Målfokuserad

Idag var jag och gjorde sista invägningen innan semestern.

Mitt mål, som jag hade satt upp för hur mycket jag vill väga innan resan har jag nått nu!
Jag blev så jävla glad så jag skrek rakt ut! *S* Jag har aldrig varit så målfokuserad som jag är nu.

Nu har jag sett med egna ögon att det går att gå ner 10 kg på 3 månader och då borde det i rimlighetens namn gå att gå ner ännu mer. Nu när mitt första delmål är uppnått så har jag bestämt mig för att nästa delmål blir att om jag inte går ner nåt under semestern, så ska jag i alla fall inte ha lagt på mig några kilon.

Det är riktigt, riktigt roligt att ha något att jobba mot!!


Den här killen är också hyfsat målfokuserad! *S*

Kändis-jakt i Miami

Nu är ju jag vanligtvis ingen stalker men fan vet om jag inte blir det i Miami! *S*

Här är några av kändisarna som har kåkar runt "våran gata i staaaan" och som man därmed kanske kan stöta på:






Hur det går med min kändis-jakt och med alla våra andra äventyr, kommer ni att kunna läsa på:

http://vejron.blogg.se/semesterbloggen

Bling-bling och små orange gubbar

Igår var vi hos Petra i hennes salong och fixade mina naglar inför semesterresan. Skitsnyggt som alltid!

På kvällen var det meningen att jag skulle vara gräsänska eftersom Conny hade lovat ställa upp som "lag-farsa" när Addes innebandylag skulle jobba i Kungsträdgården. Laget(eller några av dem - alla pallade tydligen inte!) var där redan i torsdags. Deras jobb var då att sätta upp tusentals små orange gubbar som Vattenfall skulle ha till en manifestation. Dessa orange gubbar blev det igår kväll sen dags att plocka ner igen.

Själv hade jag emellertid ingen som helst lust att sitta ensam hemma en lördagkväll, som tanken var, utan jag åkte in till Kungsan jag också och satt där sen och kollade på när grabbarna slet och jobbade! Ca 3 timmar senare kunde jag konstatera att det kanske inte var det mest genomtänkta jag kommit på i mitt liv! Svinkallt var det att sitta där! Men vad gör man inte för kärleken?! *S*

"For the record" kan jag meddela att det krävdes 4 filtar, 1 tjockt täcke och 1 äkta make för att få mig att tina upp sen på natten!





Självdistans

Detta är bland det roligaste jag vet:

Fredag kväll

Jag är glad att jag lever! Jag är glad av många anledningar, men just nu mest för att jag överlevde fallet från träningsbänken - ett par centimeter till och min skalle hade gjort permanent avtryck i marmorbordet!
Njae....riktigt så illa var det nog inte egentligen, men jag tillåter mig lite dramaturgiska utsvävningar - det är ju ändå min blogg eller hur? *L*

Fallet slutade hursomhelst med att jag fick en chans att ta mig upp i rullstolen (nästan) själv - en bedrift jag inte lyckats med på sisådär 10 år! Något att vara glad åt!

Just nu är jag även glad för att Conny fortfarande pratar med mig, för att inte tala om älskar mig! Jag blir en rabiat häxa varje månad men nu när jag på kemisk väg skjutit på den tiden i månaden så har jag blivit sju resor värre i humöret! Hoppas vi fortfarande är gifta till semestern! *S* Jodå det är vi nog...jag får göra som Pyret och gosa upp mig mot Connys bröst, se honom djupt i ögonen och spinna så kanske jag kan blidka honom.

Imorgon blir en hektisk dag med naglar på Petras salong och så möte på eftermiddagen. Mörbultad som jag är drar jag mig till sängs nu....God Natt Sverige, var Du än är!


Lite mindre mig - men ändå mer!

Konstigt det där...

Nu när det är betydligt mindre av mig än det har varit på väldigt, väldigt länge, så känner jag mig mer som mig själv än jag har gjort på många år!

Allt har lite vackrare färger, alla jag möter, möter jag med ett leende.

Min garderob är också jättekul att botanisera i just nu! Igår hittade jag en tröja, köpt på Banana Republic när jag var i USA för flera år sen.

Den satt hur bra som helst!

Underkläder är en fröjd att ta fram ur gömmorna!

Mitt allra första delmål är inom räckhåll, bara lite lite kvar nu.

Sen är det bara resten kvar! *S*


När mellanmålet (inte) är målet! *S*

Kunde, borde, skulle......

.....men jag har ingen lust!

Det enda som hägrar just nu är semestern.

Att plocka upp och läsa avhandlingar känns oerhört avlägset just nu. Men icke desto mindre är det tvunget, om jag inte ska sitta med allt sista veckan, som brukligt är.

Konstigt att man inte kan ta sina egna råd. Jag brukar säga åt bonus-sönerna att inte skjuta upp till imorgon det som kan göras idag och att inte vänta med att plugga till sista dagarna, för då fastnar inget.

Joråsåatteee.....*hm*

Planeringsdag

Helgen har gått i lugnets tecken.

