Jag kommer precis ifrån 1 timme och 10 minuter igenkänning, käftsmällar, skratt, lite tårar och mycket värme!

Jag och Conny har varit och sett Cecilia Frode's föreställning Ängelen på Vasateatern.

Egentligen skulle jag inte blogga om det såhär tätt inpå, för som Conny sa när vi gick hem:
"Man måste smälta det lite och tänka efter".

Precis sån är den här föreställningen och Cecilias alter ego, Ängelen.
Hon säger det vi alla nångång går och tänker, tycker och tror och hon gör det med sådan värme och direkthet så man kippar efter andan många gånger.

Men helt, helt underbar är hon och jag kommer att lägga mig och sova med bomull i själen ikväll.

Min älskade make gav mig en hel spa-dag i morgongåva när vi gifte oss i somras.

Beroende på en massa omständigheter så har jag väntat enda tills idag innan jag inkasserade min underbara gåva! Men idag skedde det alltså.

Sturebadet Haga välkomnade mig med öppna armar.
Hela dan har varit fulltecknad med behandlingar, från topp till tå; Bodyscrub, hydromassage(jetströmmar i varmt bad), helkropps-massage, ansiktsbehandling och lyx-manikyr.

Helt klart det skönaste jag upplevt på länge!




Märks det att jag njöt hela dagen? =)



Slutresultatet! Snyggt va? Allt blev omhändertaget idag, men nån glömde visst håret! *S*

"Tiden går fort när man har roligt", brukar det ju heta - och det stämmer verkligen!

Igår firade jag och Conny att det är 4 år sen vi träffades för allra första gången! Vi har båda försökt erinra oss om när vi började chatta första gången, men vi minns inte det, bara att det inte var så himla länge innan vi träffades "på riktigt".

Från allra första början kändes det helt rätt med Conny och redan när han var hos mig i Strömstad första gången började vi leta lägenhet ihop. Den första lägenheten vi tittade på var en fyra längst ut på röda linjen i Norsborg. Jävla tur att det inte blev så! Istället flyttade jag upp hit, bodde först i ett hyresrum i Sollentuna och sen följde ett antal flyttar och tillfälliga boenden innan vi till slut landade där vi bor nu.

De här 4 åren har knappast varit rosa-skimrande hela tiden. Det har varit taskig ekonomi, osäkerhet på framtiden, olika viljor och ibland starka motsättningar. Men allt det där har vi jobbat oss igenom och just nu mår jag bättre än jag nånsin har gjort! Jag har hittat hem och här tänker jag stanna!

4-årsdagen hade jag på min lott att ordna. Jag kontaktade Restaurang Ulla Winbladh
Vi har ätit där vid flera tillfällen och vi älskar både maten och atmosfären.
Jag komponerade menyn och förbeställde den. Från det att vi kom dit och fick vårt bord så var vi uppassade som värsta kungaparet! Hela kvällen var underbar!

Jag och maken har ett stående skämt här hemma.

Jag brukar säga att jag älskar min man, men om Måns Zelmerlöw skulle ringa på dörren, så drar jag! *S*

Undrar hur vanligt det är med 36-åriga fruntimmer som trånar efter pojkar på nåra och tjuge?

Men den killen verkar ha allt; ögon att drukna i, jäkligt sexiga handleder, kul dialekt, bra dansmoves, jättebra sångröst, ödmjuk, charmig, genomsnäll liksom.

Och nu är han dessutom singel och kommer att bo i Stockholm framöver - Perfekt!! *S*

Eller kanske inte....jag är faktiskt fullständigt nöjd  med mitt liv och mitt val av partner redan och skulle inte äventyra det för någon eller något alls!!

Men titta får man ju göra, eller hur?!



Drömprinsen




Min alldeles egna drömprins *S*

Och så jäkla skönt det är! För några år sen var en vinkväll i min ensamhet detsamma som alkoholmissbruk och total katastrof! Men nu, ikväll, är det helt underbart!

Bara jag, mitt glas, min dator och min musik.
Conny är ute med jobbarkompisarna och killarna, som skulle varit här denna helgen, är ute var och en på sitt håll.

Jag har egentligen inte mer att tillägga just nu - Skål!

Jag är en "sucker" på Oprah Winfrey! Lika bra att erkänna! Idag hade hon en gäst, Randy Paousch, som pratade om "lessons in life" eftersom han är döende i cancer. Han hade mycket klokt att säga, om att välja hur man hanterar motgångar i livet, om att vara en Tigger istället för en Ior, m.m. Mot slutet av intervjun ombeds Randy komma med råd till sina tre barn, när de i framtiden kommer att se hans föredrag och hans medverkan hos Oprah. Till sin yngsta dotter, som nu är 8 månader säger han, i ämnet dejting: "Pay attention to what the guys do and not what they say and you will avoid big trouble."

