Framme!

Nu är vi här! Jag(Veronica) är nog i grunden en rätt negativ typ så jag hade verkligen inte trott att en resa på över ett dygn, med två byten av flyg och ett antal tull- och säkerhetskontroller, skulle gå bra som det faktiskt gjorde!

Vi vaknade lördag morgon tidigt hemma, gjorde oss iordning och åkte ut till Arlanda. Taxin, som bråkat med mig hela december månad, var faktiskt i tid, så det var det första av mycket som kunde gått snett men som gick bra.

Första flygresan var till Chicago. Drygt 9 timmar ihoptryckta i ett stolssäte. En äcklig flygplanslunch, ett glas rödvin, en fika, en film och en lång stunds sömn senare, landade vi. Som jag mindes sen sist, så är amerikans flygassistans inte så tillmötesgående och bra som svensk. Knöligt att ta sig ur flygplanssätet och i transferstolen. Som tur var så mötte de upp med min egen rullstol när vi kom av planet - det kändes tryggt. Conny fick agera chaufför, packåsna och lite allt möjligt. Som tur var fick vi hjälp till nästa flyg av en jättetrevlig tjej! Utan henne hade vi irrat omkring fortfarande på O'Hare airport!  Vi hade ett par timmar mellan flygen i Chicago, men med transport till rätt gate och alla säkerhetskontroller och passkontroller, så tog det sin tid.

Från Chicago åkte vi sen till San Francisco. En resa på nästan 5 timmar. Ombord på det flyget blev det också en hel del sova. Resan var rätt skumpig och vi fick veta att vi skulle bli försenade. Naturligtvis blev vi rätt byxis då eftersom vi hade ett anslutande flyg till Honolulu nästan på en gång när vi var beräknade att landa. Vi blev lugnade med att de säkert skulle vänta eftersom vi var fler som skulle till samma destination.

Väl framme i San Fransisco blev det verkligen rush rush - hur bra det nu går när man har med sega flygassistansen att göra. Både jag och Conny höll på att gå upp i limningen på all tid det skulle ta. När jag väl satt i min egen stol grabbade maken tag i mig och vi typ seglade genom luften från ena gaten till den andra. Vi hann med flyget till Honolulu och påbörjade där resans sista dryga fyra timmar.

Mitt i natten Hawaii-tid lördag kväll var vi framme. Jag hade läst något om transfer och lei(blomsterhalsband, typiskt för Hawaii), men i och med att vi kom så sent var vi inte säkra på hur vi skulle ta oss från flyget, så vi siktade in oss på taxi.

Efter att ha irrat omkring och letat bagage ett bra tag på Honolulus flygplats, hittade vi slutligen rätt och möttes av en jätterar kvinna som ropade över hela stället: "I found them!!!" och såg jätteglad ut för det! Vi fick varsin lei och blev eskorterade ut till en transferbuss. Ramp och allt fanns och jag var så lycklig. Alla våra väskor hade kommit fram tillsammans med oss liksom min rullstol och nu satt vi alltså här med väldoftande blommor runt halsen i en buss med trevliga tjejer som chaufför respektive någon form av resevärdinna.

När vi kom fram till hotellet och hade checkat in var ju klockan mitt på förmiddagen för oss och vi var rätt hungriga. Turligt nog ligger McDonald's runt hörnet från hotellet så vi slapp svälta. Mätta och belåtna la vi oss att sova.

Idag var det meningen att vi skulle ut och titta på omgivningarna lite, men det regnar så galet mycket!! Gatubrunnarna hinner inte med att få undan allt vatten så vi har en swimmingpool på gatan utanför.

Vi sitter just nu i lobbyn med datorn och hotellets allt annat än snabba uppkoppling. Vi kommer att lägga upp bilder här, det lovar vi, men än så länge har vi inte tagit något speciellt och som sagt, uppkopplingen lämnar en del övrigt att önskas.

Ha det gott alla så hör vi av oss snart igen.

Aloha

Kommentarer
Postat av: Anna

Kul att höra allt gått bra för er. Kul att kunna följa bloggen och jag hoppas regnet snart avtar så ni kan njuta av värmen. SKöt om er och ha det bäst. Jul kramar A W A

2010-12-20 @ 00:04:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0