Ibland diskuterar jag med andra jag känner som också har personlig assistans.
Det är skönt att bolla tankar och känslor med någon annan som vet exakt hur det känns att leva med levande hjälpmedel. För det är ju det assistenten är. Men just det att hon är levande gör det hela så mycket mer komplext. Min rullstol behöver jag t ex inte visa respekt och hänsyn, den finns ju där ändå och tar inte illa upp vad jag än säger eller gör.

Har man en annan individ inpå sig större delen av dygnet måste man däremot vara mer vaksam på hur man säger det man säger t ex. En sak jag och mina assistansberättigade vänner brukar diskutera är vem som egentligen har utfört en sak som man har fått assistans till? Alltså; om jag bakar en kaka, men behöver fysisk hjälp för att baka kakan - vem har då egentligen bakat den - jag eller min assistent?
Mitt svar pendlar kraftigt från gång till annan och jag vet inte varför.

Idag t ex skulle jag plantera om mina stora träd här hemma(kan inte säga fönsterträd för de står på golvet), men jag kan ju inte fysiskt göra det själv, så Sara och Conny fick göra det - under min arbetsledning såklart.
Så vems gröna fingrar är det?

Nåväl, jag har gruvat mig länge och skjutit upp detta omplanterande, mest för att växterna är så stora och klumpiga och för att katterna har upptäckt lek-kamrater i form av små "söta" kryp i jorden. Men idag gjorde jag/vi slag i saken och fixade det! Conny fixade jord på jobbet och vi åkte och hämtade honom och jorden efter arbetsdagens slut, sen åkte vi till Barkaby och köpte Lecakulor och en större kruka till en av växterna.





Jag hade ju inte så mycket praktiskt att göra med själva omplanteringen, så jag satt mest och fotade både de som arbetade och mig själv............


När jag hade tagit den här bilden visade jag de andra och vi skrattade så vi TJÖT!!!!
Tur jag är begåvad med en stor portion självdistans - eller hur?!

Efter omplanteringen vankades det middag - blodpudding och bacon, mums!!



Och nu blir det sängen och pusta ut efter allt slit! *S*