När jag skulle börja mellanstadiet, skulle vi få en fröken som var fruktad på hela skolan, av både lärare och elever. Det gick rykten om Ewa, som ett storväxt monster som åt barn till frukost, så när vi skulle träffa henne för första gången inför övergången till mellanstadiet så var jag livrädd!

Ewa visade sig bli den vuxna som jämte min elevassistent, Ingmarie, kom att betyda allra mest för mig under skoltiden och som har präglat mig också som vuxen. Visst var Ewa sträng, men oerhört rättvis och visst krävde hon respekt men hon gav också var och en av oss sin respekt.

Jag skulle kunnat vara ett tacksamt mobb-offer pga mitt funktionshinder, men det hände som tur var aldrig.
I femman var det dock en tjej i klassen som försökte få igång alla  andra mot mig, genom hot om stryk och genom att baktala både mig och flera andra i klassen. Hon var på väg att lyckas och hade också gjort det, om det inte hade varit för Ewa. Så fort Ewa fick höra talas om att det var nåt på gång i klassen, så tog hon tag i det direkt. Tjejen som spridit ut att jag baktalat flera andra, fick stå till svars inför Ewa och de som baktalats, liksom jag, tills jag kunde bli rentvådd och tjejen erkände att hon velat lägga skulden på mig pga svartsjuka.

Hade inte Ewa sett mig och tjejen och sett vad som höll på att börja hända så hade jag garanterat inte varit den jag är idag.

Ewa dog för några år sedan och jag var på hennes begravning. Det var värdigt på något sätt att få tacka henne för vad hon kommit att betyda. Sitt nationella erkännande fick Ewa när en av hennes mer kända elever,  komikern Peter Wahlbeck, prisade henne i ett TV-program.

Elever behöver lärare som Ewa. Lärare som ser, som hör, som finns, som bryr sig.

I dagens nyhetsflöde hör och läser man att skolminister Jan Björklund vill ta ytterligare steg mot att göra den svenska skolan till en enda stor militärförläggning, med rädda rekryter till elever och lärare som ska agera skrikande och straffande befäl, snarare än engagerade pedagoger, som lär för livet.

Stökiga elever ska kunnas stängas av från skolan i upp till en vecka.

Populistisk idé så det visslar om det!

Var ska bråkstakarna bli av - dra på stan och bli nån annans problem?
Vem kommer att se dem där? Vem kommer att bry sig om varför bråkstaken har blivit bråkstake?

Skolan och eleverna behöver redskap som stimulerar till lärande, lust att utforska världen utanför.

Skolan behöver inte redskap att piska in kunskap i ungarna - det funkade inte förr i tiden och det kommer garanterat inte att funka nu heller!