Igår var jag på utrfågning med den fantastiska fyran, dvs de fyra kandidater som kandiderar till att bli ny partiledare för Vänsterpartiet.

Intresset var oerhört stort och det blev överlag en bra diskussion, med många intressanta frågor, ståndpunkter, klargöranden och faktiskt också en del skiljelinjer.

Det som däremot saknades fullständigt var ett funktionshinderperspektiv på frågorna.

Egentligen började det redan i dörren till salen där utfrågningen hölls. Någon slags samordnare var oerhört bekymrad när två rullstolar skulle in och ta plats! Mycket ojande och nervösa tillrop, innan vi båda kom på plats på varsitt ställe i lokalen.

Nåväl, tillbaka till själva utfrågningen. Alltså jag inser också att man inte kan hinna ta upp allt eller ens hälften under en begränsad tid som detta ändå var, men någon form av analys kring hur Vänsterpartiet ska bli mer inkluderande som partiorganisation och också hur vi bättre kan driva frågor med ett tydligt funktionshinderperspektiv, hade varit trevligt att få höra från de fyra kandidaterna.

Saken är att detta är inget särintresse! Det handlar om möjligheten för hundratusentals människor i vårt land att få leva sina liv på ett sätt som alla andra tar för givet. Att få vara medborgare på lika villkor!

Det handlar inte främst om vilka vårdinsatser som ska till.
Det handlar om skola, jobb, familjeliv, fritid - på lika villkor.

Det handlar också om att känna att vi som lever med funktionsnedsättningar faktiskt har politiska företrädare som ser oss och våra levnadsvillkor.

Det talades mycket igår om vilka väljare Vänsterpartiet vill attrahera. Det är beklagligt att varken partiet eller de fyra partiledarkandidaterna ser en stor chans här att bli mer inkluderande, inåt och utåt.