Just den meningen fick mig att tänka på Conny. Conny är ingen stor-snackare, det har han nog aldrig varit! Han är ingen kille som välter omkull en med ord och bara säger saker som han vet ger honom poäng.
Nej, Conny gör. Han visar dagligen för mig att han älskar mig, även om han inte jämt har lust att sitta ner och diskutera vad som stått i dagens tidning eller vad de sa på politiker-debatten - sånt intresserar mig men inte honom och det accepterar jag - Jag kan prata med andra om sånt i så fall.

Conny ställer alltid, alltid upp på mig-när jag är sjuk, när jag är frisk, när jag är glad, när jag är arg, när jag är ledsen. Han finns för mig och jag älskar honom verkligen för det!

Jag kanske utifrån sett saknar mycket i mitt liv; ett par friska ben, en smal midja, snygga kläder, ett jobb, ett flashigt hem - men jag har det underbaraste man kan tänka sig: Jag har en man som älskar mig och som istället för att snacka, faktiskt visar mig hur mycket!!

Det enda jag skulle önska mer, är att få ge honom en dotter! En dotter som från första parkett kommer att få lära sig hur en riktig man ska vara och vad riktig kärlek är!!!

Några timmar kvar av 2007 och dags att åter summera gott och ont från året som varit. Jag brukar alltid göra det. För mig är det ett mått på hur bra jag faktiskt har det och 2007 har absolut inte varit ett undantag i det fallet!

Året började ju med att Conny friade!! Som jag hade längtat och så bra det blev! *S*
Bröllopet stod 4 månader senare, i ett sommarvarmt och grönt Sundbyberg och jag kan säga att det är i särklass mitt livs lyckligaste dag hittills!!

På jobbfronten flöt det på ganska bra fram till sen-hösten när jag fick veta att det tyvärr inte kommer att finnas nåt jobb kvar till mig efter nyår - så nu är det återigen dags att efter nyår söka jobb som en galning! Jag har i och för sig redan gjort det sen jag fick reda på att jag skulle få sluta gamla jobbet.

Hälsomässigt så har jag mått bra i år, fram till juni månad efter bröllopet, när det visade sig att jag hade några njurstenar som jävlades med mig i sex månader innan de slutligen blev bortplockade i början av december.

Min underbara Petra lämnade, innan sin semester, sin avskedsansökan. Årets kalldusch! - först. Efter ett tag löste det sig också och nu kan jag välkomna Sussie, Pia och Michelle som nya assistenter hos mig! Jag ser verkligen fram emot vårt samarbete!

När jag blev ihop med Conny, så kom han med ett sommarhus på Fårö och där fick jag i somras tillfälle att vara två underbara veckor! Jag ser verkligen fram emot nästa sommar när vi ska tillbaka dit igen!

Daniel och Andreas har under året blivit ännu lite vuxnare och det är verkligen på gott och ont! Jag kom ju in i deras liv när de nästan var vuxna men jag märker mer och mer hur häftigt varje ålder i ett barns liv måste vara för jag tycker verkligen det är ur-häftigt att få vara del av deras liv nu när de tar beslut som leder dem in i vuxenvärlden. Men lika kul som det är, lika skrämmande är det! Oron när Andreas är ute och man inte får tag i honom på telefonen är inte att leka med, det kan jag lova!

På tal om barn, så bidde det inga såna för mig och Conny i år heller, även om jag ett tag trodde att året skulle sluta med knodd i magen, när jag var en hel månad sen! Men det visade sig bara vara försening pga operationen.
Hursomhelst så ska vi den 19 februari till Octavia-kliniken och ta prover och efter det kan vi sen ha en ordentlig diskussion om hur och vad vi eventuellt ska göra, när vi har alla fakta på bordet.

Min familj hemma i Halmstad och i Munka-Ljungby och Falkenberg mår bra och jag har fått träffa dem vid två tillfällen detta året.

Pappa har träffat sin Lisbeth, som är en jättemysig kvinna, så nu behöver jag inte oroa mig för att han ska vara ensam.

Christer, Carola och barnen har det bra, vad jag vet och även om året nu slutar lite slirigt oss emellan, så löser det sig säkert snart.

Mamma har jobbat på under året och haft det lite upp och ner med hälsan, men nu verkar det vara bra. Hennes tal till oss på bröllopet var årets höjdare!

Anne-Sofie var vackrast på bröllopet och var inte bara en underbar tärna, utan var och är min underbara, älskade lillasyster som jag är så stolt över så. Söstra mi!!!

Mina underbara tjejer; Anna, Helena, Åsa och Henrietta har jag också fått träffa i år - några mer än andra(Anna - vi får ta igen det 2008, ok?) och jag älskar dem allihop!

När jag nu ser hela mitt år i skriven form, inser jag att det positiva med hästlängder överväger det negativa och när jag tänker efter är det så det brukar vara. Livet är fantastiskt och 2008 kommer att bli underbart!

Här nedan följer mina nyårslöften för 2008(utan inbördes ordning):

*Gå ner i vikt - MYCKET
*Börja träna på vårt nyinköpta hemma-gym
*Fortsätta spara till Karibien-resan
*Fortsätta jobba på bebis
*Fortsätta tala om för Conny att jag älskar honom och att jag är jättelycklig!
*Hitta jobb
* I övrigt se till att 2008 blir ännu mer fantastiskt än 2007

Så mina vänner som läser detta(finns det nån som gör det?! *S*):

Ha ett riktigt Gott Nytt År så hörs vi igen 2008!


                          

Så...nu är vi tillbaka hemma i Sumpan igen efter en lite längre helg i Halmstad. Jag märker nu hur lätt jag kommer in i dialekten, så fort jag pratar med nån hemifrån. Conny tittar konstigt på mig när jag börjar bräka och ingen häruppe fattar nånting. Så för er alla, som ännu inte begripit att Halmstad-dialekten är den vackraste på jorden *S*, följer här ett litet axplock av typiska ord och deras betydelse:

E´ du go i huet ello = Är du inte klok
Koav= Korv
Änni= Ivrig, rastlös
Schoata= Skjorta
Ao meen= Javisst
Spoathallen= Sporthallen

Så, där var en liten hjälp i alla fall, nästa gång du träffar på en äkta Halmstadbo, så vet du vad h*n pratar om! *L*


Helgen i Halmstad var helt underbar! Vi umgicks mycket med min familj och då speciellt min bror och hans fru och barnen, eftersom det var hos dem vi bodde! Ungarna växer så det knakar och de behandlar oss nästan kungligt när vi kommer ner, så man blir bortskämd av all denna kärlek.

I övrigt i helgen gjorde vi som alla andra som kommer ner till de där breddgraderna; Vi åkte till Ullared för att handla på GeKås! För den som inte vet vad fan GeKås är så kan jag meddela att det är den fjärde största turistattraktionen i Sverige! Det är tusentals kvadratmeter av billiga varor-alltifrån skruvar till skinnjackor!
Nånting händer med en när man kommer dit - som speldjävulen när man går in i en tobaksaffär ungefär! Vi bara lassade på grejor i vår vagn, så när vi slutligen kom till kassan, kunde man nästan inte se Conny bakom berget av kläder! Vi fick med oss en hel del i alla fall, både till oss och till ungarna.

Det traditionella sjukhusbesöket hanns också med! Det mest skämmiga med detta besök var ju att i stort sett alla på akuten i Halmstad kände igen mig sen gammalt - man har nog lämnat permanenta avtryck i den där stan, trots allt *S*

Här nedan följer lite foto på min älskade syskonbarn:


Från vänster: Albin, Thimmy, Moa och Linus



Hela familjen Johansson, från vänster: Odette, Carola, Linus(tror jag), Thimmy, Moa, Emma, Christer, Albin(om det inte är Linus)

...eller inte. I vilket fall som helst så ska vi till födelsestaden Halmstad idag. Halmstad, där jag växte upp, gick i skolan, hängde med polare, fick första kyssen, festade loss under hela 90-talet, dejtade både grodor och prinsar. Halmstad som vände mig ryggen med sina fördomar när jag sökte jobb och som slutligen tvingade mig därifrån.

Under jättelång tid efter att jag hade flyttade sa jag "hem" när jag pratade om Halmstad och kände jättestarkt att en dag ska jag tillbaka dit, där rötterna är så starka. Men sen jag träffade Conny, flyttade till Sumpan och fann mig tillrätta här så känns längtan till Halmstad alltmer avlägsen. Jag har ju fortfarande hela min familj och stora delar av vänkretsen kvar i Halmstad och jag längtar dit när det är dags att resa ner, men jag har inte alls samma längtan att stanna kvar utan tycker tvärtom det är rätt skönt att vända bilen norrut, när syskonbarnen har skrikit, bråkat, tjatat och klängt på oss en hel helg - då är man ganska trött kan jag meddela!

När Conny friade i februari och vi började planera bröllopet så diskuterade vi vart vi skulle hålla bröllopet, eftersom halva sidan bor i Halmstad och andra halvan bor i Stockholms-området. Vi diskuterade att vara i Halmstad, i Sundbyberg eller nånstans mitt emellan. Jag tror nog att Conny var ganska ödmjuk inför min vilja där. Jag trodde alltid att jag skulle vilja gifta mig "hemma" dvs i Halmstad, men när det blev verklighet för mig kände jag jättestarkt att jag ville gifta mig med Conny här hemma - i Sundbyberg. Det är ju här vi har vårt liv och våra rötter nu och det är här vi vill vara, båda två.

Halmstad kommer dock alltid att finnas kvar i mitt hjärta, som en gammal kärlek, som det inte riktigt funkade med, men som man minns med ett leende på läpparna i alla fall.


Du kan ta flickan ur Halmstad, men aldrig Halmstad ur flickan!!

Efter några dagars sängliggande med TV:n och plasthinken som sällskap, samt likaledes sjuk make, är det skönt att konstatera att det nu börjar ljusna igen! Trots gråväder och rugg utanför fönstret. så har vi det sådär söndagsmysigt så man nästan storknar, maken och jag och katterna. Att se Pyret ligga i Connys knä och med all sin kärlek titta upp på sin "pappa" och spinna sådär varmt och mysigt som bara hon kan - det är det bästa som finns!


Snacka om äkta kärlek!



Jag gav mig förresten ut idag för att handla mjölk och skam till sägandes, jag fastnade i reklamfällan och var bara tvungen att köpa Kalles Randiga med banansmak! Undrar hur fan diskussionerna gick när denna produkt såg dagens ljus. Antingen var det en redigt bakfull kille eller en höggravid kvinna med extrema "cravings" som kom på denna närmast osannolika produkt! Smakar urkonstigt, kan meddelas!


Kalles randiga med banansmak

Efter 2 dagar nu med kräkningar och näsblod så kan jag säga att jag mår mycket bättre nu! Jag ser jättemycket fram emot ikväll och hela helgen också för den delen! Helena kommer hit - 13.40 kommer tåget in. Det är en av sorgerna i mitt liv-jag saknar mina tjejer!! Jag har funnit min kärlek, fått ett fint hem, har (för tillfället) ett jobb, jag är aktiv i föreningslivet, men....jag har inget umgänge! Hemma har jag Henrietta, Åsa, Anna, Helena, Marie, Anne-Sofie, m.fl...
Här har jag inte någon. Ingen som man naturligt ringer upp en torsdag kväll och bestämmer helgplaner med. Ingen som man naturligt fikar med på söndagar. Och det är en stor sorg för mig och därför längtar jag så förbannat efter Helena nu! Vi ska äta gott, jag har bunkrat vin och vi ska sitta uppe hela nätterna och prata, prata, prata....Jag längtar efter dig vännen!!



Helena håller tal på vårt bröllop i somras

Det har varit en helt underbar helg! Förutom den (snart) obligatoriska resan till KS akuten igår, med tillhörande morfinsprutor och inga nya besked- så var den gångna helgen den bästa på länge! Jag ÄLSKAR verkligen att vara gift!!! Jag visste att det skulle bli så, därför längtade jag så och tjatade så...och det har blivit allt jag drömde om och mer därtill! Det finns de som menar att kärleken dör när man gifter och de som säger det har också ofta exempel på kompisar som minsann har varit tillsammans jäääääättelääänge när "hon"(för ja det är oftast tjejen som vill först) kommer på att det skulle vara mycket bättre att gifta sig. Så går det ett år och så lämnar de in skilsmässoansökan. Varför, menar dessa antagonister då, kan man inte nöja sig med att bo ihop, varför behövs det ytterligare bevis på kärlek, när den bevisligen dör så fort man sagt "ja" i kyrkan(eller var man nu väljer att gifta sig)? NEWSFLASH allihop; Kärleken dog långt innan det aktuella paret knöt hymnens band. Troligen har de använt äktenskapet på samma sätt som många par skaffar barn - som ett sätt att försöka rädda ett förlorat förhållande.

För mig och Conny har bröllopet och äktenskapet bara gjort att vi kommit varandra ännu närmare! Jag kan titta på Conny och plötsligt brista ut i gråt bara därför att jag är så lycklig och för att jag älskar honom så mycket så jag vet inte vart jag ska bli av! I helgen låg jag flera timmar och bara tittade på MIN MAN när han sov och kände att här vill jag vara resten av mitt liv och det är så häftigt att veta att man på alla sätt hör ihop med en annan människa på det sätt som vi gör nu.



Min älskade make