Vårkänslor

Efter värsta långa uppehållet känner jag återigen för att skriva av mig lite. Det kanske är våren. Jag har alltid haft ett omåttligt behov av att börja om när våren kommer. Ta ett djupt andetag, andas in frisk, fräsch(?!) luft och blåsa ut allt gammalt, unket, vintrigt!

En hel del nytt har ju faktiskt hänt sen sist:

Jag har även på papper fått beviljat fortsatt assistans. Jag hade t om sån tur så att mitt äskande om fler timmar gick igenom, nästan helt. Jag är supernöjd, men samtidigt oerhört ödmjuk inför det faktum att jag fattar vilken jävla tur jag hade med handläggare! Det var en handläggare som jag har haft innan och som verkligen fattar vad personlig assistans går ut på och ska vara till för. Många utav mina vänner och bekanta har inte samma tur. De blir synade ut och in, precis som jag också blev, men sen ändå inte trodda när de påtalar vilka behov de faktiskt har. Jag tycker det är horribelt att det ska vara på det viset! Jag kan garantera att ingen av oss som har personlig assistans egentligen skulle vilja ha det - men vi måste och vi har rätt att leva ett liv precis som alla andra - så är det bara!

Jag har börjat jobba! Eller njae, jo, jobb är det ju men det kallas "praktik" och betalar sig heller inte som ett "riktigt" jobb. Men det är roligt! Jag jobbar med funkis-frågor inför valet kan man kort och gott säga. Jag ska tillgänglighetsinventera och skriva ett "manifest" för funktionshinderfrågor för vårt parti inför kommunvalet i höst. Jättespännande och inspirerande men också lite läskigt. Att inte ha fasta ramar kring arbetet kan ju vara både otroligt befriande men också ångestladdat, i det att man ju inte vet riktigt vad det är man ska göra. Man får bryta ny mark helt enkelt.

Vi har fixat till lite i vårt vardagsrum. Vi har, med god hjälp av Robban, satt upp stuckaturlister i vardagsrummet.


Bilden föreställer listen vi har i vardagsrummet, men vår vägg är terracottaröd

Skitsnyggt blev det och nu har jag fått för mig att jag vill ha en takrosett och en ljuskrona i vardagsrummet också. Vi får väl se var vi landar.

Och så var det det där med min hälsa. Njurarna har inte packat ihop riktigt än, men ibland känns det bara som en tidsfråga. Som tur är jobbar jag mycket hemifrån vilket gör att jag kan ligga och vila när jag behöver. Det känns skönare att ligga raklång än att sitta och pressa ihop njurarna.

Nu har jag i alla fall fått ett operationsdatum. Den 17 juni är det meningen att min doktor samt hennes kollegor från Danmark ska ta sig an mina njurar. Som vanligt när jag får konkreta besked om operation, så får jag dödsnoja. Den stiger sen alltmer i takt med att tiden för operation närmar sig. Jag försöker låta bli att tänka så, men ibland kommer det bara över mig.

Sist och slutligen idag; För att manifestera mina nyvunna vårkänslor och för att gjuta nytt liv i min garderob, så körde jag precis en raid där och fick ut en hel del i min skoninslösa sortering!

Så nu finns det plats för nytt!



Kommentarer
Postat av: Susanna A

Hej Veronica

Jag vill gärna komma i kontakt med dig ang intervjun vi mailades om. Deadline börjar närma sig.. Kan du kolla din hotmail?

Vänliga hälsningar,

Susanna A

2010-04-15 @ 08:47:06
URL: http://www.samklang.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback