Idag släpper höjdhoppsstjärnan ,Patrik Sjöberg, sina memoarer Det du inte såg.

Det vi alla inte såg var att Patrik som ung grabb blev utsatt för upprepade sexuella övergrepp av sin tränare och styvfar.
Jag ska erkänna att jag först trodde att det var ännu en grej för att få uppmärkssamhet, men nu har ju fler trätt fram och sagt samma sak och fler lär följa på det.

Egentligen skäms jag för att min allra första reaktion var att jag inte trodde på det Patrik berättade. Inte förrän fler verifierade samma sak sjönk det in. Undrar vad det beror på egentligen?

Jag har själv blivit utsatt för övergrepp av en närstående. Jag har aldrig berättat. Jag kommer inte att någonsin berätta vem det var. Det gör ingen skillnad.

Jag var runt 12 när det hände första gången. Jag blev kysst och smekt på brösten. Jag tyckte att det var skönt, fast det var fel. För det är så det fungerar. Man känner lust fast man känner motstånd och därför säger man heller aldrig nåt. Man har ju på ett sätt varit delaktig själv. Vem skulle tro på en om man sa nåt?
Varför skulle han göra nåt sånt?!

Och så vidare och så vidare.

Så man tiger och lägger det bakom sig. Tror man. I mitt fall ledde det till ganska promiskuösa utsvävningar senare i mitt liv. Jag trodde att det var på det sättet man fick uppmärkssamhet och jag trodde att jag inte var intressant nog utan det, så därför ställde jag upp på saker som jag kanske inte borde.

Jag trodde jag hade kommit förbi allt det där för längesen.

Men idag kom det tillbaka.