Rekryterings-djungel
Den 20 oktober står jag utan assistent, större delen av veckan!
Det har jag vetat ett tag nu, men liksom inte riktigt tagit in. Tänkt att det ordnar sig väl, jag hinner med. Men nu är jag snart där och jag inser att det hinner jag kanske inte alls.
Jag har satt in annons på Arbetsförmedlingen och jag har också fått en del tips från folk jag känner, som de i sin tur känner.
Det här med att rekrytera ny assistent är något av det tråkigaste jag vet! Paradoxalt nog egentligen, eftersom det samtidigt gäller en jätteviktig person i mitt liv och då är det ju skitviktigt att det blir rätt person som tar jobbet.
Imorgon har jag i alla fall en intervju med en tjej som i alla fall kommer att kunna jobba några månader framöver och just nu känns det bra, då får jag i alla fall lite andrum.
Om inte det skulle funka så har jag också tagit kontakt med en bemanningsfirma som STIL har köpt tjänster ifrån förut.
Det känns bara lite konstigt tycker jag att någon annan ska välja ut vem som är lämpad att komma till mig och jobba, sånt vill ju jag sköta själv!
Nåja, det brukar ordna sig till slut i alla fall, även om vägen dit oftast är rätt knölig.
Det har jag vetat ett tag nu, men liksom inte riktigt tagit in. Tänkt att det ordnar sig väl, jag hinner med. Men nu är jag snart där och jag inser att det hinner jag kanske inte alls.
Jag har satt in annons på Arbetsförmedlingen och jag har också fått en del tips från folk jag känner, som de i sin tur känner.
Det här med att rekrytera ny assistent är något av det tråkigaste jag vet! Paradoxalt nog egentligen, eftersom det samtidigt gäller en jätteviktig person i mitt liv och då är det ju skitviktigt att det blir rätt person som tar jobbet.
Imorgon har jag i alla fall en intervju med en tjej som i alla fall kommer att kunna jobba några månader framöver och just nu känns det bra, då får jag i alla fall lite andrum.
Om inte det skulle funka så har jag också tagit kontakt med en bemanningsfirma som STIL har köpt tjänster ifrån förut.
Det känns bara lite konstigt tycker jag att någon annan ska välja ut vem som är lämpad att komma till mig och jobba, sånt vill ju jag sköta själv!
Nåja, det brukar ordna sig till slut i alla fall, även om vägen dit oftast är rätt knölig.
Fifteen minutes of fame
Så var mina 15 minuter i rampljuset över!
Jag är väldigt nöjd med hur hela upplägget har varit med min medverkan, både igår kväll och idag på morgonen. Jag kände att jag fick fram mycket av det jag vill ha sagt i den här frågan och på ett sakligt och inte gnälligt sätt.
Jag har fått jättemånga positiva kommentarer och jag är verkligen så glad och tacksam över allt som sagts till mig!
Jag fick frågan av en kompis, hur det var där i TV-studion i morse, i direktsändning.
Konstigt nog var jag inte alls nervös faktiskt. Jag var mer nervös igår när mitt inslag skulle recenseras av Alliansen. Nu sa de ju absolut ingenting som svar på det jag förde fram, men det hade jag å andra sidan inte väntat mig heller. Politiker är ganska bra på att slösa ord utan att egentligen säga ett skit!
När jag kom till TV4 så var det direkt till sminket. Där satt redan Lena Smedsaas, politisk kommentator, som också skulle medverka i "mitt" inslag. Hon verkade först lite stel när hon hälsade, men jag insåg sen att hon satt försjunken i sina egna förberedelser, så det var ju inte så konstigt.
När sminket var klart så fick vi frukost. Värsta frukostbuffén stod uppdukad för gäster och personal i TV4:as kök. Jag åt inget, det fixade jag inte. Tog lite kaffe och juice. Lena kom och pratade om lite vad som skulle sägas och så och det kändes skönt att inte bara bli inkastad i studion och ställd mot väggen.
När vi kom in i studion, spelade Sarek och jag fick därmed en chans att hälsa på Kristin Kaspersen och Anders Kraft. Jag tycker om dem båda två och tycker att de ger ett mycket proffsigt och påläst intryck vid frukostbordet.
Kristin var en otroligt ödmjuk och varm person kändes det som.
Anders Kraft "känner" jag sen innan. Han var nämligen kanalchef på TV4 Halland, när Micke jobbade där som ljudtekniker så jag har träffat Anders några gånger förut.
Han såg direkt ut som om han kände igen mig också, när vi hälsade.
Vi har träffats innan, sa jag.
Ja, du är från Halmstad eller hur? sa Anders
Ja sa jag
Bodde du bara där ett litet tag eller.....sa Anders
Nej, jag är född och uppvuxen där sa jag
Jag VISSTE det! Jag SA det till de andra men de trodde inte på mig! sa Anders
-Charmigt, tyckte jag *S*
Efter min medverkan styrde jag kosan hem till Sumpan igen och gick och la mig. Fullständigt utpumpad. Det kostar att ligga på topp!! *S*
Här är länkarna till inslagen jag har medverkat i:
http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=657325&treeId=90116&renderingdepartment=2.757
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.613051&renderingdepartment=2.4034
Jag vet dock inte hur länge de ligger kvar ute.
Jag är väldigt nöjd med hur hela upplägget har varit med min medverkan, både igår kväll och idag på morgonen. Jag kände att jag fick fram mycket av det jag vill ha sagt i den här frågan och på ett sakligt och inte gnälligt sätt.
Jag har fått jättemånga positiva kommentarer och jag är verkligen så glad och tacksam över allt som sagts till mig!
Jag fick frågan av en kompis, hur det var där i TV-studion i morse, i direktsändning.
Konstigt nog var jag inte alls nervös faktiskt. Jag var mer nervös igår när mitt inslag skulle recenseras av Alliansen. Nu sa de ju absolut ingenting som svar på det jag förde fram, men det hade jag å andra sidan inte väntat mig heller. Politiker är ganska bra på att slösa ord utan att egentligen säga ett skit!
När jag kom till TV4 så var det direkt till sminket. Där satt redan Lena Smedsaas, politisk kommentator, som också skulle medverka i "mitt" inslag. Hon verkade först lite stel när hon hälsade, men jag insåg sen att hon satt försjunken i sina egna förberedelser, så det var ju inte så konstigt.
När sminket var klart så fick vi frukost. Värsta frukostbuffén stod uppdukad för gäster och personal i TV4:as kök. Jag åt inget, det fixade jag inte. Tog lite kaffe och juice. Lena kom och pratade om lite vad som skulle sägas och så och det kändes skönt att inte bara bli inkastad i studion och ställd mot väggen.
När vi kom in i studion, spelade Sarek och jag fick därmed en chans att hälsa på Kristin Kaspersen och Anders Kraft. Jag tycker om dem båda två och tycker att de ger ett mycket proffsigt och påläst intryck vid frukostbordet.
Kristin var en otroligt ödmjuk och varm person kändes det som.
Anders Kraft "känner" jag sen innan. Han var nämligen kanalchef på TV4 Halland, när Micke jobbade där som ljudtekniker så jag har träffat Anders några gånger förut.
Han såg direkt ut som om han kände igen mig också, när vi hälsade.
Vi har träffats innan, sa jag.
Ja, du är från Halmstad eller hur? sa Anders
Ja sa jag
Bodde du bara där ett litet tag eller.....sa Anders
Nej, jag är född och uppvuxen där sa jag
Jag VISSTE det! Jag SA det till de andra men de trodde inte på mig! sa Anders
-Charmigt, tyckte jag *S*
Efter min medverkan styrde jag kosan hem till Sumpan igen och gick och la mig. Fullständigt utpumpad. Det kostar att ligga på topp!! *S*
Här är länkarna till inslagen jag har medverkat i:
http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=657325&treeId=90116&renderingdepartment=2.757
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.613051&renderingdepartment=2.4034
Jag vet dock inte hur länge de ligger kvar ute.
Jag - En TV-kändis??
Vilken jäkla tur att jag har gått ner i vikt!
För knappt två veckor sedan invaderades mitt hem av TV4. Jag fick tidigare i sommar förfrågan om att vara med i ett program som ska ta upp Alliansens två första år vid makten. Jag sa ja och i intervjun pratar jag om arbetslöshet, utanförskap och svikna löften.
Jag själv tyckte att jag bara blajade en massa skit, men tydligen tyckte ingen annan det, för ikväll kommer de att visa ganska mycket av den intervjun som gjordes med mig plus att de ringde från TV4 precis och vill ha mig med vid frukostbordet imorgon bitti!!
Nu på morgonen visades ett inslag om programmet på tv, med mig.
Shit, vad fet jag var!! Folk som inte har sett mig sen min viktminskning kommer ju att tro att jag ser ut som en förväxt jättebebis!
Jag har aldrig varit en människa som aktivt söker rampljus, men får jag chansen att säga något vettigt om ämnen jag brinner för, så tar jag den, så är det ju!
Jag sa också på skoj till Jonas, journalisten, att det var tur att de ville ha mig med vid frukostbordet, så att jag kan få visa att jag inte ser ut sådär längre! *S*
För den som undrar, så går programmet ikväll kl. 21.00 och imorgon bitti är jag i rutan kl. 06.45
Efter det här är det ju bara att sitta ner och vänta på Bindefeldts inbjudningar! Hahahahahaha....nja, eller inte....!
För knappt två veckor sedan invaderades mitt hem av TV4. Jag fick tidigare i sommar förfrågan om att vara med i ett program som ska ta upp Alliansens två första år vid makten. Jag sa ja och i intervjun pratar jag om arbetslöshet, utanförskap och svikna löften.
Jag själv tyckte att jag bara blajade en massa skit, men tydligen tyckte ingen annan det, för ikväll kommer de att visa ganska mycket av den intervjun som gjordes med mig plus att de ringde från TV4 precis och vill ha mig med vid frukostbordet imorgon bitti!!
Nu på morgonen visades ett inslag om programmet på tv, med mig.
Shit, vad fet jag var!! Folk som inte har sett mig sen min viktminskning kommer ju att tro att jag ser ut som en förväxt jättebebis!
Jag har aldrig varit en människa som aktivt söker rampljus, men får jag chansen att säga något vettigt om ämnen jag brinner för, så tar jag den, så är det ju!
Jag sa också på skoj till Jonas, journalisten, att det var tur att de ville ha mig med vid frukostbordet, så att jag kan få visa att jag inte ser ut sådär längre! *S*
För den som undrar, så går programmet ikväll kl. 21.00 och imorgon bitti är jag i rutan kl. 06.45
Efter det här är det ju bara att sitta ner och vänta på Bindefeldts inbjudningar! Hahahahahaha....nja, eller inte....!
Skälig levnadsnivå
Poltikerna tycker att vi har det för bra.
De vill att många av oss ska få minskade assistanstimmar och därmed att vi
inte längre ska vara statens problem utan kommunernas.
Samtidigt säger politikerna att det i Socialtjänstlagen på sikt ska
skrivas in goda levnadsvillkor och inte skäliga, som nu.
Men det är ju JÄTTEBRA!
Tills saken är färdigutredd ska alltså många av oss tillbaka till en
skälig levnadsnivå. Vi vet pinsamt tydligt vad en skälig
levnadsnivå, enligt politikerna, innebär för såna som oss:
*Att få fryst, vacuumförpackad mat för en vecka i taget. Mat som rest
hundra mil.
*Att få duscha en gång i veckan, på en tid som nån annan har bestämt.
*Att förgäves försöka hålla sig, eftersom personalen på Trygghetslarmet
inte har tid just nu.
*Att tvingas gå och lägga sig, fast man inte vill, för att kvällspatrullen
vill gå hem och nattpatrullen har inte tid.
*Att få städat halva hemmet, en timma varannan vecka.
*Att bara få följa med ut om det står i beslutet.
*Att inte få välja vart man vill handla, utan tvingas handla i närmaste
närbutik, trots att det är svindyrt!
*Att inte kunna se grabben spela match, för till det får man ingen
ledsagning.
*Att tvingas ge bort hunden, för man kommer inte längre ut på promenader
med den.
*Att tvingas avliva katten, för det är förmätet att tro att ett husdjur
ska rymmas inom ramen för en skälig levnadsnivå.
Jag vill inte leva ett liv med skäliga levnadsvillkor.
-För mig är det inte att leva, det är att överleva!
De vill att många av oss ska få minskade assistanstimmar och därmed att vi
inte längre ska vara statens problem utan kommunernas.
Samtidigt säger politikerna att det i Socialtjänstlagen på sikt ska
skrivas in goda levnadsvillkor och inte skäliga, som nu.
Men det är ju JÄTTEBRA!
Tills saken är färdigutredd ska alltså många av oss tillbaka till en
skälig levnadsnivå. Vi vet pinsamt tydligt vad en skälig
levnadsnivå, enligt politikerna, innebär för såna som oss:
*Att få fryst, vacuumförpackad mat för en vecka i taget. Mat som rest
hundra mil.
*Att få duscha en gång i veckan, på en tid som nån annan har bestämt.
*Att förgäves försöka hålla sig, eftersom personalen på Trygghetslarmet
inte har tid just nu.
*Att tvingas gå och lägga sig, fast man inte vill, för att kvällspatrullen
vill gå hem och nattpatrullen har inte tid.
*Att få städat halva hemmet, en timma varannan vecka.
*Att bara få följa med ut om det står i beslutet.
*Att inte få välja vart man vill handla, utan tvingas handla i närmaste
närbutik, trots att det är svindyrt!
*Att inte kunna se grabben spela match, för till det får man ingen
ledsagning.
*Att tvingas ge bort hunden, för man kommer inte längre ut på promenader
med den.
*Att tvingas avliva katten, för det är förmätet att tro att ett husdjur
ska rymmas inom ramen för en skälig levnadsnivå.
Jag vill inte leva ett liv med skäliga levnadsvillkor.
-För mig är det inte att leva, det är att överleva!
Marschen för Tillgänglighet vs. Melodifestivalen
Igår marscherade jag, tillsammans med drygt 500 andra genom Stockholm, med kravet på att otillgänglighet ska klassas som diskriminering. Samma sak gjorde flera hundra andra, på 18 orter runtom i landet.
Marschen för tillgänglighet att funnits som företeelse och med samma krav i sex år nu och ändå har vi inte kommit speciellt långt på det området.
Fortfarande kan jag inte åka buss ensam till exempel, trots att lag om tillgänglig kollektivtrafik har funnits sen 1979, men så länge inte lagstiftningen är sammankopplad med kännbara böter, så länge kommer det att se ut som det gör i Sverige och länder som USA, Storbrittanien, Frankrike och Sydafrika har sprungit om oss, medan vi fortfarande slår oss för bröstet och tror att vi är bäst i världen!
Samma dag som några och tusen "funkisar "alltså marscherade runtom i landet - något som aldrig tidigare hänt - så var det Melodifestival i Belgrad, Serbien.
Vi kunde läsa spaltmeter efter spaltmeter om Charlotte Perellis klänning, smink, hår, röst, uppladdning, påstådda fusk, m.m, m.m. Varenda nyhetssändning i TV hade Perellis uppladdning i sina rapporteringar.
Från samma media var bevakningen och rapporteringen från Marschen lika med noll!!
Med undantag från Sveriges Radio och Göteborgsposten, så var det ingen riksnyhet överhuvudtaget! Jag tycker att det är för jävligt!
Undrar hur länge det dröjer innan allas rätt att själv få välja hur man vill resa, var man vill äta, var man vill handla, var man vill jobba, osv, blir en sak värd att uppmärksamma?
Jag är 36 år nu och har kämpat för att få vara vanlig i hela mitt liv.
Marschen för tillgänglighet att funnits som företeelse och med samma krav i sex år nu och ändå har vi inte kommit speciellt långt på det området.
Fortfarande kan jag inte åka buss ensam till exempel, trots att lag om tillgänglig kollektivtrafik har funnits sen 1979, men så länge inte lagstiftningen är sammankopplad med kännbara böter, så länge kommer det att se ut som det gör i Sverige och länder som USA, Storbrittanien, Frankrike och Sydafrika har sprungit om oss, medan vi fortfarande slår oss för bröstet och tror att vi är bäst i världen!
Samma dag som några och tusen "funkisar "alltså marscherade runtom i landet - något som aldrig tidigare hänt - så var det Melodifestival i Belgrad, Serbien.
Vi kunde läsa spaltmeter efter spaltmeter om Charlotte Perellis klänning, smink, hår, röst, uppladdning, påstådda fusk, m.m, m.m. Varenda nyhetssändning i TV hade Perellis uppladdning i sina rapporteringar.
Från samma media var bevakningen och rapporteringen från Marschen lika med noll!!
Med undantag från Sveriges Radio och Göteborgsposten, så var det ingen riksnyhet överhuvudtaget! Jag tycker att det är för jävligt!
Undrar hur länge det dröjer innan allas rätt att själv få välja hur man vill resa, var man vill äta, var man vill handla, var man vill jobba, osv, blir en sak värd att uppmärksamma?
Jag är 36 år nu och har kämpat för att få vara vanlig i hela mitt liv.
