Nu har jag kommit hem från sjukhuset igen - utan minsta sten i kroppen! Ja, äntligen lyckades operationen och alla stenrester som jag tampats med så himla länge är nu borta - för denna gången åtminstone!

Pappa hade fått tips om att jag kunde dricka nässel-te och tranbärsljuice för att förebygga att njurstenarna kommer tillbaka igen. Jag får väl ge det en chans-det försämrar säkert inte oddsen i alla fall!!

Nu när stenarna är ute ur min kropp och därmed ur mitt liv är det dags att ta tag i de övriga lösa trådarna i mitt liv. En av två tjänster som personlig assistent här hos mig är tillsatt och nästa vecka inleder jag intervjuerna till den andra tjänsten. Jag brukar gå på mag-känsla när jag läser ansökningarna och den har visat sig vara rätt i 99% av fallen hittills. Hoppas den trenden håller i sig!

Samtidigt som jag rekryterar folk, söker jag också själv efter nytt jobb. Min läkare ville inte sjukskriva mig längre än till onsdag i nästa vecka och jag har sedan tidigare sagt ifrån att jag vill ta ut mina resterande semeterdagar innan jag slutar på ILI den sista december. I praktiken innebär det alltså att jag jobbar två dagar nästa vecka och sen är jag återigen mellan två jobb. Jag söker i snitt 3 jobb om dagen, men hittills har inget hänt. Jag lär ju få lägga in en högre växel och sätta mig och ringa runt alla som jag skickar ansökningar till och ligga på för att visa mitt intresse - nåt annat lär inte hjälpa.
Efter skrämselreportagen i bl.a Agenda(SVT), om personer som tvingats ta jobb flera hundra mil hemifrån och t om ta jobb utomlands, för att inte bli avstängda från a-kassan, så är jag ju såklart jätterädd för egen del att jag ska bli tvungen att flytta nånstans, ensam, utan Conny!

Han har ju jobb här, tvås stycken t om och drar ju därmed in två tredjedelar av våra pengar. Om vi ska flytta för att jag får jobb, så innebär ju inte det per automatik att han får jobb i samma stund och då förlorar vi en betydande del av vår inkomst.

Så vad göra? Ska jag söka jobb även utanför Stockhoms län och riskera att tvingas flytta, ensam eller med Conny, som ju då alltså förlorar en massa pengar eller ska jag flytta ensam och pendla på veckosluten och dessutom betala dubbelt boende eller ska jag låta a-kassan stänga av mig och i väntan på att jag får ett jobb låta min make ta hela försörjningsansvaret för mig?

Jag vill verkligen ha ett jobb och jag är aktivt arbetssökande, men frågan är om det räcker?! Jag känner blåslampan i häcken starkare och starkare och det är så jävla stressande!!