Jag trivs väldigt bra i Sundbyberg. Småstaden i Storstaden - med mycket grönområden och folk som morsar på mig när jag möter dem. Mycket har fallit på plats för mig rent socialt också här och jag har hittat arenor där folk respekterar mig, uppskattar mig och saknar mig om jag inte dyker upp som jag sagt. Det är tryggt.

Men jag saknar Halmstad också jättemycket! Speciellt mina vänner, som jag hade att luta mig mot när det var kämpigt och tufft. Och så familjen därhemma också såklart. Både vänner och familj sägs ju finnas kvar när man behöver dem och det är i viss mån sant, men samtidigt så har ju deras liv inte legat i vaccuum sen jag flyttade därifrån för sex år sedan. De precis som jag utvecklas ju.

Nåväl....

Nuförtiden tänker jag inga rediga tankar - det är så otroligt mycket som snurrar runt i skallen på mig! Jag försöker jonglera allt möjligt på samma gång och det är rätt svårt märker jag. Samtidigt är det svårt att bena upp och ta en sak i taket för allt verkar hända samtidigt.

Imorgon eftermiddag åker vi till Halmstad. På torsdag ska Hanna begravas. Vid ett tillfälle förut har jag sett föräldrar begrava sitt barn och jag lovar; det finns inget som är mer hjärtslitande!
Vi åker tillbaka till Sundbyberg i princip direkt efter begravningen. Åker hem och sover en stund, sen ett möte för mig och på fredag kväll ska vi åka Silja Galaxy. Paradoxalt kan jag tycka, men resan beställdes för jättelängesen och betaldes också då.

Det kanske samtidigt kan bli skönt att få komma iväg och mysa lite. Nästa vecka är det ju sjukhus för mig och amputation av höger fot. Fan vet hur länge jag blir borta.

Och så assistans-omprövningen ovanpå det. Nu har i alla fall alla papper kommit så jag ska försöka förbereda mig så bra jag kan och hoppas att Försäkringskassan också värderar mitt liv lika högt som jag själv gör!

I det här inlägget blandar jag lite hej vilt, men det beror mest på att det var ett tag sen jag skrev nu. Facebook i all ära, men det gör mig lat när det kommer till bloggen.

Igår när jag var på väg från STIL och skulle in i hissen blev jag lite "star-struck". Eftersom STIL har kontor i Globen nära Aftonbladet så händer det titt som tätt att man ser en och annan kändis.

Igår klev hon in i hissen samtidigt som jag. Hon log och tittade på min Vänsterpartiet-pin på kragen. Så sa hon: "Vilket fint märke. Det är mitt parti också."
- Jag vet,sa jag. Jag brukar läsa dig. Hela hon sken upp och hon sa tack vad, roligt!

Jag tror jag gjorde hennes dag, lika mycket som hon gjorde min.

Vem hon var?

Åsa Linderborg!