Spegel, spegel på väggen där

Jag har suttit ner i hela mitt liv och följdaktligen varit hänvisad till toaletter med den här symbolen:







Jag har inte gått på herrarnas(såklart), men heller inte på damernas. Jag har gått på Handikapptoaletten. Plötsligt när man är nödig och sitter i stol så är man inte dam, inte herre, man är liksom ett tredje kön. Märkligt.

Vad som är nästan ännu märkligare i sammanhanget är att under alla mina 39 år i stol, och tusentals besök på ställen med den där symbolen på dörren, så kan jag räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag har kunnat se mig i spegeln. Många som går på muggen tar nog för vana, medvetet eller omedvetet, att åtminstone slänga en blick i spegeln innan man går ut, för att kolla att kläderna sitter rätt, att håret ligger snyggt eller att sminken inte har runnit ner under ögonen.

Men av någon outgrundlig anledning så tror varenda arkitekt som någonsin har ritat en handikapptoalett(Ja, det heter fortfarande så - kom gärna på nåt bättte - eftersom toan troligen inte är handikappad!) att vi som är tänkta att nyttja den inte har ett behov av att använda en spegel när vi är därinne. Speglarna sitter nämligen nästan alltid en halvmeter över sitthöjd.

Varför är det så?
Kommentarer
Postat av: Louise

Det är ju fruktansvärt! Det gör mig förbannad att samhället ännu inte har kommit längre än så.

2012-01-21 @ 18:21:23
URL: http://louisejonsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback