Idag marscherade vi för sjunde året i rad. Kravet var som tidigare: Klassa otillgänglighet som diskriminering!

Förutom vi som lever med denna diskriminerande otillgänglighet dagligen, så marscherade och talade i år även samtliga partiledare för s, v och mp samt företrädare för alla allianspartierna på Sergels Torg i Stockholm.

Förutom i huvudstaden marscherades det på 25 ställen runtom i landet och såvitt jag förstår var det bra uppslutning bland politiker också ute i landet.

Jag tycker att det är gott och bra att politikerna nu äntligen börjar uppmärksamma det vi har påpekat i så många år, men samtidigt säger cynikern i mig att snacka går ju!

Det som verkligen skrämde mig vid dagens tal var att flera partiföreträdare gav positiva uttryck för den totala politiska enighet det råder kring tillgänglighetsfrågorna.

Att det råder politisk konsensus kring en fråga betyder i verkligheten att det inte händer ett skit!

Det kändes väldigt konstigt att stå där på Sergels Torg och plötsligt bli föremål för en begynnande valkampanj.

Det sista vi behöver är att bli bollträ i det politiska spelet!

Vi behöver action, vi behöver politiskt mod och vi behöver resultat!!!!