Från högerhåll får vi som står till vänster politiskt allt som oftast höra att vi är emot valfrihet, att vi vill att alla ska ha det precis likadant. Detta stämmer inte. Men vem har valfrihet egentligen? Inte är det jag som enskild i alla fall!

Det senaste exemplet i mitt liv: Jag behöver bl a hjälpmedel av intimkaraktär för att klara min vardag. Dessa beställer jag via en beställningscentral genom att uppge vilken sort, hur mycket och när jag vill ha dem. Gott och väl så. Så länge den sort som jag använder köptes in, vill säga.

Nu senast i veckan var det dags igen att beställa och jag sa att den beställning jag fick hem förra gången inte funkade, jag blöder när jag använder dem och så ska det väl ändå inte vara?
-Nej såklart inte, säger en besvärad röst i andra änden av luren, men vi har bytt upphandlingssystem, nu är det privata som tagit över och då har de tagit bort just din sort ur beställningssortimentet.

Kan jag då välja att inte anlita den här beställningscentralen och istället gå med min beställning nån annanstans? Nej, självklart inte! Valfriheten innebär alltså bara i praktiken frihet för olika utförare att etablera sig på en viss marknad och i och med det styra vilket utbud som ska finnas och inte.

Det innebär med ingalunga automatik att jag som enskild får någon verklig makt att välja eller för den delen välja bort.