Uppmaningen är just idag riktad mot mig själv. Jag har tappat räkningen på hur många gånger bloggen har legat nere och fått återuppstå ett tag, för att sen falla i dvala igen. Det är inte så att jag saknar saker att skriva om. Det är mest att jag inte har dator med mig när jag får lust att skriva och jag är inte ägare av någon "smartfån" så jag måste vänta med att skriva tills jag sitter vid min dator igen. Nåväl, den senaste tiden har jag slängt mig själv mellan hopp och förtvivlan när det gäller vad jag ska göra när jag blir stor. Jobbet är som sagt slut, vikariatet jag hade och a-kassan strular. Nu är jag återigen inskriven i Jobb- och utvecklingsgarantin och med fåtalet dagar kvar så räknar jag nu ner till FAS 3 - Sysselsättningsfasen, som det heter nu. Samtidigt har jag fått ett par förfrågningar om att skriva krönikor och att föreläsa. För det behöver jag nog starta företag. Det måste jag göra innan FAS 3, vad jag har förstått - efter det får jag inte, varför vet jag inte. Och om jag startar företag har jag ju inte någon säkrad inkomst, i alla fall inte innan jag har kommit igång och fått upp ett kontaktnät. Så här står jag nu och trampar vatten. Bloggen får bli ventilen och också mitt träningsvertyg i skrivandet. Feedback från er läsare mottages tacksamt!