Debuten

Vi hade umgåtts på avstånd i jättemånga år. Det senaste året blev vårt umgänge mycket mer intensivt.

Vi trivdes i varandras sällskap, hade givande, roliga diskussioner.
Ibland tyckte vi inte alls lika och kunde tjura en del, men grundvärderingarna delade vi så det löste sig alltid.

Många i omgivningen tyckte att vi borde intensifiera vårt förhållande. Jag tvekade, samtidigt som jag såklart kände mig smickrad när jag förstod att du också ville vara mycket mer med mig.

Vi flirtade allt intensivare och började till slut ta på varandra allt mer när vi sågs. Tankarna på dig fanns kvar långt efter att mötena tagit slut. Jag ville verkligen också nu. Jag kände det mer och mer inom mig - att du var den jag faktiskt velat ha hela livet!

I mitten av september blev det bestämt. Vi var ett par nu. Alla fick veta det och många gratulerade mig. Nu var det allvar. Ganska snart efter tillkännagivandet började det dock gunga en del.

Vårt förhållande utsattes för hårda prövningar, en del snack bakom ryggen förekom, många besvikelser, men både du och jag visade varandra och omvärlden att vi minsann var ämnade för varandra!

Kvällen då den stora officiella debuten skulle äga rum närmade sig allt snabbare. Vi kände på varandra allt intensivare. Slutligen måste det bara ske!

Och så plötsligt var det över! Lika fort som det hade börjat, lite fort tog det slut.

Jag fattade verkligen ingenting! Var det såhär det var? Så jävla snopet! En knapp halvtimme, sen tyckte du att det var bra - i alla fall för nu.

Jag klädde på mig medan miljoner tankar och känslor tumlade runt inom mig.
Jag gav mig ut i den kalla novemberkvällen och åkte hem, förvirrad.

Vad jag pratar om? Mitt förhållande till politiken och min debut i kommunfullmäktige ikväll. Vad trodde du?!



Foto: Marielle Andréasson Nakunzi
Kommentarer
Postat av: Anna

:-) Lycka till med politiken. Du behövs.

2010-11-01 @ 23:26:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback