I förmiddags såg jag partiledardebatten i riksdagen. Det märks att det är valår! Debattklimatet hårdnar, argumenten är mer slipade och gliringarna är fler och skarpare.

I debatten fanns det något för alla potentiella väljare: arbetsföra, arbetslösa, sjuka, pensionärer, ungdomar, klimatmedvetna.......

Det som dock lyste med sin frånvaro var personer med funktionsnedsättningar. Nu är ju inte vi någon homogen grupp, så vi faller ju in i många utav de där andra kategorierna också och borde därmed räknas med där. Men så ser ju inte verkligheten ut!

Statistik som DHR har tagit fram visar att fyra av tio personer med funktionsnedsättning har jobb - inte mer! Och att enbart 2 av 10 har jobb utan någon som helst insats( t ex lönebidrag). Siffrorna är visserligen framtagna för några år sedan men det visar sig vara samma siffror oavsett konjunkturläge.

Arbetsförmedlingen har också gjort en undersökning som säger att hälften av de offentliga arbetsgivarna kan tänka sig att anställa en person med funktionsnedsättning, medan på den privata sidan är siffran 40%. Arbetsförmedlingen verkar tycka att det här är bra!

Min egen arbetsförmedlare sa, när jag hänvisade till undersökningen: "Ja men då blir det ju en utmaning för dig att hitta de 60 som är villiga att anställa dig!" Okej, bra!!??

Visserligen så finns det ju lagar som ska motverka diskriminering på arbetsmarknaden, men hur ska man kunna bevisa att någon sådan har skett om det inte i princip sägs öppet - och det är ju arbgetsgivaren för smart för att göra såklart!

Många jobb kan jag inte ens söka eftersom jag inte kommer in i lokalen!

De rödgröna är heller inte klockrena när det gäller dem som står långt ifrån arbetsmarknaden:

• Förtida pension ska bara kunna vara ett alternativ för den som är över 58 år först när inga åtgärder återstår som kan öka en persons möjligheter till anställning på den öppna arbetsmarknaden och när det heller inte är möjligt med en anpassad arbetssituation. Det ska alltid vara möjligt att bryta en förtida pension för att arbeta.

Jag är verkligen ingen vän av att personer per automatik blir pensionärer - jag blev för övrigt pensionär när jag var 16 år - sen fick jag bevisa min arbetsförmåga!
Men jag undrar vad de här människorna, som inte får jobb, mycket pga bristande kunskap och dålig attityd hos arbetsgivarna, ska leva på, om de befinns vara för bra för att vara pensionärer(eller är under 58 år) men pga fördomar förvägras arbete?!

Vart ska jag ta vägen?! Jag är ABSOLUT inget offer, det vill jag vara väldigt tydlig med, men jag slåss mot attityder och fördomar - och mot DET hjälper inte den bästa universitetsutbildningen i världen!

För att motverka det krävs politisk vilja att se att fördomar och attityder är den stora bromsklossen som hindrar många av oss att få ett arbete. Det krävs också annat än konsensus - det krävs åtgärder.

Nyss satt jag och skrev ett ganska långt inlägg om hur jag nu har börjat diet och träning igen och hur bra jag mådde idag efter första träningen, trots blodsmak i munnen.

Men tekniken ville inte riktigt vara med mig, så allt försvann utan att sparas!  Så jävla typiskt!! Men som sagt; kan bara konstatera att jag är igång med träningen igen och mår jättebra!

Nu jävlar kör vi!

Ikväll börjar en ny omgång av en serie som jag av någon anledning följde med stort intresse förra säsongen. Jag gillar reality-serier, bara de inte har inslag av uppdiktade intriger och just den här serien gillade jag eftersom man visade vardagen i familjer med, för Sveriges mått mätt, extremt många barn!

Efter seriens slut förra säsongen skrev jag till redaktionen på TV4 och tackade för en kul och intressant serie. Samtidigt föreslog jag att man skulle göra ytterligare en spinn på det till nästa gång.

I Sverige har vi många familjer som utifrån kan verka "annorlunda". Jag tänker närmast på familjer där ett eller flera av barnen har någon funktionsnedsättning. Jag har själv levt i en sån familj. Det finns också familjer där ena eller båda föräldrarna har någon form av funktionsnedsättning, lever med assistans, m.m.

S.k regnbågsfamiljer(föräldrarna är homosexuella) förtjänar också acceptans.

TV4 tog steget efter mycket tvekan, kan man anta, att satsa på att visa vardagen för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, i I en annan del av Köping och vi vet ju alla utgången av det.

-Succé, större acceptans och absolut ingen "klappa på huvudet" eller lytes-komik.

Min förhoppning är att TV4 till säsong nr 3 av Familjen Annorlunda inte ska spela "safe" utan våga utvidga begreppen.

Har inte mycket att skriva om just för tillfället. Livet levs utanför mitt fönster.

Härinne finns jag och kan bokstavligt talat inget annat.
Det vita helvetet stoppar mig, hur vackert det än ser ut på bild!

Kommunen snöröjer fortfarande uselt dåligt och gör mitt offentliga rum starkt begränsat.

Men, som sagt: Vackert är det ju - på bild åtminstone!