För något år sen när vi var på vår favoritrestaurang, Ulla Winbladh på Djurgården, kom kökschefen Pelle Johansson(bl a känd från TV4) ut bland gästerna för att helt enkelt gå runt och fråga oss hur vi trivdes på hans restaurang. När han kom till vårt bord sa vi att nästan allt  hade varit till belåtenhet. Precis innan hade jag nämligen varit på toaletten. Det fanns visserligen rullstolstillgänglig toa, men spegeln hängde, som så ofta, helt fel! Detta påpekade jag för kökschef Pelle. Han blev jätteglad för mina synpunkter och sa att han genast skulle åtgärda detta. Vi har sedan varit på hans restaurang ett par tre gånger efter det och spegeln har inte flyttats på. Pelle har heller inte synts till så jag har inte kunnat påtala detta för honom.

Så igår hade vi återigen beställt bord på Ulla Winbladh. Vi fick plats ute i solen och när vår middag nästan var inmundigad kom Pelle ut bland gästerna. Han kände genast igen mig och kom fram.
-Har du varit inne på toaletten, sa han, nästan med ett barns entusiasm.
-Nej, inte än, men jag ska, sa jag.
-Ja, gör det, för nu har vi renoverat och fixat spegeln som du sa. Du kan väl gå in där och kolla om det är bra nu och säga till mig.
-Visst, sa jag.

Så gick jag på toa och spegeln satt där den skulle, precis i sitthöjd. Kanon!

Jag kom ut i restaurangen igen och sa till en servitris att hon skulle hämta ut Pelle från köket för jag ville prata toalett med honom :)

När han kom ut fick han tummen upp och han berättade då att snickarna hade varit starkt ifrågasättande till varför det var så viktigt med hur spegeln satt.

-Ja, för att alla inte är 1.80 långa snickare, sa Pelle.

Den här lilla historien visar för mig att viljan faktiskt FINNS att anpassa - men kunskapen finns inte alltid och heller inte pengarna alla gånger.

Jag vet att funktionshinderorganisationerna menar att man ska tillämpa ansvars- och finansieringsprincipen, men jag är inte så säker på att det är den bästa vägen att gå. I alla fall inte enbart. Om man tittar på USA t ex så visst har de mycket högre böter än vi och de har ju för det första också en lag som faktiskt klassar otillgänglighet som diskriminering. Men näringsidkare har fått och får fortfarande morätter i form av skattereduktion när de gör tillgänglighetsanpassningar. Underlåtenhet däremot leder till dryga böter.
I Sverige gapar vi om en lag som ska ge dryga böter, men vi har tappat bort moroten.

Mitt förslag, nu när de rödgröna beslutat sig för att behålla ROT-avdraget, är att istället för att nån rik nisse i Djursholm får skattelättnader när han ska asfaltera sin garageuppfart, så ska avdraget kunna sökas av näringsidkare, stora som små, för att de ska göra tillänglighetsanpassningar.

Min erfarenhet är nämligen att många faktiskt vill men har inte råd.