Som att dansa med en myndighet

Raden är tagen ur Lars Winnerbäcks låt "Dunkla rum" 
 
Torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
 

Exakt så känner jag mig! Efter att ha jobbat i 6 månader, halvtid, som är min fulla arbetsförmåga eftersom jag är halvtids förtidspensionär (det byter namn hela tiden, men när jag blev det, så hette det så, nu heter det aktivitetsersättning - tror jag), troget betalat in min a-kasseavgift alltid och gjort allt rätt, så trodde jag att ett nytt arbetsvillkor skulle vara uppfyllt och att jag efter mitt vikariats slut skulle ha rätt till a-kassa igen ett tag och slippa jobb- och utvecklingsgarantins bortre gräns, FAS 3, som jag låg farligt nära innan jag började jobba i februari. Jag har otaliga gånger innan jag slutade mitt jobb pratat med handläggare på a-kassan för att förvissa mig om att jag gjort allt rätt och också fått klartecken - muntliga sådana. Så, efter att jag skickat in alla papper jag kan, så får jag avslag! Det fattas TVÅ OCH EN HALV TIMME!!! 
 
På mitt jobb har vi förhandlat oss till förmånen att jobba 37 timmars vecka på en heltid, istället för 40 timmar, men ändå få betalt som om det vore 40 timmar. För mig, som jobbat halvtid betyder det alltså 18,75 timmar i veckan. Det är också vad arbetsgivaren har rapporterat in som arbetad tid - såklart. Men jag misstänker starkt att a-kassan räknar en halvtid som 20 timmar per vecka. Jag frågade för ett tag sen, vid ett av alla mina samtal med a-kassan om det hjälper upp min situation att jag jobbar några veckor längre, in på en ny månad, för att uppfylla arbetsvillkoret om det skulle fattas timmar. Svaret jag fick var: "Nej, då skjuts det fram en månad" Jag jobbade 1 februari till 31 juli - det blir precis 6 månader, men jag kom ändå inte upp i arbetsvillkoret och hade jag jobbat nån vecka till så hade a-kassan börjat räkna på 1 mars istället. Fråga mig inte om logiken för jag fattar ingenting! 
 
Det jag begriper och det som är min vardag är att jag inte fått en enda krona i ersättning sen 1 augusti och att jag på måndag, efter ännu ett samtal med a-kassan, mycket troligt får ringa Arbetsförmedlingen och be dem skriva in mig i Jobb- och utvecklingsgarantin(där jag hittills varken fått jobb eller utveckling!), så att jag i alla fall får någon ersättning.
 
Idag och imorgon är det Partistyrelsemöte. Jag sitter i styrelsen för ett av Sveriges riksdagspartier, men när det kommer till mig själv och min egen situation känner jag mig fullkomligt maktlös!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback