Jag sitter och lyssnar på Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring. Bland annat pratar han om vikten av en skola för alla. Det blir nästan som en spottloska i ansiktet när man vet hur segregerad skolan har blivit.

I många år nu har kringpersonal, vuxna som inte är lärare, försvunnit alltmer i skolan. Såklart måste det ge effekt, annars vore det som att säga att alla de vuxna - kurator, skolsköterska, vaktmästare, skolvärd, syokonsulent - som fanns när jag själv gick i skolan - varit helt onödiga för barnens tid i skolmiljön. Jag ställer inte upp på det.

Jag hörde på TV4 Stockholm imorse att från och med i år ska varje gymnasieskola söka pengar för varje enskild elev som har behov av extra stöd. Det har kritiserats kraftigt av både forskare och föräldrar, eftersom det leder till att diagnoser sätts på barn och unga, kanske helt felaktigt, enbart för att eleven ska få rätt till mer resurser.

När jag skriver detta pratar statsministern om "ansvar". Vi har alla ett ansvar säger han. Men varför är det då så att den som har minst resurser ska ta mest ansvar?

Jag vill leva i ett samhälle och ett land där den som kan bidra med mer, ger till den som av olika anledningar just då kan bidra med mindre.

Jag vill leva i ett samhälle och ett land där varje unge får chanser och inte blir reducerade till diagnoser och pengapåsar!