Lite av varje.....och fler djur och mycket kärlek!
Idag åkte vi till köpcentret Alana Moana Mall igen - tredje gången. Vädret var mulet och regnigt när vi vaknade så vad annat kan man göra liksom? Dessutom gav vi oss fan på att nu äntligen hitta tillbaka till affären vi besökte första gången vi var där och som hade de där jättefina tröjorna som jag(Veronica) ville köpa många fler utav!
Vi gick runt säkert ett par timmar och hade sånär tappat tron på vår egen mentala förmåga när vi ÄNTLIGEN stod vid entrén till affären! Jag plockade på mig diverse plagg och Conny bara log.
På tal om käre maken så har han gått och sett pillimarisk ut ett tag nu - som om han funderat på nåt.
Idag fick jag veta vad.
Eftersom vi alltid är tillsammans här så kunde det inte bli en riktig överraskning som han kanske egentligen hade önskat, men min älskling tog med mig till en juvelerare här i Honolulu och jag fick välja ut ett halsband! Jag valde ett jättefint hjärta, som är handgjort här på ön. Bild kommer så småningom.
I övrigt har vi bara tagit det lugnt idag. Imorgon blir det en heldag i en äventyrsby som heter Polynesian Cultural Center. Det blir spännande!
Här följer, som utlovat, fler bilder från vår utflykt till djurriket igår:
Vi gick runt säkert ett par timmar och hade sånär tappat tron på vår egen mentala förmåga när vi ÄNTLIGEN stod vid entrén till affären! Jag plockade på mig diverse plagg och Conny bara log.
På tal om käre maken så har han gått och sett pillimarisk ut ett tag nu - som om han funderat på nåt.
Idag fick jag veta vad.
Eftersom vi alltid är tillsammans här så kunde det inte bli en riktig överraskning som han kanske egentligen hade önskat, men min älskling tog med mig till en juvelerare här i Honolulu och jag fick välja ut ett halsband! Jag valde ett jättefint hjärta, som är handgjort här på ön. Bild kommer så småningom.
I övrigt har vi bara tagit det lugnt idag. Imorgon blir det en heldag i en äventyrsby som heter Polynesian Cultural Center. Det blir spännande!
Här följer, som utlovat, fler bilder från vår utflykt till djurriket igår:
Tillbaka till naturen
Idag tog vi paus i shoppandet och gick och besökte våra släktingar =). Vi var på Honolulu Zoo i några timmar och bekantade oss närmare med djuren och vi kan nog vara jävligt glada för glasväggen som skilde en speciell apa från att hoppa rakt på mig(Veronica) när han blev lack för att han blev fotograferad!
Efter turen till zoo gick vi till Waikik Aquerium.
Och efter dagens utflykter begav vi oss till happy Hour på Moose McGillycuddy's. Conny funderar fortfarande på om han ska anta deras utmaning och käka upp en omelett, bla bestående av 12 ägg samt korv och bacon, på under en timme - då får han nämligen en t-shirt samt sitt namn förevigat på deras vägg! Jag ligger i hårdträning för att övertala honom. =)
Här är dagens bilder(ett urval av dem):
Ooops...jag får återkomma med många fler bilder imorgon - nu dog kameran!
Aloha!
Efter turen till zoo gick vi till Waikik Aquerium.
Och efter dagens utflykter begav vi oss till happy Hour på Moose McGillycuddy's. Conny funderar fortfarande på om han ska anta deras utmaning och käka upp en omelett, bla bestående av 12 ägg samt korv och bacon, på under en timme - då får han nämligen en t-shirt samt sitt namn förevigat på deras vägg! Jag ligger i hårdträning för att övertala honom. =)
Här är dagens bilder(ett urval av dem):
Ooops...jag får återkomma med många fler bilder imorgon - nu dog kameran!
Aloha!
Mellandag
Precis som i Sverige så börjar rean idag. Vi åkte till Ala Moana Center för andra gånger under denna resan. Det är ett shoppingcenter med ca 300 affärer och restauranger, beläget på tre våningar både utomhus och inomhus. Presenter både till oss själva och till någrasa därhemma bidde det.
När vi kom tillbaka från shoppingturen var det fortfarande Happy Hour på vårt favvo-hak Lulu's så vi gick dit och fick oss några tropiska drinkar i solnedgången.
Allt är som det ska på en semesterort, men socialist-hjärtat i mig(Veronica) klappar för alla de hemlösa, både med och utan funktionsnedsättningar, som ka ntar Honolulus garor dag som natt.
Hjärtat klappar lika mycket för ungdomarna som jobbar i turistindustrin, som diskare, servitriser, städare eller "kultur-dansare". De gör ett fantastiskt jobb, mycket troligt till minimilöner och jävligt taskiga arbetsvillkor.
En kille som vi träffade när vi åkte minikryssning höromdagen(han jobbade som vår servitör) berättade att de måste köpa sin egen uniform och sin utrustning själv.
Så hur underbart och fantastiskt vi än har det, så är det svårt att inte samtidigt tänka på att det finns en baksida av alltihop, som man jobbar otroligt mycket på att dölja för turisterna.
När vi kom tillbaka från shoppingturen var det fortfarande Happy Hour på vårt favvo-hak Lulu's så vi gick dit och fick oss några tropiska drinkar i solnedgången.
Allt är som det ska på en semesterort, men socialist-hjärtat i mig(Veronica) klappar för alla de hemlösa, både med och utan funktionsnedsättningar, som ka ntar Honolulus garor dag som natt.
Hjärtat klappar lika mycket för ungdomarna som jobbar i turistindustrin, som diskare, servitriser, städare eller "kultur-dansare". De gör ett fantastiskt jobb, mycket troligt till minimilöner och jävligt taskiga arbetsvillkor.
En kille som vi träffade när vi åkte minikryssning höromdagen(han jobbade som vår servitör) berättade att de måste köpa sin egen uniform och sin utrustning själv.
Så hur underbart och fantastiskt vi än har det, så är det svårt att inte samtidigt tänka på att det finns en baksida av alltihop, som man jobbar otroligt mycket på att dölja för turisterna.
Mele Kalikamaka
som man säger här. Eller God Jul som vi är mer vana att säga! Nyheter har nått oss om 21-gradig kyla så vi ska avhålla oss från att tala om exakt hur varmt och skönt vi har det här! =)
Nu var det ett par dagar sen sist och en del har hänt. Vi tar det i kronologisk ordning:
I onsdags kväll var vi på traditionell Luau komplett med tropiska drinkar, grillad polynesisk mat och förstklassig underhpllning med dans, musik och eld.
Var det någon som sa "överdrift"?! Denna gran hittade vi i lobbyn på Hilton Hawaiian Village, där Luaun hölls.
Torsdagen ägnade vi mestadels åt att slappa, sola och må bra. På eftermiddagen och kvällen åkte vi till centrala Honolulu och åt middag och gick runt och tittade på de fantastiska julbelysningarna som lyser upp stan.
Igår var det ju som sagt julafton. Vi hade bokat kryssning med god mat, underhållning och en helt fantastisk utsikt.
Juldagen är ju som sagt den dag då amerikanerna firar sin jul, så det mesta är tyst och stängt just nu. Vi är lite sega i kolan sen igår så det passar oss alldeles utmärkt!
Aloha!
Nu var det ett par dagar sen sist och en del har hänt. Vi tar det i kronologisk ordning:
I onsdags kväll var vi på traditionell Luau komplett med tropiska drinkar, grillad polynesisk mat och förstklassig underhpllning med dans, musik och eld.
Var det någon som sa "överdrift"?! Denna gran hittade vi i lobbyn på Hilton Hawaiian Village, där Luaun hölls.
Torsdagen ägnade vi mestadels åt att slappa, sola och må bra. På eftermiddagen och kvällen åkte vi till centrala Honolulu och åt middag och gick runt och tittade på de fantastiska julbelysningarna som lyser upp stan.
Igår var det ju som sagt julafton. Vi hade bokat kryssning med god mat, underhållning och en helt fantastisk utsikt.
Juldagen är ju som sagt den dag då amerikanerna firar sin jul, så det mesta är tyst och stängt just nu. Vi är lite sega i kolan sen igår så det passar oss alldeles utmärkt!
Aloha!
Pearl Harbor
Som vi skrev sist så ägnades dagen igår helt åt utflykten tillbaka till 7 december 1941 och USA:s inträde i 2a världskriget i och med Japans attack mot Pearl Harbor.
Själva händelsen fick vi återberättat vid flera rundturer på museum, men det tar vi inte nu - googla, säger vi bara! =)
Vad vi däremot KAN säga är att filmen Pearl Harbor nästan enbart är fiction om nu någon trodde annat. T ex det rödvita tornet i filmen varifrån bl a Ben Affleck skjuter ner japaner, var vid tiden för attacken svartmålat och blev inte randigt förrän 1943 - så nu vet ni det :)
Här följer dagen i bilder:
USA:s förre president George Bush d.ä syns i främre raden, andra från vänster
Alla stupade soldaters namn - längst ner till vänster i bild även namnen på dem som dött efter kriget och som kremerats och begravts på havets botten, tillsammans med de stupade kamraterna.
Tornet, som i filmen Pearl Harbor fick agera flygtorn, men som egentligen är ett vattentorn och som vid tiden för attacken vad svartmålat. Men det såg ju snyggt ut på film! :)
Själva händelsen fick vi återberättat vid flera rundturer på museum, men det tar vi inte nu - googla, säger vi bara! =)
Vad vi däremot KAN säga är att filmen Pearl Harbor nästan enbart är fiction om nu någon trodde annat. T ex det rödvita tornet i filmen varifrån bl a Ben Affleck skjuter ner japaner, var vid tiden för attacken svartmålat och blev inte randigt förrän 1943 - så nu vet ni det :)
Här följer dagen i bilder:
USA:s förre president George Bush d.ä syns i främre raden, andra från vänster
Alla stupade soldaters namn - längst ner till vänster i bild även namnen på dem som dött efter kriget och som kremerats och begravts på havets botten, tillsammans med de stupade kamraterna.
Tornet, som i filmen Pearl Harbor fick agera flygtorn, men som egentligen är ett vattentorn och som vid tiden för attacken vad svartmålat. Men det såg ju snyggt ut på film! :)
Japaner, japaner, japaner.....och så mera regn
Troligen är det den extremt höga luftfuktigheten som gör oss så trötta. Igår la vi oss redan kl. 20.00 vilket fick till följd att vi vaknade kl. 4 imorse. Vi drog oss ett par timmar och gick sen upp för att äta frukost. Hotellet har två restauranger, varav en serverar frukost.
Eftersom det är oerhört mycket japaner som både bor här på Hawaii och också kommer hit och turistar, så har det mesta, inklusive frukostmenyerna, anpassats till det. Detta gör att det t ex inte finns varken ost eller skinka att ha på mackan till frukosten, men Misosoppa finns.
Efter frukosten bestämde vi oss för att åka till ett stort köpcentrum en bit härifrån. Eftersom det envisas med att fortsätta regna så tänkte vi att det var en bra grej att spendera dagen inomhus i ett stort köpcenter.
Vi åkte den lokala bussen. Det gick, som jag trott, hur bra som helst!
Lite annorlunda än föregångslandet Sverige!
Efter att ha gått runt runt runt i några timmar, både ute och inne i köpcentrat så åkte vi tillbaka till hotellet igen, med händerna fulla av kassar.
Just nu sitter vi i lobbyn och försöker ladda upp de bilder som vi hittills tagit:
Resans början på ett snöigt Arlanda
Förväntansfulla blekfisar
Conny kollar film på planet.
Veronica har landat på hotellrummet, med en jättefin Lei runt halsen
Detsamma har Conny
Foajén med monstergranen
Hotellentrén sett inifrån foajén
Buffémiddag på lyxhotellet mitt emot. Drinken heter Blue Hawaii ;)
Frukostbuffén
Galet många vita duvor. Förebådar antingen julefriden eller Apokalypsen. Jag väljer att tro det första.
Imorgon blir det en dag i krigens och fredens tecken. Vi ska besöka Pearl Harbor. Återkommer!
Aloha
Framme!
Nu är vi här! Jag(Veronica) är nog i grunden en rätt negativ typ så jag hade verkligen inte trott att en resa på över ett dygn, med två byten av flyg och ett antal tull- och säkerhetskontroller, skulle gå bra som det faktiskt gjorde!
Vi vaknade lördag morgon tidigt hemma, gjorde oss iordning och åkte ut till Arlanda. Taxin, som bråkat med mig hela december månad, var faktiskt i tid, så det var det första av mycket som kunde gått snett men som gick bra.
Första flygresan var till Chicago. Drygt 9 timmar ihoptryckta i ett stolssäte. En äcklig flygplanslunch, ett glas rödvin, en fika, en film och en lång stunds sömn senare, landade vi. Som jag mindes sen sist, så är amerikans flygassistans inte så tillmötesgående och bra som svensk. Knöligt att ta sig ur flygplanssätet och i transferstolen. Som tur var så mötte de upp med min egen rullstol när vi kom av planet - det kändes tryggt. Conny fick agera chaufför, packåsna och lite allt möjligt. Som tur var fick vi hjälp till nästa flyg av en jättetrevlig tjej! Utan henne hade vi irrat omkring fortfarande på O'Hare airport! Vi hade ett par timmar mellan flygen i Chicago, men med transport till rätt gate och alla säkerhetskontroller och passkontroller, så tog det sin tid.
Från Chicago åkte vi sen till San Francisco. En resa på nästan 5 timmar. Ombord på det flyget blev det också en hel del sova. Resan var rätt skumpig och vi fick veta att vi skulle bli försenade. Naturligtvis blev vi rätt byxis då eftersom vi hade ett anslutande flyg till Honolulu nästan på en gång när vi var beräknade att landa. Vi blev lugnade med att de säkert skulle vänta eftersom vi var fler som skulle till samma destination.
Väl framme i San Fransisco blev det verkligen rush rush - hur bra det nu går när man har med sega flygassistansen att göra. Både jag och Conny höll på att gå upp i limningen på all tid det skulle ta. När jag väl satt i min egen stol grabbade maken tag i mig och vi typ seglade genom luften från ena gaten till den andra. Vi hann med flyget till Honolulu och påbörjade där resans sista dryga fyra timmar.
Mitt i natten Hawaii-tid lördag kväll var vi framme. Jag hade läst något om transfer och lei(blomsterhalsband, typiskt för Hawaii), men i och med att vi kom så sent var vi inte säkra på hur vi skulle ta oss från flyget, så vi siktade in oss på taxi.
Efter att ha irrat omkring och letat bagage ett bra tag på Honolulus flygplats, hittade vi slutligen rätt och möttes av en jätterar kvinna som ropade över hela stället: "I found them!!!" och såg jätteglad ut för det! Vi fick varsin lei och blev eskorterade ut till en transferbuss. Ramp och allt fanns och jag var så lycklig. Alla våra väskor hade kommit fram tillsammans med oss liksom min rullstol och nu satt vi alltså här med väldoftande blommor runt halsen i en buss med trevliga tjejer som chaufför respektive någon form av resevärdinna.
När vi kom fram till hotellet och hade checkat in var ju klockan mitt på förmiddagen för oss och vi var rätt hungriga. Turligt nog ligger McDonald's runt hörnet från hotellet så vi slapp svälta. Mätta och belåtna la vi oss att sova.
Idag var det meningen att vi skulle ut och titta på omgivningarna lite, men det regnar så galet mycket!! Gatubrunnarna hinner inte med att få undan allt vatten så vi har en swimmingpool på gatan utanför.
Vi sitter just nu i lobbyn med datorn och hotellets allt annat än snabba uppkoppling. Vi kommer att lägga upp bilder här, det lovar vi, men än så länge har vi inte tagit något speciellt och som sagt, uppkopplingen lämnar en del övrigt att önskas.
Ha det gott alla så hör vi av oss snart igen.
Aloha
Vi vaknade lördag morgon tidigt hemma, gjorde oss iordning och åkte ut till Arlanda. Taxin, som bråkat med mig hela december månad, var faktiskt i tid, så det var det första av mycket som kunde gått snett men som gick bra.
Första flygresan var till Chicago. Drygt 9 timmar ihoptryckta i ett stolssäte. En äcklig flygplanslunch, ett glas rödvin, en fika, en film och en lång stunds sömn senare, landade vi. Som jag mindes sen sist, så är amerikans flygassistans inte så tillmötesgående och bra som svensk. Knöligt att ta sig ur flygplanssätet och i transferstolen. Som tur var så mötte de upp med min egen rullstol när vi kom av planet - det kändes tryggt. Conny fick agera chaufför, packåsna och lite allt möjligt. Som tur var fick vi hjälp till nästa flyg av en jättetrevlig tjej! Utan henne hade vi irrat omkring fortfarande på O'Hare airport! Vi hade ett par timmar mellan flygen i Chicago, men med transport till rätt gate och alla säkerhetskontroller och passkontroller, så tog det sin tid.
Från Chicago åkte vi sen till San Francisco. En resa på nästan 5 timmar. Ombord på det flyget blev det också en hel del sova. Resan var rätt skumpig och vi fick veta att vi skulle bli försenade. Naturligtvis blev vi rätt byxis då eftersom vi hade ett anslutande flyg till Honolulu nästan på en gång när vi var beräknade att landa. Vi blev lugnade med att de säkert skulle vänta eftersom vi var fler som skulle till samma destination.
Väl framme i San Fransisco blev det verkligen rush rush - hur bra det nu går när man har med sega flygassistansen att göra. Både jag och Conny höll på att gå upp i limningen på all tid det skulle ta. När jag väl satt i min egen stol grabbade maken tag i mig och vi typ seglade genom luften från ena gaten till den andra. Vi hann med flyget till Honolulu och påbörjade där resans sista dryga fyra timmar.
Mitt i natten Hawaii-tid lördag kväll var vi framme. Jag hade läst något om transfer och lei(blomsterhalsband, typiskt för Hawaii), men i och med att vi kom så sent var vi inte säkra på hur vi skulle ta oss från flyget, så vi siktade in oss på taxi.
Efter att ha irrat omkring och letat bagage ett bra tag på Honolulus flygplats, hittade vi slutligen rätt och möttes av en jätterar kvinna som ropade över hela stället: "I found them!!!" och såg jätteglad ut för det! Vi fick varsin lei och blev eskorterade ut till en transferbuss. Ramp och allt fanns och jag var så lycklig. Alla våra väskor hade kommit fram tillsammans med oss liksom min rullstol och nu satt vi alltså här med väldoftande blommor runt halsen i en buss med trevliga tjejer som chaufför respektive någon form av resevärdinna.
När vi kom fram till hotellet och hade checkat in var ju klockan mitt på förmiddagen för oss och vi var rätt hungriga. Turligt nog ligger McDonald's runt hörnet från hotellet så vi slapp svälta. Mätta och belåtna la vi oss att sova.
Idag var det meningen att vi skulle ut och titta på omgivningarna lite, men det regnar så galet mycket!! Gatubrunnarna hinner inte med att få undan allt vatten så vi har en swimmingpool på gatan utanför.
Vi sitter just nu i lobbyn med datorn och hotellets allt annat än snabba uppkoppling. Vi kommer att lägga upp bilder här, det lovar vi, men än så länge har vi inte tagit något speciellt och som sagt, uppkopplingen lämnar en del övrigt att önskas.
Ha det gott alla så hör vi av oss snart igen.
Aloha
