Nån jävla ordning får det vara i ett parti!

Märkligt och tråkigt att det lätt blir så. Det känns så självklart att vi ska ha ett bra klimat i partiet - på alla nivåer, där folk känner sig inkluderade och välkomna. På partiföreningsnivå pratar vi mycket om medlemsvård. Det innebär ju också att vi ska respektera varandra och visa omtanke, både på möten och runt om. Ligger i linje med det internfeministiska arbete som till stor del handlar om vilka förutsättningar vi ger varandra att "blomma" och känna oss värdefulla i partiarbetet, att ingen ska mötas av härksartekniker. Hur engagerad vi än är blir det svårt att vara delaktig om vi inte känner att det är roligt att träffas och arbeta ihop. Sedan ska vi ha massa diskussioner och olika åsikter, men det är en helt annan sak. Jag hade liknande tankar i huvudet på väg hem från Stockholm i lördags. Skillnaden mellan att åka hem modlusten eller inspirerad efter mitt möte(oavsett de faktiska resultaten på mötet) var faktiskt att träffa dig och andra som blev glada av att se mig och som hade några vänliga o intresserade ord över, att man fick skratta lite ihop. Små saker som betyder mycket för att orka jobba politiskt i dessa tider. Inte för att alla ska springa runt som prozackäkande duracellkaniner, men en gid stämning borde vara helt omöjligt att få och inte heller att härskartekniker minimeras. Du behövs, Veronica, inte bara för din kompetens, engagemang och kunnande utan även för hur du är mot andra!