Igår var vi på Jennies och de andras vernissage i Solna och en av Jennies finaste tavlor fick äntligen följa med mig och Conny hem!

Idag var det egentligen meningen att Conny skulle hjälpa farbror Bosse att flytta, men han ringde igår och sa att det blev inställt för han var så förkyld.
Lugn och skön söndag, tänkte vi då. Äktenskaplig lycka frampå förmiddagen, sen mysig frukost och så Miami-planering.

Bäst vi satt där och planerade veckan i Miami, med en massa kul, som vi kommer till i semesterbloggen allteftersom, så ringde svärfar och frågade Conny om han kunde vara med och flytta farbror Bosses bohag idag i alla fall!

Ganska typiskt K-släktet, att planera, sen ändra, sen ändra tillbaka igen! Lika bra att man vänjer sig om jag nu ska hänga kvar i den här familjen i 60 år till eller nåt. *S*.

Jag blev alltså slutligen gräsänka såhär på söndagen och sitter nu själv med planeringen inför resan. Tack för Internet!

Måste komma ihåg att planera in att uppmärksamma lilla pappa idag, på hans dag.....

Hjälp mig hjälpa!

För drygt ett år sedan drabbades min vän Niklas och hans familj av det ofattbara:

Deras underbara dotter Hanna fick en hjärntumör!

Alltsedan dess har denna tappra, sammansvetsade, härliga familj kämpat och kämpat.

För någon månad sen fick vi alla beskedet att Hannas hjärntumör är borta nu! Helt underbart!

Men tyvärr är hon ju inte utom fara än på väldigt länge.
Hanna har dessutom en ganska ovanlig form av cancer, som det ännu inte forskats så mycket om.

Hannas föräldrar har därför startat en insamling på Barncancerfondens hemsida.

Snälla, hjälp mig hjälpa Hanna och alla andra barn i landet som drabbats av cancer! Klicka på länken och ge lite pengar!


Hanna, innan helvetet!


Hanna från ett reportage i Hallandsposten

Kungen är död - Låtom oss äta bakelse!

Idag är det Gustav Adolf-dagen. Då ska man äta bakelse. Tydligen.

Överallt i alla kondis-fönster ligger den lilla mumsbiten, med en byst av Gustav II Adolf i mörk choklad ovanpå.

I utbildningssyfte och för den nyfikne, kommer här förklaringen till bakelsen:

Gustav Adolfsbakelse är en särskild bakelse till minnet av Gustav II Adolfs dödsdag den 6 november 1632. Bakelsen skapades 1909 av konditorn Carl Bräutigam på konditoriet Bräutigams på hörnet Östra Hamngatan/Kungsgatan i Göteborg i Sverige.

Bakelsen känns igen på en silhuett av Gustav II Adolf som pryder den. Bakelsens innehåll kan variera vilket även silhuetten, som ofta är gjord i marsipan eller choklad, kan göra.

Urspungsformen tillverkades i gips och kisel och föreställde en byst av Gustav II Adolf.[källa behövs] Originalhuvudet skall vara i rosa marsipan. Originalbakelserna hade smak av choklad och citron tillverkades av smörkräm mellan sockerkaksbottnar och helt doppade i glasyr.(Wikipedia)

Gustav II Adolf, var kung i Sverigen 1611 till 1632, då han gick in i dimman och aldrig kom ut igen!

Varför firas det med bakelse??

Yes, we can!

Politik i det stora och det lilla.

Inatt låg jag i sängen och såg hur det amerikanska folket röstade historiskt.

För sitt lands bästa så vågade de rösta fram en svart man till landets(världens?) största ämbete!
Det stort! Jättestort!

Och även om jag inte har några bindningar med USA, annat än via filmer och TV, så känns det i mig som om jag varit med och bevittnat hur en stor, blöt, mörk filt lyfts från världens axlar.

Nu kan vi se framåt, allihop - lite starkare, lite mer hoppfulla.

Under Obamas tacktal efter vinsten sa han bl a att detta val och denna seger visade alla att det går att göra skillnad!

Samtidigt som amerikanarna köade till valurnorna så satt jag på ett politiskt möte och blev nominerad av mitt parti att sitta i Äldre- och Omsorgsnämnden i min kommun.

För mig är det jättestort!

Det klubbas i Kommunfullmäktige formellt den 24 november men det lär bli så.

I mitt uppdrag ska jag ta fasta på Obamas numera bevingade ord:

Yes, we can!
(Ja, vi kan!) och Alla kan göra skillnad!



Snart vajar palmerna

Nu när vinterkylan börjar bita sig fast i kinderna och fingrarna redan känns som is-pinnar, är det hur skönt som helst att veta att om 19 dagar sitter familjen K på ett plan till Miami!!

Det ska bli hur jäkla skönt som helst! Som vi har sett fram mot denna resan!

Men snäll och givmild som jag, så bjuder jag er alla att följa med oss.

I alla fall via cyberspace.

Alla som vill kommer att kunna följa våra öden och äventyr på:

 http://vejron.blogg.se/semesterbloggen.

Under tiden ligger troligen denna blogg nere, fast det har jag inte riktigt bestämt än så håll utkik även här!