Jag lovar att säga sanningen och ingenting annat än sanningen....kanske!

Är det alltid bra att tala sanning? Ska man alltid tala sanning? Vad är sanningen?

Dessa frågor kommer troligen att ställas på sin spets i Kanal 5:s nya gameshow, som inte verkar ha nåt namn än men som går ut på att man ska svara saningsenligt på 21 personliga frågor och vinna 500.000 kronor!
Jag har anmält mig till det programmet och imorse ringde de från Meter Film & Television och ville ha en intervju med mig!

Jag tror mig säga sanningen och ingenting annat än sanningen till folk i min omgivning, så jag borde ju inte ha nåt problem med frågorna, men man vet ju aldrig.
För mig är att tala sanning egentligen inte först och främst ett moraliskt ställningstagande.
Att jag talar sanning för det allra mesta(utom när telefonförsäljare ringer!) beror istället mest på att jag har så jäkla dåligt minne, så om jag ljög så skulle jag inte komma ihåg vad jag har sagt från gång till annan och bara trassla in mig i en massa skitsnack - det blir lättare att tala sanning för bara det är svårt nog att komma ihåg ibland!

Är att undanhålla sanningen detsamma som en lögn?

I så fall ljuger jag hela tiden, speciellt när jag söker jobb!

Jag skriver aldrig i mina ansökningar att jag tar mig fram i livet med hjälp av rullstol och personlig assistans, för det är liksom inte relevant tycker jag. De ringde igår från ett ställe där jag sökt jobb och ville ha mig på intervju. Normalt sett i de lägena så brukar jag berätta om min rullstol, men av nån anledning så gjorde jag inte det den här gången. Ska jag då ringa upp människan igen och säga som det är eller ska jag gå på intervjun och ta det som det kommer? Om jag skulle agera enligt det första förslaget, så skulle det lite kännas som att jag skämdes för min rullstol och det skulle kännas som om jag hade försökt fuska till mig en plats där jag inte hör hemma och sen fått dåligt samvete och erkänt det. Om jag istället tar det på plats när jag kommer dit så kan jag antingen välja att låtsas som det regnar och som jag redan har berättat eller så kan jag ta tillfället i akt och säga att anledningen till att jag uteblir med sådan information är att jag har dåliga erfarenheter av att ha blivit diskriminerad i rekryteringsprocesser.....

Jag vet inte, balansgången är inte helt enkel.

Att säga sanningar och ingenting annat än sanningar i alla lägen kan ju faktiskt vara sårande också.
"Har du inget snällt att säga, så håll käften", liksom.......

Om jag ljuger så är det bara för att jag tror att jag talar sanning.
(Phil Gaglardi, trafikminister i British Columbia, Kanada)
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback