Myshelg

Helgen har verkligen varit underbar - på många sätt!

Som du kanske vet, så inledde jag den 1 september projekt "40 för 40". Det innebär att jag ska gå ner 40 kilo tills min 40-årsdag, dvs om ca 1½ år. Det borde gå. Till min hjälp har jag Hälsovakten som är ett dataprogram på internet, som hjälper mig hålla koll på mitt dagliga kaloriintag. Jag har slaviskt räknat allt som jag stoppat i munnen! Men i fredags fick jag nog. Jag ville bara känna mig fri, lite grann. Jag bestämde mig för att visserligen ändå räkna kalorierna, men inte bry mig om att jag passerade gränsen för vad jag får stoppa i mig per dygn. Detta "slarv" har fortsatt hela helgen. Det känns inte bra, varken i kroppen eller knoppen, så imorgon är det tillbaka på banan igen.

Igår var Kärleken och jag ute och promenerade i den vackra höstsolen. Jag tog en massa foton, men orkar inte hämta USB-sladden nu så de publicerar jag imorgon. Igår kväll var Roger, Tina och lilla Tindra här på middag. God mat och samling kring Lotta på Bråkmakargatan - kan man mer begära, liksom?

Idag har vi haft bio-maraton, jag och maken. Eller närmare bestämt Bill Skarsgård-maraton. Först såg vi Himlen är oskyldigt blå, som handlar om den s k Sandhamnsligan som tydligen var den största narkotika-ligan i svensk kriminalhistoria(tack Wikipedia!). Filmen utspelar sig i Stockholms skärgård sommaren 1975. Jag var 3 år vid tillfället så det är kanske inte konstigt att jag inte mindes själva händelsen som filmen bygger på, men oj vad bra den var ändå! Peter Dalle var helt grym och Bill Skarsgård var oerhört bra han också.(Man får se mycket av Bill redan i öppningsscenen!) Det bästa var dock all tidstypisk rekvisita. Både jag och Conny fick oss en hel del goda igenkännings-skratt!

Efter första filmen gick vi och lunchade, sen var det dags för nästa I rymden finns inga känslor. Filmen handlar om Simon, som har Aspergers syndrom.

Det har verkligen blivit inne att vara avvikande nu - med Glada Hudik och I en annan del av Köping bl a och så nu den här filmen.

För den delen också en annan svensk film Tusen gånger starkare som handlar om något så normavvikande som en stark, självständig tonårstjej, som inte bryr sig om "häftiga gänget" eller nån annan heller för den delen.
Den filmen har jag dock tyvärr inte sett....än-men jag ska.

Jag vet inte vad den här "trenden" kommer av eller tyder på, men jag hoppas den håller i sig.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback