Om en stund bär det av. Först hämtar jag Conny på jobbet, sen drar vi söderut. Hem.

Hem till mitt andra hem.

Höjdpunkten för resan är Åsas 40-årsfest imorgon kväll, men först ska jag nog allt hinna med att fira Första maj och demonstrera för rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Eftersom jag nu inte kan vara både här i Stockholm med mina partivänner och i Halmstad,
så får jag göra det bästa av dagen.

Nu ska jag packa det sista och med det också datorn, så därför kan jag inte skriva mer nu.




Plakaten är skrivna, slagorden putsade på. Ut och demonstrera!

Jag tycker inte om att handla kläder.

Jag brukar oftast planlöst strosa omkring i affärer och hittar jag nåt som passar både min kropp och min plånbok så köper jag det, men oftast hittar jag inget och är inte jätteledsen för det.

Undantaget från min motvilja att handla kläder är postorder!

I postorderkataloger har de oftast snygga kläder, kläder som är sydda i större storlek än 38 och kläder som passar plånboken också. Idag kom Haléns sommarkatalog, med tillhörande rea-del.

Så nu har jag sommar-ekiperat mig från topp till tå för en bråkdel av vad det skulle kostat i butikerna häromkring!

Jag har köpt tunikor, klänningar, linnen, leggings - ja lite allt möjligt. Om tio dagar kommer paketet så då får jag se om kläderna är lika snygga på mig som på brudarna i katalogen. Troligen inte, eftersom de tjejerna knappast drar min storlek, men man får väl hoppas att det sitter någorlunda på min kropp också.


OBS! Har inte själv beställt i dessa färger!

Det börjar närma sig nu. Daniel tar studenten den 4 juni. Tiden går så himla fort känner jag. Det känns inte alls som särskilt längesen som jag hälsade på den då 14 åriga killen för allra första gången och jag var hur nervös som helst för jag visste att han och hans bror ägde min framtid - skulle inte vi tre komma överens så skulle inget funka mellan mig och Conny heller!

 Nu ikväll har Marianne varit här och ätit middag tillsammans med oss och Adde och Jossan.
Efter middagen drog ungdomarna iväg och vi andra satte igång och planerade Daniels studentskiva.

Det känns verkligen helt underbart att vi har en så varm och bra relation med både Marianne och killarnas morföräldrar. De är en viktig del av min familj också känner jag och så har det varit från första stund!

Eftersom varken Marianne eller Conny tagit studenten i den meningen så fick jag komma med input om hur det i alla fall gick till när jag tog studenten 1991. Mycket kan ju ha hunnit ändras över tid såklart och dessutom har jag blivit varse att man firar studenten väldigt olika beroende på var i landet man befinner sig.

Men Daniel ska nog bli nöjd hoppas jag.

Jag minns att sista månaden i gymnasiet var bland det roligaste jag varit med om i mitt liv och jag hoppas det blir detsamma för Daniel och att han tar vara på den tiden som är NU - den kommer garanterat aldrig tillbaka!

Kan man säga det för många gånger? Jag tror inte det!

Det var längesen min vecka var så spikad som den som just passerat!
Jättekul grejor, intressant lärorikt, fantastiskt, spännande och roligt.

Men jobbigt!

Slitigt att vara igång så mycket och slitigt att aldrig riktigt kunna stänga av hjärnverksamheten.
Så det ska jag göra i alla fall ikväll!

I brist på trädgård att grilla i, så får det bli middag häruppe med maken och
senare kanske en öl på nån uteservering.

Hursomhelst tänkte jag bara ta det mesta som det kommer.
Slippa planera, slippa tänka - bara vara.

Vi ska dona lite i lägenheten, men det är inget måste utan bara skoj.




Lilla frun nyklippt och med rödfärg i ansiktet efter förmiddagens solande


Älsklingskatterna ligger och myser

....prata om min dag.

Hur stort jag tyckte att det var att få höra "min" partiledare live prata om äldreomsorgens blinda fläck, dvs de kvinnliga anhörigvårdarna.

Jag skulle vilja prata om hur snett jag tycker att det är att man i många kommuner i Sverige idag lägger hemtjänst(servicedelen, typ städning, tvätt)-taxorna på exakt samma nivå som många företag har lagt sina hushållsnära tjänster på.

Detta får som konsekvens att de som har råd att betala för hushållsnära tjänst ofta gör det istället för att använda den kommunala hemtjänsten och de som inte har råd med varken den hushållsnära tjänsten eller den kommunala hemtjänsten, de får lita till sina anhöriga för hjälp.

Denna hjälp kommer i mycket hög utsträckning från kvinnor.

Ja detta och mycket mer därtill skulle jag vilja prata om.
Men idag orkar jag inte.

Jag har varit på seminarium och samtal på riksdagshuset hela dagen idag.

Jättespännande men också tröttande av alla intryck och allt bra som sas.

Nu ska jag lägga huvudet på kudden och hoppas John Blund hälsar på tidigt.

Efter en fullständig maraton-sittning på styrelsemötet idag är jag nu sjukt trött.
Håller dessutom på att bli förkyld, lagom till alla andra har tillfrisknat.

Jag har därför inte kraft och/eller lust att skriva nåt idag, utan återkommer när batterierna är laddade igen.

Att känna såhär en måndag är ju rätt hemskt, när man tänker efter!!

Vad fan har man helgerna till, liksom?!

Under Valborg och Första maj åker jag och maken ner till släkt och vänner i Halmstad.
Vanligtvis när vi är där eller i någon annan kommun utanför Stockholms län, så beställer jag kreditbevis för färdtjänsten.

 Allt har hittills funkat hur smidigt som helst med det där, men nu är det plötsligt jätteproblem! Förut var det så att om man inte behövde specialfordon, så kunde man bara ta vilken taxi man ville på stan och åka vart man skulle.

Men det är det slut med nu!

När jag fick mina kreditbevis inför Valborgs-resan idag, så kom de med en tjock pappersbunta av instruktioner om hur man numera ska beställa sina resor.

Dessa ska beställas på speciella telefonnummer ett dygn innan man har tänkt åka!!

Detta gäller alla resor.

Spontana semestrar man kommer kunna ha framöver - INTE!!

 Det är så jävla dumt så man häpnar, vilket jag också sa till kvinnan i Halmstad som jag ringde till idag för att få rätsida på de här galenskaperna.

-Ja, det tycker vi också, sa kvinnan och suckade tungt.



I eftermiddags när Pia och jag kom till Hemsköp i Sundbyberg fick jag dagens andra dos av extrem dumhet:



När jag frågade i kassan varför man har infört den här policyn så fick jag till svar: 
Ja, de kommer ju hit med säckar annars!

Eh...jaha...och problemet skulle vara vad? Jag fattar ärligt talat inte.

 Vi som någon gång i vårt liv haft pantflaskor och burkar hemma vi vet ju att det ska till en helvetes massa burkar och flaskor för att få ihop en slant.

Och är det inte så att Hemköp själva får en slant för allt pantat som kommer till affären? Om det nu inte skulle vara så, så är det i vilket fall som helst höjden av snikenhet från affärens sida!

Är det historien med Burk-Curt som har fått dem att inta detta förhållningssätt eller?

Vad blir nästa steg; Man får bara panta burkar och flaskor inköpta på Hemköp?!

Otroligt!!

Och idag har en ovanligt underbar morbror - nämligen min - födelsedag!

Grattis grattis morbror!




I övrigt idag har jag inga direkta planer; tvättstugan och sen in en runda till stan.

Jag hoppas på lite varmare väder i helgen så vi kan årsinviga den fina balkongen.
Roger och Tina åkte Cindirella natten till igår och köpte med alkohol hem till oss,
så det blir kanske en del av den sorten också! *S*



Imorgon blir det dock innebandy för hela pengen! Jag och Conny har köpt biljetter till SM-finalen, så först spelar damerna och senare på eftermiddagen spelar herrarna.

Heja Warberg! *S*

När jag skulle börja mellanstadiet, skulle vi få en fröken som var fruktad på hela skolan, av både lärare och elever. Det gick rykten om Ewa, som ett storväxt monster som åt barn till frukost, så när vi skulle träffa henne för första gången inför övergången till mellanstadiet så var jag livrädd!

Ewa visade sig bli den vuxna som jämte min elevassistent, Ingmarie, kom att betyda allra mest för mig under skoltiden och som har präglat mig också som vuxen. Visst var Ewa sträng, men oerhört rättvis och visst krävde hon respekt men hon gav också var och en av oss sin respekt.

Jag skulle kunnat vara ett tacksamt mobb-offer pga mitt funktionshinder, men det hände som tur var aldrig.
I femman var det dock en tjej i klassen som försökte få igång alla  andra mot mig, genom hot om stryk och genom att baktala både mig och flera andra i klassen. Hon var på väg att lyckas och hade också gjort det, om det inte hade varit för Ewa. Så fort Ewa fick höra talas om att det var nåt på gång i klassen, så tog hon tag i det direkt. Tjejen som spridit ut att jag baktalat flera andra, fick stå till svars inför Ewa och de som baktalats, liksom jag, tills jag kunde bli rentvådd och tjejen erkände att hon velat lägga skulden på mig pga svartsjuka.

Hade inte Ewa sett mig och tjejen och sett vad som höll på att börja hända så hade jag garanterat inte varit den jag är idag.

Ewa dog för några år sedan och jag var på hennes begravning. Det var värdigt på något sätt att få tacka henne för vad hon kommit att betyda. Sitt nationella erkännande fick Ewa när en av hennes mer kända elever,  komikern Peter Wahlbeck, prisade henne i ett TV-program.

Elever behöver lärare som Ewa. Lärare som ser, som hör, som finns, som bryr sig.

I dagens nyhetsflöde hör och läser man att skolminister Jan Björklund vill ta ytterligare steg mot att göra den svenska skolan till en enda stor militärförläggning, med rädda rekryter till elever och lärare som ska agera skrikande och straffande befäl, snarare än engagerade pedagoger, som lär för livet.

Stökiga elever ska kunnas stängas av från skolan i upp till en vecka.

Populistisk idé så det visslar om det!

Var ska bråkstakarna bli av - dra på stan och bli nån annans problem?
Vem kommer att se dem där? Vem kommer att bry sig om varför bråkstaken har blivit bråkstake?

Skolan och eleverna behöver redskap som stimulerar till lärande, lust att utforska världen utanför.

Skolan behöver inte redskap att piska in kunskap i ungarna - det funkade inte förr i tiden och det kommer garanterat inte att funka nu heller!

Jag har alltid älskat historia eftersom jag anser att förståelse för historia är en förutsättning för att förstå nutiden.

Familjehistoria älskar jag allra mest och så länge jag kan minnas har jag velat släktforska. Nångång blir det verklighet också!

Ända sedan Conny och jag träffades har jag hört honom och hans mamma prata om Sorunda, där Conny bodde fram till han var mellanstadie-kille. Jag har hört massa glada minnen därifrån och alltid velat ner och se det med egna ögon. Se varifrån han kommer och vad som präglat honom.

Under våra vistelser i Halmstad har jag pekat ut alla mina smultronställen för Conny och varit jättenyfiken på hans.

Idag gjorde vi slag i saken. Vädret har ju varit helt fantastiskt och vi hade inga planer alls, så vi satte oss i bilen och körde.

Först lämnade vi av svärmor hemma hos sig och sen bar det av tillbaka i historien så att säga.

Kul att se Conny skina upp när han såg sitt barndomshem, sin skola och alla lekställena. Vi gick ur bilen och han pekade och berättade.

Jättespännande!

Vi har ju varit på Fårö under flera somrar nu och där har jag fått en bit av Connys historia och idag kändes det som om pusslet blev färdiglagt.

I flera månader fram till semestern i november så räknade jag kalorierna på allt jag stoppade i mig och jag tränade och stod i. Mitt slit gav resultat och jag åkte över pölen och trivdes med mig själv och min vikt.

När vi kom hem från semestern så blev jag ju sjuk nästan med en gång, vilket gjorde att viktminskningen och träningen inte alls fick prioritet. "Tack vare" att jag mådde så dåligt så länge, så ändrades ändå inte min vikt, jag gick varken upp eller ner, vilket jag väl såg som en seger eftersom jag inte har kollat på en våg på flera månader.

Nu har jag varit frisk i lite drygt tre månader och ändå fortsatt sätta i mig allt möjligt och har inte börjat träna ännu heller, så jag känner och ser att kroppen har förändrat sig. Jag har inte vågat mig upp på en våg så jag vet inte hur mycket förändring som skett, men det kvittar egentligen. Nu ska det bli förändring hur som helst!

Idag inleder jag den 13-dagars dieten som jag körde efter sommaren förra året och
som gjorde att jag gick ner lite över 6 kilo.


Så nu är det kick-start som gäller!

Frukosten idag består av en kopp svart kaffe och en sockerbit. Mums! Tur jag vet att det ger resultat snabbt i alla fall!

Nu är äntligen våren här! Det stora beviset på det är att sopmaskinen har kört häromkring hela helgen och sopat rent gatorna från allt grus från i vintras.




När vi hade gjort våra ärenden i Kista igår, satte vi oss utanför och njöt årets första glass, från Levinskys Glassbar. Sjukt god sorbetglass med äppelsmak!


Choklad, äpple och vilda bär - mums!


Min hårding! *S*

Det känns konstigt att vara i Stockholm under påsken. Under de allra flesta år, sen vi träffades, har vi åkt ner till min familj och mina vänner i Halmstad för att fira påsk.
I år gjorde vi annorlunda eftersom vi ändå kommer att åka ner till Halmstad flera gånger den närmaste månaden.

Istället är vi alltså här hemma. Men vad gör man egentligen under påsken? Jag ville påskpynta i år, men vi hittade inte kassen med pyntet nere i källaren, så det fick vara.

När jag var liten klädde vi ungar ut oss i våra mammors förkläden och målade kinderna röda och satte hucklen på huvudet. I år har jag inte sett några påskkärringar alls. Undrar om de också har rationaliserats bort i kristiderna som råder?

Några direkta påsktraditioner har varken jag eller Conny, så vi tar helgen som den kommer mest.
Igår skrotade vi runt i Kista på dagen sen kollade vi innebandyn på TV och dukade fram ostbricka och vin. Supermysigt!
På kvällen åt vi laxmiddag på tu man hand.

Idag ska vi träffa Anna och Axel, som är på tillfälligt besök häruppe och imorgon träffar vi Connys mamma och farbror.

Hur än ni alla som läser denna blogg väljer att fira er påsk, så önskar jag er en otroligt mysig helg, med mycket kärlek!

Fridens liljor!

Nu har vi blivit med ännu fler grejor!

Tanken var egentligen att vi skulle köpa ett nytt bio-system till vardagsrummet och stanna med det.
Men icke sa Nicke!

Den TV som vi har, som vi fick häromveckan av svärfar tyckte vi hade passat alldeles utmärkt.
Men tekniken har tydligen sprungit ifrån oss för den dvd/blueray vi köpte var inte kompatibel med TV:n så vi var helt enkelt tvungna att köpa ny TV också.

Jag tror starkt på en konspirations-teori inom handeln! *S*

Nu har Conny o Daniel ockuperat vardagsrummet, med kartonger, sladdar och instruktionsböcker - förvirrad kvinna göre sig icke besvär!

Jag väntar till allt är klart istället, det är bäst så.

Jag har ont i kinderna fortfarande fast det har gått flera timmar.

Igår kväll var jag och Conny och såg Jeff Dunham på Kista-mässan.
Han och hans dockor är så grymt roliga så vi vred oss i skrattkramper hela tiden!

Den karaktär som är mest känd i Sverige och i världen är nog Achemed - the dead terrorist.

Själv älskar jag dock Bubba J allra mest. Han är bara för jävla skön!

Ett gott skratt förlänger livet så nu lever vi nog till vi är över 100 skulle jag tro!

Nyheten om att Annika Östberg nu äntligen skulle få komma hem till Sverige slog ner som en fullständig överraskning häromdagen.

Efter snart 28 år i maximum security fängelse i USA får hon komma hem!

Imorse landade hon på svensk mark och glädjen man ser på bilderna går inte att ta miste på.



Vad som händer med Annika nu är fortfarande för allmänheten döljt i diplomatiskt dunkel, men en gissning är ju att hon mycket snart släpps och kan titulera sig fri kvinna.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det kommer att gå. Att gå ifrån att i nästan 30 år ha blivit fråntagen rätten att göra precis allt. Att behöva be om lov för att ens få gå på muggen, äta, sova, att inte kunna gå ut och njuta solen när man vill, till att nu ha total frihet att göra precis det man vill, när man vill.

Vad blir det första Annika gör? Vad skulle jag ha gjort? Omöjligt att ens spekulera i känns det som.

Samtidigt kan jag känna att Annika kommer att befinna sig i ett guldläge. Ett läge som de allra flesta av oss aldrig ens reflekterar över. Att uppskatta det stora liksom det lilla.

Att tycka att lukten av våren på långpromenaden är det underbaraste som finns just nu, till exempel.

Vad än Annika tar sig för vidare i livet så är jag säker på att hon tänker på och uppskattar hela livet och allt som sker och att det lilla blir det stora!

Idag vaknade jag med otroligt mycket energi! Tänk vad solen gör mycket ändå!

Som sagt så blev vi med soffa i helgen och efter en del fnulande och planerande
kom vi fram till att vända hela vardagsrummet, när den nya soffan kommer.

Otålig som jag är ville jag inte vänta tills dess så vi satte igång med det idag på förmiddagen.
Nu har vi dessutom kommit fram till att vi ska måla schabloner på väggen och
flytta på solfjädern som hänger där just nu.

Fjädern ska istället sättas på väggen ovanför den nya soffan.
Jag ska visa bilder när allt är på plats så ni fattar vad jag snackar om *S*.

Tills vidare ser det ut såhär, före och efter:

Före:





Efter:

Stereoracket i hörnet ska bort sen ockå




Schabloner i guld istället för solfjädern på väggen - Bli jättefint!


I eftermiddag ska vi ut och handla och bland annat köpa blommor till balkongen.
När vi gick på Mio i helgen så sa jag att "detta är anledningen till varför jag aldrig skulle skönhetsoperera mig". Conny tittade undrande.

Min poäng är att om man väl börjar rätta till nåt så ser man alla andra fel sen som man också vill rätta till, helst nu genast!


Exakt så är det med heminredning också.
Har man väl börjat på ett ställe så följer det en massa saker efter.

Men roligt är det!!

Igår var vi som sagt ute och promenerade i det vackra, varma vårvädret.
Kameran var såklart med och här är resultatet:









Men det var då det......

Idag hade jag ju hoppats och trott att solen skulle skina och himlen skulle vara klarblå och hälsa grabbarna från Halmstad välkomna till Råsunda fotbollsstadion. Men icke!

Gråmulet skit är det ute och regnat har det också gjort! 3 timmar kvar till avspark nu. Håller tummarna för bättre väder.

Idag har vi varit allt annat än soffpotatisar! Upp tidigt och möttes av den underbara solen! Efter frukosten tog jag och maken oss två sjöar runt och fotade det fina fågellivet i vår lilla stad(fotona kommer på bloggen imorgon, hinner inte riktigt nu).

Efter den uppfriskande prommisen åkte vi ut och shoppade, Adde följde med. Först Kista och sen Barkaby.

Vi blev med soffa idag. En jättemysig soffa, istället för den nersuttna vi har nu. Det var en sorts soffa som vi själva kunde bygga ihop som vi ville och välja delar till efter tycke och smak. Fördelen är ju att vi får den precis som vi vill ha den. Nackdelen är att vi får vänta över en månad innan soffan flyttar hem till oss. Men men, den som väntar på nåt gott......

Nya mattor till köket inhandlades också.

När vi var i Kista innan idag gick vi förbi en reklampelare som talade om att Fast and Furious, del 4, nu har kommit på bio. Vi bestämde oss där och då för att gå och se den ikväll så snart bär det av.

Det är inte alltför ofta vi gör saker med nån av killarna nuförtiden så det ska bli kul att Adde följer med.



Vår soffa är dock svart





Coola Vin Diesel i "Fast and Furious"

HBK:s kampsång måste jag ju naturligtvis också dela med mig av! *S*

I flera dagar i rad nu så har solen stått högt på himlen och inga moln syns till! Jättehärligt!
Våren är här på riktigt och en värdemätare på det är att Allsvenskan i fotboll sparkar igång i helgen.

Som emigrerad Halmstad-bo här uppe i 08-land så har jag ju lyxen av att få se mitt lag ett antal gånger under en säsong.
Premiären går av stapeln på söndag, mot AIK, på Råsunda.

Igår fick jag en jättefin HBK-flagga, som jag tänkte ha med mig på matchen om jag törs....Läste på Facebook att det kommer fler än jag och håller på de blå-vita! Underbart, så slipper jag bli ensam kvast bland 26.000 skrikande gnagare!

Med god hjälp av dem som är satta att företräda arbetarna, visserligen......

Läs också Marcus Birros eminenta omvärldsanalys:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1510297/vanstern-ar-inte-langre-en-rost-mot-orattvisorna