Makt eller vanmakt?

Som politiker tillhör jag dem som har makt. Även om jag inte ingår i styret i min kommun så sitter jag ändå på uppdrag i en nämnd, ett råd och i kommunfullmäktige. Per definition så har jag då på uppdrag av kommunens medborgare tilldelats makt att företräda dem.
 
I mitt uppdrag som nämndspolitiker, i Äldrenämnden, är jag också kontaktpolitiker på ett av kommunen drivet äldreboende. Att vara kontaktpolitiker innebär att jag hälsar på där så ofta jag kan, lyssnar in personal, boende och anhöriga och tar med mig deras synpunkter till nämnden och i mitt politiska uppdrag. Ibland händer det också att enskilda medborgare ringer och/eller mejlar sina politiker.
 
Det har hänt vid några tillfällen att jag fått massmejl, men inte inte mer än så.
Förrän idag.
En gammal dam, boende på det äldreboende där jag är kontaktpolitiker, ringde mig i förtvivlan, för att berätta om att hon känner sig övergiven och förbisedd och att hon inte får den hjälpen hon har rätt till och behöver.
 
När jag hade lyssnat klart på hennes berättelse och svalt den första ilskan, kände jag vanmakt.
 
Här sitter jag, en av medborgarna utsedd politiker, med tydligt uppdrag och makt att förändra och vad kan jag göra i den här kvinnans liv? Hur kan jag ändra på situationen för henne?
 
Jag känner mig inte direkt kaxig, så mycket är säkert......
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback