Frustrerad

När jag träffade Conny fick jag, som du vet, 2 bonussöner på köpet. Härliga, snälla, underbara killar som jag har sett växa upp från småkillar i yngre tonåren till vuxna män. Visserligen fortfarande unga vuxna, men ändå.

Det har för det mesta varit en källa till glädje, men emellanåt är det oerhört frustrerande att så att säga stå vid sidlinjen och titta på och tycka en massa.

Jag sa från början att jag inte ville uppfostra Connys söner eftersom de har en mamma och en pappa redan.
Tyvärr fick det till följd att jag aldrig sa nåt direkt till killarna om det var något de gjorde eller inte gjorde som jag inte gillade, utan jag pratade med deras far så fick han ta diskussionen sen.
Allt för att inte lägga mig i som det kändes.

Men som sagt, det har inte alltid varit lätt och bekymren har knappast minskat heller för att killarna blivit äldre - under stundom känns det nästan tvärtom.

Men men det är väl bara att finnas här, skälla lite, lyssna mycket och råda mest. Vad annat kan man göra liksom?!

Just idag är dock frustrationen stor!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback