....
Men den här gången ska jag verkligen! Det finns mycket att skriva, tycka och reflektera över så det torde inte vara nåt som helst problem egentligen. Men det gäller nog för mig att verkligen skärpa till mig och sätta mig och skriva minst en gång per dag här, annars riskerar bloggen reduceras till dammsamlare eller ännu värre, "detta-åt-jag-till-middag" - eller "dagens-outfit"-blogg!
Samtidigt som jag återigen gör comeback i etern aviserar min partiledare, Lars Ohly, sin avgång i och med kongressen i januari.
Jag är väldigt ung i partiet så egentligen vet jag inte så mycket hur det var när Lasse tillträdde och inte heller har jag förrän de senaste 2 åren haft något sånär insyn i hans ledarskap.
Jag gillar Lasse, jag har träffat honom och pratat med honom ett antal gånger och jag tror och hoppas att han ser mig som något av en vän.
Jag tycker att Lasse gör rätt som kliver av partiledarposten vid kongressen. Han är otroligt duktig och kommer inte, som flera journalister redan verkar ha fått det till, att försvinna ut genom bakdörren efter kongressen. Tvärtom kommer han fortfarande att arbeta hårt för partiet och den politik han så starkt tror på. Men det är bra med förändring i en laguppställning som inte vinner matcher. Man får in nya perspektiv och nytt blod i omloppet.
Vem som ska ta över partiet nu har jag ingen klar åsikt om än. Det är hittills tre kompetenta kandidater som klivit fram och åtminstone två av dem har redan varit hyfsat tydliga med vad de vill med partiet, politiken och framtiden.
Jag hoppas hösten och vintern fylls av mer sånt och jag hoppas jag är en av dem som får åka på kongressen i januari och tacka Lasse för det han hittills har gjort för partiet och välkomna den nya lagledaren.
Men den här gången ska jag verkligen! Det finns mycket att skriva, tycka och reflektera över så det torde inte vara nåt som helst problem egentligen. Men det gäller nog för mig att verkligen skärpa till mig och sätta mig och skriva minst en gång per dag här, annars riskerar bloggen reduceras till dammsamlare eller ännu värre, "detta-åt-jag-till-middag" - eller "dagens-outfit"-blogg!
Samtidigt som jag återigen gör comeback i etern aviserar min partiledare, Lars Ohly, sin avgång i och med kongressen i januari.
Jag är väldigt ung i partiet så egentligen vet jag inte så mycket hur det var när Lasse tillträdde och inte heller har jag förrän de senaste 2 åren haft något sånär insyn i hans ledarskap.
Jag gillar Lasse, jag har träffat honom och pratat med honom ett antal gånger och jag tror och hoppas att han ser mig som något av en vän.
Jag tycker att Lasse gör rätt som kliver av partiledarposten vid kongressen. Han är otroligt duktig och kommer inte, som flera journalister redan verkar ha fått det till, att försvinna ut genom bakdörren efter kongressen. Tvärtom kommer han fortfarande att arbeta hårt för partiet och den politik han så starkt tror på. Men det är bra med förändring i en laguppställning som inte vinner matcher. Man får in nya perspektiv och nytt blod i omloppet.
Vem som ska ta över partiet nu har jag ingen klar åsikt om än. Det är hittills tre kompetenta kandidater som klivit fram och åtminstone två av dem har redan varit hyfsat tydliga med vad de vill med partiet, politiken och framtiden.
Jag hoppas hösten och vintern fylls av mer sånt och jag hoppas jag är en av dem som får åka på kongressen i januari och tacka Lasse för det han hittills har gjort för partiet och välkomna den nya lagledaren.
