semesterbloggen

God Jul på er allihop!! Av ren lättja och inget annat har det fram tills nu inte blivit något bloggande, Vi hade en skakig start på resan, med ofrivillig övernattning på en bänk på LAX-Los Angeles flygplats. Men sen några dagar är vi här och har det underbart! Att resa med assisistans fungerar med dessa underbara tjejer helt friktionsfritt! Igår på julafton var vi allihop på Top of Waikiki, en roterande restaurang med panoramautsikt över stora delar av Waikiki. Jättemysigt! I övrigt har vi ätit, deuckit drinkar och shoppat allra mest. Vi har planerat en del utflykter men de kommer lite senare, Jag hade nu också planerat visa bilder vi hittills har tagit men hör just att kameran pep och dog, så det får bli sen när den är fulladdad igen. Ha det underbart så länge och ha tålamod! Mahalo Aloha

De senaste 2 dagarna har vi mest flanerat planlöst runt i staden. Vi har köpt de sista presenterna hem och vi har liksom mentalt och säkert även kroppsligt, börjat förbereda oss för hemfärden och omställningen som jobb och vardag innebär. Vi känner nog båda två nu att vi har fått ut allt vi ville av de här 3 veckorna. För min personliga del kunde jag inte önska mig en bättre födelsedagsresa! Vi har sett en riktig Broadwaypjäs, åkt helikopter över New York, handlat både billigt och dyrt, ätit gott, druckit gott, umgåtts med tant Margot och en massa, massa annat! Det enda vi inte fick in i schemat, trots en hel del försök, var en träff med Jennie. Tråkigt, men så blir det ibland. Ni kommer inte att få se några fler foton från semestern nu. Allt är nerpackat, så även usb-sladden.

Idag gick utflykten för dagen till Harlem. Vädret har varit kanon och vi har haft en jättefin dag! Naturligtvis(!) hittade Veronica en affär som sålde kläder!

Nu har vi inte bloggat på ett par dagar. Det är för att vi egentligen inte har gjort något speciellt. Vädret är allt annat än kul just nu, med häftiga regnskurar och blixtar och dunder, så det känns inte som läge att bara strosa runt. Vi har varit och handlat lite mer kläder och Conny börjar redan fundera på hur han ska packa för hemresan *L*. Vi har också besökt en och annan pub och restaurang och tagit de obligatoriska bilderna, som hör därtill.

Idag var tanken att vi skulle åkt med Margot och hennes vän, Godfrey, till Bronx Zoo. Min kropp ville annat och vi bestämde att vi skulle ses en annan dag istället, vi har ju två veckor kvar här.

Idag vågade vi oss av "ön" som vi lärt känna nu under en vackas tid. Vi tog oss an New Yorks tunnelbanesystem och hittade ända till Coney Island, Brooklyn. 

Egentligen är jag galet trött efter dagens äventyr, men jag/vi kan ju inte svika er som läser om och följer oss! Imorse gick vi upp väääldigt tidigt. Jag skulle få andra delen på min födelsedagspresent som ju inte blev av höäromdagen pga att Obama var i stan.

Efter den underbara gårdagen skulle man kunna tro att vi skulle vakna sent, vara sega och bakis. Inget av det inträffade och det kändes skönt. Idag har dagen gått i släktens tecken. Vi har träffat Connys farmors syster, Margot, som bor utanför New York. Margot hade bjudit in oss som hennes gäster till Svenska sjömanskyrkan. Efter lite kramande gick vi runt och tittade på omgivningarna, mest runt Rockefeller Center.

Så kom då dagen som jag både hade sett fram emot och fruktat: Den 40e födelsedagen! Det visade sig bli den bästa födelsedagen någonsin! Här kommer en liten redogörelse:

Nu har vi kommit fram! Eller ja, egentligen har vi varit här i några timmar redan vid der här laget. Allt har verkligen gått hur bra som helst! Alltifrån färdtjänsten, som kom exakt när den skulle imorse, till limousinen som stod och väntade på oss på flygplatsen i Newark.

Nu har vi ägnat den senaste veckan åt att packa, skriva listor, gnälla på varandra, skriva lite till på listorna och packa ytterligare lite till. Planen var att INTE ta med oss så mycket kläder TILL semestern eftersom vi(läs: jag) mycket troligt kommer att inhandla diverse klädesplagg over there. Planen har nog dessvärre spruckit och vi ska ha tur om vi slipper betala övervikts-avgift redan på ditresan!

Väldigt längesen jag "vardagsbloggade" senast!

Min syrra köpte nångång tidigt 80-tal sångaren i Noice, Hasse Carlssons, soloplatta. På plattan finns en underbar låt som heter Sista kortet från Berlin. Den kom jag att tänka på nu, när vi sitter i lobbyn på hotellet med datorn och bloggar för allra sista gången den här semestern.

Så nu är det dags att knyta ihop lite lösa trådar.

Vi sätter streck i vår tävling och konstaterar att vi fick rätt svar på delfråga två - Det var serien Magnum vi syftade på. Delfråga ett däremot var det ingen som ens vågade gissa på. Rätt svar är hursomhelst Jake and the Fatman eller på svenska Rättvisans män.

I måndags hade vi bokat biljetter till att åka på valsafari. Dagen innan fick jag ytterligare ett bevis på hur mycket jag älskar min man och hur kul livet med honom är och också hur livet för honom, med en politiskt aktiv hustru måste te sig ibland. Helt apropå så frågade jag: "Du, den där valgrejen......" och han svarade: "Va, vad är det nu för val då?!". Han var helt inställd på ännu en valrörelse =)

Nu var det ju som tur var en helt annan valvaka vi skulle på. Firrarna var jätteaktiva just den dagen vi var ute och vi fick se en hel del häftigt. Tyvärr stannar de ju inte ofta upp och poserar för kameran, så det var inte helt lätt att få bilder på dem, men vi gjorde tappra försök.




Den andra lösa tråden vi, eller snarare Conny, försökte knyta upp igår, var ju det här med mat-tävlingen.

Alltså, utmaningen var att äta en omelett på 2,25 kg - bestående av stekt potatis, korv, bacon, lök, massor av smält ost samt tolv(!) ägg och till det rostat bröd. Detta skulle göras på en timmes tid och priset var en t-shirt och sitt namn på en tavla på den akuella puben, Moose McGillycuddy's.

Conny var verkligen grymt taggad!





Älsklingen gjorde verkligen, verkligen ett tappert försök, men fick tyvärr se sig besegrad - denna gången!
Nu finns ju ytterligare en sporre att återvända!

Resten av gårdagen slappade vi och packade. Vi insåg hyfsat tidigt att vi skulle bli tvugna att kasta vår mindre resväska vi hade med oss hit och köpa en betydligt större - och den behövdes kan jag säga!

Tur jag är gift med mästerfixaren!

Igår kväll tog vi oss till Aloha Tower ytterligare en gång för ett besök på Chai's Bistro. Mysigt värre!

Och nu sitter vi alltså här i lobbyn och har ca sju timmar kvar innan skjutsen kommer och tar oss till flygplatsen och sen ytterligare tre timmars väntan där innan första av tre plan, som ska ta oss hem igen, lyfter.

Vi beräknar komma hem runt kl. 8.00 på fredag morgon, så om någon känner sig manad att stå där med flaggor, girlanger och sambaorkester så varsågod! =)

Vi lämnar Honolulu, Hawaii med otroligt vackra minnen om platser och människor vi aldrig glömmer!






Mahalo för att ni har följt oss på vår resa!

Aloha!

Idag styrde vi kosan Downtown. Mest för att strosa runt och ta kort för i ärlighetens namn finns det inte mycket kul affärer där, som vi har här i Waikiki. Men vi var ute efter bild på en speciell staty - därav också rubriken på dagens inlägg.

I vilken serie förekom den här statyn i vinjetten? Vi vill ha både den amerikanska och den svenska titeln. Fint pris utlovas till den första som gissar rätt.





Under vår promenad i centrala delarna av Honolulu råkade vi även på den här snubben, Kung Kamehameha. Nästa del i tävlingen lyder som följer: I vilken amerikansk serie från sent 70-tal förekommer en restaurang som heter King Kamehameha Club? Även här utlovas pris till den som först levererar rätt svar.



Sättet på vilket vi åker ut på våra utflykter är med kollektivtrafik, närmare bestämt buss.
Sverige har mycket att lära och det handlar främst om politisk vilja!


Vi hann också med ett beök till och i Aloha Tower. Det ett fyrkantigt torn som presenterar en grandios utsikt över stora delar av centrala Honolulu och hamnen.



De höga byggnaderna döptes av en av våra guider till "Remote control buildings"







Efter utflykten gick vi, troligen för sista gången den här semestern, till ett av stam-haken, Lulu's. Grannbordet beställde in mastodont-drinken och då var vi tvugna att göra det också. Fishbowl hette den. Undrar varför?? =)




Nu är klockan tjugo över åtta på kvällen här och vi ska ta ett snack med John Blund. Imorgon blir det nämligen arla morgonstund eftersom vi ska ut på något som speciellt Conny sett jättemycket fram emot - Valsafari.

Aloha!

Precis som i Sverige så börjar rean idag. Vi åkte till Ala Moana Center för andra gånger under denna resan. Det är ett shoppingcenter med ca 300 affärer och restauranger, beläget på tre våningar både utomhus och inomhus. Presenter både till oss själva och till någrasa därhemma bidde det.

När vi kom tillbaka från shoppingturen var det fortfarande Happy Hour på vårt favvo-hak Lulu's så vi gick dit och fick oss några tropiska drinkar i solnedgången.

Allt är som det ska på en semesterort, men socialist-hjärtat i mig(Veronica) klappar för alla de hemlösa, både med och utan funktionsnedsättningar, som ka ntar Honolulus garor dag som natt.

Hjärtat klappar lika mycket för ungdomarna som jobbar i turistindustrin, som diskare, servitriser, städare eller "kultur-dansare". De gör ett fantastiskt jobb, mycket troligt till minimilöner och jävligt taskiga arbetsvillkor.

En kille som vi träffade när vi åkte minikryssning höromdagen(han jobbade som vår servitör) berättade att de måste köpa sin egen uniform och sin utrustning själv.

Så hur underbart och fantastiskt vi än har det, så är det svårt att inte samtidigt tänka på att det finns en baksida av alltihop, som man jobbar otroligt mycket på att dölja för turisterna.

Nu är vi här! Jag(Veronica) är nog i grunden en rätt negativ typ så jag hade verkligen inte trott att en resa på över ett dygn, med två byten av flyg och ett antal tull- och säkerhetskontroller, skulle gå bra som det faktiskt gjorde!

Vi vaknade lördag morgon tidigt hemma, gjorde oss iordning och åkte ut till Arlanda. Taxin, som bråkat med mig hela december månad, var faktiskt i tid, så det var det första av mycket som kunde gått snett men som gick bra.

Första flygresan var till Chicago. Drygt 9 timmar ihoptryckta i ett stolssäte. En äcklig flygplanslunch, ett glas rödvin, en fika, en film och en lång stunds sömn senare, landade vi. Som jag mindes sen sist, så är amerikans flygassistans inte så tillmötesgående och bra som svensk. Knöligt att ta sig ur flygplanssätet och i transferstolen. Som tur var så mötte de upp med min egen rullstol när vi kom av planet - det kändes tryggt. Conny fick agera chaufför, packåsna och lite allt möjligt. Som tur var fick vi hjälp till nästa flyg av en jättetrevlig tjej! Utan henne hade vi irrat omkring fortfarande på O'Hare airport!  Vi hade ett par timmar mellan flygen i Chicago, men med transport till rätt gate och alla säkerhetskontroller och passkontroller, så tog det sin tid.

Från Chicago åkte vi sen till San Francisco. En resa på nästan 5 timmar. Ombord på det flyget blev det också en hel del sova. Resan var rätt skumpig och vi fick veta att vi skulle bli försenade. Naturligtvis blev vi rätt byxis då eftersom vi hade ett anslutande flyg till Honolulu nästan på en gång när vi var beräknade att landa. Vi blev lugnade med att de säkert skulle vänta eftersom vi var fler som skulle till samma destination.

Väl framme i San Fransisco blev det verkligen rush rush - hur bra det nu går när man har med sega flygassistansen att göra. Både jag och Conny höll på att gå upp i limningen på all tid det skulle ta. När jag väl satt i min egen stol grabbade maken tag i mig och vi typ seglade genom luften från ena gaten till den andra. Vi hann med flyget till Honolulu och påbörjade där resans sista dryga fyra timmar.

Mitt i natten Hawaii-tid lördag kväll var vi framme. Jag hade läst något om transfer och lei(blomsterhalsband, typiskt för Hawaii), men i och med att vi kom så sent var vi inte säkra på hur vi skulle ta oss från flyget, så vi siktade in oss på taxi.

Efter att ha irrat omkring och letat bagage ett bra tag på Honolulus flygplats, hittade vi slutligen rätt och möttes av en jätterar kvinna som ropade över hela stället: "I found them!!!" och såg jätteglad ut för det! Vi fick varsin lei och blev eskorterade ut till en transferbuss. Ramp och allt fanns och jag var så lycklig. Alla våra väskor hade kommit fram tillsammans med oss liksom min rullstol och nu satt vi alltså här med väldoftande blommor runt halsen i en buss med trevliga tjejer som chaufför respektive någon form av resevärdinna.

När vi kom fram till hotellet och hade checkat in var ju klockan mitt på förmiddagen för oss och vi var rätt hungriga. Turligt nog ligger McDonald's runt hörnet från hotellet så vi slapp svälta. Mätta och belåtna la vi oss att sova.

Idag var det meningen att vi skulle ut och titta på omgivningarna lite, men det regnar så galet mycket!! Gatubrunnarna hinner inte med att få undan allt vatten så vi har en swimmingpool på gatan utanför.

Vi sitter just nu i lobbyn med datorn och hotellets allt annat än snabba uppkoppling. Vi kommer att lägga upp bilder här, det lovar vi, men än så länge har vi inte tagit något speciellt och som sagt, uppkopplingen lämnar en del övrigt att önskas.

Ha det gott alla så hör vi av oss snart igen.

Aloha

Igår var vi och lade in den sista betalningen till semestern! Jag ringde också och bokade plats åt katterna på kattpensionatet och vi växlade in lite dollar.

Det är idag 24 dagar kvar tills jag och maken äntligen lämnar snön och kylan för nästan 3 veckor på Hawaii och närmare bestämt huvud-ön Oahu och staden Honolulu.

Vi har införskaffat en jättebra turistbok, med kartor och allt möjligt, som vi suttit och tittat i och märkt ut det vi vill göra och platser vi vill besöka.

Det ska bli så spännande! Såklart följer datorn med så att du, om du vill, kan följa med oss på vår resa.

Välkommen!

Idag åker vi på öppet hav hela dagen. Imorgon bitti runt 6.00 lokal tid är vi i Miamis hamn. Dagen idag går åt att gå runt och ta farväl av allt och alla här ombord samt att packa!

Vi har haft underbara två veckor, men jag tror nog vi alla längtar hem nu.(OBS! Påminn oss inte om det när vi klagar på det svenska skitvädret om en vecka! *S*)

Klockan 12.15 på söndag svensk tid är det meningen att vi anländer till Arlanda.

Då förväntar vi oss välkomstkommitté med ballonger, banderoller, pukor och trumpeter! *S*

Näääää....skojar bara, men jag vet redan nu att några stycken kommer och möter upp. Ska bli kul att se er igen!

Må gott så länge!
Kram!

Idag på förmiddan anlände vi till ett soligt och varmt Mexiko. Efter frukosten bar det iväg med buss till Mia beach i Cozumel. Jättefin stor strand med en massa att göra och dessutom fri lunch och öppen bar! Kunde liksom inte bli bättre för nån av oss! *S*

Äntligen fick killarna tillfälle att åka jet-ski!! Adde var bara liiiite putt för att han inte hade åldern inne för att köra - han fick åka bakpå brorsan! Men båda killarna tyckte i alla fall att det var kul. Snorkling testade de också på. Jag satt och njöt med en och annan drink i solen. Conny kallar mig numera för "sin lilla pepparkaksfru" *S*

Efter stranden fick vi tillfälle till lite mer shopping.

Nu är det dags att svida om för att gå och äta middag och senare ikväll är det fest med 80-talstema ombord.

Må gott alla!
Kram!