Nu är jag hemma från sjukhuset igen. Kom hem igår, med en slang och en påse hängande från vänster njure. Den gör verkligen inte alls ONT!!!! De har hittat fler och större stenar i mig nu igen. Några är bortplockade under en hastigt påkommen operation i torsdags kväll, men några stenar finns kvar och ska tas bort via slangen, nångång framöver, fan vet när!

Under tiden är meningen att jag ska klara mig hemma. Det går inget vidare.

Jag har vansinnigt ont mellan tabletterna(som är för få och för små, enligt mig!). Jag skulle vilja vara hög jämt så jag slipper känna nåt alls, men det har jag inte tabletter till, dessutom skrämmer jag min omgivning och framför allt Conny när jag pratar på det viset.

De som känner mig vet att jag en gång i livet har haft problem med läkemedelsberoende och "en gång beroende, alltid beroende", så varje gång jag tvingas ta smärtstillande, balanserar jag på en tunn tråd, som skulle kunna leda rakt tillbaka till beroende igen. Jag är livrädd för det, samtidigt som jag i stundens hetta, när värken är som värst, skiter fullständigt i det och bara vill trycka i mig allt jag kan komma över!

Nåväl, jag hamnar väl på fötter snart igen....eller kanske inte, för på onsdag ska jag in på KS igen och på torsdag ska jag amputera just foten....

Ironin är fullkomlig...eller??